Om att leva, Om att skriva

Långsamt inflöde, nöjda kunder

Eftersom inflödet av nya kunder tycks ha stannat av helt för skrivcoachningen och lektörsläsandet får jag glädjas åt de uppdrag jag haft hittills istället.

Stina, som ville ha skrivcoachning efter en mycket positiv refusering från ett traditionellt förlag, skickade in ett antal olika kapitel efter överenskommelse. När jag, efter utfört uppdrag, frågade om ett kundomdöme (ja, jag gör det eftersom det är så bra att kunna använda för bl.a. marknadsföring), skrev hon så här:

Och nu när jag ser bilden i telefonen ser den suddig ut. Hm… Hoppas det är redigerarläget bara.

Hur som helst. För eventuella läsare som inte kan läsa bilder (text till tal odyl) finns omdömet i sin helhet här:

”Bemötandet från Helena känns väldigt proffsigt och strukturerat. Jag fick hjälp på kort varsel och flera alternativ på hur vi skulle kunna samarbeta och det uppskattar jag som vilsen amatör. Vi har kommunicerat både via e-post och telefon.” Stina, aspirerande författare

Med risk för att blåsa eller regna bort denna stormande söndag önskar jag dig en trevlig dag!

Om att leva

Vardags- och jobbfunderingar

Efter måndagens förlagsmejlande av manus har det inte hänt mycket. Ett par längre promenader. Lite redigering, lite skrivcoachning. Ett pass på extrajobbet. Som jag kanske borde sluta kalla extrajobbet eftersom jag inte har en fast anställning längre.

För två veckor sedan gjorde jag en jobbintervju för en tjänst på halvtid som socionom.

Vi var två kandidater kvar på slutet. Arbetsgivaren hade redan på intervjun deklarerat att de minsann inte hade marknadsmässiga löner utan man jobbade där på grund av den fina och unika arbetsplatsen. Så eftersom den andra kandidaten hade ett lägre löneanspråk, blev den därför enbart vald på grund av det. Sa arbetsgivaren när jag blev uppringd. Hm…

Att acceptera för låg lön är inte okej. Varför ska facket kämpa för rättvisa löner (för oss kvinnor!) när vissa lägger sig platt och accepterar en lön många tusenlappar lägre än marknadens?

Detta var första gången jag valdes bort pga av ett VETTIGT, och MARKNADSMÄSSIGT löneanspråk. Det var bara ett vikariat så jag gick inte så högt. För jag har drivit ett antal riktigt hårda förhandlingar, som accepterats av tre av mina senaste fem chefer – detta icke-jobb inräknat.

Well, their loss.

Och, på tal om rättigheter. Facket har ju drivit frågan om rätt till heltid så hårt att det nästan inte finns några vettiga jobb för en socionom på deltid. Intressanta annonser ligger visseligen ute. Men samtliga på 100%. Vilket inte passar mig. Alltså verkar det om min vardag fortsätter se ut som jag beskrev ovan ett tag till. På gott och ont.

Trevlig alla hjärtans dag! Till dig som firar och som inte gör det.😉

Om att skriva

Ett skickad och två påbörjad

Efter intensiv redigering sista veckorna, mycket koll på språket och sådant som att tajta till scenerna, har jag idag skickat in manuset. 76 230 ord blev det.

Men ingen rast ingen ro. Nu väntar del två på att bli skriven, redigerad, omarbetad, tillfixad osv. Det finns mycket redan eftersom jag skrivit igenom hela handlingen. Men det var för fyra år sedan. Nya scener ska till, kanske ett par karaktärer också och lite ändringar i handling och så en tillspetsad dramaturgi. Ska bli kul. 🙂

Om att skriva

Välja förlag

Jag är petig med vilka förlag jag väljer. De ska förstås ge ut den sortens litteratur och genrer som jag själv har skrivit och för rätt åldersgrupp. Det ska vara ett traditionellt förlag med en traditionell utgivning. Det vill säga att om de inte har en traditionell utgivning utan vill att jag som författare ska betala för att de ska ge ut min bok, då ska det stå på deras hemsida. (Säger väl sig självt men det finns tydligen förlag som hymlar med detta.)

