Om att skriva

Eva Holmquist, van fantasyförfattare

Då var det dags att presentera bloggens första gästförfattare. En etablerad författare som kom ut med sin första bok för redan 14 år sedan. Men nu så får hon berätta mer om sig, sitt skrivande och sin nya bok på egen hand.

Mitt namn är Eva Holmquist och min första bok kom ut 2006. När min bok Blodskifte kom ut 2017 kallade BTJ mig för något av en veteran inom svensk fantastik och med tanke på antalet titlar så ligger det nog något i det. Mina berättelser brukar beskrivas som fantasifulla, tänkvärda berättelser med berättarglädje. Jag skriver både noveller och längre berättelser. Dessutom skriver jag facklitteratur som exempelvis boken ”Praktisk mjukvarutestning”.

Eva Holmquist


Jag är en vetgirig bokmal som skriver fantasy, science fiction och skräck. Numera bor jag i Jönköping, men är uppvuxen i Pixbo utanför Göteborg. Dagarna används åt att kvalitetssäkra IT-system medan kvällar och helger ägnas åt böcker och familjen.

Min senaste bok, Kimya, är första delen i en ny urban fantasy-trilogi som utspelar sig i ett dystopiskt samhälle med magi, illegal handel med magiska föremål och en hemlig motståndsrörelse. Den riktar sig mot unga vuxna och kommer som tryckt bok 17 oktober. E-boken har redan släppts.

Hur har skrivprocessen sett ut för Kimya?
Eftersom det tagit lång tid att få den klar så har skrivprocessen sett olika ut under tiden. Min normala skrivprocess är ungefär så här:

  1. Idéutveckling, faktainsamling och planering – Detta pågår tills jag känner att jag lärt känna karaktärerna, deras situation och världen tillräckligt för att börja skriva
  2. Första utkastet – Numera skriver jag första utkastet så snabbt jag kan och utan att redigera under tiden. Ingen annan får se medan jag skriver.
  3. Viloperiod.
  4. Genomläsning av första utkastet – Här försöker hitta vad jag egentligen försöker förmedla och hur väl jag lyckas med det. Ofta gör jag i den här fasen en synopsis med alla scener för att få bättre grepp om den övergripande strukturen. Noterar också större saker som jag vill justera.
  5. Redigering fram till andra utkastet – Jag jobbar med manuset tills jag känner att jag behöver få in någon annans synpunkter.
  6. Testläsare läser andra utkastet.
  7. Redigering efter testläsarnas kommentarer och vad jag själv insett under perioden.
  8. Återupprepning av punkt 6-7 tills jag känner mig nöjd.
  9. Ev lektörsläsning och redigering efter det
  10. Korrekturläsning av mig och andra
  11. Produktion
    Eftersom jag började skriva på Kimya för så länge sedan så skrev jag inte första utkastet i en följd utan skrev och redigerade lite huller om buller. Efter att jag plockade upp manuset igen för att påbörja en ny redigering så började jag på punkt 4 i processen ovan och gick igenom alla resterande faser.

Vad tycker du har varit svårast och lättast med att skriva Kimya?
När jag började skriva Kimya så hade jag en bild av vad jag ville förmedla och berättelsen jag skrev svarade upp mot det. Samtidigt kändes det som om det var något som saknades, men då kunde jag inte identifiera vad det var. När jag påbörjade redigeringen av den förra sommaren var det mycket som föll på plats. Jag tror att berättelsen behövde den tiden för att mogna.

Har du några särskilda skrivrutiner?
Jag försöker skriva något varje dag även om det kan vara svårt nu i releasetider… 😉
När jag skriver första utkastet vill jag sjunka ner i världen och händelserna. Då avstår jag från all redigering.

Vad för sorts hjälp har du använt för att få klart Kimya?
Jag har haft hjälp av många testläsare. Det rör sig nog om sammanlagt tio stycken. Dessutom har jag haft hjälp med korrekturläsning och naturligtvis lektörsläsningen av förlaget som var intresserade av första versionen av berättelsen.

