Böcker

Ceremonin – Kiera Cass

The Selection är en serie på fem böcker som börjar med Ceremonin (2012) en lovande början, med mycket charm och ett intresseväckande anslag.

Boken är en dystopisk romance och America heter en tjej som lever i en värld där människor delas in ett ett sorts kastsystem. Hennes familj är på nivå 5 vilket innebär mat på bordet, men inte i mängder. Ingen utbildning direkt och hon är tillsammans, i hemlighet med en kille på nivå sex, en sämre nivå. (Det finns åtta nivåer.) Eftersom kronprinsen snart ska välja en hustru, genom en sorts bachelor-tävling, anmäler hon sig till att bli en av de utvalda. Och blir förstås det. Lyx öses över familjen och hon får flytta till det slutna slottet tillsammans med 35 andra unga kvinnor. För att slåss om prinsens uppmärksamhet och hjärta.

Intressant är att det finns rebeller som stormar slottet. Slottet har en hemlig gömma och troligen bidrar denna specialla gömma, som kungafamiljen av speciella skäl döljer för omvärlden, till rebellernas uppror och anfall. Men tyvärr detta en mycket liten del av handlingen i bok nr 1, gissar att mer avslöjas allteftersom.

Som sagt charmigt. Lite fängslande. Och rätt banalt. Men det gick att ha överseende med fånigheterna eftersom jag ändå drogs in i handlingen. Sedan började jag läsa bok nr 2, Eliten (2013). Och det var som om författaren bytts ut. 50 sidor in gav jag upp. Huvudpersonen hade gått från charmig till hyfsat kaxig och manipulativ. Det som upprepats ett antal gånger i första boken lyckades upprepas lika många på de här första 50 sidorna. Jag fick nog. Charm blev bedrövligt dravel.

Böckerna är dock storsäljare och vem vet, kanske tvåan tog sig. Men, inget mer av Kiera Cass och Harper Collins ungdom för mig. Det funkar inte. Har du läst böckerna? Vad tyckte du isf?

 

Vill du läsa mer om böckerna hittar du Ceremonin bl.a. här och här.

Om att skriva

Tänk om. Tänk bra!

Jag, precis som nästan alla andra, känner av det där att en borde skriva klart. Eller ja, redigera klart.

En stress flåsar oss i nacken och vi springer, rusar framåt med andan i halsen.

Strävan att nå i mål är stor. Deadline är ofta satt och jäktar på. Inte blir det bättre av andras kommentarer. Många gånger från personer som inte förstår hur krävande det är att skriva ”klart”. ”När är boken färdig? När får vi se den i tryck? Du har ju hållt på sååå länge …”

Men, är det något jag lärt mig under åren, är det att det är okej att låta det ta tid.

I vår strävan efter att vilja få manuset klart borde vi istället tänka: ”vilja få det bra!”

Att skriva en bok, och redigera, det kan gå snabbt. Men, att se till att det blir riktigt bra, det brukar ta längre tid. Åtminstone när en är ny på det. Odebuterad författare brukar vara lika med oerfaren författare. Att få ihop sitt första manus är en lärprocess. Och det är okej.

Jag vet själv hur svårt det är att se om ens manus är klart att förvandlas till bok. Jag vet hur lätt det är att lita på andras ord. Personer som leder olika sorts skrivarkurser, ja är utbildade inom hantverket, borde kunna se om ens manus håller. Ni vet, för att skickas iväg. För jag har fått höra att det varit bra. Två olika gånger, för två olika manus, och nej de höll inte. Ja, det var det bästa jag kunde göra då. Men inte bra nog för förlagen. Och faktiskt inte bra nog hantverksmässigt. Någon av de där förstå-sig-påarna borde ha sagt något. Eller, var de inte kunniga nog? Eller vågade de inte?

Oavsett hade jag kunnat vänta, låtit manusen vila, och tittat på dem senare igen. Men jag hade aldrig kommit lika långt då, på egen hand, som jag gjort idag, rustad med två utbildningar till. Ändå, trots gedigna utbildningar, trots erfarenhet av ett författarskap, måste en ta hjälp för att förvandla sitt manus till en bok. För hur välutbildad en än kan bli, hur många böcker en än ger ut, kan en inte se på sin egen text med samma blick som en utomstående.

Så. Jäkta inte. Ta hjälp. Låt ditt manus bli riktigt bra. Det ökar chanserna för att få förlagens intresse och uppmärksamhet. Dessutom. Du lär dig mycket användbart på vägen, och får en slutprodukt, en debutbok, att vara stolt över i många år.

