om skrivprocessen, ungdomsböcker och en del annan litteratur
”Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns”
Jag fick ett kort för en längre tid sedan från en klient som var tacksam för den hjälp hon fått av mig genom mitt dåvarande jobb. Det kortet står nu här hemma i hyllan… Jag blir glad för hennes ord och att hon lagt tid på att göra kortet till mig. Det värmer gott när jag inte längre jobbar kvar där.
När jag läste frågan som Annika ställer i helgens bokbloggsjerka om vem som är vår favorit bad guy/girl, började jag fundera. Vem är min? Tankarna återvände hela tiden till samma person fastän jag är osäker på om han ska gå under epitetet ”bad guy”?
Jag kom att tänka på professor Snape, från Harry Potter. Att jag är osäker på om Snape räknas beror på den ambivalens som hela tiden omger hans karaktär. Han verkar onekligen riktigt ond utan särskilt många försonande drag och det är förståeligt att Harry anser att Snape är en ”bad guy”. Samtidigt envisas Dumbledore med att blint lita på Snape. Det är inte lätt att veta vad man ska tro.
Jag känner verkligen med Snape, då J.K. Rowling i slutscenerna låter oss få veta hur Snape kämpat för att vara både Voldemort och Dumbledore till lags, hur han försökt lura alla, och vad han försakat för att låta något större än han själv gå före allt annat. Dessutom, om man tänker på filmerna, Snape som den onde killen spelad av Alan Rickman, det är ju bara så rätt!
När jag skriver, eller läser, vill gärna den ena av katterna vara med. Däremot verkar hon inte riktigt greppa det där med hur böcker ska hanteras. För visst är de till för att sitta på?!
Knasiga katt…
Har fått en ny följare, vilket alltid är lika roligt! Välkommen!
Då har jag möjlighet att vara med på Lyrans tematrio igen. Dels finns tiden, dels har jag en full trio den här veckan. Det kan ibland vara svårt att få ihop tre böcker av nåt… Men nu så.
Lyran ber oss att berätta om tre bra bokpresenter vi fått eller gett till någon!
Jag kom genast på tre bra böcker jag fått!
1. Fyndigt Lotta, av Merri Vik. Bok 33 i serien om Lotta, en av Wahlströms ungdomsböcker med röd bokrygg. Jag fick den när jag fyllde 9 år av en klasskompis och det ledde till ett samlande av böckerna. Har ännu inte fått ihop alla 47 men börjar närma mig. De utspelar sig på runt 60-talet och har tyvärr åldrats lite dåligt, men är roliga och charmiga.
2. Minnets labyrint, Elisabeth George. Min första kommissarie Lynley-bok. En härligt spännande tegelsten som jag sträckläste efter att ha fått den i present när jag fyllt tjugo-nånting.
3. Only väg is upp av Emmy Abrahamson. En av förra årets Lilla Augustprisnominerade. Den fick jag av mannen min, bara sådär. Om en tjej som efter gymnasiet drar till London för att söka in på en känd scenskola. Härligt skönt skriven om alla de svåra, och mindre svåra, saker som händer huvudpersonen.
Har efter länge läst Cirkeln, denna svenska fantasybok som är första delen i en triologi om ett gäng tjejer som ödet valt ut till ett uppdrag de aldrig kunnat föreställa sig. Låter det lovande? Det tycker jag med.
Handling
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (som om det inte räckte med två författare – dubbelnamn också?!) har skrivit en spännande berättelse om hur det är att bli utvald till något man inte kan välja bort. De tjejer som valts är mycket olika. Vi har plugghästen, maskrosbarnet, festa-tjejen, den mobbade, populära bitchen och ansvarsfulla perfektionisten. De har börjat gymnasiet och märkliga krafter för dem samman för ett högre syfte. Till sin hjälp har de bl.a. en ledsagare som inte vet sin roll och krafter som de behöver lära sig att förstå och hantera. De får veta att de inte kan lita på någon utanför deras gäng, deras cirkel.