Berätta vad Kimya handlar om?
Den utspelar sig i ett dystopiskt samhälle med förbjuden magi, illegal handel med magiska föremål och en hemlig motståndsrörelse. Du får följa David, Gina och Falk. Alla tre har mål som de är beredda att göra allt för att nå. David som är föräldralös gör allt för att hitta någon som är beredd att acceptera honom för den han är. Gina som har utvecklat en ny kraft som hon måste lära sig kontrollera innan hon blir avslöjad. De båda ungdomarna måste möta sina krafter mot Falk som förföljt magiker under lång tid. Han är på jakt efter det magiska vapnet Kimya för att ta makten över staden och utrota magiker.

Hur fick du idén till Kimya?
Den första boken som jag skrev som det blev något av var en hästbok till min dotter som just då börjat läsa själv och det fanns inga böcker som hon tyckte var roligt att läsa. När den kom ut så ville jag skriva något åt min son också så då frågade jag honom vad han ville att jag skulle skriva om. Hans svar var att boken skulle handla om magiker i framtiden och det var den frasen som gav upphov till berättelsen.

Hur lång tid tog det från idé till färdig bok?
Jag började på den 2006, men har inte arbetat med den under hela den tiden. Den var i skick så att den cirkulerade på olika förlag. Från ett förlag fick jag lektörsomdöme och gjorde en redigering efter det. När den var klar hade förlaget lagt ner sin verksamhet. Sedan hade jag ytterligare testläsare som läste och kommenterade, men innan jag hann påbörja en ny redigering så dök det upp andra projekt som gick före. Det slutade med att berättelsen låg i fem år. Under den tiden var det en av testläsarna som med jämna mellanrum frågade när den skulle vara färdig. Till slut bestämde jag mig för att det var dags att ta tag i redigeringen och det var förra sommaren. Därefter har den utökats en hel del så den är numera dubbelt så lång och nu känner jag att berättelsen har blivit det som jag drömde om.

Vad kan du ge för råd till någon som vill skriva en bok?
Skriv något varje dag och vänta med redigeringen tills första utkastet är klart. När du skriver varje dag är berättelsen hela tiden levande, uppstartsträckorna blir kortare och kvaliteten blir bättre.

Något annat du vill berätta om boken, ditt skrivande…
Kimya är första boken i en trilogi och i de följande böckerna kommer vi fortsätta att följa Gina, David, Falk och alla de andra i Fyrstaden. En första idéutveckling är gjord för bok två och tre, men innan jag kan börja jobba med dem på allvar så har jag en del andra skrivprojekt som ska slutföras …

Planer för fortsatt skrivande?
Jag skriver hela tiden på nya berättelser och har många skrivprojekt i gång samtidigt. ”Ett nytt hem” som är en science fiction berättelse om Vani som flyttar till rymdstationen Tenang ligger hos en lektör för närvarande. Jag skriver också på en urban fantasy serie med kortromaner. Stulen magi, som är den första, är i slutredigeringsfasen. Dold magi, skriver jag första utkastet på. Min tanke är att tre böcker i serien ska vara klara innan de publiceras. Dessutom är jag på gång att börja skriva första utkastet av fortsättningen på Blodskifte. Så det är mycket på gång just nu … 

Kimya-info:
Releasedatum 2020-10-17
Målgrupp Unga vuxna
Antal sidor 356 sidor
Förlag Ordspira Förlag
Omslag Ulrica Edvinsson Sundin

Eva Holmquist har även gett ut följande titlar:

  • Kedjor känns bara när du rör dig
  • Det är inte så lätt som du tror
  • Hoppa så fångar jag
  • Förlora för att vinna
  • Attentaten i Gallus
  • Gallus brinner
  • Ur askan av Gallus
  • Blodskifte
  • Ödeland

Tack för detta Eva. Håller tummarna för att du och Kimya hittar hem till såväl gamla som nya läsare!

