Om att skriva

Se det som en film

I en kommentar som Katarina gjorde nämnde hon det här med hur man ”skriver i huvudet”. Något som ju sker rätt ofta för oss som skriver tänker jag. Åtminstone känns det så för mig, som om skrivandet sker mer eller mindre hela tiden och mer eller mindra aktivt. Och precis som Katarina ser jag min berättelse för mig i bilder. Inte i ord eller meningar. Fast det jag ser är inte en färdig film som rullar. Mer som teater kanske. Jag ser en scen, vilka som är med och vad de gör och säger. Men dekor och rekvisita är oftast rätt blank inledningsvis. (Om inte miljön har huvudrollen då, i en viss scen.)

Så, om mina karaktärer sitter i en soffa ser jag dem och soffan tydligt. Det som finns runt omkring får jag fylla på allt eftersom.

Jag har inte tänkt så mycket på det här med hur en upplever sitt skrivande, sitt berättande, eftersom jag bland annat inte pratat så mycket om den inre känslan och upplevelsen av det. Som att jag ser mina berättelser i enkla bilder där vissa detaljer utmärker sig mer. Och att jag aldrig ser det i text.

Förra helgen var Adéle Jordan gäst på Debutantbloggen. Hon berättade att hon på grund av en cp-skada inte kan använda sina armar och händer för att skriva, och att hon pratat in sin bok, genom att bokstavera varje ord. Jag blev imponerad. När en del personer säger att de läser in sina scener så är det för mig helt otänkbart. Jag är inte bra på att … prata. Eller hur det nu ska beskrivas. När det kommer till att skriva eller prata, föredrar jag alltid att skriva. Att tala in min egen berättelse, det skulle förmodligen inte fungera alls. Det är ett medie som känns oerhört främmande. Tanken på att prata in mitt råmanus känns liksom urvattnad, tom och innehållslös. Som om det jag vill ha sagt, det jag vill få nedskrivet i datorn, som det skulle upphöra att existera … Försvinna på vägen mellan tanke, tal och inläsning.

Jag skriver, alltså finns jag. 😉

Men, hur uppfattar du dina berättelser? Hur ”ser” du dem? I text, i ord, i meningar, i bilder eller finns det andra sätt?

Böcker

Finns det björkar i Sarajevo? – Christina Lindström

Finns det björkar i Sarajevo? (2018) reserverade jag för något år sedan, missade att hämta ut och sedan föll den i glömska. Tills i somras. Titeln är ingen favorit och inte heller omslaget tilltalade mig när jag hörde talas om den första gången, men eftersom Christina Lindström skrivit den, vars Hälsningar från havets botten (2015) jag gillat, ville jag ge den en chans. Och det gjorde jag rätt i. Vad gäller omslaget ska Finns det björkar i Sarajevo? ges ut som pocket i vår och omslaget görs om. Gillar skarpt att en bild från Göteborg pryder framsidan. Spana in här nere.

Men, vad handlar den om då? Jo, om Kevin som är hemma en vecka utan föräldrar och med sin storebror som har en intellektuell funktionsnedsättning och behöver tillsyn. Det börjar sådär med att Kevin sticker till Liseberg första kvällen och då försvinner brorsan. Visserligen enligt ett sms till en kompis, men Kevin vet inte vem den där vännen är. Med hjälp av en klasskompis och några tjejer blir det brodersjakt. Den blandas med förälskelser, fester, fotbollsträning, och en oväntad upptäckt.

Som vanligt när jag läser Christina Lindström fängslas jag snabbt av karaktärer och handling. Jag dras med och vill veta hur det ska gå. Göteborgsmiljöerna och gatorna de går på är mina trakter. Fotbollsplanen, biblioteket och villaområdet ligger nära. Det gör läsningen extra rolig, och jag kan verkligen se Kevin och de andra framför mig när de drar runt.

Om du är nyfiken på Finns det björkar i Sarajevo? tycker jag absolut att du ska läsa den. Rekommenderas.

Vill du köpa eller läsa mer om den? Ta en titt här eller här.

Böcker

Hästpojkarna – Johan Ehn

Efter att ha läst och gillat Johan Ehns debut Down Under (2017) var jag nyfiken på hans nya, Hästpojkarna (2019). Och wow! Så bra.

Vi följer Anton som jobbar i hemtjänsten efter att han tagit studenten. I en lägenhet där en gammal man förskansat sig i sitt kök upptäcker Anton en historia som fascinerar. Den nästan hundra år gamla mannen talar inte, men kommunicerar genom att slå sin käpp i golvet. Parallellt som vi följer Anton får vi också läsa om två akrobater till hemlösa pojkar i 1920-talets Tjeckoslovakien. Ett par pojkar som tar jobb vid en cirkus.

