Det där med dialoger

Jag brukar säga att jag gillar böcker med dialog. Tja, det beror lite på dialogen.

Har precis läst Cervantes Don Quijote, inte den förkortade versionen då, och shit va långa dialoger (nästan monologer). Don Quijote pratar och pratar och pratar och inte är Sancho Panza, hans väpnare, sämre han. Eller några andra karaktärer heller för den delen. Faktiskt lite av ett sömnpiller att sida upp och ner försöka hänga med i de oftast förvirrade samtalen.

Jo, jag gillar dialoger, men kortare och med snabbare replikskiften då, än vad Cervantes bjuder på.

 

Annonser

11 reaktioner på ”Det där med dialoger

      • Jag var nog alldeles på tok för ung då. Och det var i litteraturhistorien i skolan som vi blev tvingade läsa både den och annat. Nu har jag aldrig haft problem med att läsa böcker, snarare tvärtom. Men vissa böcker kan ändå vara alldeles för tunga. Eller tråkiga.

      • Jo minsann! Och inte bara i tonåren. jag minns hur jag försökte flera gånger att läsa Pynchons ”Gravitationens regnbåge”. Det gick bara inte. Kom igenom frukosten med alla bananvariationerna, sedan var det stopp. Tror dom (han?) skulle iväg till andra världskriget eller nåt sånt.
        Å andra sidan har jag läst James Joyce ”Odyssevs” och Dostovjeskijs ”Brott och straff”. Om jag ska skryta lite… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s