Om att läsa, Om att skriva

Provar att presentera författare

I somras frågade en författare i en grupp på FB om möjlighet att få synas på bokbloggar inför boksläpp. Eftersom jag tycker det är roligt när bloggare presenterar författare hängde jag på. Dessutom hade jag lite ont om idéer för inlägg så detta passade mig utmärkt.

Så i slutet av oktober kommer två författare att berätta om sitt skrivande, ja sin skrivprocess och sina nya böcker.

Det ska bli spännande att se hur det faller ut och hur jag tycker det känns. Båda är relativt okända för mig. Jag har inte läst böckerna så jag tycker varken bu eller bä om dem. Den ena är debutant och den andra etablerad. Jag ser dem på Facebook och Instagram ibland men följer ingen aktivt.

Jag gör det här för att lyfta själva författandet och vägen till deras kommande böcker. Kanske de kan ge något tips också, till alla som vill ge ut en bok en dag. Så frågorna till dem har fokus på skrivprocessen eftersom bloggen bland annat handlar om det.

Så nu vet du vad du har att vänta om några veckor. Hoppas du kommer tycka det är roligt och intressant att ta del av. Om inte annat så tycker jag det.

Böcker

Annorlunda om läsningen i september

Jag har tappat ordningen lite på vad jag läst. (Får börja skriva ner varje bok när jag är klar.) Men, jag har läst klart en bok jag påbörjade i somras och blev en tråkig skrivcoachtant av. Jag har även läst Hungerspelstrilogin. Och en jättefin ungdomsbok samt påbörjat en Stephen King – som jag inte vet om jag kommer avsluta. Plus att jag läst (skummat) en egenutgiven debutant. Och hittat en ungdomsbok som inleds med du-perspektiv – yay!

Dagens bokinlägg blir lite alltså annorlunda, inga direkta omdömen utan mest reflektioner.

Stephen Kings Maratonmarschen, eller The Long Walk, är en otäck historia om tonårskillar som ska gå tills de stupar. Bokstavligt talat. Och halvväggs in förstår jag fortfarande inte varför. Tävlingen är känd, folk kollar på den fast de riskerar att se en stupad kille avrättas. För är man inte uppe på benen inom några minuter skjuts man. Den har i alla fall krupit in under huden och jag tycker den är så läskig att jag inte vet om jag läser klart.

Den där debuten då, som jag skummade? Jo, jag har sett boken hyllas av olika bookstragrammare och funderat på om deras recensioner skulle stämma överens med min uppfattning. Och nej. Boken var lite intressant inledningsvis men jag tyckte huvudpersonen var ointressant liksom hennes äventyr. Den hade dessutom scener som jag tyckte saknade substans. Författaren bakom har dock lyckats väl och sålt i mängder. Så en eloge för marknadsföringen. Och nej, jag säger inte vem det är, vill varken få ett uppbåd fans efter mig eller såra denna grymma entreprenör.

Fina ungdomsboken står Anna Ahlund för, Ganska nära sanningen (2019). Den gillade jag skarpt. Om att finna sig själv – genom att byta frisyr och färga håret rosa, börja på en ny skola och få nya vänner – samt bli vän med sig själv. Ja, tillåta sig att bara vara den man är. Riktigt bra och läsvärd för alla. Rekommenderas!

Hungerspelstrilogins två sista, Catching Fire och Mockingjay, är starka men jag tycker sista boken håller sämst i serien. Så om jag tycker ettan är en elva (skala 1-10) tycker jag tvåan är en tia och trean en nia. Så ja, det är liksom bra ändå. Bara inte samma wow-feeling som med Collins första bok.

