Böcker

Tre riktigt starka läsningar

Det är så roligt när böcker man läser drar i en, lockar och pockar på en. Så blev det med maj månads samtliga tre böcker. En ungdomsbok, en spänning och en … ja, thriller och… relationsroman? Lite svårt med genren ibland. Vi börjar med ungdomsboken.

Lögnspiran – Joseph A Davis

Joseph A Davis har tidigare skrivit en trilogi om en värld dit en ung man kommer, Markus av Trolyrien (Trolyrien är jorden) och där han blir hjälte utan att riktigt vilja det. Nu kommer en ny serie Marduriens ljus, och det var så roligt att få återstifta bekantskapen med unge Markus, drottningens beskyddare och tillika mobilförsäljare.

I Lögnspiran (2020) möter vi, förutom Markus, några av de tidigare karaktärerna, som härliga Ilasa (en tjej som verkligen kan snacka) liksom drottningen och hennes blivande man. Bröllopet stundar och inget får gå fel. Typiskt då att en mörkrets herre vill ta över riket. Till sin hjälp har han en tjej som förlorat sin farbror och sin framtid. Hon lever som hemlös och stjäl från de som har mer medan hon söker sin nya plats i livet. Kanske som tjänarinna till mörkret?

Nog för att jag uppskattade de tidigare böckerna, men Davis har överträffat sig själv nu. Med ett stark fokus på intrig och karaktärer, i en spännande handling, hålls jag som klistrad vid handlingen. Som vanligt är religionen ett tema, samt kulturkrockar och svårigheter mellan olika folkslag att komma överens.

Böckerna är visserligen en fortsättning på första serien, men du behöver inte ha läst de andra. Lögnspiran är fristående och genom korta glimtar och förklaringar av tidagare handling får läsaren nog vad som behövs ändå. Rekommenderas!

Mig skall intet fattas – E L Dezmin

Mig skall intet fattas (2020), E L Dezmin, är en spänningsroman om ett mord av en försvunnen ung kvinna, där ingen dömdes för fem år sedan. De tre vännerna påstår att hon bara försvann, i ett ödehus, mitt framför ögonen på dem. Bevisen var otillräckliga, en mördare går fri. Men det vill en person ändra, och fallet undersöks grundligt. Bara för att få alla fakta bekräftade igen.

Självfallet finns en lösning. Hur skulle det annars se ut, en handling som slutar i ett frågetecken. Nej, det går ju inte. Men inte ens när jag under några promenader, grubblade på hur det gått till, förstod jag. Och då är en bok bra, om en funderar på den sådär när en gör annat.

Mig skall intet fattas nominerades av Deckarakademin till Årets bästa svenska kriminalroman 2020 och nominerades även till Selmapriset nu i vår. Dezmins bok är väl värd sina nomineringar då den är välskriven och starkt uppbyggd i ett utforskande av våra drivkrafter. En intressant handling, och bladvändare till roman. Rekommenderas!

The Secret History – Donna Tartt

The Secret history, (1992) av Donna Tartt, är en bok som benämns som thriller, och ett relationsdrama. Och oavsett vad den tillhör för genre, är det en bästsäljare, som enligt Adlibris har sålt i över 5 miljoner exemplar och översatts till 23 språk. Själv blev jag helt frälst när jag läste den första gången i tonåren, och jag fortsätter vara lika förtjust vid varje omläsning (tredje eller fjärde nu), varav den senaste äntligen på originalspråket.

Den handlar om Richard, en ung man med enkel bakgrund som söker till ett college och där tas upp av den lilla grupp studenter som läser klassiska språk. De övriga fem kommer från välbärgade familjer och har en mycket stark sammanhållning. Men efter en olycka kimmer gruppen i gungning. Richards tillit och förtroende prövas till maxgränsen. Och som läsare sitter jag på helspänn.

The Secret History är rätt sävlig dock, trots sin handling med en thrillerlik uppbyggnad. Söker du ”action” är det här inte rätt bok. Saker kommer fram i ljuset lite i taget. Persongalleriet är en stor behållning mycket utifrån hur de agerar och reagerar. Och Richards val är intressanta. Så vill du läsa en väl underbyggd berättelse i en akademisk miljö kan jag verkligen rekommendera The Secret History!

