Om att läsa

Dialekter i böcker

Det här med dialekter i böcker kan vara lite charmigt. Det kan sätta en lokal prägel som gör att man känner sig hemma om man känner till trakten där de utspelas. Om man inte känner till trakten eller de dialektala uttrycken som finns där kan det bli lite störande. Jag förvandlas till en trotsig 10-åring som tycker att uttryck och ord man är ovan vid är fåniga.

Tror det beror på att när jag var typ 10 år och vistades i Luleå- och Piteområdet. En i mina ögon då rätt cool 13 årig kille (son till mina föräldrars vänner) pratade med mig och jag sa nåt varpå han slängde ur sig nåt i stil med ”är du len, eller?” Huh? Len? Passade inte alls i sammanhanget. Fattade nada. Len = dum. Jaha! Men säg det då?

Händelsen har helt enkelt satt dialektala traumatiska spår. Boken jag läser nu är inte proppfull av dialektala uttryck men det finns några. Helt okej. Det tycker jag verkligen. Men… Den där lilla 10-åringen i mig bara gapar över vissa uttryck och tycker de är urfåniga. Några flitigt återkommande är att personerna inte ids. Ids inte, eller ides inte. Och så är de less. Less på allt möjligt, hela tiden.

Konstigast hittills har ändå varit syla. Syla? Killen i boken funderar på om han borde ”syla telefonen i väggen” för att han är arg och upprörd.  Dvs kasta den i väggen. Jaha! Men säg det då!

 

En reaktion till “Dialekter i böcker”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.