Boken jag nämnde i ingressen, som inleds med flera kapitel du-perspektiv är Sally Greens Half Bad, som ingår i en serie. Den har beskrivits som en bokserie för vuxna/unga vuxna som gillar Harry Potter. Det handlar om häxor, förtrollningar och ett häx-samhälle som bedriver häxjakt på de som är onda häxor. En kille, född av en god och ond häxa är mitt i jakten, utsatt och förföljd av myndigheterna i en jakt på fadern, den ondaste häxan av dem alla.

Half Bad är spännande hittills, men jag är inte helt såld. Gillar det hur ”naket” språket känns. Inget extra ”fuss” som stör, bara berättelsen, bara denna kille. Helt klart läsvärd.

Och sist men inte minst. Jag har läst C.N. Perssons debut Oslagbar. En bok om tonårskille med superkrafter i ett samhälle där de med superkrafter betraktas som ett hot av vissa.

Oslagbar har ett starkt driv men onödiga brister sänkte emellanåt läsupplevelsen. Bl.a. perspektiv som vacklar och jag upplevde att vissa saker liksom upprepades – lite starkare redigering kunde avhjälpt detta. Karaktärerna, speciellt huvudpersonen och hans vänner, kändes naturliga. Killarna är tuffa, med ibland rätt krassa uttalanden om tjejer. Trovärdigt, men istället för att en vuxen karaktär tillrättavisar, kunde någon kompis möjligen bett dem tänka sig för. Överlag spännande, men en bok som passar tonåringar bättre än petiga skrivcoachtanter.

Jag önskar jag kunde hitta en lång serie att försvinna in i nu när det blir höstmörker. Något lite fantsy-aktigt. Gärna urban fantasy… Men hur går det med läsningen för dig? Topp eller bott?

Om att läsa, Om att leva

Jag var på bokrelease

Therese Widenfjord, kvällens debutant

Det var så roligt att få gå på en release som var live. Coronaanpassad med lite färre gäster men så trevligt vi hade. Bokprat, skrivprat och prat om förlag bl.a. Så blir det när man träffar likasinnade med författardrömmar och skrivfunderingar.

Jag och Hedvig van Berlekom, författare
(foto lånat av Annika Klemmig)
Thereses vackra omslag till sin diktsamling Övervintra

Hoppas du har det bra annars och att du får läsa böcker du gillar och göra saker som ger energi. Har du kanske något att se fram emot i helgen? Själv är planen softa, (dvs läsa i soffan = vila) och ta en promenad eller två. En miniförkylning sedan förra helgen har liksom sätt stopp för allt promenerande, så jag längtar.

Om att läsa

Alltså när författaren släpps helt fri

Du vet hur det är tror jag. Speciellt om du läser serier, och speciellt om du läser serier för unga (YA) för det är speciellt där fenomenet uppstår tycker jag. Kanske även i vuxenlitteratur, men jag kan inte minnas att jag gjort samma erfarenheter där, så hojta gärna till om du känner igen detta.

När författaren får en übersuccé, en bok blir bestseller och det pratas kanske om film- och tv-seriekontrakt, då tycks redaktören ta några steg tillbaka när det kommer till de uppföljande böckerna. Ibland kanske det funkar, men jag tycker nog att det oftast inte gör det.

Två serier som vi sett svälla ut enormt från de första böckerna till de senare är ju Harry Potter och The Twilight-saga. Harry Potter tycker jag håller rätt bra ändå rent storymässigt och handlingen blir aldrig särskilt tråkig eller innehållslös, utan den har sitt syfte, medan Twilight bara blir så mycket sämre. Ettan funkar, liksom tvåan, sedan far det iväg. Sida upp och sida ner efter oändliga reflektioner och ett oändligt ältande av samma sak som jag som läsare redan vet. Så tråkigt och ointressant. Men ja, de största fansen verkar ju älska det. Men vi andra, vi som inte älskar blint, vi undrar varför författaren inte fick hjälp att inse att dessa ”rants” inte ger så mycket.

