”Crossed” – Ally Condie

Crossed av Ally Condie är fortsättningen på Matched som jag läste för ett tag sedan. En framtidshistoria om ett samhälle där allting styrs av myndigheterna; vad man läser, lyssnar på och vem man blir tillsammans med.

I fortsättningen, utan att avslöja för mycket, söker Cassie efter den unge man hon tror sig älska. Han som samhället inte valt åt henne, utan som hennes hjärta valt. Ky befinner sig långt bort från henne och han söker efter överlevnad. Han, precis som Cassie, väljer att fly för att söka något han tror han kan vara viktigt samtidigt som han månar om att hon ska kunna följa i hans spår.

Jag vill inte säga för mycket om innehållet, men här finns också Xander som är Cassies matchning, den som myndigheterna valt åt henne. Hans roll är inte stor i boken men nog så viktig. Precis som i första boken målas ett otäckt samhälle upp där myndigheterna styr över allt och alla. Ally Condie skriver med ett lugnt tempo och har en säker stil. Det är lätt att läsa och jag vill veta vad som ska hända. Det går inte att förutse handlingen trots att jag trodde att jag visste vilken riktning den skulle ta. Sådant gillar jag, när det oväntade tar över.

 

Annons

Skriva nytt och skapa karaktär

Jag längtar efter att skriva nytt. Nu när jag går manusskrivarkursen arbetar jag med en text som jag redan har. Den behöver arbetas med och längre fram vet jag att jag behöver skriva nytt, fylla i luckor och så vidare. Än så länge har jag bara kommit några sidor. Jag har en och en halv vecka på mig tills inlämning. Då ska 20 sidor in.

De första 20 sidorna är viktiga. Här ska jag sätta prägel på hur hela berättelsen ska vara. Ursprungligen har min ena huvudperson varit på ett visst sätt, men jag vill göra henne mer levande. Inte bara som karaktär utan som person. Det är hon värd och det tror jag kan göra storyn bättre. Samtidigt slåss hon med sina ursprungliga karaktärs personlighet, den jag känner så väl sedan flera år tillbaka. Den här nya tjejen, hon och jag vi tar några stapplande steg tillsammans nu. Steg på en väg som visserligen är bekant, men det är nya ben som bär.

Det där med 20 sidor till första inlämning är inget tvång, och jag skriver hellre färre bra sidor till första inlämningen, än skickar in något jag inte är nöjd med. Tanken är ju att få så bra feedback som möjligt på det jag skriver, utifrån just att jag har skrivit så gott jag kan. Å andra sidan, är det först längre in i berättelsen som jag får möjlighet att skriva nytt, så desto snabbare jag tar mig dit, desto större borde skrivglädjen bli. Får se hur det utvecklar sig.

Läsa, äta och inte somna

 

Önskar att det var under en sån här parasoll jag låg och läste min bok, istället för på soffan under mitt vanliga tak. Har bytt läsning från seg bok till en mer spännande för att inte somna. Det gäller bara att komma ihåg att man ibland behöver ta paus för att till exempel äta. Då är boken bra om man glömmer detta!

 

Att ha Hjärna

Har läst sagorna om Nalle Puh i helgen. Här finns så många sköna uttryck och jag fastnade för en dialog mellan Nalle Puh och Nasse. De funderar över sin vän Kanin som de anser är mycket klok och begåvad, medan de själva tänker att de inte är så kloka. Puh och Nasse förstår varandra oftast ganska väl medan många missförstånd uppstår mellan dem och deras vänner. De  begrundar detta fenomen tillsammans och Nalle Puh drar slutsatsen att det kanske är just för att Kanin har Hjärna som han inte begriper någonting.

Ska tänka på detta när jag ibland inte riktigt förstår något:-)

 

Bloggjerka om bokrecensioner

Helg och bokbloggsjerka från Annikas Litteratur och Kulturblogg med frågan om vi är 100% ärliga i våra recensioner/omdömen. Hm…

I den mån att jag skriver ett omdöme är jag nog 100% ärlig. Men så finns böcker som jag inte riktigt orkar läsa ordentligt. En del kommer jag aldrig igenom, andra ”måste” jag läsa av någon anledning men de intresserar mig inte tillräckligt för att jag ska ge dem en chans. Då skummar igenom dem för att skapa mig någon sorts uppfattning, men då har jag inte gett boken nog uppmärksamhet för att skriva ett välgrundat omdöme.

Kanske kunde jag skriva omdömen i stil med att denna bok fångade inte mig av dessa anledningar..? Fast jag vill ju inte dissa böcker och avskräcka andra från att läsa bara för att jag inte gillade dem. Klurigare än jag trodde, det där med 100% ärlighet. Hur göra?

 

Svenska på danska

Att gå en kurs i Svenska med undervisning på danska, är inte det lite konstigt? Jag hade inte en aning när jag sökte kursen att några av föreläsningarna skulle hållas på danska. Vet inte om det hade påverkat mitt val av kurs, men nu ägnade jag i alla fall förmiddagen åt att försöka begripa vad kvinnan där framme sa. Överlag gick det ju att förstå men emellanåt undrade jag vad hon egentligen pratade om. Dessutom undrar jag om det kanske var så att problemet var detsamma åt andra hållet. En tjej ställde en fråga och fick svar som påminde en aning om något i stil med Goddag, yxskaft. (Om ni inte läst den berättelsen/fabeln(?) gör det så fattar ni verkligen varifrån uttrycket kommer!)

