En smakebit på söndag – Slated

slated-teri-terryMitt bidrag idag till smakebiten hos Mari blir dystopin Slated. En bok jag kommit halvvägs in i, och knappt kan lägga undan.

A clean slate, det innebär det att vara Slated. Unga kriminella får en chans att börja om på nytt. Deras personligheter raderas. Minnen, allt om vilka de är och vilka de kände, försvinner. De får ett nytt liv i en ny familj.

My memories are gone, but parts of me remember. My body, my muscles. Like my left hand with a pencil. I knew what to do with it once I put it there. So it isn’t the same thing as starting over, at all. It is more that given the right trigger, you can do things you forgot. Who knows what else I am capable of?

Jag har läst halva boken om Kyla som fått den här möjligheten, som innebär övervakning och begränsad frihet. Dessutom undrar hon om andra, som inte gjort något brottsligt men som försvinner för att de ställer fel frågor, också utsätts?

Fler smakebitar hittar du hos Mari. Trevlig söndag!

en smakebit på söndan

Inlämning handledning, check

Lördag och söndag var upploppet till inlämningen för handledning. Åtta timmar på lördagen och sex och en halv timma på söndagen. Ändå hann jag inte ändra allt jag ville i kap 12 och 13 eftersom jag på söndagmorgon fick ett uppslag till hur jag ska lösa ett problem. Jag har tyckt att en lösning inte varit bra och funderat på denna i flera veckor, ja månader faktiskt. Nu vet jag hur jag vill göra istället. Även om jag inte granskat min nya lösning i sömmarna är den åtminstone bättre en den gamla. Så det blir att skriva om och skriva lite nytt.

Resultatet av förra veckans redigeringsarbete blev i alla fall att jag bantade ner 83 sidor för inlämning till 78. Och jag ändrade om rätt mycket i kapitel 6 som bråkat en hel del. Lösningen var att skriva ut och lägga kapitel 6 till 10 på rad (eller ja, det blev tre rader) och se vad de faktiskt innehöll. Ögonöppnare.

Så nu är det bara att vänta. Ja, att nagelbitarvänta då.

 

Den vann!

Jag trodde ju att Tio över ett skulle ta hem Augustpriset och det gjorde den.

tio-over-ett-laestadiusÅrets svenska barn- och ungdomsbok
Tio över ett, Ann-Helén Laestadius, Rabén & Sjögren
I Kiruna ställer Maja klockan på tio över ett varje natt, lagom till de nattliga gruvsprängningarna. Hon måste kunna rädda familjen om det värsta skulle hända och allting rasar. Ann-Helén Laestadius ungdomsroman är en berättelse om att gå runt med en konstant rädsla för att tillvaron ska rämna. Det handlar om sorgen inför en bygd i förändring, om samhällsengagemang och kommunalpolitik, men också om nära vänskap och kärlek. Med driv i språket flätar Laestadius samman plats, politik och psykologi.

Årets skönlitterarära: De polyglotta älskarna, Lina Wolff
Årets fackbok: Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution, Nina Burton

Här kan du läsa mer om Augustpriset 2016

 

 

Tio över ett – Ann-Helén Laestadius

tio-over-ett-laestadiusDen Augustprisnominerade ungdomsboken Tio över ett av Ann-Helén Laestadius skulle nog kunna ta hem priset, säger jag som bara läst tre av de nominerade böckerna i barn-/ungdomskategorin. Den tar upp ett svenskt stycke historia som är anmärkningsvärt, dvs flytten av Kiruna pga gruvan, men även för att den berör oro och ångest på ett trovärdigt sätt.

Handling
Maja är jätterädd för att det ska gå fel när man bryter och spränger i gruvan. Tio över ett sätter hon klockan på natten för då spränger man. Det mullrar i hela staden och hon har väskan med kläder för hela familjen redo under sängen ifall något händer. Hon dokumenterar flytten av Kiruna genom att filma med sin telefon och även om hennes föräldrar tycker hon är fånig, fortsätter hon med det. Och hennes rädsla tar de inte på allvar. Inte ens bästisen förstår. Fast lite mer begriper de när panikångesten kommer. Vilket Maja verkligen hoppas att spanet Albin inte förstår att hon får ibland.

Reflektion
I Tio över ett beskriver Laestadius en flytt som berör mer än ett samhälle, men ändå tänker nog inte vi som inte bor i norra Norrland alls på den. Jag gör det i alla fall inte. Hon fångar Majas känslor av oro fint, liksom vänskapen med bästisen – som dessutom ska flytta från Kiruna – och hur pirrigt det är att spana på killar man gillar.