Sedan tänker jag på en tredje serie, A Discovery of Witches/All Souls trilogy. Där jag bara läst de två första delarna, samt sett första boken som serie. Det var så jag blev hookad, jag tyckte serien var riktigt bra, det fanns ingen del två än att se då, så jag läste ettan och tvåan. Eller ja, läste och läste. När det kom till tvåan blev det en hel del skummande. För boken fick mig att tappa intresset. Det var omständligt, utdraget, mycket av samma, och faktiskt väldigt mycket som kändes ointressant för storyn. Jag undrade ofta varför ingen gått in och hjälpt författaren att förstå att mycket av det som fanns i boken inte gav någon särskild framåtrörelse, att det bara blev dravel utan substans.

Så, vad tänker du? Känner du igen detta bland vuxenlitteraturen? (Är nog faktiskt vara så förresten att A Discovery of Witches riktar sig till en mer vuxen målgrupp, för det finns inga tonåringar i sikte alls.) Har du några exempel på bokserier där det spårar ur och man undrar vad som hände, varför författaren tappar greppet så att du som läsare tappar intresse… Berätta gärna.

Har du kanske till och med exempel på det motsatta, där en serie bara blir bättre och bättre, lyft gärna det i så fall. Alltid roligt med tips på bra serier.

 

Företaget

Ett år av det bästa jag gjort

För ett år sedan startade jag företaget. Jag blev Helena A – skrivcoach & lektör. Och visst, som ny företagare dröjer det innan uppdragen trillar in, men när de gör det… Jag har lätt insett att det här är det bästa jag någonsin gjort i jobbväg.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Jag har fått göra några lektörsläsningar, många första kapitel-analyser och flera olika sorters skrivcoachningar. Jag har haft deltagare som gått min mejl-skrivarkurs Vägen till en välskriven roman! och jag har fått många nya fina bekantskaper via Instagram, som också är den kanal varifrån flest kunder kommit.

Jag har haft turen att bli hänvisad till av en lektör – när hon fått förfrågningar som inte passat henne – som uppgett mig som ett alternativ. På så vis har jag fått några kunder som jag annars kanske inte skulle fått samarbeta med. Så det uppskattar jag otroligt mycket.

Framöver ser jag fram emot ett samarbete kring en interaktiv skrivarkurs som jag blev kontaktad kring av en annan lektör. Hon står för vissa delar och jag står för andra. Än håller vi på att utforma kurs och upplägg men jag tror det kan bli riktigt bra.

Så trots att första året som företagare bl.a. bestått av en uppsägning från ett fint deltidsjobb (gick inte att jobba kvar av tråkiga anledningar), en pandemi som ställde in mitt extrajobb och sjukdomssymtom som höll mig hemma i fem veckor i våras, en utmattning att fortfarande ta hänsyn till, har det varit ett fantastiskt år.

Jag gör det jag vill, jag sätter upp villkoren för hur och när jag ska jobba och jag lär mig nya saker hela tiden.

Foto Katarina Persson

Har du en dröm? Satsa. Det har tagit mig tio år att komma hit sedan tanken om att stötta andra som skriver såddes. Men någonstans måste man ju börja.  Lycka till!

Böcker

Ungt, gammalt, rappt och svårsmält

I augusti blev det en blandad kompott böcker, två omläsningar och två som jag bara kom halvvägs in i, och en som inte föll mig i smaken alls. Och två nya utlästa.

Star Runner – omläsning av S.E. Hintons gamla bok från 1988. Ni vet hon som kom med supersuccéerna The Outsiders och Rumble Fish som blev kultfilmer för ungdomskultur med kommande stjärnskådisar som Matt Dillon, Patrick Swayze, Rob Lowe, Emilio Estevez, Nicolas Cage, Tom Cruise. Francis Ford Coppola regisserade båda filmerna och flera av nämna skådisar medverkade i båda, men Outsiders stod för tyngsta listan. Star Runner har jag i alla fall läst väldigt många gånger sedan jag var tolv år, och nu blev det en omläsning.

