New Moon – Stephenie Meyer

new-moon-book-cover-meyerNew Moon är andra boken av fyra i serien om Bella och Edward. Stephenie Meyers tvåa håller nästan lika bra som ettan Twilight, men går inte om den som favorit i serien.

Handling
I första boken, Twilight, får Bella sin osannolikt vackra vampyr till pojkvän. Livet är underbart. Bortsett från att hennes familj och vänner inte kan få veta vem han egentligen är. Sedan slutar livet vara underbart. Bellas pojkvän, och hans familj, är ett för stort hot mot henne. Edward lämnar. Och hon blir ensam kvar. Avtrubbad och oförstående. Hon trodde verkligen deras relation skulle hålla.

En kväll märker hon att när hon utsätts för fara hör hon Edwards röst. Ja, gissa. Hon vill höra den igen, och igen. Men för det behöver hon uppleva något farligt. Vad kan väl vara farligare än att skaffa motorcykel? Vännen Jacob blir hennes ”partner in crime” när de fixar till skrotet hon hittat till en motorcykel. Han räddar henne från att gå under i sin längtan efter Edward. Sedan försvinner han. Inte som Edward, men han undviker henne och hon förstår inte vad hon gjort för fel. Också han har sina hemligheter och Bella ser sig ensam igen.

Reflektion
Efter att Bella lämnats av Edward finns några sidor i boken som endast innehåller varje månads namn. Inget mer. Man bläddrar och där kommer nästa månad. Bara tomma sidor, bortsett från namnet. Detta är så snyggt. (I filmen gör de något liknande men filmen saknar förstås när Meyer i efterhand fyller i dessa tomma månader, när t.ex. Bellas zombielika tillstånd beskrivs genom de andras sätt att reagera på hennes uppvaknande…) I övrigt är boken lik första. Rapp dialog, mycket känslor och en snygg och charmig kille som gör allt för Bella.

New Moon är lättläst och lätt att tycka om. Och återigen (minst tredje gången jag läser den) tycker jag den är starkast i början, fram till dryga mitten när Jacobs hemlighet avslöjas. Dessutom, att Bella hör Edwards röst, det gör sig bättre i bokform än filmform. Både film och bok kan dock rekommenderas, även om boken förstås är bättre än filmen.

Något att köpa? Ta en titt t.ex. här eller här.

 

Tålamodet och takten

Fyra sidor har prövat tålamodet. Jag gillar text där dialog finns med. Men ibland befinner sig karaktärerna där det inte sker så mycket som leder till dialog. De är ensamma och gör något på egen hand. Jag vill inte gå så långt att jag låter dem börja prata med sig själva, bara för att jag ska få skriva dialog.

Lite dialog finns på dessa sidor. Huvudkaraktären lyssnar på någon annan som pratar. Men det sker rätt kort. Överlag består dessa fyra krångel-sidor av något som jag senaste dagarna funderat på om det behöver vara med. Men jag tycker det. Här kommer t.ex. miljön in. Vi får bekanta oss med vissa detaljer, hur det ser ut och hur livet levs på vissa platser. Även karaktärens bakgrund får en fördjupning.

Jag vet – kunde jag gjort det på annat sätt? Det är frågan. Just nu kommer jag inte på någon annan väg.

Därför har jag redigerat, skrivit lite nytt. Låtit det vara, läst och redigerat och ändrat och skrivit till lite nytt igen. Framåtrörelsen har blivit… lite mer som en upp och ned-rörelse. Ni vet, som när man skakar en matta eller ett lakan. Som en våg. Dammet far iväg. Bra det. Men det är ju inte som att mattan far iväg. Den läggs tillbaka på sin plats. Så känner jag. Som om jag lyft upp eländet, skakat om, men ändå inte gjort så mycket.

Återigen – jag vet. Jag har antagligen gjort mer än vad jag känner.

Och nu är det dags att släppa dessa fyra sidor. Det är dags att släppa de två kapitlen jag jobbat med de sista två veckorna.

