Sookie Stackhouse kämpar vidare

Nu har jag läst del sex Definitely Dead och del sju All Togheter Dead i Sookie Stackhouse-serien. Två böcker jag inte ger något omdöme var för sig utan tänker till lite mer allmänt om, då jag tycker det blir lite tjatigt med omdöme för varje bok i en sådan lång serie. Fast då böckerna väcker en del tankar måste jag ju få utlopp för dem 🙂

Sookie får mer skinn på näsan i varje bok, vilket känns bra. Vampyrvärlden som hon varit nyfiket skeptisk till får hon allt mindre lust att ha att göra med. Inte så konstigt med tanke på eländet hon stöter på där. Är det inte det egna livet som utsätts för dödlig fara, är det någon väns eller släktings.

Dessutom, allt hon upplever. Lite traumatiserad tycker jag att hon borde bli, men likt sagans hjälte tycks hon skaka av sig det mesta och kämpa vidare. Jag hade blivit värsta vraket. Skönt att Charlaine Harris lägger några vrak-egenskaper på karaktärer runt Sookie, och att de ger uttryck för hur tokigt allt faktiskt är. Sookie är visserligen medveten om det men förskräcks inte alltid som hon kanske borde. Antar att hon blir hemmablind – i brist på ett bättre ord – när hon vistas bland vampyrerna och andra väsen och får ta del deras egenheter och underliga traditioner. Ett sätt att överleva mentalt antar jag.

Definitely Dead tycker jag innehöll mer spänning och fart, medan handlingen i All Togheter Dead var aningens seg. När Sookie befinner sig på en vampyrkonferens i fyra dagar händer visserligen en hel del, men jag kom på mig själv med att önska att All Togheter Dead snart skulle vara slut. Det spelar ingen roll att det intrigeras till höger och vänster eller att Sookie försöker hålla alla trådar i huvudet för att skydda sin uppdragsgivare. Nej, tyvärr. Hoppas nästa del har bättre fart och ett mer fängslande innehåll.

Jo, by the way, All Togheter Dead tycker jag är en riktigt passande titel. De flesta titlarna på Charlaine Harris böcker har hittills varit okej, men den här… Klockren 😉

 

Hälsar också en ny följare välkommen. Kul att du vill följa min blogg!

 

Annons

Bokbloggsjerka – Längtansböcker

Veckan går snabbt och nu är det fredag och bloggjerka igen 🙂 I bokbloggsjerkan hos Annika den här helgen ställer hon oss frågan: Vilken bok/vilka böcker längtar du mest av allt efter just nu? 

En bok jag kommer att tänka på genast är  Lisa Bjärbos och Johanna Lindbäcks Vi måste sluta ses på det här sättet, som de har skrivit tillsammans. En bok som beskrivs som en ung-vuxen-roman då karaktärerna går sista året på gymnasiet. De är alltså lite äldre än de båda författarnas karaktärer brukar vara.

Jag längtar också efter böckerna inom Barn- och ungdomslitteraturkursen. Kanske inte efter böckerna för de minsta, men det kan nog bli riktigt kul med en del av bilderböckerna. Först ut är Lennart Hellsing med Sjörövarbok. Gittan-böckerna ser jag också fram emot.

Tror det här kan bli en riktigt bra läshöst, helt enkelt.

 

Galna tankar om heltidsstudier

Jag är en pluggoman med galna tankar som att plugga på heltid det gör man bara om man pluggar på mer än heltid. Kanske beror det på att jag gick en socionomutbildning som visserligen var bra, men som jag tycker kunde ställt högre krav. Efter flera års arbete tog jag i våras tjänstledigt för att läsa Svenska på heltid ihop med Barn- och ungdomslitteratur samtidigt som jag gick en manusskrivarkurs. Plugg rent statistiskt sett på 250 % som faktiskt ledde till plugg på dryga 100 % dvs cirka åtta timmars arbetsdag typ fem dagar i veckan.

