Att det finns annat i livet än viktiga saker som ens andra halva (dvs min man) jobb, vänner och träning är ju inte så konstigt eller att det upptar mycket tid från att skriva och läsa. Men TV:n! Hjälp vad den stjäl tid. Jag erkänner, jag älskar att titta på TV. Inte för att det finns så mycket vettigt att se men det trollbinder något sanslöst. Helt plötsligt har den där halvtimman med favoritserien förvandlats till ett zappingmaraton som pågår i oändlighet trots att utbudet är magert och kanalerna rätt få. Vad händer? Vad göra? En del säger släng ut TV:n!, men det är jag inte redo att göra. Kampen fortsätter. Jag versus TV:n. Tiden får utvisa vem som vinner, men om vinsten består av ett utgivet manus så är jag redo att ta fajten.