Hästpojkarna är en stark berättelse som tar upp det svåra livet då, för snart hundra år sedan, när en klick av människor beslutade sig för att andra inte dög. Förföljelser och trakassarier av de som ansågs vara avvikande eller av fel sort blev vardag. Men även delen om Anton idag är stark och hur samhället är för likt det som var då. Också hans längtan efter en relation, att inte veta om killen han träffat är lika intresserad, och att acceptera livet med sitt oundvikliga åldrande skildras med stor omsorg.

Jag trodde faktiskt att jag skulle få se Hästpojkarna nominerad till Augustpriset för barn och unga – ja för unga då förstås. Men tyvärr.

Är du nyfiken? Läs Hästpojkarna då! Du kan hitta den för att läsa mer om den eller för att köpa t.ex. här och här.

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Oktober – upp och ner

Månadssammanfattning, igen. Har visst blivit ett obligatorisk inslag. 🙂 Känns som om jag skrev om september igår. Vad hände egentligen med tiden i oktober?

Bästa läsning
Det blir en delad plats för Christina Nilsson Välj mig (2019) och Johan Ehns Hästpojkarna (2019). Båda borde ha nominerats till Augustpriset. Men eftersom Augustprisets för barn och unga, riktar sig till både små och äldre barn antar jag att det blir lite väl trångt att få plats med alla nomineringar. Jag säger som förr: det hade varit fint att se priset uppdelat i en kategori för yngre barn och en för äldre.

Sämst
Lika bra att ta det eländiga först. Så att jag blir av med det. Jobbet strular. Igen. Inte extrajobbet, inte egenförentagandet. Nej. Utan det ordinarie. Som om det inte var tillräckligt att delar av sommaren och hösten förstördes av att jag fick blanda in facket i en fråga som tog flera månader att reda ut. Nu är det ett nya saker som gjort mig sömnlös.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Roligast
Att jag redan haft uppdrag som skrivcoach. Det kändes så bra. Och jag fick bra feedback tillbaka på utfört jobb. Roligt, även om det inte är roligast, är också att försöka klura ut olika sätt att nå ut på sociala medier. Det gäller att hitta en balans mellan att inte vara för påträngande (för sådana brukar iaf jag ignorera) och inte för passiv heller. Gissar att jag skulle kunna lägga otroligt mycket mer tid för att nå ut och jaga följare, men ärligt så orkar jag inte lägga jättemycket tid och energi på det heller. Trots att det är roligt tar det på krafterna. Men det kan nog vara en vanesak. Något som blir enklare med tiden.

Redigerarrapport
Det har blivit en del redigerat. En del inför textinlämningar på kursen och en hel del efter responsen på dessa inlämningar. Men, som alltid med redigerande, känns det som om jag borde göra mer. Få försöka ha i huvudet att jag lägger rätt mycket tid på många olika saker (som att begripa kredit och debet) och att det är okej att det tar tid.

Skrivarhäng Göteborg
Jag såg på Insta att ett gäng människor skulle träffas. Folk som skriver, vill bli utgivna, arbetar med text och som redan är författare. Vad spännande tänkte jag, att träffa likasinnade. Och det var det. Var uppfylld hela dagen efter av alla samtal och över att ha träffat så många trevliga och intressanta människor med samma intresse som mig.

NaNoWriMo
Nu är det dags. National Novel Writing Month. Utmaningen där alla som vill delta ska skriva 50 000 ord i november månad. Jag kommer inte skriva så mycket, och vet inte ens om jag ska skriva alls. Beror lite på hur passen fördelas på extrajobbet och hur klar i huvudet jag känner mig. Men, om jag är med, tänker jag satsa på en halv Nano. Och lägga tiden på att skriva nya scener till del två av nuvarande manus. Dessutom, Nano-gänget i Ggb har träffar. Så här finns fina möjligheter att få prata ännu mer skrivande med skrivande människor.

Min statistik för Nanon 2013

November är inte en favoritmånad. Jag vill inte gå ut för att det är ruskigt och kallt väder. Göteborg på vintern är inte nice alls! Jag brukar äta för mycket godis och eftersom jag inte är ute lika mycket så sitter alla kläder helt plötsligt väldigt tajt efter en tid, och så kommer jul på det … ja, ni hör ju. Borde skaffa en crosstrainer.

Hoppas ändå att det blir en bra månad. Jag ser framemot att det är skrivarträff på kursen i slutet av november. Och att jag ska gå på Melissa Horn. Hur är det november för dig? Har du något du ser fram emot?