Mitt pluggoman-jag fick alltså lätt panik när jag häromveckan insåg att två kurser jag sökt krockade. En blev tvungen att strykas, riktigt tråkigt men inte hela världen, den går att söka om. Däremot krossades mina överdådiga planer på grymt mycket plugg. Jag som satsat fullt ut på tre kurser på 15 poäng vardera och därmed skulle plugga på 150 % samtidigt som jag skriver vidare på mitt nya manus… Jag skulle alltså plötsligt endast plugga 100% vid universitetet. Huvaligen vad lite! Började fundera på om jag kunde söka något annat, men de kurser jag är intresserad av tar inte in fler ansökningar. Alltså en snabb titt på studieförbundens spanskakurser.

Ni hör själva hur galet det låter. Hundra procents studier vid högskola plus manusskrivande, det borde räcka. Men det känns liksom lite för lyxigt, som att jag fördriver tiden med ingenting. Fastän jag vet hur mycket tid jag faktiskt lägger på skrivandet och pluggandet.

Nåväl, det återstår att se om jag klämmer till med en spanskan. Har läst det tidigare och vill inte tappa språket. Kanske kan det bli en glidarkurs om nivån är låg, annars kan det nog bli rätt tufft. Fortsättning följer… 🙂

 

Stockholm versus Göteborg – Tack och lov för Bokmässan

Som skriv- och bokstad funkar Göteborg inte alltid. Ibland tycker jag det verkar som om allt händer i Stockholm. Där är det skrivmingel, bokmingel, skrivarhelger, förlagsinbjudningar till bokevents och bloggträffar. Alla författare, kursledare, bloggare och andra skriv-och bokintresserade bor väl ändå inte där? I väntan på att det blir ordning här i Göteborg (för det börjar hända grejer på denna front, kolla här) så säger jag bara det – tack och lov att Bokmässan hålls i Göteborg. Utan den hade jag känt mig helt och alldeles utanför.

En månad kvar!

Bokhandeln som startar om

I våras skrev jag om att en favoritbokhandel här i Göteborg skulle bli tvungen att stänga. Att ha en egen bokhandel idag, som inte ingår i de stora kedjorna är ju ingen enkel uppgift. Men Partille bokhandel kämpar vidare och startar om med ny läsecirkel nu, de tänker satsa mer på events som författarsamtal och så har de sitt franska tema för att nämna lite om vad de pysslar med förutom att såklart sälja böcker.

Vill du veta mer? Klicka på länken här så kommer du till deras hemsida.

Vindens namn – Patrick Rothfuss

Då var första delen Vindens namn i trilogin Berättelsen om kungadråparen – dag 1, klar. En spännande och mysig fantasyhistoria.

Handling
Vindens namn handlar om Kvothe, som numera är värdshusvärd och kallar sig Kote, allt för att inte bli uppmärksammad under sitt riktiga namn, som bär på otroliga berättelser om vad han åstadkommit. Kvothe är legendarisk. För att gömma sig från sitt rykte blir han en anonym och anspråkslös värdshusvärd.

Boken är uppbyggd genom att Kote berättar om sitt liv för en levnadstecknare. Alltså befinner vi oss i ett nu där han är värdshusvärd – dock inser man rätt tidigt att han inte är fullt så anspråkslös som han vill utge sig för att vara. Återberättandets bryts emellanåt av av händelser på värdshuset.

Min reflektion
I Vindens namn finns många fantasyingredienser som jag gillar. Vi har en smart ensam överlevare i hjälterollen, en vacker och företagsam ung flicka, magi och besvärjelser, fiender man inte ska underskatta, klasskillnader, märkliga djur och faror som lurar på oväntade platser, myter och sagor vars sanningshalt ifrågasätts men där hotet ligger och lurar, goda vänner och oväntade intriger. Vindens namn är helt enkelt första delen i en lovande klassisk fantasyberättelse. Andra delen finns ute medan Patrick Rothfuss ännu inte kommit ut med den tredje. Hoppas han inte väntar för länge med den.

 

Bokbloggsjerka – Passande karaktärsnamn

Helgens bokbloggsjerka från Annika handlar om karaktärers namn. Finns det någon karaktär som bär upp sitt namn exeptionellt bra? 

En bra fråga. Jag kom att tänka på några namn, dels de med en betydelse som kännetecknar deras personlighet och dels om de är en skurk. Uppenbara namn som Lucius Malfoy och Wormtail, från Harry Potter eller James Moriarty, Sherlock Holmes ärkefiende.