Star Runner handlar om Travis riskerar ungdomsfängelse efter att han misshandlat sin styvfar. Travis väljer att flytta till sin farbror istället. Att han misshandlade styvfarsan berodde på att mannen, som i allmänhet verkar vara en skitstövel, höll på att elda upp Travis hundratals berättelser han skrivit under åren. Japp, vi har en författare i huvudrollen. För han har skickat manus till förlag. Och blir antagen. 16 år, halvkriminell och allmänt vilsen. Bokens titel är urkass. Det är namnet på en häst i stallet som farbrodern har. Och stallet har betydelse, men det är ingen hästbok. I övrigt är boken en favorit och den funkar rätt bra fortfarande, 80-talet till trots, känns den rätt tidlös.

På natten är allt sant (2018), Lina Stoltz. Ungdomsbok som påminde mycket om serien Skam, fast som en bok. Rapp och liksom cool. (Eller vad man nu säger, för vad vet jag, utan tonåringar att fråga.) Den har en del oväntade vändningar och jag gillar hur krass den är. Verkligheten, att som vit tonåring bli ihop med någon mörkhyad när ens vänner ser ner på alla som inte är som dem, är tuff. Minst sagt. Rekommenderas!

Where the Crawdads sing (2018, Där kräftorna sjunger), Delia Owens. Denna omtalade och hypade bok. Visst blir man nyfiken. En miljon sålda ex osv. Och alla lovprisar den. Nästan. Jag har sett några balanserade recensioner och sällar mig nog lite till dem. Boken är fantastiskt på många sätt och jag dras in i den, men samtidigt händer något efter mitten. Det magiska skimret, det upplöses och försvinner. Åtminstone för mig. Ja, jag tycker den är fin och ja, jag tycker verkligen att du ska läsa den om du är nyfiken. Och har du läst den, vad tyckte du i så fall? (No spoilers)

The Hunger Games (2008), Suzanne Collins, en omläsning. Kanske fjärde läsningen totalt. Och jag blir lika nockad varje gång. Filmen är bra, boken så mycket bättre. Om jag fick välja en bok jag önskar att jag skrivit är det den här. Om du missat vad den handlar om, drar jag det kort. I en dystopisk värld tvingas barn från tolv distrikt att slåss för sina liv varje år, för att fred ska upprätthållas. Så. Läs den, eller se filmen.

Okej, jag hade två böcker också som jag kom halvvägs i och en som jag påbörjade.

Lärarinnans sång (2020), Vigdis Hjort, handlar om hur en lärare ombeds vara med i en students filmprojekt där han ska filma hennes arbetsdag och vardag. Hon uppslukas så av detta i tanken att allt börjar kretsa kring hur hon tänker att han ser henne, hur hon och hennes liv tar sig ut i hans ögon. Och efter en typ halv bok uppfylld av hennes inre var jag nöjd. Ändock en fascinerande studie av hur hon analyserar sig själv i sina och andras ögon. Om jag inte behövt lämnat den pga kö på biblioteket hade det varit kul att se hur det slutat.

Skynda att älska (2009) Alex Schulman. En biografi om honom och fadern. Och efter att ha läst Bränn alla mina brev (2018) som jag älskade fastnade jag inte alls. En fin skildring av vandringar i minnet och att tackla bilden av vem någon var, liksom sig själv. Jag läste halva ungefär sedan var jag nöjd.

Dessutom påbörjade jag Frankissstein (2019), Jeanette Winterson, som jag inte alls lyckades komma in i. Någon sorts historia om Mary Shelley blandad med nutid. Sorry jag kan inte göra den rättvisa alls då jag bara kom ett trettiotal sidor. Är du nyfiken ta dig en titt, den har fått rätt bra betyg annars och ska tydligen vara väldigt annorlunda.Jag tror att omläsning får bli min grej. Jag har några böcker att läsa från biblioteket och ett par andra som väntar också, men annars så… Ibland är det skönt att läsa något som vet hur det går, och liksom inte ”måste” läsa vidare. Hur går det för dig med läsningen annars? Toppen eller botten?