Så inte nog med att jag ska bli bra på svenska, jag verkar också behöva bli bättre på att begripa danska för att klara kursen. Skumt.

 

Som en grym bokcirkel

Första föreläsningen på Barn- och Ungdomslitteraturkursen kändes som en grym bokcirkel. Ett klassrum fullt av folk som verkar tycka att det här med litteratur är det bästa man kan ägna tiden åt.

Och med böcker som Guldkompassen, The Hobbit, Hon går genom tavlan ut ur bilden, Glasblåsarens barn och Harry Potter för att bara nämna några titlar på litteraturlistan kan det inte bli annat än bra. Få se vilka av böckerna ni får ta del av. (Jag läser lite fler böcker än vad som hamnar här – en del har jag inte klarat att läsa mig igenom, andra har jag skummat och en del har jag läst bara för min egen skull…)

Nästa vecka är det barnböcker på listan; Nalle Puh och Lille Prinsen, plus något kompendium och någon fackbok. Verkar helt okej.

 

”Unga kvinnor” – Louisa May Alcott

Unga kvinnor är en klassiker från 1860-talet skriven av Louisa May Alcott. Boken utspelar sig under ett år och vi får följa fyra systrars vardag. De unga kvinnorna är varken fattiga eller rika, deras far befinner sig i det amerikanske inbördeskriget och deras mor sköter hemmet tillsammans med hushållerskan.

Systrarna är mellan 11 och 17 år, de har alla olika intressen, men gemensamt har de att de vill leva så att deras mor kan glädjas över dem och vad de gör. Av döttrarna är Meg vacker och ordningssam, Jo livlig, fantasifull och lite av en pojkflicka medan Beth är den blyga musikaliska dottern och Amy den ivriga och mest egenkära.

Sensmoralen är hög. Boken predikar om lättjans laster och nyttans söta skördar. Flickorna får prova på det lätta livet för att modern vill få dem att se vad lättja leder till (deras burfågel får sätta livet till under experimentet eftersom dottern som ansvarar för fågeln glömmer bort att mata den… – hårda pix!) och för att de ska förstå vikten av att hålla ordning på ett hem, att arbete gör nytta och får oss att må bra. Ja, ja… Jag fattar poängen rätt snabbt.

Jag har ett svagt minne av att ha försökt läsa boken som barn men att jag inte stod ut med flickornas älskliga beteende. Nu kan jag se på berättelsen ur ett mer historiskt perspektiv och ler åt att nästan varje kapitel består av en lärdom. Läsvärd? Abslout. Och kul att jag kan ta in den på ett annat sätt nu.

 

En avlägsen dröm

Jaha, då var det dags. Nu börjar kursen för manusskrivande, eller som det också kallas, långskrivarkurs. Antar att det kallas så för att man skriver på ett manus, och inte som på den andra kursen de har, där man skriver kortare ”berättelser” i olika övningar.

Är det för att bli författare jag går den här kursen undrade någon. Författare? Nej, eller… För att skriva. Men då borde jag väl vilja bli författare, tyckte denne någon. Bli och bli. Jag vill skriva.

Jag vill skriva och det hade varit värsta bekräftelsen att bli utgiven, men att bli författare. Det blir man inte bara. Det ligger väldigt mycket arbete bakom och en del tur med att rätt person läser manuset.

Så jag skriver för att det är gôtt att skriva och kanske råkar någon av dessa berättelser bli så bra att de också ges ut. Men visst finns tanken där, att någon gång bli författare, även om det mest känns som en avlägsen dröm.

 

 

Feedback – för att utvecklas

Jag har gått några skrivarkurser, en del av dem har inneburit mycket feedback. Det uppskattar jag mycket. På samma gång kan det kännas svårt att ta emot en del kritik. Om den är berättigad inga problem, men när det snarare verkar handla om omotiverad och dåligt förberedd feedback kan jag bli irriterad. (Det tar inte lång tid att inse vilka av ens gruppkamrater som lägger tid på att ge feedback och vilka som inte gör det…)

Oavsett vad man framför tycker jag att man ska vara noga och ha tänkt igenom varför man tycker att någon kunde gjort något annorlunda och därmed kanske också bättre. Att ge god feedback är en konst.

Under kursen som börjar nu kommer jag att få arbeta mycket med att granska text, inte min egen bara, utan annans. Det här är en uppgift jag tar på stort allvar och jag hoppas, och tror, att den som ger mig feedback visar samma hänsyn så att det blir ett ömsesidigt utbyte.

För att få god feedback för att kunna utvecklas är min intention att skriva så bra jag kan. Jag hoppas nu att jag tar det här skrivandet på fullaste allvar och inte slarvar bort skrivtid eller slarvar med texten. För min tanke är att om jag får kritik på text jag skrivit när jag uppfattat mig själv som bäst (kommer säkerligen ha sämre och bättre dagar, men ändå…) så får jag också den bästa feedbacken och vilket ger den bästa möjligheten att utvecklas.