Jag – Hon

Då så, då har jag börjat. Nu byts jag ut till hon på test. Hittills gillar jag det bra, men är det bara nyhetens behag eller är det bättre?

Får kanske be andra halvan här hemma om en åsikt…

 

”På vinst och förlust”

David Nicholls På vinst och förlust handlar om Brian som börjar universitetet och som vill delta i en tv-sänd frågesportstävling för universitets-studerande. Att börja universitetet innebär nya bekantskaper och upptäckter om sig själv. Brian får ta ställning till hur han ska förhålla sig till de gamla vännerna kontra de nya och det blir något av en kalldusch att lämna hemmet för att stå på egna ben.

På framsidan av boken utlovar Sunday telegraph att man ska skratt högt hela tiden. Håller med till en viss del. Självklart kan man skratta till, men hela tiden… Nej, inte riktigt. Däremot har jag suttit på spårvagnen  och försökt att inte brista ut i gapskratt vid några lästillfällen.

Humor kan lätt bli krystad i vissa böcker, men David Nicholls tycker jag håller en rätt skön balans för den humoristiska tonen. En kul bok som nog inte satt några djupare spår i mig.

Bild hämtad från Månpocket

Annons

Perspektiv- och tempusnoja

Då har jag fått ”är det rätt perspektiv och rätt tempus?-noja” så att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Skrev ut några sidor, bla en prolog till berättelsen. Inte för att den egentligen behövs utan för att en övning på en skrivkurs i våras blev en lämplig ”aha, så här skulle det kunna ha varit innan min berättelse kommer igång…” inlämningsuppgift. Där gillar jag verkligen hur min huvudperson framställs. Hon är mycket tydligare i tredje-person-perspektivet än i jag-perspektivet.

Dessutom använde jag en del av storyn, bara ett halvt kapitel och skrev om så att också detta passade en skrivkursövning. Skillnaden när jag gjorde den som skrivkursövning var att då skrev jag i presens. Ett tempus som verkligen har driv. Det gillar jag.

Så nu funderar jag på om storyn verkligen ska vara i första-person och i imperfekt. Hm…

Det är ju inte så att man bara skriver om ”jag” till ”hon” när man byter perspektiv. Jag som alltid gillat att skriva i tredje-person föll helt plötsligt för jag-perspektivet och nu tvivlar jag. Ska läsa lite och testskriva för att se vad som känns bäst. Utdraget men lärorikt!

(Katten ligger på prologen så den kan jag inte läsa just nu. Det hör inte till vanligheterna att hon lägger sig på mina berättelser, eller ens nära mig så detta måste uppmuntras – inte att hon ligger på papprena men att hon ligger nära.)

 

 

 

 

Skriva äta skriva

Skriva, äta, skriva!

Det bästa med morgonen på helgerna är den här ordningen. Och gärna fruktsallad på bordet. Men det är inte alltid det blir så. Fast rätt ofta. I like!

Långsam läsning

Läser långsamt just nu. Inte så att det tar längre tid att läsa varje ord, mening, sida osv (tror jag i alla fall). Utan jag har inte lika mycket tid att läsa. Då känns läsningen långsam, för sidorna krymper inte i samma takt på högerdelen av boken som under semestern. Alltså har jag läst samma bok i över en vecka nu. Den är rolig, lättläst och engagerande så den borde vara utläst vid det här laget. Jobbet tar för mycket tid helt enkelt. Lösning? Sluta jobba;)

 

Bleka texter & skrivprocess

Skrivprocessen tar sig. Jag har kommit några kapitel längre, men det känns lite tunt. Så är det ofta när jag skriver. Först vill jag bara få ner så mycket som möjligt, sedan får jag gå tillbaka och fundera över miljöer, porträtt och karaktärer. Funkar det? Är de trovärdiga och följer de sina personligheter? Är de för stereotypa?

Har under skrivarkurser tidigare fått höra att texterna kan vara lite bleka med för få starka känslor. Tyvärr är jag sådan. Inte en blek personlighet själv eller så, men jag blir inte så förvånad över folks reaktioner eller handlingar utan tänker mest att jaha, nu gjorde hon så… jobbigt, knäppt, irriterande, roligt, märkligt eller nåt… och sedan reagerar jag nog inte så jättemycket. Är ingen direkt skvaller- eller sönderanalysera allt och alla-person heller.

Detta påverkar så klart skrivprocessen och hur jag skriver. Så jag försöker ta till mig råden om att inte skriva för blekt. Får se hur det landar.

 

Leta guld

När kvällarna ägnas åt träning och svampletande blir det inte mycket tid över till att skriva eller läsa, men som tur är har jag skrivit en hel del på jobbet de sista dagarna. All tid ägnad åt att formulera meningar och redigera text borde vara av godo, inte sant?

 

Sen debut

Satt på jobbet och bläddrade i en gammal Göteborgs Posten. En artikel handlade om en författare som debuterat vid 83 års ålder. Det innebär att jag har några år på mig:)

 

En tanke om perfektion

Perfektionism; en last, en glädje och en drivkraft till att alltid göra det bästa.

 

Ännu en bit

Som om det inte räcker med att jag gillar skriva, läsa och träna å lite annat, så gillar jag att gå kurser också. Efter några terminer med skrivandet i fokus är det dags för en ny inriktning. Så nu lägger jag till att studera till mitt livspussel, ännu en bit att passa in med allt annat som händer.

Jag har valt det själv. Kursen kommer säkerligen ge jättemycket och vara väldigt utvecklande, så jag ska inte klaga. Det blir en bit till bara. Och med lite mindre träning, så ska det väl inte bli något problem. Eller att jag blir bättre att träna på helgerna nu när jag missar kvällspassen (kursen går kvällstid, halvfart). På nåt sätt ska det väl gå ihop. Kan hända att jag får ge upp min ambition att försöka blogga en gång per dag. Det blir som det blir och det blir säkert bra.