Min reflektion
Jag hade sett framemot Cirkeln eftersom jag hört mycket gott om den. Till viss del uppfyllde den mina förväntningar och till viss del inte. Det Cirkeln motsvarade var att den är mycket spännande, en riktig bladvändare, och att det är handlar om vanliga tjejer. som tampas med sina liv, vilka de är och vill vara och hur de hanterar de kriser som uppstår. Tyvärr tyckte jag att storyn ibland var förutsägbar, liksom dynamiken mellan tjejerna. Men elementen av magi gillar jag och hur det här kan komma att utvecklas i de fortsatta böckerna, så jag ser framemot att läsa vidare.
…på 1 års-dagen!
Idag är det ett år sedan jag startade Skriva läsa leva.
Jag ångrar det verkligen inte.
Har varit ett roligt blogg-år som gett inspiration till att skriva och läsa
och för att inte tala om upptäckterna av en ett stort härligt gäng
skriv- och bokbloggar!
Håller tummarna för ett minst lika roligt andra år.
För flera månader sedan läste jag om Undret på en blogg (minns inte vilken) och blev nyfiken. När jag reserverade boken på biblioteket fick jag vänta i två månader innan den hamnade hos mig och jag är glad för att jag orkade vänta.
Handling
Undret handlar om August som har ett utseende likt ingen annans. När han föddes svimmade läkaren och man trodde inte att han skulle överleva natten pga en mycket svår ansiktsmissbildning. Nu har den lilla pojken blivit tio år. Hans mamma har undervisat honom hemma men föräldrarna tror det är bra för August att möta ”verkligheten” och han ska in i skolans värld.
Vi får följa August under hans första skolår i femte klass. Mötet med klasskamraterna blir inte enkelt. Somt tur är har August en ganska skön inställning till andras reaktioner på hans utseende, fast det är inte alltid han orkar ha överseende med stirrandet och viskandet. Genom August ögon, några av klasskamraterna och hans syster följer vi de två terminerna och hur ”katastrofer” avlöser varandra, hur hoppet tänds och släcks hos August och dem runt honom om att han ska bli accepterad.
Min reflektion
Att vara annorlunda är aldrig lätt, varken som barn eller vuxen. R.J. Palacio fångar August vardag och hans kloka familj på ett fint sätt. Här finns ömhet, kärlek och förståelse i sådana mängder att familjen faktiskt framstår som aningens för bra. Jag tycker bäst om kapitlen som följer August perspektiv, men även systerns fångar mig. Hennes öde, att hon avstått så mycket för sin brors skull är rörande och upprörande, men samtidigt förståeligt. Det är en tänkvärd bok som jag tror skulle lämpa sig bra för högläsning i skolan. Att boken riktar sig till barn gör den inte mindre läsvärd för vuxna. Om man kan ha överseende med att så gott som alla är oerhört förstående, tycker jag att det finns många bitar i Undret man kan ta till sig av.
Skrev i förra veckan första kapitlet till min ”nya” berättelse, som det var lite svårt att få ordning på. Men nu när jag äntligen fått ordning på det, började jag idag på andra kapitlet. Skrev fem sidor under förmiddagen och insåg någonstans mitt i att jag bytt tempus. Och att jag trivdes bättre med bytet.
Så kan det gå ibland.
Sommarbestyr:
Skriva, läsa och klappa getter
Quite nice 🙂
”Ära, berömmelse och en check på 10 000 kronor! Och en halv miljon läsare! Hur gör man för att få det? Jo, du skriver en novell och deltar i vår årliga tävling. Vinnaren koras på Bokmässan i Göteborg i september och under hösten får alla Hemmets-läsare njuta av de fem vinnande bidragen.”
Så står det på Hemmets Veckotidnings hemsida om deras novelltävling som man kan skicka in sitt bidrag till innan 1 augusti. Bidraget ska vara på max 15 000 tecken inklusive mellanslag och man får endast skicka in bidrag som ej publicerats tidigare. För mer om vad man ska tänka på för att kunna delta gå in deras hemsida.
Själv är inte noveller riktigt min grej men vem vet, om andan faller på kanske jag gör ett försök. Lycka till ni som prövar lyckan!
Har visst fått nya följare, vad roligt! Välkomna!
Skriva läsa leva 