Nu är det dags att verkligen ändra. Så jag måste nog dra lite i bromsen. De kommande fem sidorna i nästa kapitel behöver en hel del nytt. Ungefär allt behöver skrivas om. Inte för att det är direkt dåligt, utan för att jag hittat en annan lösning på något jag inte tyckt varit bra. Kanske ska jag ägna två veckor åt nästa kapitel? Och går det snabbare… Fine. Men två veckor. Ny plan. Ny vecka. (Veckor.)

Känns rätt bra. Även om tålamodet klagar på den planerade takten. 😉

 

Bokbloggsjerka – Köpbegäret och bokrean

Annikas bokbloggsjerkaFredag och jag är ledig från jobbet. Jag har ingen uppgift för utbildningen (mer än egna manusprojektet) och inget inbokat under dagen. Fast jag tänkte jag skulle ta en tur in till stan och kika lite på reaböckerna. Kika, inte köpa… Eller? Om att vilja köpa böcker handlar bokbloggsjerkan hos Annika idag. Jag har tid att vara med och tycker det är jättekul att den börjat igen. Frågan från Annika lyder:

Jag kan inte gå in på en bokhandel utan att köpa böcker som jag känner ett absolut tvång att äga just där och då. Jag utgår ifrån att alla känner igen sig (eller har jag fel?), var tror du att detta tvång/denna impuls bottnar i?

emma-austenTvånget kring att äga böcker har lugnat ner sig. Många böcker är dock otroligt snygga, som alla vackra klassikerböcker. Deras omslag kan verkligen få mig att vilja äga ungefär varenda en. Och visst, någon har slunkit med hem trots att jag inte tänkt handla. Så snygghet i kombination med att det är en bok en liksom borde ha läst då faller jag lättare. Eller ja, ähum, borde ha läst. Jag säger inte att jag läst mina finklassiker bara för att jag köpt dem.

Det är i alla fall en tanke kring varifrån mitt tvång kommer ifrån. Dessutom kan jag tänka att en liten, liten pocket ska väl ändå inte ta så mycket plats. Och är den inte bra kan jag skänka/sälja den. Ett intalande som ibland får mig göra inköp.

stall_ut_en_vaktare-lee-harperMen faktiskt är det så att jag har blivit mycket bättre på att inte följa impulskänslan att vilja äga boken. Jag lånar böcker från biblioteket ofta. Och än så länge har jag inte stött på en bok som inte funnits. (Jag vet, det går att önska att de beställer, men det har jag sluppit.)

Ska bli spännande att se hur boktittandet kommer gå idag. Jag är mest på jakt efter ungdomsböcker, men med tanke på hur välfyllda bokhyllorna är – d.v.s. fulla – borde jag inte köpa någon alls. 😉

Trevlig helg på er!

Twilight – Stephenie Meyer

twilight-book-coverTwilight, Stephenie Meyers annorlunda YA-vampyrberättelse satte hela vampyr-fan-världen i gungning 2005 och jag förälskade mig i den då. Jag minns att jag läste den i sträck efter att en kompis (bibliotekarie dessutom) tipsat mig. Hon sa att jag nog borde gilla den. Och oj, vad rätt hon hade.

Handling
Well, ni vet ju det här. Bella flyttar från mamman till regniga Forks och sin pappa. På skolan finns übersnygga Edward och hans syskon, som bara är syskon på pappret eftersom de är adopterade av minst lika snygga paret Cullen. Edward och Bella finner varandra. Hon för att hon är en monster- och olycksmagnet. Och han, ja för att han egentligen vill äta upp henne, men istället väljer att skydda henne. Varför äta kakan när du kan ha den kvar?

Reflektion
Efter tja… minst tredje omläsningen är jag fortfarande lika förtjust. Inte helt ofördelat, för jag stör mig på att Edward beskrivs som snygg typ över hundra gånger. (Vilket Meyer fortsätter med i de andra böckerna, dock med någon mer måtta.) Och jag föredrar även första dryga halvan av boken, innan de liksom får varandra. Eller, de hinner ju knappt få varandra innan allt elände drar igång. Ändå är det som om de älskat varandra i decennier redan. Jag är alltså inte toksåld men köper Twilight trots detta. Den väcker känslor, jag blir engagerad, känner mig kär och jag fantiserar om världar där vampyrer likt Cullens finns.

