”På vinst och förlust”

David Nicholls På vinst och förlust handlar om Brian som börjar universitetet och som vill delta i en tv-sänd frågesportstävling för universitets-studerande. Att börja universitetet innebär nya bekantskaper och upptäckter om sig själv. Brian får ta ställning till hur han ska förhålla sig till de gamla vännerna kontra de nya och det blir något av en kalldusch att lämna hemmet för att stå på egna ben.

På framsidan av boken utlovar Sunday telegraph att man ska skratt högt hela tiden. Håller med till en viss del. Självklart kan man skratta till, men hela tiden… Nej, inte riktigt. Däremot har jag suttit på spårvagnen  och försökt att inte brista ut i gapskratt vid några lästillfällen.

Humor kan lätt bli krystad i vissa böcker, men David Nicholls tycker jag håller en rätt skön balans för den humoristiska tonen. En kul bok som nog inte satt några djupare spår i mig.

Bild hämtad från Månpocket

Perspektiv- och tempusnoja

Då har jag fått ”är det rätt perspektiv och rätt tempus?-noja” så att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Skrev ut några sidor, bla en prolog till berättelsen. Inte för att den egentligen behövs utan för att en övning på en skrivkurs i våras blev en lämplig ”aha, så här skulle det kunna ha varit innan min berättelse kommer igång…” inlämningsuppgift. Där gillar jag verkligen hur min huvudperson framställs. Hon är mycket tydligare i tredje-person-perspektivet än i jag-perspektivet.

Dessutom använde jag en del av storyn, bara ett halvt kapitel och skrev om så att också detta passade en skrivkursövning. Skillnaden när jag gjorde den som skrivkursövning var att då skrev jag i presens. Ett tempus som verkligen har driv. Det gillar jag.

Så nu funderar jag på om storyn verkligen ska vara i första-person och i imperfekt. Hm…

Det är ju inte så att man bara skriver om ”jag” till ”hon” när man byter perspektiv. Jag som alltid gillat att skriva i tredje-person föll helt plötsligt för jag-perspektivet och nu tvivlar jag. Ska läsa lite och testskriva för att se vad som känns bäst. Utdraget men lärorikt!

(Katten ligger på prologen så den kan jag inte läsa just nu. Det hör inte till vanligheterna att hon lägger sig på mina berättelser, eller ens nära mig så detta måste uppmuntras – inte att hon ligger på papprena men att hon ligger nära.)

 

 

 

 

Långsam läsning

Läser långsamt just nu. Inte så att det tar längre tid att läsa varje ord, mening, sida osv (tror jag i alla fall). Utan jag har inte lika mycket tid att läsa. Då känns läsningen långsam, för sidorna krymper inte i samma takt på högerdelen av boken som under semestern. Alltså har jag läst samma bok i över en vecka nu. Den är rolig, lättläst och engagerande så den borde vara utläst vid det här laget. Jobbet tar för mycket tid helt enkelt. Lösning? Sluta jobba;)

 

Bleka texter & skrivprocess

Skrivprocessen tar sig. Jag har kommit några kapitel längre, men det känns lite tunt. Så är det ofta när jag skriver. Först vill jag bara få ner så mycket som möjligt, sedan får jag gå tillbaka och fundera över miljöer, porträtt och karaktärer. Funkar det? Är de trovärdiga och följer de sina personligheter? Är de för stereotypa?

Har under skrivarkurser tidigare fått höra att texterna kan vara lite bleka med för få starka känslor. Tyvärr är jag sådan. Inte en blek personlighet själv eller så, men jag blir inte så förvånad över folks reaktioner eller handlingar utan tänker mest att jaha, nu gjorde hon så… jobbigt, knäppt, irriterande, roligt, märkligt eller nåt… och sedan reagerar jag nog inte så jättemycket. Är ingen direkt skvaller- eller sönderanalysera allt och alla-person heller.

Detta påverkar så klart skrivprocessen och hur jag skriver. Så jag försöker ta till mig råden om att inte skriva för blekt. Får se hur det landar.