Lycka till!

Om att leva

2019 – en årssammanfattning

Michaela von Kügelgen, ”Kugge”, bl.a författare och bloggare brukar sammanställa året i ett gäng frågor så jag tänkte att jag provar den sammanställningen för hela året, efter att ha varit inne på olika sammanfattningar. Så här kommer den, en vecka in på nya året. Enjoy!

Gjorde du något 2019 som du aldrig gjort förut?
Jag startade egen firma.
Genomdrev du någon stor förändring?
Se svar ovan.

http://www.helenaaskrivcoach.com

Vilket datum från 2019 kommer du alltid att minnas?

Kanske helgen andra halvan och jag firade 20 år ihop. Hotell, god mat och utflykt till spökigt slott. Roligt med, att vi stannade till i Gränna och spanade in hamnen. Det var kräftfiskepremiär, och i den 27 gradiga värmen, klockan fem på kvällen, så låg bilarna med sina båtar på kö för iläggning. Det var kul att se.

Vilka länder besökte du?
Aha, jag var i Danmark. Färja från Helsingborg. En kort stund men ändå. Danmark!

Bästa köpet?
Vet inte. Hittade en snygg klänning att använda till vardags, på rea. Sådant är alltid kul.

Jag och min klänning, på väg till kursen i Gävle.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag fått så fina kundomdömen efter uppdragen jag gjort. Alla vill inte vara offentliga, men jag vet i alla fall att jag gjort ett bra jobb.

Saknade du något under år 2019 som du vill ha år 2020?
Ork. Energi. Glädje. Det ena ger liksom det andra.

Vad önskar du att du gjort mer?
Oavsett vad jag önskar att jag gjort mer hade jag förmodligen inte orkat. Åtminstone inte vad det gäller sådant som socialt umgänge eller för mycket tankeverksamhet.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Sovit. Men måste man så måste man. Lagt mindre tid på att behöva rätta till sådant som andra gjort fel på ordinarie jobbet, men som jag drabbades av. Fast hade jag inte lagt tid på det hade jag inte fått delvis upprättelse.

Bästa boken du läste 2019?
Vet inte om jag hade någon sådan jättebra läsupplevelse. Tyckte att En helt vanlig familj, Mattias Edvardsson, var överraskande bra. I övrigt märker jag att jag får allt svårare att slukläsa. Gissar att när jag själv analyserar manus för att stötta andra i att utveckla dem, så krävs en väl redigerad bok med t.ex. stark handling och trovärdiga karaktärerer för att jag ska uppslukas.

Favoritprogram på TV?
Unge kommissarie Morse, eller Endeavour, som serien heter på engelska. Såg i en kommentar någonstans att någon tyckte den var tunn och jag bara ähum, what?! Tunn?

Största musikaliska upptäckten?
Musikalisk upptäckt? Nä. Men upplevelse. Lyckades få till ett par besök på operan här i Göteborg tack vare deras studentlista. Har sett Ringaren i Notre Dame och Carmen. Ringaren måste vara det bästa jag sett på operan, någonsin. Carmen var tyvärr inte så stark som jag hoppats. Har ett minne av Faust som jag såg för många år sedan och att jag var helt uppfylld av den. Så kanske Carmen bleknade i jämförelse.

Vad var din största framgång på jobbet 2019?
Okej, mina tre jobb då:
– För ordinarie jobbet måste det ha varit att jag sa upp mig. En framgång för min hälsa.
– För extrajobbet att jag anmälde intresse för en förflyttning och fick det. Och har trivts oerhört bra på nya avdelningen med kollegor och arbetsuppgifterna.
– För egna företagandet… Ja, DET är väl största framgången jobbmässigt. Att jag startade eget som skrivcoach och lektör efter många års drömmar om detta.

Största framgång på det privata planet?
Att vi varit tillsammans i 20 år. Och vill fortsätta vara det. 😉

Vad spenderade du mest pengar på?
På mat. Så är det nog varje år. Inte för att vi äter ute mycket eller köper så himla dyrt, men vi köper hem rätt ofta.

Något du önskade dig och fick?
Förlängd tjänstledighet. Från fyra månader till nio.

Något du önskade dig och inte fick?
Bättre återhämtning från utmattningen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2019?
Vad innebär det att jag inte minns … Gammal?

Vad fick dig att må bra?
Mysa med katterna och andra halvan. Se manuset utvecklas. Tacksam över att jag kunnat ta till mig av den suveräna responsen jag fått. Som att ha haft en egen redaktör.

