Känner mig kulturell

Känner mig kulturell. Anledning? Var på teater i fredags. Såg en Shakespearepjäs. Som ni vill ha det. Det händer inte alltför ofta att det blir teater. Sist var det något i ett mindre format, på en mindre scen och med mindre publik om två mindre pojkar som dödade en ännu mycket mindre pojke. Sorgligt och viktigt. Viktigt att man inte glömmer.

Men Som ni vill ha det var lite mer lättsmält. Och rolig också. Plus att jag fick känna mig lite kulturell.

Fast jag har sett annat teateraktigt än sorgliga gestaltningar om barn som dödar barn innan fredagens kulturella upplevelse. Som West Side Story. Men när jag ser musikal känner jag mig inte kulturell, utan glad. Och liksom nöjd. Det är väl lite musikalens uppgift? Om den inte är sorglig förstås.

Men som sagt, Shakespeare. Det var kul.

Annons

Ett gäng frågor om läsning

Fick några frågor i en enkät från Tant Augustas tekopp. Och det är ju alltid kul att bli taggad till olika utmaningar eller vad vi nu ska kalla det 😉

1. Har du en speciell plats hemma där du brukar läsa?
   Nästan alltid soffan.
2. Bokmärke eller random pappersbitar?
   Random pappersbitar för det mesta, typ kvitton eller så river jag sönder nåt papper som finns i närheten när det är möjligt. Just nu har jag en bok utan bokmärke/pappersbit och måste hålla sidnumret i huvudet (har helt enkelt inte funnits nåt att lägga i i närheten när jag varje gång varit klar med några sidor…)
   
3. Kan du sluta läsa när som helst eller måste du sluta efter ett kapitel eller ett visst antal sidor?
   Helst vill jag ha ett nytt kapitel eller ett nytt stycke, mitt i blir ju bara för konstigt. Ogillar böcker med evighetslånga kapitel och stycken som går på i oändlighet. Ge mig som läsare en paus tack! 
4.  Äter eller dricker du någonting när du läser?
   Älskar att äta nåt gott och dricka nåt till läsningen, typ mörk choklad och te, eller kombon popcorn mjölkchoklad och vatten. Om jag har en bok jag inte kan lägga ifrån mig då blir det läsning och frukost, lunch och mellanmål… Men är mycket mån om att böckerna inte ska bli kladdiga. Det avskyr jag, kladdiga böcker alltså.
5. Brukar du lyssna på musik eller ha TV:n på när du läser?
   Oftast inte.
6. En bok i taget eller flera samtidigt?
   Brukar läsa två samtidigt. Ibland blir det fler men sällan färre.
7. Läsa hemma eller överallt?
   Överallt.
8. Läsa högt eller tyst i huvudet?
   Tyst i huvudet. Ett trick dock med dötrista böcker som jag behöver läsa av tvång (typ till kurs) kan vara att läsa några meningar högt för att verkligen fokusera på texten och inte börja tänka på annat hela tiden.
9. Hoppar du fram i boken eller hoppar du över stycken?
   Tråkiga böcker hoppar jag fram i, skummar eller låter bli att läsa. Vid tvång (typ till kurs alltså) blir det en del skummande…
10. Bryta rygg eller inte?
    Nej. Fast det är klart, vissa böcker verkar mer brytbenägna hur försiktig man än är, men då avsäger jag mig ansvaret för brytandet och skyller helt på bokens konstruktion.
11. Skriver du i böcker?
    Bara om det är kurslitteratur, då krävs liksom markeringar och anteckningar för att man ska klara kurserna tycker jag. Men aldrig i en bok som är skönlitterär. Aldrig!
12. Vilka taggar du?
    Hm… Alla jag tänkte på för att tagga har visst redan taggats. Fritt för den som läser enkäten att svara på den då 🙂

Bokbloggsjerka – Vilket land väger tyngst i hyllan

Fredag igen och då startar Annikas bokbloggsjerka som varar till måndag. Den här helgen ställer hon frågan: Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?