Har du läst någon av dessa? Vad tyckte du i så fall? Hur går det med läsningen annars? Själv är jag i ett läsflyt. Riktigt härligt. Och vädret inbjuder ju till läsning utomhus. Kan inte bli bättre.

Om att leva, Om att skriva

Skriva sig till personlig utveckling

I FB-gruppen Skrivvänner frågade admin, Anneli Olsson och Stina Flodén om vår personliga utveckling i förhållande till vårt skrivande. Då skrev jag det här svaret i en kommentar:

”Jag har alltid skrivit, det vill säga från när jag var åtta, nio. Berättade spökhistorier för vänner, deltog i novelltävling på högstadiet och kom tvåa, fick en novell publicerad i en tidning när jag var nitton. Och sedan tog det stopp. Tyckte inte det ledde till något, att jag inte kunde… Alla berättelserna trängdes undan.

Sedan läste jag en, sett till skrivhantverket, så dålig bok när jag var 27, att jag tänkte att jag nog skulle kunna bättre.

Att kunna bättre är inget man liksom lär sig i ett nafs. Men idag har jag iaf fem positiva refuseringar på ett manus och en positiv refusering på ett annat. Och eftersom jag skriver i en hopplöst svårutgiven genre, dystopi för unga, är jag rätt nöjd ändå.

Jag är en – än så länge – outgiven författare. Utan skrivandet skulle jag inte arbeta med det jag gör idag (lektör) och jag skulle inte vågat satsa på att starta eget. Jag skulle inte haft ett arbetsliv som jag älskar.”

Det är rätt fantastiskt att ett intresse kan bli ens yrke. Ja, att det blir så mycket mer än något en ägnar sig åt ”bara” för att det är roligt. Inte trodde jag det i alla fall när jag fick ner alla berättelser på papper, där i tonåren. Eller vad säger du? Jobb och intresse, har det gått hand i hand för dig?

Anneli och Stina som skapat gruppen har också en podd, Skrivvänner. Passar alla som skriver och som vill höra deras tankar om allt möjligt skrivrelaterat, sådant de lärt sig och lär sig som författare. (En del av det jag lyfte i min kommentar tog de också upp i senaste avsnittet. Kul att få vara med.)


Har du lyssnat på deras podd? Vad tyckte du isf?

Böcker, Om att läsa

En hyllad debut och en efterlängtad spänningsroman

Två. Det var allt det blev i april. Men så hade jag tre påbörjade också. En från biblioteket, en spänning och en ungdomsbok. Men nu är det den hyllade debuten och den efterlängtade spänningsromanen inlägget handlar om.

Fristad (2019) är tredje boken i genren spänning av Anna E Wahlgren och jag blev lika förtjust som tidigare. Fristad blev en bladvändarläsning. Så härligt med den sortens driv i en bok.

Utan att avslöja för mycket så lever huvudpersonen isolerad på landet efter ett svårt överfall. Nu är någon ute efter henne, möjligen den som misslyckades med att ta hennes liv sist. För vem skulle annars vara så besatt? Och inga stängsel eller kameror tycks ge det skydd hon hoppats. Rekommenderas!

Den stora snackisen, den Augustprisvinnande debuten Samlade verk (2020) av Lydia Sandgren, var både seg och en bladvändare. Jag trodde faktiskt inte jag skulle fortsätta, men efter en 150 sidor drygt fastnade jag. Rejält.

Vi följer förläggaren och författarwannaben Martin, hans liv nu, och från gymnasieåren när han blev vän med ett geni till konstnär. I nutid följer vi även hans unga men vuxna dotter. Handlingen kretsar kring relationer, drömmar, vänskap och Martins försvunna hustru som lämnade honom när barnen var små.

Trots att jag drogs in i handlingen, lämnades jag ändå med en känsla av ett liksom… jaha, blev det så här. Och trots att jag beundrar boken, dess uppbyggnad och kronologi, karaktärernas fyllighet, lämnas jag ändå med en undran över hypen.