Vem saknade du?
Kanske inte så mycket vem, utan snarare möjligheten att vara social och träffa vänner, även de som bor längre bort. Avsaknad av ork helt enkelt

De bästa nya människorna du träffade?
Många fina nya kollegor i höst. Även i våras kom nya trevliga kollegor som det är roligt att prata med på rasterna. Överlag ett bra gäng på extrajobbet som jag trivs jättebra med.

Mest stolt över?
Ja gissa?! Att jag fått igång företagandet. Att jag envist fortsätter redigera även om jag velat skicka till förlag redan i höst. Säger förlagen nej bör det inte bero på dåligt hantverk.

Högsta önskan just nu?
Ork. Och gärna ett jobb på deltid, på en arbetsplats med bra kollegor och en okej chef. Helst bra, men det tror jag inte längre på.

Vad tänker du göra annorlunda under 2020?
Jag har en förhoppning om att ha en skriv-/redigeringstund på 30 minuter varje dag. Med 30 min/dag finns nog möjlighet att ta igen. Och missar jag t.ex. en dag blir det ändå 3 timmar/vecka.

Annorlunda i övrigt … Jag vill röra på mig mer. Yoga och promenera. Även promenad på 30 min/dag är en målsättning. Och så vill jag gå på Yogapass. Men i nuläget är promenaden prio.

Jaha, det var det. Vad långt det blev. Någon punkt du känner att du vill ta till dig av? Eller dela med dig av?

Med önskan om att du, och jag, får ett gott år då!

Vi ses!

Om att läsa, Om att leva, Om att skriva

Siffror som sammanfattar

38 böcker. Det är så många böcker jag läst 2019. Fast jag har inte hunnit skriva om alla som jag läst än. Saknar två eller tre. Får dubbelkolla. (Du vet väl att du kan kika i menyn för att se vilka böcker jag läst?)

0,7 lästa böcker per vecka alltså. Eller drygt 3 per månad. Jag är nöjd. Visst kunde jag läst mer, men då hade jag inte redigerat lika mycket eller lagt lika mycket tid på att starta upp företaget, eller marknadsföra mig som skrivocach och lektör. Dessutom, det tar tid att lära sig de där sociala medierna.

8 säsonger Vampire Diaries körde jag även igenom nu under hösten. Bortsett från säsong sju är det en serie jag verkligen gillar. Men, när en tittar på typ två avsnitt om dagen blir en snabbt irriterad på hur författarna valt att om och om och om igen göra sammanhangsmarkeringar, dvs låta karaktärerna förklara för varandra (alltså för tittarna) varför de säger och känner och gör som de gör. Tusen gånger typ. Tror det kan ha varit säsong tre och fyra som speciellt led av detta. I övrigt är musiken grymt bra i nästan alla säsonger.

7-sovare, japp that’s me. Trots tjänstledigt från februari sov jag ofta dagtid, fram till maj. Då verkade jag klar med detta. Trodde jag. Sedan blev det en påfrestning pga jobbet (japp, trots tjänstledigt strulade det, fack och HR fick gå in) och energin rann iväg. Kände mig lite piggare sedan mot hösten. Perfekt eftersom jag fick uppdrag som lektör och skrivocoach.

9 månader tjänstledig. För att sedan jobba i två, dvs under uppsägningstiden, var/är ingen hit (slutar siste jan). Strul med än det ena och det andra på de futtiga tolv timmar/v som jag jobbar sedan min tjänst ändrats. Inte konstigt att tröttheten kommit åter. Men – både tyvärr och tack och lov – så upphör i alla fall snart ordinarie jobbet. Och jag får se vad som händer på jobbfronten.

2020 borde kunna bli så mycket bättre. Tröskeln är rätt låg liksom. Nu hoppas jag på ett friskt år. Med tid och ork för läsning, skriv, redigering, vänner, träning och många nya spännande uppdrag att coacha.

Vad har du för förhoppningar kring 2020? Något särskilt mål?

Det bästa jag gjort i år. Startat eget!
Om att skriva

Första kapitel-analys

Början är ju så oerhört viktig för att läsarna ska fortsätta läsa. Och då menar jag hela början. Inte bara första kapitlet, även om det självklart måste hålla väl, men även följande kapitel behöver ju väcka intresse och låta läsaren förstå vad för sorts handling, dvs bok, som väntar. En del pratar om första meningen. Själva har jag aldrig varit en sucker för ”första meningen” utan anser snarare att första stycket eller första sidan måste funka för att jag ska vilja läsa vidare.

