Böcker på bloggen 2013

Böcker som jag läst och skrivit om blev i år 55 stycken.

Fast jag har läst fler än så, kanske 20 till. Men de fick inte vara med på bloggen. En del för att de är omläsningar, som några Harry Potter, eller Hungerspelen och en del för att jag tycker att det blir tradigt att nämna alla böcker som ingår i serier som Sookie Stackhouse/True Blood eller Manga – en ”ny” genre jag precis upptäckt och tänker fortsätta utforska.

Okej, några tankar om böcker som stuckit ut på olika sätt:

Hungerspelstrilogin är årets favorittrilogi, med Engelsforsgänget som god tvåa.

Trilogin Den svarta materian, som inleds av Guldkompassen blev en besvikelse. Ettan var bra men sedan tappade tvåan och trean mig.

Sookie Stackhouse-serien trodde jag aldrig att jag skulle gilla, men hey, jag blev fast. Och detta tack vare att boken dök upp på litteraturlistan i Barn-och ungdomslitteraturkursen. Yay för det liksom!

En man som heter Ove, är den bok jag blev mest positivt överraskad av.

Boktjuven, den satte  sina spår. Riktigt bra!

Och så vill jag också nämna Divergent, The Host och Den femte vågen. Tre böcker som jag tycker påminner om varandra med sina dystopiska framtidsscenarion. Bladvändare!

Favoriterna var alltså ungdomsböcker med inslag av fantasy och dystopi, men det är ju den genre jag trivs bäst med. Nu ett nytt år med nya läsutmaningar, som böckerna i Litteraturvetenskapen, eller de i bokcirkeln. Spännande att läsa sådant som ligger utanför trygghetszonen. Jag håller tummarna för ett bra läsår 🙂

Annons

Redigeringstider

Har ägnat mig åt redigering omgång 1 och kommit nästan halvvägs genom manuset. Jag har pluggat till tentorna lite grann också.

Redigering omgång 1 alltså. Tänker mig en omgång 2 då jag ändrar typsnitt och går in lite djupare i om det finns luckor, överflöd eller vad det nu må vara som behöver fixas till. Just nu är det mest en ytskrapning som pågår. Jag kollar meningsbyggnad, ändrar små detaljer och annat lätt att upptäcka som lite ”fel”. Det som jag funderar över om det behöver läggas till, eller tas bort markerar jag för en överläggning med mig själv till senare.

Har tack och lov en del kommentarer kring texten från min feedback-partner sedan i våras, så då vet jag åtminstone vad en person tyckt och tänkt om texten. Gör det lite lättare att själv se på den med öppna ögon plus att jag får en känsla för vad fler kan fundera över. Mycket praktiskt  😉

 

Tentaplugg och lite annat

Tentaplugg över helgerna. Not so fun, eller jo… Lite roligt faktiskt. Har inlämningstenta i Barn- och ungdomslitteraturkursen med tre fördjupningsfrågor. Med lite valfrihet i vilken ungdomsbok man vill analysera av fyra att välja på har jag valt Hungerspelen. Ska nu bara också hitta rätt infallsvinkel. Finns så mycket jag vill ta upp.

Men salstentan i svensk språkhistoria känns aningens tuffare. Fokus är liksom inte på historiken, utan på hur språksystemet ändrats med sitt ordförråd och sina böjningsformer och syntax, för att nämna några delar. Men det är intressant, dock lite svårare att få att fastna bara sådär.

Annars julfirande i dagarna två och nu tillbaka till vardagen. Ska försöka få in lite textredigering också, men vill samtidigt inte dissa andra halvan som har lite julledigt. Annat än plugg och sitta vid datorn ska också hinnas med 🙂

 

GOD JUL!

 

 

Divergent – Veronica Roth

Äntligen har jag börjat läsa trilogin med den inledande boken Divergent som jag hört så mycket om. Och jag blev inte besviken.

Handling
Divergent utspelar sig i en framtida dystopisk värld där Beatrice, liksom alla 16-åringar, måste göra ett test för att se vilken samhällsgrupp hon ska tillhöra resten av sitt liv. Hon har växt upp med sina föräldrar i en självuppoffrande grupp, och har möjlighet att byta beroende på hur testet faller ut. Resultatet blir det inte som det är tänkt och valet blir inte lika lätt som hon hoppats. Men hon väljer ett annat liv och förhoppningen är att allt ska gå vägen efter det. Visst, om det inte var för att i den nya gruppen ska man testas igen, och utsättas för fysiska och mentala prov. Beatrice utmärker sig, och får rådet att dölja att hon är annorlunda. Som om det är så lätt.

Min reflektion
Titeln Divergent syftar till de människor som faller mellan stolarna, som inte platsar i någon grupp. De har speciella styrkor, och måste hålla sin identitet hemlig. Ledarna ser dem som faror och med de starka slitningar som finns mellan De lärda och den grupp Beatrice kom från, De osjälviska, är det inte konstigt att hon hamnar i svårigheter.

Jag kan visserligen tycka att det låter förenklat, med endast fem grupper. Det finns förstås även de som hamnar helt utanför och blir ”fractionless” vilket kan jämföras med kastlösa, hemlösa eller papperslösa i dagens termer. Själv tänker jag att ett samhälle består av mer än fem grupper, men det hade kanske varit svårt att skriva om fler. Jag får se Divergent som en ungdomsbok, som lyfter samhällsproblem, maktstrukturer och jämställdhet på ett intressant sätt, ungefär som i Hungerspelen där samhällskritiken också är stark.