Språket flyter, liksom dialogerna, och handlingen fångar mig trots att jag vet vad som ska hända. Denna första bok i Twilight-sagan har jag alltid betraktat som favorit och det ska bli kul att se om jag ändrat mig när jag tar mig an de andra också. (Igen.) Har du inte läst Twilight, men varit nyfiken och gillar den här sortens YA-böcker är det hög tid nu. Filmerna går inte att jämföra. Bra visserligen, men inget mot böckerna. Eller boken. Twilight.

En bok att köpa? Du hittar den bl.a. här och här.the_complete_twilight_saga

Och jo, jag har fått en ny följare. Välkommen! Vad roligt att du läser och vill följa min blogg! 🙂

 

Det går undan och jag gör en plan

Söndag igen och jag har gått igenom två kapitel under veckan. Märkligt vad snabbt det kan gå ibland. De var (är) visserligen inte långa. När jag började redigera var de 4 + 8 sidor. Och ena kapitlet blev drygt två sidor längre medan andra blev en sida kortare. Tror jag. Har inte superkoll men på ett ungefär i alla fall.

Smidigast nu tror jag blir att göra en utskrift av dem. För att få en tydlig överblick inför en sista granskning och inför att kunna gå vidare. 

Kapitlet som följer kommer jag skriva om och skriva mycket nytt i. För jag har ändrat en lösning som stört mig ett tag. Det innebär också att jag får ändra en hel del i följande kapitel. På samma gång finns flera scener jag önskar behålla. Det blir att se över vad de fyller för funktion och om de kan flyttas eller anpassas för denna nya lösning och nya sammanhang jag nu ska förhålla mig till. 

Jag ska försöka ta det lugnt och långsamt så det nya inte stressas fram. Alltså: Skriv ut det jag fixat med i veckan och använd några dagar åt genomgång av det. Fredag är min lediga dag (ungefär varannan vecka är det så) och då skulle jag kunna börja kika på det jag ska ändra. Japp, det blir min plan. Wish me luck! 😉

Och jo, jag har fått en ny följare som jag passar på att hälsa välkommen också. Tack för att du läser och vill följa min blogg!

The Undomestic Goddess – Sophie Kinsella

the undomestic goddess kinsellaSophie Kinsellas The Undomestic Goddess må ha tio år på nacken, men den är riktigt rolig fortfarande och jag skrattar högt flera gånger när jag läser. Kul, för det är sällan ”roliga” böcker får mig att skratta.

Handling
Samantha är en framstående jurist på en välrenommerad firma i London. Hon är på väg att bli den yngsta delägaren någonsin och ägnar all sin vakna tid åt att arbeta. Till och med under massagen försöker hon smygarbeta. För det gäller ju att ha koll.

Sedan händer det. Ett misstag har begåtts och hon kan inte begripa vad hon gjort, att hon gjort fel. Hon flyr. Och hamnar på landet. Ett märkligt missförstånd leder till att hon får arbete som husa på ett gods. Samantha som inte ens vet hur hon sätter på sin egen ugn har nu i uppgift att ta hand om ett helt hushåll, laga mat och även låtsas vara stjärnkock. I trädgården jobbar förstås en ursnygg och urtrevlig trädgårdsmästare.

Reflektion
Det är snurrigt, det är rörigt och jag tänker att det är helt omöjligt det som händer. Hur kan någon försätta sig i dessa galna situationer utan att sätta stopp? Innan det blir så tokigt. Men det är kul. Och Kinsella skriver med fart och fläkt och mycket humor. Jag köper det. Igen. För det är andra gången jag läser boken. Än en gång skrattar jag högt, än en gång sträckläser jag.

Samanthas idé om att tackla hushållsarbetet är t.ex. följande:

undomestic-goddess-152

Sophie Kinsella, som också skriver under sitt vanliga namn Madeleine Wickham, är nog mest känd för sin Shopaholic-serie. Den är också kul, men jag föredrar böckerna som inte ingår i den serien. Jag har bara läst en bok som publicerats av henne under namnet Wickham och den tyckte jag inte om. The Undomestic Goddess är min favorit av de dryga tiotal jag läst av henne. Rekommenderas.

Köpsugen? Du hittar The Undomestic Goddess t.ex. här och här.