Agnes Cecilia – en sällsam historia, Maria Gripe

Med boken Agnes Cecilia – en sällsam historia av Maria Gripe, inleds sista delen av litteraturkursen som fokuserar på ett författarskap. Under en månad kommer vi läsa barn- och ungdomsböcker skrivna av Maria Gripe.

Maria Gripes Agnes Cecilia – en sällsam historia, är vad den heter. Sällsam. Ett mjukt ord som betyder egendomlig, mystisk, säregen osv. Nora som är 14-15 år, bor tillsammans med Karin och Anders och deras son Dag eftersom hennes egna föräldrar omkom i en olycka när hon var liten. Familjen har flyttat till ett nytt hus där konstiga ljud hörs och bara Nora och deras hund verkar märka att här händer märkliga saker.

Nora får under berättelsen veta mer om huset och varför hon upplever det hon gör där. Det blir ett mysterium som hon och Dag försöker lösa, och Nora inser att hon har en större roll i allt det underliga än hon kunnat ana.

Agnes Cecilia – en sällsam historia är en spännande berättelse, med många trådar att hålla reda på, så här krävs fokuserad läsning. Nora och Dag är tonåringar 1981, då boken kom ut, och boken handlar om att finna sig själv, ett vanligt tema i många ungdomsböcker, men här med en annan vinkling. Inga vilda tonårsuppror eller stora dramer utspelas egentligen, även om några scener bränner till. Att boken har trettio år på nacken tycker jag inte gör något. Att vara ung då eller idag är sig rätt likt (bortsett frånvaron av modern teknik och sociala medier). Det är storyn som är den viktiga. För vem är egentligen Agnes Cecilia?

 

Annons

Söt passage i Game of Thrones

Förra veckan läste jag ut tredje boken i fantasyserien som kallas Game of Thrones.

Ibland glimtar böckerna till och avviker en aning från den annars rätt tuffa och råa verklighet de innehåller. En passage som jag föll för vill jag dela med mig av. (Tror inte detta avslöjar nåt om intrigerna egentligen men om någon vill ta det säkra före det osäkra kanske läsningen får sluta här…)

En liten nybliven kung på inte mer än nio år sitter och signerar brev och intyg, utfästelser och benådningar. Ett idogt arbete som aldrig tycks ta slut men så kommer det han tycker är roligast. ” ‘Can I seal them now, Great-Uncle?’ Pressing his royal seal into the hot wax was his favorite part of being a king, so far.”

Sött;-)

 

Two out of three ain’t bad…

…som Meat Loaf sjunger på sin skiva Bat Out of Hell. Men i mitt sammanhang handlar det inte om kärlek som i låten, utan om att plugga. Jag har satt 2 av 3 i helgen men lyckas glömma 1 del. Läsningen till morgondagens kvällskurs. Tack och lov bara en bok och facktext till den. Så imorgon blir det att göra klart uppgifterna till tisdagens seminarium i svenska, hoppa redigering av mina 20 sidor, och läsa. Läsa, läsa, läsa. Ikväll tänker ni då? Nej, är för trött för att läsa faktiskt.

Och jag har fått en ny prenumerant – jättekul! Välkommen!

 

Snart klar

Av förklarliga skäl har jag bloggat mindre de sista dagarna. Jag har helt enkelt skrivit på mina 20 sidor för skrivarkursen. Nu har jag 18 sidor som nästan är klara för inlämning. Och det är över en vecka kvar tills de ska in!

Har öppnat ett nytt dokument för att kunna fortsätta. Vi närmar oss den spännande upplösningen. Kanske att den rentav får plats på resterande 20 sidor?

Jag har inte en aning om hur många sidor jag har sammanlagt hittills. Även om vi kan lämna in upp till 20 sidor varannan vecka, har jag legat på färre sidor. Vi har gjort sex inlämningar och jag har den sjunde nästan klar. Åttonde kanske knyter ihop säcken…

Sedan redigering utifrån kommentarerna jag fått i feedbacken, sedan… Sedan får vi se hur nöjd jag är.

 

Skrivhinder – huvudvärk

Eftersom jag varit i skolan idag och ägnat någon dryg timma efter det åt att plugga tyckte jag att det var okej att lägga lite tid på att skriva på mina 20 sidor till berättelsen. Den tiden slutade med några timmar framför datorn. Det hade kunnat bli fler om det inte varit för att jag alltid blir så trött i huvudet efter för lång stund. Två-tre timmar verkar vara nån maxgräns, men idag har jag tänjt den rätt rejält med huvudvärk som följd.