Genom Majas jag-perspektiv får jag uppleva Kiruna, en stad som beskrivs ha mycket värt att bevara men där ekonomiska intressen ofta väger tyngre än vad kulturarv gör. Jag uppskattar Tio över ett mycket och som sagt, skulle inte bli förvånad om den tar hem priset ikväll.

Rekommenderas.

En bok att köpa kanske? Du hittar Tio över ett bla här och här. Stort tack till Augustpriset/Svensk förläggareförening för recensionsexemplaret!

Det krymper

På en vecka har manuset krympt från nästan etthundratusen ord till nittiotretusen. Det är mycket som kan skalas bort. Sådant jag upprepar (som om läsaren skulle vara supertrög), onödiga utfyllnader i dialogerna (de måste inte säga vad föregående talare sa, typ), helt överflödiga beskrivningar som varken gör till eller från (färger, former, nytt/gammalt…) osv. Känns kul att redigera just nu även om texten ikväll liksom smälte ihop och blev ord utan mening. 

Två dagar till. Sedan får ögon och hjärna vila. Och rygg. Tack och lov för dead lines som innebär att något skickas iväg så att en får en liten paus och lite distans. Har dessutom jobbat på så att jag glömt bort att vara nervös inför responsen.😉

Hejsan hoppsan de och dom

Vad mycket roligt en har för sig när en skriver. Eftersom det här manuset varit ett projekt som pågått rätt länge med olika perioder av mycket eller lite skrivande av olika anledningar upptäcker jag nu att jag velat väldans mycket mellan de/dem och dom i talspråket.

Det kommer få bli en sådan där sök-ersätt-funktion på detta. Och jag har bestämt mig för att genomgående använda de/dem. Inget himla talspråkligt dom här inte. Jag klarar inte av den övergången. För jag är en de/dem-människa egentligen.

Men någon gång, någonstans under det gångna gamla skrivandet, måste jag fått för mig att det skulle vara lite mer vardagligt språk i just dialogerna. Som om jag lyckats upprätthålla ett genomgående dom. Nej. Jag har i samma mening blandat både och. Helt utan att märka det förrän nu, vid genomläsning typ hundra.

Som sagt, vad mycket märkligheter en kan syssla med när en skriver. Jag bävar för att jag ska upptäcka ännu fler sådana här knasigheter. Som om de inte räckt med alla jag upptäckt hittills liksom. Som tur är, är jag ju inte ensam om detta. Eller vad säger ni?😉

 

Åka buss – Henrik Wallnäs, Matilda Ruta

aka-buss-wallnas-rutaÅka buss är en bilderbok för barn. Den är nominerad till Augustpriset och skildrar på ett poetiskt sätt flykt från krig för barn. Även Shaun Tans grafiska roman Ankomsten skildrar flykt och jag kom att tänka på den, när jag läste den här. De är både lika och olika, och väl värda att läsas.

Handling
”Jag” i boken lämnar en plats med mamma medan pappa och farmor blir kvar. Hårt i famnen håller ”jag” Kanin vars öron blir blöta i de långa kramarna. Bussen tar ”jag” och mamma genom gränser av taggtråd, över ett hav där det går att dansa på båtdäck till en plats där sovsalen är stor och tom på väggarna. Längtan efter pappa och farmor är stor. Undra om de kommer en dag?

Reflektion
Barnet och mamman är katter i starka orangerödbruna färger klädda som människor. Bilderna täcker hela uppslagen och känns vidsträckta, förutom på bussen där vi kommer nära i det trånga utrymmet och nära i känslorna. Att resan inte bara är svår och otäck förmedlas fint genom barnets fantasi och det får vi inte glömma, att även i svåra stunder kan glädjen finnas. Just det beskriver Henrik Wallnäs och Matilda Ruta så fint.

Åka buss känns hoppfull. Färgerna förmedlar starka känslor, och ytterligheter. De går mellan grått och skarpt gult, rött och orange. Att bilderböcker per automatik skulle vara böcker för barn tycker jag begränsar. I Åka buss uppskattar jag t.ex. det mjuka språket och hur bildtexterna speglar barnets upplevelser. ”Pappa blev också kvar. Så många hål att laga.” Till det har vi en bild på hur kattpappa står på en stege vid hustaket som är fullt av hål. På samma sida, där bussen far iväg ovanför en bit slingrande taggtråd står det så här: ”Pappa kommer sen. Mamma lät inte som vanligt. Inte som under lampan i sängen, eller vid bordet när vi åt mat.

Rekommenderas!

Om du vill köpa Åka buss hittar du den t.ex. här eller här.
Stort tack till Augustpriset/Svenska förläggareföreningen för recensionsexemplaret🙂