Bokbloggsjerka om bokens favoritformat

Annikas bokjerkaDå är det helg och Annika frågar oss i bokbloggsjerkan i vilket format vi föredrar våra böcker.

Eftersom jag fortfarande inte läser böcker digitalt, fastän jag testat i mobilen och inte gillade det lilla formatet, så är det de analoga sättet som gäller för mig. Eller vad jag nu ska kalla pappersvarianterna. Av dem i papper fördrar jag pocket, så länge de inte är för tjocka.

Att lyssna på böcker har inte heller tilltalat mig, eftersom att lyssna på högläsning tar sådan tid. Att läsa själv går ju betydligt snabbare, vilket ju innebär att jag fortare får reda på vad som händer och snabbare kan gå vidare till nästa bok som lockar.

 

De sista orden

Redigering pågår! Så skulle det kunna stå på min dörr, eller vara skrivet i pannan på mig. För det är ungefär det enda jag tänker på just nu.

Skrev för några dagar sedan klart de sista kapitlen på manuset jag arbetat med under vårens skrivarkurs. På sexton sidor, finns 7964 ord. Här har jag de sista orden som avslutar berättelsen om några tonåringar som kämpar med att hitta sin plats i livet, i skolan, i gruppen, i sig själva… You name it. Vad är det man försöker hitta när man är sexton år om inte sig själv?

Några dagar till, sedan dags för feedback. Än så länge har jag fått riktigt god sådan. Konstruktiv utan konstigheter. Sådant som fått mig att tänka till, och sådant som kan göra berättelsen ännu bättre. Men innan dess har jag ännu tid att lägga redigeringshanden vid de sista orden.

 

…och de vita skuggorna i skogen – Maria Gripe

...och de vita skuggorna i skogenI Maria Gripes andra bok om Berta och Carolin, …och de vita skuggorna i skogen, drar de två tjejerna iväg för att agera ”sällskapsdamer” åt ett syskonpar som är några år äldre än dem. Syskonparet Rosilda och Arild bor i slottet Rosengåva, där de lever ett isolerat och ensamt liv sedan deras mor dog när de var mycket små, och sedan deras far dragit ut i krig.

I …och de vita skuggorna i skogen dras man som läsare in i en del oväntade vändningar. Många av dem ansvarar Carolin för, denna nyckfulla unga kvinna, omedveten om hur hon spelar med människornas känslor, eller vad hon utsätter dem för. Berta står för balansen så gott det går, men det är inte lätt när Carolins infall drar henne än hit och dit.

Slottet Rosengåva är nästan som en egen karaktär som bär på sina hemligheter. Olyckliga dödsfall och sorgliga livsöden döljs inom väggarna. Syskonen Arild och Rosilda lever ett inåtvänt liv, och Berta och Carolins intåg i deras tunga värld, får den att rubbas med följder som leder oss in i den tredje boken Skuggornas barn.

…och de vita skuggorna i skogen för en med ett lätt och behagligt språk vidare i en spännande läsning. Utan att avslöja för mycket, tycker jag om att boken tar upp ämnen som relationer, kärlek, gränsöverskridande könsidentiteter och kampen att finna sig själv. Att den utspelas på 1910-talet skapar en tjusig kuliss där dragen av spökhistoria gör sig väl. Maria Gripe lyckas verkligen bra i den här andra boken i Skuggserien.

 

Min karaktär, i verkligheten

Där stod han, min karaktär. Mitt framför mig stod en av huvudpersonerna från berättelsen jag skriver på i kursen. Lite äldre än vad min karaktär är, men visst var det han. Han om några år. Utseendet och sättet han log på. Hur han var mot tjejen han var där med… Min karaktär är helt påhittad. Tagen ur luften, byggd på mina föreställningar och fantasier, och nu har jag sett att han finns. På riktigt, typ.

Alla karaktärerna är så klart mina fantasier, med några drag lånade från personer som funnits runt mig… Men bara drag av personer som aldrig stått mig nära. Som den där killen eller tjejen i klassen över eller under, som man av någon anledning lade märke till, men aldrig pratade med. De visste nog inte ens att jag fanns.

För någon vecka sedan handlade Debutantbloggen om detta med hur karaktärer uppstår, så det var lite extra kul tycker jag, att jag råkade få syn på en av mina påhittade personer livs levande efter det.

 

Den store Gatsby – filmen

the-great-gatsby-posterDå har jag sett Baz Luhrmanns filmatisering av The Great Gatsby som bygger på F. Scott Fitzgeralds roman från 1925. Filmen är trogen boken. Sedan är det klart att Baz Luhrmann drar på lite extra, det är ju liksom han signum (Moulin Rouge, Romeo & Julia, t.ex.) och det tycker jag är helt okej.

Jag har alltid gillat Tobey Maguire och Leonardo DiCaprio och de gör sina roller mycket bra, tycker jag, däremot är tjejerna något blekare. Å andra sidan tyckte jag även när jag läste att man inte kom dem så nära och det kanske spelar in hur deras roller tolkats?

Att ha läst boken innan jag såg filmen tycker jag funkade bra. Under läsningen fick jag en chans att skapa mig en egen bild av hur detta dekadenta 20-tal kunde ha varit, innan filmens version påverkat mig. Filmen är sevärd, här finns så mycket man kan fokusera på, som skådespelarna, miljöerna, kläderna och så klart storyn. Den griper tag.

 

Bokbloggsjerka – Läsa samma bok igen

Annikas bokjerkaDå har jag tid att hänga på Annikas bokbloggsjerka igen och den här helgen frågar hon:

Brukar du läsa om böcker?

Absolut. Det är så skönt att återvända till böcker som jag läst tidigare, att få sjunka ner i en bekant berättelse med karaktärer som redan känns om mina vänner. Att jag vet vad som händer gör inget, utan då kan jag istället fokusera på språket, miljön, alla detaljer och annat som gör läsningen till en fantastisk upplevelse.

Några favoriter som jag återvänder till då och då är Harry Potter and The Order of the Phoenix, Twilight (första boken, alltså), Marian Keyes En oväntad semester och Katarina von Bredows Expert på att rodna. Sedan har jag några andra återvändare också men de här kom jag på så här på direkten och vet med mig att jag redan läst om dem mer än gång.

Ibland kan jag tveka mellan en gammal och en ny, just för att nyhögen är rätt hög, men tänker att de ska nog hinnas med de också:)

 

Klar, typ

Jaha… Då börjar tomheten breda ut sig fastän jag har lite kvar att skriva innan manuset för skrivarkursen är klart. Men det rör sig endast om någon sida. Sedan kommer jag inte skriva mer om mina älskade karaktärer som jag umgåtts med så nära sedan januari.

De försvinner ju inte, men under några veckor kommer de få vila. Jag längtar redan efter att få sätta igång med redigeringsarbetet. Att använda kommentarerna jag fått från min kurskamrat, min lärare och att se med nya ögon på texten.

Men nu då? Jo, här trängs berättelserna om att få komma först. Tre stycken vill gärna att jag ska ta hand om dem. Två av dem känner jag till väl sedan tidigare men en är ny och jag vet inte riktigt hur den skulle utvecklas. De är väldigt olika alla tre, men det lutar nog åt den som har en mer dystopisk ton. (En är både SF och historisk, medan en är renodlad ungdomsroman). Men först en enklare synopsis, mitt nya arbetssätt och sedan… Skriva!