Dessutom ska det vara ett stabilt förlag. När jag, för två och ett halvt år sedan, letade förlag, kollade jag upp någras årsredovisningar. Jag är hopplös på siffror och ekonomi, men om redovisningen mest ligger på minus, då brukar det liksom synas. Jag vill inte hamna på ett förlag som är konkursmässigt. Jag har hört flera hemska historier om författare/debutanter som hamnar i limbo och det tar år innan de får loss boken som skulle getts ut, och får omkostnader de inte räknat med.

Så, nu när jag ska skicka igen, har jag ett manus som är väl genomarbetat, det har fått professionell hjälp, och blivit redigerat så många varv att jag tappat räkningen. Jag ser vilken enorm utveckling det gjort. Visst finns säkerligen mängder som en duktig redaktör vill fixa. Då är jag beredd att göra det. Men, till skillnad från för två år sedan, är det ett manus som snudd på kan ges ut på egen hand. Och då jämför jag med egentugivna böcker jag läst och tyckt haft brister, men som hyllats av de ”vanliga” läsarna, som slukat och älskat vad de fått i sina händer, medan jag tänkt att några rundor redigering till suttit på sin plats. Och vem vet, ge mitt manus ett halvår och jag är kanske lika kritiskt till det som deras. Men då rör det helt andra områden, för så som jag jobbat på, allt jag lärt mig och sett till att tillämpa på manuseländet, så borde i alla fall skrivhantverket behärskas.

Kaxig ja. Det har en rätt att vara ibland. Men, tillbaka till rubriken. Välja förlag. Jag har en handfull förlag som jag vill skicka till. Stora, kända. Sedan finns det ju många bra som inte är lika stora, lika kända, och som ger ut det jag skriver. Det vill säga böcker för unga vuxna och inom genren dystopi.

Vet du något får du gärna hojta till. Det skulle jag uppskatta jättemycket. Allt jag kan kolla upp och överväga att skicka till skulle vara till hjälp.

Dessutom, vad tror du om det här med att skicka till samma förlag som förra gången. Ska jag skriva det i följebrevet, och hur i så fall? Typ, Det här känns kanske igen, men det är omarbatat och så mycket bättre nu … öh! Låter ju inte klokt. Med tanke på att det är två och ett halvt år sedan, ska jag låtsas som om det regnar och hoppas att inte samma person tar emot?

Hur hade du gjort? Har du någon erfarenhet av vad som är bäst?

Så, förlagstips och följebrevstips, tas tacksamt emot. Ha en fin helg!

Om att leva, Om att skriva

Skrivcoach på topp idag

Häromveckan fick jag det här kundomdömet från en skrivcoachning gjord innan jul. Och jag blir alltid så glad över fin feedback.

Och idag gjorde jag en skrivcoachning över telefon. När vi hade diskuterat olika sorters litteratur, och vad man kan ha för intention och ansats med sitt manus, fick jag en så fin spontan kommentar. Den aspirerande författaren utbrast helt enkelt att hen var så glad för att hen fått fatt i mig, för – nu blir det citat 😉 – ”du är så otroligt bra!”

Jag sa tack, vad roligt att du tycker det, och fortsatte prata om skrivandet, en sak jag ville återkoppla från föregånde samtal och sedan avslutade vi med en plan för fortsatt skrivande och inlämningar. Och jag har liksom gått runt och varit hög på den spontana kommentaren hela dagen!

Skrivcoachande telefonsamtal innebär förresten en komplettering till texterna som coachas. Under samtalen får författaren möjlighet att lyfta egna tankar och funderingar, ja, bolla med mig. Och jag brukar även, utifrån det författaren nämnt, komma med olika råd och förslag på hur texten kan hanteras (alltid med hänsyn till vad författaren tycker). Jag ger även boktips och lyfter gärna samtalet till en nivå över själva skrivandet. Som vad en vill med det, hur tanken är att berättelsen ska uppfattas och hur en når detta, utifrån bl.a. målgruppsdiskussioner och genrereflektioner. Det senare fungerar bäst för personer med viss vana att skriva och som kommit rätt långt med sina texter. Det finns visseligen många gemensamma beröringspunkter för skrivandet, men vi befinner oss ofta på olika platser i våra skrivprocesser. Därför blir varje skrivcoachning unik, utifrån texten och den som står bakom texten. Den här ingången kräver lite extra tankearbete från min sida, men hittills har jag ju bara haft nöjda kunder. Alltså tycks metoden fungera. 🙂

Så, en liten inblick i skrivocachandet och vad det arbetet för med sig ibland.