När jag väljer en bok som jag aldrig hört talas om i t.ex. bokhandeln (eller ja, kanske hört lite om) så brukar jag ignorera baksidan. Detta för att jag upplevt så många baksidestexter som varit missvisande och framför allt, som spoilat handlingen. Inte slutpoängen, men som avslöjat sådant som sker drygt halvvägs in i boken. Så, när jag inte läser baksidan, läser jag första sidan. På så vis avgör jag om jag vill läsa vidare eller inte. Och jag är inte ensam om detta.

I mitt företag som skrivcoach och lektör erbjuder jag första kapitel-analys. Just för att det är så viktigt att hitta rätt med sitt bokmanus inledande kapitel. Om en hamnar på rätt väg med dessa, då löser sig också mycket annat. Dessutom, när en tar del av en första kapitel-analys får en ju många råd och tips som fungerar fint att även använda i övrigt manus.

Idag och imorgon har jag ett erbjudande. Den som anlitar mig idag eller imorgon, det vill säga den andre eller tredje januari, kan få en första kapitel-analys med 20 % rabatt. Då gäller det även att kunna skicka in sitt/sina kapitel i vecka två eller vecka tre.

Det ska blir roligt att se om någon nappar. Skulle du vara intresserad kan du läsa mer på hemsidan. 

På Instagram och Facebook har jag tidigare idag lagt upp info om detta i ett par olika inlägg. Och när jag skrivit klart det här ska jag ta en titt i min inkorg för att se om någon visat intresse. För ett par, tre timmar sedan hade ingen det, men det finns ju gott om tid än. 🙂

 

Böcker, Om att läsa

Utmaning i läskaos

God fortsättning! Kaosutmaningen för 2019 är över. Utmaningen innebär att en ska pricka in 20 av de alternativ som finns för olika sorts böcker på listan. Jag prickade in 19 stycken! Listan styr dock inte läsningen utan jag prickar av allteftersom jag läser böcker som passar in.

Tack till Robert på Mina skrivna ord som ordnade utmaningen. Nästa som tagit över är Mias bokhörna. Hos henne hittar du alltså nästa kaosutmaning.

Har du varit med i någon läsutmaning? Eller ska vara med? Själv tror jag allt att jag plockar hem listan, och ser om jag lyckas pricka in 20 olika böcker till nästa år. Det har blivit en tradition, och är numera den enda läsutmaning jag är med i.

1.Läs en bok som har ett blått omslag. I skymningen sjunger koltrasten, Linda Olsson
2. Läs en bok som är en dystopi.
The Host, Stephenie Meyer
3. Läs en bok vars författare är från Afrika.
4. Läs en bok vars författare är från Asien.
Hönan som ville flyga, Sun-Mi Hwang
5. Läs en bok vars författare är från Australien eller Nya Zeeland.
Life or Death, Michael Robotham (Australien)
6. Läs en bok vars titel bara består av ett enda substantiv.
Silvervägen, Stina Jackson
7. Läs en SF-bok.
Stjärnfall, Lars Wilderäng
8. Läs en bok som utspelar sig i Värmland.
9. Läs en bok som skrevs före 1900.
10. Läs en biografi.
11. Läs en bok som du har lånat på biblioteket.
En helt vanlig familj, Mattias Edvardsson
12. Läs en bok med ett djur på omslaget.
Yaxleys katt, Robert Westall
13. Läs en tegelsten (minst 500 sidor).
Aednan, Linnea Axelsson
14. Läs en bok med färre än 150 sidor.
Bli kvar, Marja Hjertzell
15. Läs en barnbok.
Hon och han, Katarina von Bredow
16. Läs en debutroman.
I taket lyser stjärnorna, Johanna Thydell
17. Läs en bok utgiven 2019 av en svensk författare.
Blott en begravning, Ewa Klingberg
18. Läs en bok skriven från ett jagperspektiv.
Moderskap, Sheila Heti
19. Läs en kriminalroman.
20. Läs en bok som utspelar sig under julen.
21. Läs en bok med ett religiöst budskap/en religiös handling.
22. Läs en feministisk bok.
23. Läs en bok som du valde därför att du hade läst om den på en eller flera bokbloggar.
All These Beautiful Strangers, Elizabeth Klehfoht
24. Läs en novellsamling.
Leka vuxen, Marica Källner
25. Läs en bok som har något ätbart i titeln.
26. Läs en bok som har mer än en författare.
27. Läs en bok vars titel börjar på K.
28. Läs en bok där ingen kör bil.
29. Läs första boken i en serie.
Du och jag, Katarina von Bredow
30. Läs en lyriksamling.
31. Läs en bok på ett annat språk än svenska eller engelska.
32. Läs en bok skriven av någon du aldrig läst något av tidigare.
The Eyre Affarir, Jasper Fforde
33. Läs en bok med en möbel på omslaget.
34. Läs om en bok som du har läst tidigare.
Ny identitet, Robert Westall
35. Läs en bok av en nordisk författare som inte är svensk.