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Augusti i korthet

Idag blir det en blandad kompott av inrapportering av augustis månads aktiviteter som läsning, fritid och företagande med en mycket nöjd kund. Enjoy!

Läsning
Segt med bara 4,5 läst bok och då rätt tunna böcker. Egentligen har jag läst 4 hela böcker och två halva. Så fem? De presenteras nästa torsdag. Tror jag ska satsa lite på omläsningar förresten. Har känt ett visst läsmotstånd och då kan omläsningar göra susen. Eller så har bara jag och böckerna inte varit kompatibla. Jag började faktiskt på ännu en men den gav jag upp bara efter ett trettiotal sidor.

Redigering
Ännu segare. Jag undrar om jag inte har en förlags-väntans-tröskel. Nog för att huvudet är segt och jag prioriterar mina uppdrag så att de ska få bästa responsen tillbaka av mig (så jag får kunder som gärna återvänder) så är det väldigt motigt att sätta sig med manusets andra del. Det händer, men korta stunder och faktiskt inget alls vissa veckor.

Företagande
Lagom mycket även om det blev mer av en rivstart än mjukstart efter ledigheten. Ett samarbete på gång mellan mig och en annan lektör. Det ska bli kul. Men nu har jag tid för nya uppdrag i september. Hela manus, inledande kapitel eller kapitel som krånglar lite var som.

Extrajobbet
Inget pass än men jag har fått schema och ett par pass i första halvan av september. Nya rutiner, nytt sätt att arbeta, allt för att det ska vara corona-anpassat. Ser fram emot att träffa kollegorna.

Fritid
Bad! Jag har flyttat runt arbetsdagarna och åkt till skärgården när det varit soligt! Får inte nog av att bada när jag väl hittar bra badställen. Dvs inte för mycket folk och stök.

Nöjd kund
Och jag kan bara inte låta bli att avsluta med fina spontana inlägget som en kund skrev efter att hon fått mejlet med ett lektörsutlåtande. Kul när det blir så där spontant. Jag brukar ju fråga mina kunder om de vill bidra med ett omdöme som jag får använda, men det här var ju något annat. Har fått några spontana tidigare men inte tänkt på att presentera dem. Så nu så, med tillåtelse – förstås. 

”Tack snälla @helenaaskrivcoach för ditt fantastiska arbete och underbara sätt att förklara, beskriva och komma med konstruktiv feedback. Det behövs! Det hjälper! Jag kan inte sluta le. Tusen tack!”  – @mrsjsilverlind

Hösten
Jag hoppas du haft en fin augusti, oavsett jobb eller ledighet. Har du något särskilt planerat eller något som du ser fram emot i höst?

Själv har jag inga speciella planer, kanske en vecka ledigt men ingen resa. Vad gäller företagandet tänker jag fortsätta synas på sociala medier för att få kunder. Instagram känns mest tacksamt. Facebook är mer osmidigt, hänger sig och gör inte som det ska. Aviseringar släpar efter och när jag uppdaterar är det något nytt som krånglar. Men jag ger mig inte. Finns som: @helenaaskrivcoach på båda om du vill följa/gilla… Jag följer gärna tillbaka. 

Vi ses om en vecka igen, då med en uppdatering av lästa och svårlästa böcker.

Om att skriva

Hur det går med manuset


Under semestern läste jag igenom manuset för första gången sedan februari, då jag skickade det till förlag. Under våren har några positiva refuseringar, liksom standard, trillat in.

Förlagen kanske inte vill ha det (trots lovord) och det handlar nog mest om att det inte passar dem, att de inte tror tillräckligt på min dystopiska historia. För handlingen tycker jag håller, liksom karaktärer och miljö.