Avslutningsvis hälsar jag några nya följare välkomna. Tack för att ni läser och vill följa min blogg!

Böcker

I skymningen sjunger koltrasten – Linda Olsson

I lilla nya bokcirkeln som jag varit med och startat innan sommaren, ville vi läsa något av Linda Olsson i början av hösten. Det blev I skymningen sjunger koltrasten (2014).

Jag som inte läst något av Olsson förut, kände igen omslagen så jag antar att jag sett dem på olika bloggar och liknande. Hur som helst. Denna ”koltrastbok” handlar om tre ensamma människor i en trappuppgång. En kvinna som isolerat sig efter ett svek, en ung kille som tecknar berättelser och en äldre man som är vän med den unge killen och läser högt för honom ur alla sina böcker han har i lägenheten.

Genom en svår händelse får de tre kontakt. Kontakten är skör och berättandet liksom bilderna blir det centrala för deras relationer. En annorlunda gemenskap och vänskap uppstår.

Inledningsvis drabbade Olssons bok mig hårt. Läsningen var nästan obehaglig på grund av speciellt kvinnans situation. Texten gick rätt in. Som om jag, liksom kvinnan, var utan försvar. Tack och lov lättade den känslan. Kanske för att även kvinnans situation ändrades. Överlag fin läsning om karaktärer med stor omsorg om varandra. Ändå kunde det obehagliga inte släppa taget, som om det lurpassade på både mig som läsare och på karaktärerna. Jag kunde inte känna mig säker på att det skulle kunna bli bra.

Nyfiken på I skymningen sjunger koltrasten? Då tycker jag att du ska läsa den. Den var en läsupplevelse utöver mitt vanliga läsintag som jag inte skulle vilja vara utan.

 

En bok att köpa eller läsa mer om? Du hittar I skymningen sjunger koltrasten t.ex. här och här.

Om att läsa

Lånar, läser, ber om ursäkt

Jag har haft ett rätt bra läsflyt. Lite sämre dock på att lägga upp mina omdömen. Men det kommer. Ligger bara två böcker efter i nuläget.

Hämtade ut de här nyss som jag ser fram emot att läsa. Även katten blev nyfiken på dem.

Ber förresten om ursäkt för alla annonser som bloggen får dras med eftersom jag inte vill betala för att bli fri från dem. Hoppas ni står ut.

Om att leva

En månad senare

För en månad sedan lade jag upp min hemsida. Det var några intensiva veckor innan och efter för att få ordning på hur mina tjänster som skrivcoach och lektör skulle bli tillgängliga för alla. För förutom hemsidan finns jag även på Facebook och Instagram. Lystrar till @helenaaskrivcoach där.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Att starta upp eget företag, eller enskild firma som det ju heter, är både roligt och jobbigt. Roligt att klura på innehåll för hemsidan och sådant praktiskt. Men jobbigt när saker inte funkar och en liksom måste lista ut hur en gör för att få till sådant som kan verka lätt men som krånglar. Kanske jag som gjort fel, kanske faktiskt någon bugg.

Jag har lagt en hel del tid på att skaffa information om att starta upp företag. Gått på nyföretagardagar, infoträffar, drop-in på biblioteket, och deltagit i webseminarier. Att vara med på Skatteverkets träffar och webseminarier har inte fått mig att känna mig som coolaste kidset i kvarteret. Som tur är går det att ringa och ställa frågor.

Än är förstås inte lärdomarna slut. Tänker att det är som ett nytt jobb. Det behövs något år för att en ska känna sig hemma med det en ska göra, och upplever.

Bäst är ändå att jag redan haft uppdrag och fått göra det jag drömt om, att stötta andra att utveckla sitt skrivande. Responsen på arbetet jag utfört varit mycket positiv. På hemsidan finns flera omdömen men jag delar med mig av ett här:

Jag vet att många tvekar över att starta upp eget. Tycker det verkar svårt med saker som att få upp en hemsida eller detta med ekonomi och bokföring. Och ja, det är svårt emellanåt (vågar inte tänka på hur det blir med deklarationen när det är dags). Men om andra klarar det borde väl även jag fixa det. Och så även du.🙂

Nu är drömmen att jag ska kunna leva på det här. Tyvärr något som verkar svårt. Så tills den drömmen uppfylls har jag två andra jobb för att få in cash – ett extrajobb och mitt fasta, som socionom. Med lite tur kommer de två upp i en halvtid. Om en får drömma helt fritt förresten, vore bäst av allt om mitt manus antogs av ett förlag och att boken blir en bestseller. Men det har jag lite svårt att tro på. Fast, en kan ju alltid hoppas.

Har du någon dröm du skulle vilja uppfylla?