Är det nostalgin, åren på åttio- och nittiotalet som lurar mig till njutning? En tid när jag hade hela livet framför mig, outstakat, fyllt av möjligheter. Är det Göteborgsmiljöerna som får mig att trivas? Känslorna är dubbla. Jag tycker om, ja mycket till och med. Och samtidigt tycker jag inte om… Om du läst Samlade verk, vad tyckte du?

Hoppas du har en fin torsdag och lite extra ledigt imorgon. Själv ska jag jobba litegrann.

Företaget, Om att leva

Det blir så mycket enklare, sa de

Skaffa digitalt bokföringssystem, sa de. Allt blir så mycket enklare då, sa de. Det är bara att lägga in, sa de. Bara att lägga upp, sa de. Kvitton, fakturor… Det sköter sig självt, sa de. Du behöver inte räkna, sa de.

Men ingen sa hur man gör. Ingen sa börja med det här. Ingen sa tänk på detta först.

Ingen sa att supporten tar fem, sex arbetsdagar på sig att svara på frågor. Ingen sa att du kommer ligga sömnlös och fundera på hur du löser det som inte går att läsa sig till. Ingen sa att du kommer lägga timmar på att glo på filmer som förklarar allt annat än det du vill ha hjälp med.

Ingen sa du kommer bli hjärntrött av att rätta till det som blir fel.

Det var det bara jag som tänkte. Det var det bara jag som var trodde.

Men det sa jag inte.

Böcker, Om att läsa

Poetiskt med allegoriska äventyr, en invasion och svennebestyr

Åtta lästa böcker i mars. Läsflyt, or what? Här kommer en kort sammanställning. Enjoy!

Övervintra, (2020) Therese Widenfjord. En diktsamling som går rakt in i hjärtat. Dikter från västkusten, om att ta sig igenom en utmattning. De river. Smeker. Och viskar. Inger hopp. Dikterna var med mig redan från i vintras, och jag läste lite då och då. Återvände till dem ibland och kommer återvända till dem igen. Widenfjord kan verkligen rekommenderas!

The Vanished Bride, Bella Ellis. En deckare där systrarna Brontë utforskar ett försvinnande. En finstämd historia, om än lite ruskig ibland. Helt klart läsvärd och jag hoppas på fler böcker om systrarna när de löser brott. Rekommenderas!

Sverigevänner – Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, Arash Sanari. En så fin och klokt reflekterande berättelse om att finna sin plats när man varit tvungen att lämna allt. Läs! Nu!

Häxan och lejonet – Berättelsen om Narnia, C.S. Lewis. Den här boken valde jag in till min ena bokcirkel, eftersom den ses som en allegori över Jesu död och uppståndelse. Så jag tyckte den passade inför påsk. Och till och med min extremt ovillige fantasy-läsare till vän tyckte den var helt okej. Yay!

Själv tycker jag bokserien är bra (vissa böcker i serien föredras – b.la. de om Caspian) men det finns andra fantasyserier jag tycker bättre om. Som en introduktion av fantasy för yngre läsare funkar de dock mycket fint!

Jag har även börjat läsa om John Marsdens serie på sju böcker, den s.k. Imorgon-serien, utgiven på svenska från 1996 och några år framåt. Så nu har jag läst de fyra första, igen: Imorgon när kriget kom, När natten är som mörkast, Den tredje dagens kyla och Nu är mörkrets tid.

Det är en serie om ett gäng tonåringar som campar i buschen när Australien blir invaderat och deras familjer blir fångar. Under några år kämpar de för att osedda överleva och för att göra livet surt för fienden. Ibland med sina egna liv som insats. Och vad jag älskar den här serien. Fortfarande – tjugo år senare!

I april nu har jag redan hunnit avverka en spänningsroman. Men mer om den om några veckor. Hoppas du kanske hittade något intressant här. Och om du läst någon av böckerna, vad tyckte du i så fall?

Vi ses om ett par veckor igen. Jag sparar fortfarande lite på krafterna även om det är bättre. Ha det fint!

Utsikt från Tjörn, mot fastlandet

Om att läsa, Om att leva

Vad jag gör? Jo, läser.

Eller vad sägs om den här listan för mars – som inte ens är över än.

