Bokbloggsjerka om bokens favoritformat

Då är det helg och Annika frågar oss i bokbloggsjerkan i vilket format vi föredrar våra böcker.

Eftersom jag fortfarande inte läser böcker digitalt, fastän jag testat i mobilen och inte gillade det lilla formatet, så är det de analoga sättet som gäller för mig. Eller vad jag nu ska kalla pappersvarianterna. Av dem i papper fördrar jag pocket, så länge de inte är för tjocka.

Att lyssna på böcker har inte heller tilltalat mig, eftersom att lyssna på högläsning tar sådan tid. Att läsa själv går ju betydligt snabbare, vilket ju innebär att jag fortare får reda på vad som händer och snabbare kan gå vidare till nästa bok som lockar.

 

Annons

De sista orden

Redigering pågår! Så skulle det kunna stå på min dörr, eller vara skrivet i pannan på mig. För det är ungefär det enda jag tänker på just nu.

Skrev för några dagar sedan klart de sista kapitlen på manuset jag arbetat med under vårens skrivarkurs. På sexton sidor, finns 7964 ord. Här har jag de sista orden som avslutar berättelsen om några tonåringar som kämpar med att hitta sin plats i livet, i skolan, i gruppen, i sig själva… You name it. Vad är det man försöker hitta när man är sexton år om inte sig själv?

Några dagar till, sedan dags för feedback. Än så länge har jag fått riktigt god sådan. Konstruktiv utan konstigheter. Sådant som fått mig att tänka till, och sådant som kan göra berättelsen ännu bättre. Men innan dess har jag ännu tid att lägga redigeringshanden vid de sista orden.

 

…och de vita skuggorna i skogen – Maria Gripe

I Maria Gripes andra bok om Berta och Carolin, …och de vita skuggorna i skogen, drar de två tjejerna iväg för att agera ”sällskapsdamer” åt ett syskonpar som är några år äldre än dem. Syskonparet Rosilda och Arild bor i slottet Rosengåva, där de lever ett isolerat och ensamt liv sedan deras mor dog när de var mycket små, och sedan deras far dragit ut i krig.

I …och de vita skuggorna i skogen dras man som läsare in i en del oväntade vändningar. Många av dem ansvarar Carolin för, denna nyckfulla unga kvinna, omedveten om hur hon spelar med människornas känslor, eller vad hon utsätter dem för. Berta står för balansen så gott det går, men det är inte lätt när Carolins infall drar henne än hit och dit.

Slottet Rosengåva är nästan som en egen karaktär som bär på sina hemligheter. Olyckliga dödsfall och sorgliga livsöden döljs inom väggarna. Syskonen Arild och Rosilda lever ett inåtvänt liv, och Berta och Carolins intåg i deras tunga värld, får den att rubbas med följder som leder oss in i den tredje boken Skuggornas barn.

…och de vita skuggorna i skogen för en med ett lätt och behagligt språk vidare i en spännande läsning. Utan att avslöja för mycket, tycker jag om att boken tar upp ämnen som relationer, kärlek, gränsöverskridande könsidentiteter och kampen att finna sig själv. Att den utspelas på 1910-talet skapar en tjusig kuliss där dragen av spökhistoria gör sig väl. Maria Gripe lyckas verkligen bra i den här andra boken i Skuggserien.

 

Min karaktär, i verkligheten

Där stod han, min karaktär. Mitt framför mig stod en av huvudpersonerna från berättelsen jag skriver på i kursen. Lite äldre än vad min karaktär är, men visst var det han. Han om några år. Utseendet och sättet han log på. Hur han var mot tjejen han var där med… Min karaktär är helt påhittad. Tagen ur luften, byggd på mina föreställningar och fantasier, och nu har jag sett att han finns. På riktigt, typ.

Alla karaktärerna är så klart mina fantasier, med några drag lånade från personer som funnits runt mig… Men bara drag av personer som aldrig stått mig nära. Som den där killen eller tjejen i klassen över eller under, som man av någon anledning lade märke till, men aldrig pratade med. De visste nog inte ens att jag fanns.

För någon vecka sedan handlade Debutantbloggen om detta med hur karaktärer uppstår, så det var lite extra kul tycker jag, att jag råkade få syn på en av mina påhittade personer livs levande efter det.

 

Den store Gatsby – filmen

Då har jag sett Baz Luhrmanns filmatisering av The Great Gatsby som bygger på F. Scott Fitzgeralds roman från 1925. Filmen är trogen boken. Sedan är det klart att Baz Luhrmann drar på lite extra, det är ju liksom han signum (Moulin Rouge, Romeo & Julia, t.ex.) och det tycker jag är helt okej.

Jag har alltid gillat Tobey Maguire och Leonardo DiCaprio och de gör sina roller mycket bra, tycker jag, däremot är tjejerna något blekare. Å andra sidan tyckte jag även när jag läste att man inte kom dem så nära och det kanske spelar in hur deras roller tolkats?

Att ha läst boken innan jag såg filmen tycker jag funkade bra. Under läsningen fick jag en chans att skapa mig en egen bild av hur detta dekadenta 20-tal kunde ha varit, innan filmens version påverkat mig. Filmen är sevärd, här finns så mycket man kan fokusera på, som skådespelarna, miljöerna, kläderna och så klart storyn. Den griper tag.

 

Bokbloggsjerka – Läsa samma bok igen

Då har jag tid att hänga på Annikas bokbloggsjerka igen och den här helgen frågar hon:

Brukar du läsa om böcker?