Efter en kort inventering ser jag att det är rätt spretigt. Fantasyböckerna tycks vara skrivna av amerikanska författare, övrig litteratur är blandad, men kommer övervägande från den engelsktalande världen. Det som sticker ut, eller vad jag ska kalla det, är ungdomslitteraturen. Mina ungdomsböcker är nästan enbart svenska.

I hyllorna finns flera av Katarina von Bredow, Per Nilsson, Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo,  Johanna Nilsson och Emma Granholm.  Jag har förstås några Astrid Lindgren som visserligen kanske lutar mer åt barnbokshållet, men ändå. Plus att här finns ett gäng ”ensamma” böcker av andra svenska ungdomsförfattare. I genren ungdomsböcker vinner Sverige.

 

En av tre i tre på tre – Harold Fry på pilgrimsfärd

Då var läsningen av första boken i Tre på tre utmaningen klar. Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd, av Rachel Joyce. En bok som verkligen har en träffande titeln, då huvudpersonen gör en mycket speciell vandring.

Handling
Harold får oväntat ett brev från kollegan Queenie som han arbetade med för 20 år sedan, då hon skickar ett sorts avskedsbrev från ett hospice. Genast skriver Harold ett vykort till henne som han går ut för att posta, vilket slutar i en lång promenad för hennes skull. Han vill träffa Queenie och hoppas att hans vandring ska hjälpa henne på något sätt. Det är upptakten till Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd.

Min reflektion
Att Harold ger sig ut på det här sättet är verkligen helt ogenomtänkt och oförberett. Han som är pensionär, otränad och aldrig har vandrat tidigare kan tyckas vara ganska naiv, och jag stör mig lite på hans spontanitet som leder till en del svårigheter. Men bortsett från detta slukade jag boken. I små portioner beskriver den Harolds inre, hans tankar och hans liv. På färden får vi lära känna honom och se hur han vacklar mellan stark övertygelse att han kommer åstadkomma något med vandringen och hur han misstror sig själv. Det är fint, tycker jag. Harolds fru gör också en resa, men en inre sådan, där hon är kvar i hemmet och undrar hur det kunde bli så här, att hennes man bara gav sig av.

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd är en välskriven berättelse om att se tillbaka på livet, acceptera det som varit och om den förändring vi kan åstadkomma av egen kraft. Helt klart rekommenderbar.

 

Jag blundar och önskar mig något – Moa-Lina Croall

Jag blundar och önskar mig något är en bok för de yngre tonåringarna, och de som närmar sig tonåren. En berättelse som också nominerats till Lilla Augustpriset 2012.

Handling
Huvudpersonen är Lisa, tolv år. Hon och bästisen Nova går med i Lisas storasysters klubb Näbbet, där alla är lite äldre. För att vara med behöver de visa sig värdiga, och de sätts på prov. Lisa känner sig inte bekväm med de äldre tjejerna och tycker att vissa saker de gör, och som medlemmarna måste göra, är jobbiga. Men Nova verkar tycka det är tufft att vara med, så Lisa säger inget.

Min reflektion
Lisa är en klok tjej som inte vill ge efter för grupptrycket, men hamnar så klart i fällan ändå. Att bli omtyckt och räknad med, speciellt av de äldre tjejerna, lockar. Fast det har sina mörka sidor och Lisa gör lite som hon vill, vilket hon upptäcker att hon nog inte är ensam om. Boken berör bland annat ämnen som vänskap, fylla, snatteri, att vara sig själv och göra det som känns, och är, rätt. En fin historia om hur vänskap kan sättas på prov och hur ensam man kan vara och känna sig. Eftersom det här en fortsättningsbok på Det är jag som är Lisa, hängde jag inte riktigt med i när karaktärerna presenterades, men att Jag blundar och önskar mig något var en tvåa, gjorde annars inget. Rekommenderas.