  1. Övervintra, Therese Widenfjord
  2. The Vanished Bride, Bella Ellis
  3. Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn, Arash Sanari
  4. Häxan och lejonet – Berättelsen om Narnia, C.S. Lewis
  5. Imorgon när kriget kom, John Marsden
  6. När natten är som mörkast, John Marsden
  7. Den tredje dagens kyla, John Marsden

Fortfarande hjärntrött (se föregående inlägg) men det är lite bättre. Tack och lov.

Vi får se om det blir någon läsrapport snart, men inte nästa vecka iaf. Samtidigt som hjärntrötthet slog till har jag haft (och fått!) fler uppdrag än vanligt. Och tvingats be tre, fyra potentiella kunder vänta i upp till en månad med inlämning. Vilket, gissar jag, ledde till att de vände sig till någon annan lektör. För de hörde inte av sig igen.

Nåväl. Här kläms inte in fler uppdrag i nuläget. Årsbokslut ska göras klart och deklaration ska in. De får vackert vänta medan jag gör de uppdrag jag redan har. Hälsan först och så kvalitet på samtliga uppdrag gäller. Och för detta behövs långa stunder i sällskap med en bok. Hoppas det är bra med dig.

Företaget, Om att leva

Hjärntrött

Allt var bokföringens fel. Jag hittade ett fel från i november. Fixade. Kom på att jag borde gå igenom hela året när jag ändå höll på.

Och blev besatt. För jag hittade ett gammalt fel från i våras som jag missat. Så istället för att göra klart en annan dag gjorde jag allt på samma gång. Fick typ ordning men har kvar att göra rättelser till årsbokslut och deklaration.

Så det blev för mycket.

Hjärntrötthet slog till. Och jag måste nu göra allt i långsammare takt med många långa pauser. Skala bort intryck.

Så jag kommer ta en bloggpaus, en eller två veckor. Prioriterar att jobba lugnt med mina uppdrag som lektör och skrivcoach. Ska vila. Njuta av en långsammare tillvaro med mindre sociala medier.

Och kanske inte helt fel ändå. Bloggen slukar inte så mycket tid. Men FB, och framförallt IG som jag har flest följare på, kan ju norpa tid från en bara sådär. Visserligen roligt med gemenskapen på IG men ibland undrar jag vart tiden tar vägen. Så det blir ett litet uppehåll där med.

Vi ses snart igen!

Böcker, Om att läsa

En hit till tegelsten

Jag tror jag nämnt att jag läst en tegelsten under en tid. Tad Williams The War of the Flowers (2003). En fantasy om att skifta värld från människornas till älvornas. Ett rike där alla möjliga sorts varelser lever tillsammans fast inte utan konflikter.

Jag går inte in på handlingen mer än så. Men det här var en härlig läsning med en manlig musiker till huvudperson med sina fel och brister och ett stort hjärta. Det var en bok fylld av detaljer och långa scener som jag ofta undrade vad de skulle utmynna i. Men sedan knöts allt ihop sinnrikt. En långsam läsning. Ofta spännande. Ofta märklig. Men mest av allt fängslande och fascinerande.

Bild Pexels

I övrigt har februariläsningen gått trögt. En ungdomsbok som jag tyckte var dåligt redigerad (från ett mindre förlag som tryckt boken på nytt) och en ungdomsbok (ftån stort känt förlag) av en debutant. Den tyckte var jobbig på grund av temat som jag tycker känns lite uttjatat med en ung kvinna med någon sorts identitetskris och psykiska besvär. Ingen av dem lästes klart.

Dessutom har jag en bok för bokcirkeln som jag tycker är mäkta ointressant. Den kommer jag inte heller läsa klart.

Hur går det för dig med läsningen? Guld och gröna skogar eller aska och elände?

Om att skriva

Jag följde mina drömmar för att andra följt sina

Jag har fått gästblogga hos Sabine Mickelsson, och berättar om hur jag inspirerades till att följa mina drömmar efter att ha tagit del av andras historier om sina äventyrliga och uppfyllda drömmar.
Här kommer inledningen av mitt inlägg.

