Skriver som förr

Förr om tiden kom berättelserna till mig bara sådär. Jag hade knappt tid att skriva ner dem, då de överväldiga mig med sina intriger och dramer. Sedan började de undvika mig. Kan det vara en del av att bli ”gammal” att fantasin tryter och livet tränger på, tar över?

Nanoskrivandet innebär att jag har en berättelse som kanske inte direkt kommit till mig utan jag har väl snarare närmat mig den, lite försiktigt, med ett litet steg i taget. Så nu när jag skriver den, känns det lite som förr. Jag har något helt nytt att skriva, jag håller på att lära känna karaktärerna och orientera mig i miljön. Skillnaden är att det finns en annan eftertänksamhet i skrivandet nu, men det goa är ändå att få skriva på nått nytt. Det var länge sedan jag gjorde det.

Att skriva nytt, kasta sig ut på obekant mark och inte bara skriva om, eller redigera sådant man redan är bekant med, och som man bara vill skriva rent för att bli av med det, är att låta fantasin arbeta. Inte med samma flyt som förr, men ändå…

Så bortsett från tenta i veckan och feber på den, har nanoskrivandet gått ganska bra hittills. Ångrar inte att jag hoppade på, fastän jag var ruskigt velig innan. Får väl se hur länge denna nöjdhet håller i sig. Månaden ut förhoppningsvis 😉

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s