Böcker, Om att läsa

Tre gånger en mycket spännande Robert Westall

Det här blir årets sista inlägg. Ingen sammanfattning, kanske nästa år? Men nu, nu ska då får en dos skräck. 😉

Som barn och tonåring var jag med i en bokklubb och fick hem en bok varje månad. Antingen månadens bok, eller någon annan jag valde själv. Robert Westall var en av författarna vars böcker lockade mig. Skräck, spökhistorier och mystik. Fyra har jag fortfarande kvar, omlästa och älskade. Tre av dem har jag läst om i år.

Det som är specifikt med dessa tre är att alla tre har huvudpersoner som är äldre. Inga barn eller tonåringar. Ändå räknas de som ungdomsböcker. De har rätt otäcka handlingar som ligger på gränsen till att krypa in under huden och förvandlas till mardrömmar.

Yaxleys katt handlar om en mamma som hyr en stuga längs kusten i en dammig byhåla där folk har stenkoll på varandra. Stugen hyr hon eftersom de två barnen på cirka tolv och elva så gärna vill. Stugan har tillhört ortens Kloka gubbe och stått orörd i sju år, sedan han försvann och nu blivit dödförklarad. I stugan är allt kvarlämnat som om Yaxley bara skulle gått ut en kort stund. Att mamman väljer att hyra en dammig stuga gör hon som en sorts bevis på att hon minsann klarar att ta hand om sig och barnen och ta egna initiativ, inför en make som tycks bestämma det mesta annars. Byborna får för sig att hon skulle ha något samröre med det Yaxley höll på med (svartkonst) och hon och barnen sätts på bevakning av byns män. Gubbar med häcksaxar och inskränkta sinnen.

Ny identitet handlar om en ung kvinna, redo för universitetsstudier när livet vänder. Pappan sätter en gammal portfölj i händerna på henne, full av använda sedlar och säger åt henne att gå under jorden. Tack vare den – sedan ett år tillbaka – döda mammans elegenta garderob lyckas hon ändra utseendet och gör som hon blir tillsagd. Hon hittar en by där hon startar upp en antikbod, samtidigt som pappan försvinner. Genom annonser i en tidning kommunicerar de med varandra och en dag får hon ett stort paket. Ett paket vars innehåll avslöjar mygel och falska rapporter från olika myndigheter. Spännande förstås, men återigen. Det handlar om en relativt vuxen person, som gör vuxna saker.

Ondskans sjö är minst barnvänlig. Huvudpersonen är antikvitetshandlare som fuskar i branschen. Han hamnar i handlingens fokus när man i ett bostadsområde i London ska tömma en sjö i en park. Folk och politiker har tröttnat på att sjön utgör medel för de som vill ta sitt liv. Inga fler kroppar ska fiskas upp där. Det är bara det att när sjön töms på sitt vatten, sprider sig geggig lera i avloppen, och leran som torkar yr runt. En otäck stankt ligger över området och gör alla, som är i närheten av sjön, stingsliga och aggresiva. Som om de tas över av något ont. Och ja, upprinnelsen till det onda finns i ett övergivet bostadskvarter. Antikvitetshandlaren inser sambandet efter att flera antika föremål kommit till hans bod. Föremålen får hans medarbetare att sluta arbeta, eller be Gud rädda dem, och föremålen får huvudpersonen att drömma mardrömmar, lika verkliga som om det vore sanna. Barnvänlig? Nope.

Och kanske var det detta som fascinerade och lockade så starkt när jag läste dem i början av tonåren. Att de skildrade något som jag som barn annars kanske inte var delaktig i. Eller, vad tror du?

Orkade du läsa ändå hit?! I så fall, gott nytt år! Jag önskar dig ett fint 2020. Vi håller väl tummarna för att vi får vara friska, läsa många intressanta böcker och att vi får skriva sådär lagom mycket, så att vi mår bra! 🙂