Just Sherlock Holmes tycker jag är ett väldigt bra namn på denna sena 1800-tals detektiv. Sherlock och Mycroft (som ju är hans bror), är två annorlunda namn med lite gotisk klang, i a f i mina öron.

Ett mer modernt sådant namn som jag tycker låter bra och som verkligen är välkänt är ju det som tillhör agenten med rätt att döda, Mr Bond, James Bond.

Tjejnamn har jag svårare att komma på, men ett namn som poppade upp tillhör en karaktär jag inte känner till så bra: Modesty Blaise.  Annars tyvärr dåligt på tjejfronten. Hoppas ni andra har fler tjejer att komma med 🙂

 

Skriva och redigera

Mitt upplägg när jag skriver för varannan veckas inlämning till min skrivarpartner, dvs han som ger feedback på det jag skriver och jag i min tur på det han skriver, är att skriva ihop uppemot 20 sidor (1,5 radavstand) och sedan gå igenom min egen text för en snabbare redigering inför att jag skickar den för granskning.

Efter två dagar på annan ort med paus från skrivandet blir det att jobba i helgen med mina nu 18 sidor. Jag har visserligen läst igenom dem och gjort ändringsförslag redan men då endast på papper. Nu ska det in i datorn. 

 

Tre på Tre – Män i huvudrollen

Har på flera bloggar sett att Pocketlovers blogg har en utmaning för bloggare som gillar böcker; att läsa tre på böcker på något tema som man själv bestämmer. Vi har tre månader på oss med start i september. Läs mer om utmaningen hos Pocketlover. (Här finns också en länk till en lista på deltagare som Pocketlover sammanställt – kul att se att så många vill vara med!)

Själv tänker jag mig tre böcker som jag varit sugen på ett tag. En man som heter Ove började jag lyssna på i somras men det gick sådär, och eftersom jag lånat ljudboken på biblioteket blev det till att lämna tillbaka innan jag hann ge den en ny lyssnarchans hemma. Så Ove it is.

Dessutom vill jag läsa Mannen som glömde sin fru, som handlar om just vad titeln säger. Mannen i fråga förlorar tydligen minnet. Har läst några goa recensioner och tänkt på boken länge, så nu blir ett bra tillfälle.

Sista boken får bli Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd, om en mans vandring till ett sjukhus där han ska hälsa på en cancersjuk och döende kollega från England till Skottland.

Temat blir alltså tre böcker med män i huvudrollen som också omnämns i titeln.

Tematrio – Sommarfavoriter

I sommar har det blivit en del böcker lästa och eftersom jag räknar sommaren till augusti är slut kommer jag hinna med några fler, men redan nu kommer frågan från Lyran om vilka tre böcker som vi gillat i sommar. Efter en bakåttitt, blev det de här tre med favoriten placerad först:

1. Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar. Huvudpersonens fru har varit otrogen, pappan har dött och familjen ska sitta Shiva, dvs ägna sju dagar åt att ha öppet hus för släkt och vänner som vill komma och sörja bortgången. Det blir sju jävligt långa dagar enligt huvudpersonen eftersom familjen han växt upp i har ganska speciella relationer till varandra och kännetecknas av hög dysfunktion. Tragikkomik när den är som bäst.

2. Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Först boken av tre i en svensk fantasy-serie som utspelar sig i nutid där kampen mellan det onda och goda står i fokus – så klart. Uppdraget går till ett gäng gymnasietjejer med olika personligheter och bakgrund. Spännande och medryckande, trots vissa svagheter som jag dock lätt kunde ha överseende med.

3. I det här trädet – Katarina Kieri och Per Nilsson. En ungdomsbok om att finna sig själv, finna sin plats i sin familj och finna trygghet i det man har. Om att våga prata och våga vara sig själv. Berättarperspektivet växlar mellan huvudpersonerna, en kille och en tjej som inte känner varandra men som vars vägar så sakteliga närmar sig. Riktigt bra av två av Sveriges bästa författare av ungdomsböcker.

Förutom dessa tre, och många andra förstås, har sommarläsningen ägnats åt Sookie Stackhouse- serien som jag påbörjade i våras. Har hittills läst sex av dem och ser framemot att följa Sookie på hennes fortsatta äventyr med alla olika övernaturliga varelser som varulvar och vampyrer.