 

Boken kan du hitta på Adlibris och Bokus

Det här med att köpa böcker

Det här med att köpa böcker, pappersvarianterna menar jag nu, är ju väldigt kul. Det är roligt att gå i bokhandeln och kika på dem, läsa baksidorna, granska omslagen och läsa första meningarna  på första sidan. Fundera på om man ska välja den eller den. Men det är dock aningens dyrt med inköp av många böcker, någon då och då går väl an, men i längden liksom… Speciellt som student tänker jag på detta, plus att de tar plats. Bokhyllorna tar helt enkelt slut.

Med bokmässan och alla böcker som lockar där kan det bli svårt att begränsa inköpen. Men jag ska verkligen försöka 😉

 

Solen bakom molnen – att plugga grammatik

Pluggdags. När det gäller svenska och grammatik känns det som om det finns en sol någonstans där bakom molnen, men för att få fram den krävs det att jag läser och läser och läser…

Solen är nog den där avklarade och godkända tentan. Men dit är det en och en halv månad. Så… Plugga!

 

 

Ögonen i kors & en osynlig katt

Har ägnat tid åt att gå igenom 14 sidor text (ska egentligen vara 20 men, men…) som jag ska skicka för feedback imorgon och nu går ögonen i kors. Kommer kika lite mer på texten till morgonen, fastän jag önskar jag att inte behövde det. Men har ändrat för mycket på vissa stycken under redigeringen…  Det är inte bara jag som har trötta ögon förresten. Kolla katten min…

Jag tror att hon tror att hon inte syns 😉

”Om jag blundar här på de mörka skorna blir jag osynlig”

Bokbloggsjerka – Stand alone, eller inte…

… är Annikas fråga den här veckan. Alltså – för att förtydliga – i bokbloggsjerkan för helgen undrar Annika om vi föredrar böcker som är så kallade ”stand alones” och inte ingår i serier, eller om vi hellre läser en serie.

Jag tycker väldigt mycket om serier för då har jag att göra ett tag, på samma sätt som jag gillar tjocka böcker. De tar inte slut så snabbt och jag hinner få en härlig läsrelation till dem. Bäst är nog att få tag på en hel serie på en sådär 3 till många fler delar och alla redan är utgivna, så att jag slipper vänta in dem. Väntan kan visserligen vara nice, men en relation måste ju liksom upprätthållas och tas om hand. Blir det för länge mellan träffarna kan det vara lite svårt att återuppta umgänget, ni vet sådär smidigt som när man setts nyss. Som tur är brukar det gå över rätt snabbt och man är tillbaka i den där härliga relationen igen.

Samtidigt läser jag gärna även de ensamma böckerna, men då kan jag istället bli fäst vid en författare och måste helt plötsligt läsa allt av den. Senast som jag minns det hända var i höstas, när jag upptäckte ungdomsförfattaren Emma Granholm och slukade hennes fyra böcker på kort tid.

Så svaret blir väl både och.

 

Tre på tre ännu på noll

Hängde på Pocketlovers Tre på tre utmaning att läsa tre böcker på ett tema under sept, okt och nov. Och det har inte gått bra. Första boken jag vill läsa är En man som heter Ove. Alldeles i början av september reserverade jag den från biblioteket. HA! Den kan jag nog få vänta på ett tag till. Kollade lånestatusen för några dagar sedan och såg att jag var reservation 33 av 66.

Inte tänker jag köpa den heller. Vi har precis gjort i ordning vårt lilla bibliotek, vilket förut var mörkbrunt, en färg vi tänkte göra oss av med snabbt efter inflytt – tog bara 3 år. Men då har vi visserligen renoverat resten av lägenheten innan. Hur som helst. Rummet som nu nästan är i ordning består av låga bokhyllor och det behövs fler. Samtidigt vill varken jag eller andra halvan min, göra rummet för crowded, alltså ska böcker inköpas med viss försiktighet. Lycka till med liksom. Ove får helt enkelt väntas ut tills han står där och väntar på mig i bibliotekets reservationshylla.

Puh, vad mycket text det blev när jag bara ville ha sagt att Ove är populär. Varför köper biblioteken inte in fler exemplar när en bok är mycket efterfrågad? Eller har de kanske redan gjort det, men det hjälper liksom inte…? Nåväl. Jag väntar.