Divergent är en mycket spännande bok  med karaktärer lätta att tycka om. Jag gillar att hur teman som vänskap, tillit och förälskelse lyfts, liksom etiska frågor och dilemman. Nu kan jag knappt vänta på att få läsa tvåan och trean. Rekommenderas!

Och jo, den kommer på bio i vår, 21 mars.

 

Divergent finns att köpa på bl.a. Adlibris och Bokus.

 

Bokbloggsjerka – Mitt bokliga löfte

Det här är Annikas sista bokbloggsjerka för året, vilket känns helt märkligt att säga, eller jag menar ju skriva 😉 Sista för året… Är året redan slut? Hm, det gick snabbt. 10 januari är hon tillbaka med jerkan i alla fall. Sista frågan då:
Den självklara frågan torde nog vara vad ni önskar er i julklapp, men det förutsägbara är en aning tråkigt tycker jag. Därför tänkte jag grilla er i ämnet om vad som kommer att bli ert bokliga löfte 2014.

Bokligt löfte… Om man kan säga att redigera klart ett manus ska vara ett bokligt löfte, så tycker jag att det passar in här. Klar med manus, och då menar jag i början av året. Inte att ägna hela året åt det.

Annars tänker jag mig att ett löfte kan vara att jag verkligen ska läsa böckerna under litteraturvetenskapskursen med öppna och nyfikna ögon. För när det kommer till litteratur som jag känner mig skeptisk emot, kan jag har svårt att övertyga mig själv om att läsa klart och jag kan känna irritation under läsvägen, för att boken kanske är svår att tycka om eller vad det nu kan vara. Så ge böcker jag ogillar, eller tror att jag ogillar, en chans.

 

Torsdagsbarn – Sonya Hartnett

Alma*-prisvinnaren Sonya Hartnett kommer från Australien och jag hade inte hört talas om henne innan hon dök upp på litteraturlistan i barn-ungdomslittkursen. En ny spännande bekantskap.

Handling
Torsdagsbarn utspelar sig i Australiens landsbygd på 1930-talet. Harper Flute är berättaren, den yngsta flickan i familjen. Boken handlar om hennes familj, syskonen och vad de upplever under några år i. Familjen kämpar för sin överlevnad i den karga miljön och Harpers lillebror Tin gömmer sig under huset där han gräver hålor och gångar.
Motgångarna är flera, men grannarna vänliga och hjälpsamma. Ja, nästan alla i alla fall.

Min reflektion
När jag började läsa Torsdagsbarn var jag skeptiskt, boken verkade svår av flera anledningar. Språket t.ex. fick jag vänja mig vid, då det består av nästan krångligt konstruerade meningar som har en viss poetisk klang. Dessutom hade jag svårt för karaktärerna. De är, liksom landskapet de befinner sig i, rätt karga och hårda, fast också varma och omtänksamma. De månar om varandra men har som sagt fullt upp med att överleva vardagen. Torsdagsbarn är en stark bok med oväntade vändningar där eländet aldrig tycks upphöra. Som tur är slutar det inte alltför illa, även om man undrar hur det ska gå för dem.

Som tur är hade jag möjlighet till sträckläsning, efter några trevande inledande lässstunder, och då fängslades jag av berättelsen och kunde inte lägga den ifrån mig.  Torsdagsbarn är en annorlunda historia som lämpar sig lika väl för vuxna som för ungdomar. Det här är bok som inte kommer lämna mig i första taget.

 

Torsdagsbarn kan du hitta på Adlibris, Bokus och biblioteket

*Almapriset, ett internationellt litteraturpris i Astrid Lindgrens minne för barn- och ungdomsförfattare.

 

Det är tredje gången…

… på den här terminen som jag är sjuk. Jag vet inte hur jag blev smittad denna sista gång på året (håller tummarna för att jag inte hinner bli sjuk igen innan året är slut). Men nu så sitter jag här med ont i halsen, huvudet och med feber. Än en gång. Blä hä!

Tre gånger på en termin. Det är två gånger för mycket. Jag jobbar ju inte ens. Studiekamrater har hållit sig friska så ingen skuld på dem. Jag har inga barn som drar hem baciller från förskolan/skolan… Hm. Jag misstänker att spårvagnsåkturer ligger bakom. Där har jag blivit hostad och nyst på under hösten.

Så för sjuk för att orka plugga då hjärnan är i ett moschigt segt tillstånd, men pigg nog att orka maratonkolla på Angel och har börjat läsa Divergent också. Inget ont som inte har lite gott med sig, typ.

Men nog önskar jag mig en friskare vårtermin. Jag vill inte starta om med träningen hela tiden. Det är så härligt att känna hur kroppen blir starkare och snabbare, men så puttas man tillbaka ner mot nollkonditionspunkten igen, bara för att man inte kan träna på någon dryg vecka. Önskar mig ett snabbt tillfrisknande, utan bihålekrångel… 😉

 

När man inte kan låta bli

Köper egentligen inga böcker just nu bortsett från kurslitteratur, men ibland så kan jag bara inte låta bli. Hittade John Greens Looking for Alaska på en second hand i lördags. För en krona!

Då måste man ju slå till 🙂

 

 

Dagsläget

Textredigering – not so much. Läsning av artikel som analyserar Hungerpselstrilogin – rätt mycket mer. Svensk språkhistoria – alldeles för lite.

Förbereda presentation av huvuddragen i den analytiska artikeln = svårt. Jag menar bara, vadå posthumanism i Hungerspelen? Eller Panopticonteori. In english dessutom. Ja, ja… Bara att ta itu med det.