Den här gången handlar Annikas bokbloggsjerka om man läser på originalspråk eller väntar in översättningar:
För en tid sedan ställde Bokhora frågan om det är finare att läsa på originalspråk. Jag deltog inte själv i debatten, men för att spinna vidare på frågan skulle jag gärna vilja veta om ni alltid försöker att läsa de böcker ni kan på originalspråket eller om ni hellre väntar på de svenska översättningarna?
Jag önskar att jag kunde en massa språk flytande. Nu får jag nöja mig med engelska utöver svenska. Engelskspråkiga böcker varierar i svårighetsgrad. Vissa är enkla, bortsett från något ord som emellanåt behöver slås upp. En del har ett svårare språk och många ord som kräver sin förklaring, liksom en del begrepp. På samma gång är det genom att läsa de böckerna som jag utvecklas.
Jag väljer alltså att läsa på engelska för att jag tillräckligt bra på det, och för att jag vill lära mig mer. När jag läser böcker på originalspråket tycker jag också att jag kommer närmre författarna. Tanken att de här orden, de här meningarna och de här styckena är komponerade av personen vars namn står på omslaget, genomsyrar läsningen.
Men nog är det tur att det finns översättare, för tänk vad begränsad läsningen skulle vara utan översatta böcker.
Det skulle bli oerhört trist att bara kunna läsa svensk- och engelskspråkiga författare 😉
Ja, tänk att kunna ta del av andra kulturers litteratur som t.ex. österländsk eller afrikansk…
Tur att det finns översättare annars skulle utbudet vara en aning smalt.
Dessutom finns väl redan risken för smal litteratur, i och med att man har sina favoritgenres, så det är ju tur att det finns ett utbud att välja på utöver det:)
Visst är det tur? Jag tänkte på det, hur lyxigt det faktiskt är med översättning. Annars är det så mycket böcker som jag aldrig skulle ha möjlighet att läsa.
Ja, översättningar är en lyx, även om de emellanåt inte alltid håller i kvalitet, men jag tänker att många översättare kämpar på riktigt bra. Verkligen tur att de finns!