Tidigt började jag sluka ord och berättelser. Så när de egna böckerna tog slut på semestern hos släkten i Älvsbyn, och bokhandeln och biblioteket var stängt, plöjde jag igenom veckotidningarna som en släkting samlat på hög.

Storögt läste jag om brott som begåtts, om paranormala fenomen och livsöden. Och slukade följetongsnovellerna.

Varje vinter och varje sommar lockade tidningarna, ja faktiskt mer än böckerna jag tagit med. Och där föddes en fascination för historier om människor som gått sin egen väg.

De hade cyklat genom USA. Seglat jorden runt. Bestigit berg. Rest sig från sina rullstolar. De åkte till fattiga länder, startade skolor, grävde brunnar.

Att följa en dröm är inte så enkelt. Livet och vardagen kan bestå av många hinder. Men när man verkligen vet vad man vill då borde inget kunna stoppa en…

Helena Andréasson

Genom att trycka på länken här (eller i Sabines namn ovan, kan du läsa inlägget i sin helhet.

Har du några drömmar som du följt eller vill följa? Om du vill får du gärna dela med dig i en kommentar.

Foto Katarina Persson

Företaget, Om att leva

Passiva inkomster – bra idé men…

Att ha en passiv inkomst som företagare är ju en jättebra idé. Det vill säga att sälja något som inte kräver någon större insats från min sida.

Däremot kan ju en så kallad passiv inkomst innebära en hel del förarbete. Den passiva inkomst jag har är min skrivarkurs Vägen till en välskriven roman (som jag kommer döpa om till Skriv en välskriven roman om ett tag tror jag – namnet är så långt nu).

En skrivarkurs behöver ju göras inför att säljas. Och jag lade många timmar på att få ihop de sju lektioner som kursen består av. Att jag sedan dessutom fick för mig att uppdatera dem med ett litet moment till och då passade på att revidera dem gjorde inte saken bättre. Så ja, de har fått sin beskärda del av arbetstid.

Kursen är en självstudiekurs med en textinlämning vid avslutad kurs. Allt jag behöver göra nu är att se till att betalning är gjord och därefter lägga upp kursen till kunden. Kursen går via mejl, helt enkelt för att kursplattformar är dyra och jag tycker mejlformatet fungerar fint. Skulle jag ha en plattform för kursen skulle den behöva vara dyrare och kanske sälja än mindre än den redan gör.

För det är ju det som är ett bekymmer med passiva inkomster, att de ju inte blir några inkomster av dem om de inte säljer. Och då spelar det ingen roll hur lite tid jag än må behöva lägga på dem vid köp.

Utbudet är stort, liksom konkurrensen. Så att byta namn, göra om hemsidan och försöka mig på mer annonser framöver, det är en väg att gå för att kursen, och de andra kurserna jag har, (som inte riktigt har samma upplägg) ska sälja bättre.

Så ja, har du funderat på att skaffa dig en passiv inkomst tycker jag absolut du ska göra det, men du får vara beredd på att det kan dröja innan du tjänat in din arbetstid.

Jag läste/hörde på nyheterna att ungefär hälften av unga på gymnasiet vill vara sina egna och inte anställda. Deras bild av att vara egen… var kommer den ifrån? Jag har alltid sett egenföretagare som människor som kämpar sig rätt blå för att ha igång en verksamhet som ger vinst. Och ja, varför sällar jag mig till dem då egentligen kan en ju undra. Men att få arbeta med det jag vill, hur jag vill och när jag vill, det överväger så mycket annat.

Självklart hoppas jag att mitt egna företagande en dag också ger mig nog för att ta ut lön. För jag är inte riktigt där än. Förhoppningsvis borde jag vara det om något år. Återkommande kunder liksom kunder som rekommenderar mig, och andra företagare/lektörer som hänvisar till mig, är något som jag redan märker av.

Så vem vet, en dag kanske min kurs säljer som smör i solsken. Låt oss hoppas.

Vad har du för tankar om, och erfarenheter av, passiva inkomster?

Info om kursen: Vägen till en välskriven roman – en självstudiekurs på sju veckor med en textinlämning, 1950 kr inkl moms. För info om upplägg och innehåll följ länken – Vägen till en välskriven roman, Helena A – skrivcoach & lektör

Bild: Pexels