Frågor? Fråga! Vill du veta mer om skrivcoachandet och mina tjänster? Ta en titt på hemsidan: www.helenaaskrivcoach.com. Önskar dig en fin vecka!

Om att leva

Januari, ja …

Redan över. Första månaden på 2020, ett år som jag innerligt hoppas blir bättre än förra. Jag låter inte januari bli mätsticka. Det var en månad med sina plus och minus.

Plus
Att jag snart är halvvägs igenom manuset med den sista redigeringen. Sedan blir det en förlagsrunda.

Minus
Att det blev verklighet att jag lämnade mitt jobb som socionom. Inte för att jag ville, utan för att jag kände att jag inte kunde vara kvar på grund av omständigheter som skulle vara svåra att tackla. Skulle jag inte lämnat hade jag typ förtärts över att behöva svälja det jag upplevt, och som troligen inte skulle upphöra. Men, oerhört tråkigt att lämna en i övrigt mycket bra arbetsplats.

Fin bukett från fina kollegor vid avtackning

Plus
Att jag gjort många pass på extrajobbet. Dels roliga arbetsuppgifter, dels trevliga kollegor. Önskar att det hade gått att jobba mer där.

Minus
Att det är segt med inflöde av nya uppdrag. Jag vet att det är svårt att synas som ny företagare och att det är en tokgalen konkurrens om jobben. Konkurrensen beror till stor del på att en viss affärskvinna inom området utbildar lektörer. Smart jobbidé – för henne. I övrigt betraktar jag dessa konkurrenter som kollegor. En del gör annat än vad jag gör och det är bra. Men jag hade önskat att de var färre.

Plus
Att jag har börjat må bättre. Visst märker jag att jag lätt återfår symtom eller att de förstärks när jag upplever stressiga situationer och blir pressad. Men, det är bättre. Inte bra, det tänker jag inte säga. För jag vet, att jag efter en mindre ansträngning blir sämre. Om ett tag kommer även de tillfällen bli färre och jag kommer må bättre (bra!) längre perioder i sträck.

Minus
Att jag är känslig och blir sämre igen av sådant andra inte ens skulle reflektera över, exempelvis sociala aktiviteter, stunder vid datorn.

Plus
Ute med vänner på middag. På ställe med musik, mycket folk och sorl. Och det gick finemang. Inga jobbiga symtom som störde kvällen. Dessutom. Mysigt att gå ut. Har verkligen saknat det.

Minus
Att jag inte har en fast inkomst som gör att jag kan drälla runt och t.ex. gå ut på krogen så som jag hade velat. 😉

Plus
Var på jobbintervju häromdagen. Ett deltidsjobb, som socionom. Alltid roligt att vara en av få kallade.

Minus
Osäker på om jag faktiskt vill ha jobbet.

Plus
Var på bio. Dagbio. Antar att det kallas matiné, men använder ens biograferna det uttrycket längre? Älskar i alla fall hur lugnt det är på dagen. Och att en kan se en film i en salong för typ hundra personer, och så är vi inte ens en handfull besökare. Som att vara själv. Ingen som pratade, prasslade eller störde. Ljuvligt!

Minus & plus
Återigen, toppen att vara student och egenföretagare och ha ett sporadiskt extrajobb, och leva i en vardag som ger lediga dagar mitt i veckan, men! det där med inkomst. Skulle vara nice att ha något fast deltidsjobb så att en kunde gå på bio lite sådär dagtid ibland och inte tänka att det är för dyrt. På plussidan för biobesöket dock, var att jag hade biopoäng. Lika med gratis biobesök. 🙂

Hoppas du haft en fin månad och att du kanske har något att se fram emot i februari. Själv ser jag framemot våren. Och ja, jag vet att det kan slå till och bli värsta vintern. Men det blir ljusare. Det gillar jag.

🙂

Januari har också betytt några nya följare. Välkommna! Uppskattar jättemycket att ni vill följa. Tack alla som läser, följer och kommenterar. Ni gör bloggandet roligt!