Men vad är väl lite huvudvärk när jag fått till nio sidor, över 4600 tecken, på en eftermiddag och kväll. Händer ibland och idag var visst en sådan dag. Och inte nog med det. Jag vet hur nästa scen ska vara men orkar bara inte skriva den just nu. Men imorgon så…

 

14 mot 14

Skickade iväg 14 sidor för feedback och fick 14 sidor som jag ska ge feedback på. Att läsa och granska någons text varannan vecka är väldigt givande. Jag har turen att ha en väldigt duktig motskrivarpartner, vilket gör läsning, och att ge kritik rätt enkelt. Vi är båda medvetna om när det vi skickat för granskning inte är så bra som vi velat. Och det märks också genast av den andre. Lite läskigt att en svacka kan vara så tydlig. Det går inte att gömma sig bakom det skrivna ordet. Är det inte bra, då är det inte det. Storyn håller dock oftast, men språket… Styckesindelning och meningsbyggnad till exempel. Det är oftast där det blir tydligt att tid eller ork saknats.

Imorgon blir det att jobba med dessa 14 sidor. De får samsas med de 8000 tecken (inklusive blanksteg) som ska skrivas för barn- och ungdomslitteraturhemtentan. Den tänkte jag försöka göra klar under morgondagen. På schemat imorgon alltså: Skriva, läsa, redigera.

 

Lite för lite…

…. med 8000 tecken inklusive blanksteg när man ska skriva hemtenta på litteraturkursen. Förra gången hade vi upp till 10 000 tecken m blanksteg och det var nog så begränsande. Jag vill ju ta upp en massa olika aspekter som jag tycker är spännande med fantasy som genre. Får försöka fokusera på det viktigaste (men allt känns viktigt! – eller i alla fall intressant nog att skrivas om), rensa och hålla ett rent och strikt språk.

 

Bokbloggsjerka – Titelns betydelse

Annika skriver i sin bokbloggsjerka för helgen att bokomslagen ofta har betydelse när vi väljer böcker. Det hon undrar är vad vi tycker att titlarna har för betydelse:

Att bokomslaget är viktigt för många har jag förstått, men hur viktig anser du att bokens titel är?

Sedan jag startade bloggen har jag blivit bättre på att minnas titlar. Eftersom jag inte längre ”bara” läser en bok och för att därefter lägga bort den och ta upp nästa, utan däremellan skriver om den hjälper det mig att minnas. Om det inte varit för den här nya processen i läsandet hade jag antagligen svarat att titlar inte är viktiga för mig. För det var de inte förut. Men nu tycker jag att de är det, viktiga alltså.

Titeln avgör visserligen inte om jag köper en bok eller inte, det gör omslaget och baksidestexten. Men titeln, liksom omslaget, ska spegla innehållet och förstärka intrycket av vad det är för bok jag håller i handen och vilken genre den tillhör. En titel och ett omslag som sänder ett visst budskap om ett innehåll som inte uppfylls gör ingen större skada, det känns bara lite trist när denna treenighet; titel, omslag och baksidestext, inte uppfyller vad de lovat.

 

Skrivresultat idag

Drygt fyra skrivna sidor vilket ger nästan 2200 ord. Inte helt fel. Ändå kan jag undra vad jag gjort idag. Klockan är fem och jag har inte tittat särskilt mycket på tv eftersom avsnitten till tv-serien 21 Jump Street tog slut. Märkligt slut förresten… Får googla serien för att se vad som hände sedan, men antar att när Johnny Depps karaktär försvann, försvann nog en del annat också… (Skrev om serien igår.)

Skrivresultat för idag alltså: Några timmars skrivande och lite redigerande av tidigare skrivna sidor. Har nu sammanlagt 14 stycken. Kanske får de räcka som inlämning till måndag? Lämnar hellre in några välredigerade sidor än många ”dåligt” skrivna. Har ju en hemtenta och en skrivuppgift för svenskakursen också, så det lär nog bli en hel del skrivande i helgen nu när huvudet inte längre hindras av tjock feberdimma.

 

Nostalgitripp å inget skrivande

Tredje dan med feber ägnas åt tv-serien 21 Jump Street, från slutet av 80-talet med Johnny Depp i en av rollerna. Om ni aldrig hört talas om denna serie så handlar den om unga poliser som förklädda arbetar med att sätta dit ungdomsbrottslingar, genom att bla arbeta på olika skolor.

I jämförelse med dagens actionspäckade polisserier kan den här verka rätt tam. Tempot är nästan för sävligt även för min feberhjärna, men oj vad kul det är att titta.

Sjukdom = med att inte skriva. Har funderat lite på hur hemtentan i barn- o ungdomslitteraturkursen skulle kunna disponeras, men inte kommit nån vart annars. Mina 20 sidor som ska in på skrivarkursen på måndag blir nog rätt få… Som tur är orkar jag läsa emellanåt och har snart tagit mig igenom tredje boken i Game of Thrones. Den kräver lite längre lässtunder och tid har jag fått, lite ovilligt visserligen men ändå.

Men nu, tillbaka till tv:n.