Visst kan det bli bättre. Men då, för ett drygt halvår sedan, då var det här det bästa jag kunde åstadkomma.

Mest kan det, i mitt högst personliga tycke som författare till det, och med mina skrivcoachs-ögon (man är ju liksom alltid blind för det egna), bli mycket rappare inledningsvis. Några partier funderar jag på att stryka liksom korta ner, rejält. Ofta kan jag gå mer rakt på.

Klassiska brister. Inget stort att ändra. Jag har scener med ett syfte, scener som bidrar till att fördjupa, förklara, driva fram handlingen osv. Jag har kapitel som är jag tycker är lagom långa och karaktärer som bidrar med något specifikt.

Jag avvaktar med redigering. För tänk OM ett av de tre, fyra förlag som är kvar att ge svar, säger ja. Hellre redigera med deras hjälp än börja på egen hand. Under tiden jag väntar småredigerar jag del två och skriver till nya scener. Med betoning på SMÅ i redigerar. Det är inte mycket tid jag lagt på att sitta ned med manusets del två de sista månaderna. Men processen pågår ändå. Bara lite mer i huvudet än i datorn då.

Hur går det för dig? Skriver eller redigerar du? Väntar på svar från förlag?

Om att läsa, Om att skriva

Andra jublar och skuttar av glädje

Själv kliar jag mig i huvudet och undrar vad jag missar. Vad jag inte begriper. Om jag är en fruktansvärt elitistisk snobb.

Jag läser recension efter recension. Bokbloggare. Bokstagrammare. Folk som hyllar. Ropar ut hur mycket de älskar. Som tycker det är fantastiskt. Ja, att typ allt är bra.

Och nej, jag tänker inte på en ensam bok. Utan på flera snarlika. Oftast egenutgivna på hybridförlag. Eller tryckeriförlag. Alltså sådana förlag som mot en hel del pengar erbjuder tjänsten lektörsläsning (ibland även någon sorts redaktörstjänst) för att sedan ge ut den aspirerande författarens debutbok.

Och det jag oftast tänker är att det så ofta brister. I skrivhantverket. (Ibland även i kvalitet på tryckt verk.) Och nu när jag själv författarcoachar och manusutvecklar, lektörsläser och skrivcoachar – same, same, typ… – har jag blivit ännu petigare.

Ett fåtal egen- och hybridutgivna klarar nålsögat. Men då har de skrivits av talangfulla, och ambitiösa författare och personer (ofta utbildade inom skrivandet) som tagit rätt sorts hjälp för att det ska bli riktigt bra.

Och att ha dels talang (lära sig hantverket), dels ta rätt sorts hjälp, det är vad jag tror krävs när man ger ut på egen hand, eller via hybrid- och trycktjänstförlag. Många har visserligen tagit hjälp, men den har nog ibland brustit i kvalitet. Och ibland har nog inte författaren förmått att utveckla sitt manus efter responsen. Liksom troligt med en kombination av båda.

Och här sitter jag. Och glor oförstående på hyllningarna. Tycker det utarmar en litterär nivå, detta att böcker som brister stort, får en sådan plats, sådana omdömen. För de som tycker till är outbildade och oerfarna. Ja, de läser mycket. Men de saknar en förmåga att se skrivhantverket.

Så jag har blivit den där litterära snobben jag föraktat. Och kanske är det ok. Kanske det måste finnas några som ser klart på böckernas form och innehåll. Som värnar om att sträva efter mer. Som pushar på dem som skrivcoachas och handleds i skrivandet till att uppnå något bättre. För att de kan. För att de är värda det som blivande författare. Och för att deras läsare är värda en bok som håller. På alla tänkbara sätt.

Och ja, jag tycker att det ska finnas böcker för alla. Precis som det finns läsare för alla böcker. Det är inte det jag är emot. Jag önskar bara att fler böcker genomgick fler redigeringar innan de släpptes. Eller vad tänker du?