Absolut. Det är så skönt att återvända till böcker som jag läst tidigare, att få sjunka ner i en bekant berättelse med karaktärer som redan känns om mina vänner. Att jag vet vad som händer gör inget, utan då kan jag istället fokusera på språket, miljön, alla detaljer och annat som gör läsningen till en fantastisk upplevelse.

Några favoriter som jag återvänder till då och då är Harry Potter and The Order of the Phoenix, Twilight (första boken, alltså), Marian Keyes En oväntad semester och Katarina von Bredows Expert på att rodna. Sedan har jag några andra återvändare också men de här kom jag på så här på direkten och vet med mig att jag redan läst om dem mer än gång.

Ibland kan jag tveka mellan en gammal och en ny, just för att nyhögen är rätt hög, men tänker att de ska nog hinnas med de också:)

 

Klar, typ

Jaha… Då börjar tomheten breda ut sig fastän jag har lite kvar att skriva innan manuset för skrivarkursen är klart. Men det rör sig endast om någon sida. Sedan kommer jag inte skriva mer om mina älskade karaktärer som jag umgåtts med så nära sedan januari.

De försvinner ju inte, men under några veckor kommer de få vila. Jag längtar redan efter att få sätta igång med redigeringsarbetet. Att använda kommentarerna jag fått från min kurskamrat, min lärare och att se med nya ögon på texten.

Men nu då? Jo, här trängs berättelserna om att få komma först. Tre stycken vill gärna att jag ska ta hand om dem. Två av dem känner jag till väl sedan tidigare men en är ny och jag vet inte riktigt hur den skulle utvecklas. De är väldigt olika alla tre, men det lutar nog åt den som har en mer dystopisk ton. (En är både SF och historisk, medan en är renodlad ungdomsroman). Men först en enklare synopsis, mitt nya arbetssätt och sedan… Skriva!

 

Skuggan över stenbänken – Maria Gripe

Skuggan över stenbänken är första boken i Skuggserien som består av fyra böcker. Maria Gripe skriver om Berta och Carolin, två flickor i 1910-talets Sverige och Berta är barn i den familj som Carolin får tjänst hos, och de blir vänner.

Titeln, Skuggan över stenbänken, har stor betydelse för handlingen. Varför förstår man först mot slutet, så det säger jag inget mer om nu. Annars handlar boken om Berta, som är fjorton år och har en äldre bror på femton och en lillasyster på åtta år. Carolin är inte som någon annan tjänsteflicka de haft. Hon förespråkar kvinnors rätt att rösta, ifrågasätter kvinnans roll utifrån traditionella normer liksom klassamhället. Och Carolin bär på hemligheter, som varför smyger hon ut ur huset om nätterna? Det är bara ett av alla mysterier som omger denna Carolin.

Boken är välskriven med ett lugnt tempo. Bertas tankar är lätta att följa och handlingen lockar till läsning. Karaktärerna känns genuina, även om Carolin är en person som skapar huvudbry. Miljöerna och tidsmarkörerna har betydelse för hur berättelsen utvecklas, t.ex. som att Titanic går under.

Berta som är huvudpersonen i Skuggan över stenbänken, får uppleva sådant hon kanske annars inte skulle upplevt om det inte varit för Carolin. Det här är en ungdomsroman som passar vuxna minst lika bra. Det finns så mycket att fundera över och ta in. Att jag läst Skuggan över stenbänken just nu beror på kursen i Barn- och Ungdomslitteratur, men det är inte första gången jag läser den, ändå upptäcker jag mycket nytt. Så visst rekommenderar jag Maria Gripes första bok i Skuggserien, till vilken en varning utfärdas, för den ger mersmak. Var beredd på att vilja läsa vidare:)

 

The Great Gatsby – F. Scott Fitzgerald

The Great Gatsby, publicerades 1925 och räknas som en klassiker. F. Scott Fitzgerald lyckades skriva en tidlös berättelse, inramad av det amerikanska 20-talet i trakterna kring och i New York och med överklassfolkets nycker i fokus. Den store Gatsby är en man som ställer till med otroliga fester, men få känner honom egentligen.

Historien berättas av Nick Carraway, en ung man som kommer att bo granne med Gatsby, och lär känna honom. En kärlekshistoria nystas upp och föremålet för kärleken, Daisy Buchanan, finns nu inom räckhåll efter att Gatsby inte träffat henne på flera år, då de blev tvungna att skiljas åt.

Jag ville läsa The Great Gatsby innan jag ser filmen, för att få den ursprungliga versionen först. Berättelsen skiftar mellan nutid och tillbakablickar, allt för att man ska förstå Gatsbys intentioner och hans goda vilja, men ändå undrar man, hur ska det gå?

Jag gillar språket, som känns coolt och fräscht, trots att boken snart funnits i 90 år. (Tanken är hisnande – vilka böcker av idag kommer hålla sig så här bra om 90 år?) Några referenser eller uttryck gick mig förbi, antagligen pga tiden då den är skriven och att jag läste på engelska. Ändå tycker jag att läsningen flöt på bra och historien väckte intresse. Tycker absolut man ska ge den en chans, särskilt nu när den filmatiserats igen och man kan få jämföra film och bok – om man nu tycker det är lika kul som jag.

 

Istället för att blogga…

… har jag de senaste dagarna skrivit, redigerat och läst.

Med Göteborgsvarvet här i stan har var jag och kikade på löparna som kämpade med att ta sig runt i den tropiska värme vi helt plötsligt fått.

Och så har jag tittat på Eurovisionfinalen. Jag tycker Island skulle fått fler poäng, fast det tyckte inte Europa:( Men Danmark var ju bra. Fast bäst var Petra Mede.