Allegiant – Veronica Roth

divergent-book-3-allegiantAllegiant är sista delen av Veronica Roths trilogi som började med Divergent. En avslutning som ger svar på många frågor, dock med en oväntad tvist.

Handling
Att beskriva handlingen utan att spoila den blir svårt, så det blir en lite luddig beskrivning här. Tris och Four får äntligen reda på varför den värld, och stad, de växt upp i är som den är. De får också svar på varför de är som de är, även om Tris har svårare att köpa svaret än Four och är tveksam till förklaringarna som ges. Att hon är tveksam är hon inte ensam om, och hon befinner sig på nytt i ett uppror där hon får en nyckelroll. Four går sin egen väg, med svåra följder på det. Det blir slitigt dem emellan och man undrar om de kommer kunna behålla sin relation.

Min reflektion
Jag tycker Allegiant ger en spännande upplösning. Perspektivet skiftar mellan Tris och Four, vilket gör att det emellanåt är lite svårt att hänga med i vems kapitel man läser eftersom deras berättarröster är rätt lika, men det ger också romanen en ny dimension. Four och Tris ser olika på världen och hur saker ska lösas, samtidigt är de måna om varandra och vill samma sak. Det gäller bara för dem att förstå det.

Som dystopiskt berättelse finns det paralleller till vår nutida och historiska verklighet. Jag kan tycka att det blir lite långsökt ibland med hur parallellerna som målas upp i boken ska relatera till viktiga frågor i nutiden. Kanske är jag för gammal sett till målgruppen, för jag tycker lösningen är lite för enkel, ungefär som att svinga med ett trollspö och så löser sig allt… Ungefär alltså. Men om jag har överseende med det ger Allegiant fler timmars medryckande läsning. Jag känner mig engagerad i Tris och Fours öden, liksom med flera av bifigurernas liv. Så nog är det en trilogi jag gillar, men den kan inte mäta sig med måttstocken jag numera mäter all liknande dystopi med, Hungerspelen. Ribban är satt och det är svårt att nå upp till Hungerspelens nivå, men nog räcker Divergent, Insurgent och Allegiant långt ändå.

Ikväll är det biopremiär i Sverige för Divergent och jag hoppas på att kunna se den snart, kanske redan de närmsta dagarna?

divergentSE

Annonser

En smakebit på söndag – Allegiant

en smakebit på söndanDet är söndag och dags för en liten smakebit igen. Det är den norska bloggaren Mari som ber oss bokbloggare dela med oss av vad vi läser – utan spoilers please – i hennes blogg Flukten fra virkeligheten där allas smakebitar kan läsas.

Jag läser Allegiant, Veronica Roths tredje och sista bok i serien som började med Divergent. Smakebiten kommer från sidan 11, men jag är nästan klar med boken och kan säga att den varit mycket spännande. Här får vi följa huvudpersonen Tris, i en lite svår situation.

” ‘I think you’ re all idiots.’ My hands are curled in my lap like a sleeping child’s. My body is heavy with truth serum. Sweat collects on my eyelids. ‘You should be thanking me, not questioning me.’ ”
divergent-book-3-allegiant

Men jag vill bara…

…  göra lite annat. Det är fint väder. Typ sommarväder fastän det inte alls är sommar. Vår, vad är det med dig?

Sommarväder ska man ta vara på, för man vet aldrig om man får sommarväder när det är sommar och i sommar ska jag sommarjobba och då blir det ingen semester och få dagar på stranden och tänk om det regnar så nej det är nog bäst att passa på.

Men. Jag har tenta på tisdag och det är högpollensäsong som gör ögonen svidiga, halsen tjock och nysningarna intensiva och jag blir så trött. Trött på och av pollena och trött på att vara trött för när jag äntligen blev pigg då blev jag pollentrött. Inte pluggtrött (eller jo, lite kanske…), inte vårtrött och inte trött av en massa andra dumma orsaker men pollentrött. Ja, jag vet att jag sagt pollentrött flera gånger redan, men det tål att upprepas.

Så jag vill bara göra lite annat. Jag vill inte se att det är sommarväder och att jag borde ta vara på det. Jag vill låtsas att det är ruskig höst eller luddgrå vinter och att man (man = jag) kan vara inne hela dagarna. Fast det har jag inte varit. Inne alltså, idag. Och jag kommer inte vara det imorgon heller, men jag har minsann inte varit ute så mycket som jag kanske borde, så ett litet alldeles-för-tidigt-med-sommar-pollenirritation-uppror-i-tentatid har jag lyckats genomföra. Yay me!

 

Bokbloggsjerka – Bokbakfylla

Annikas bokjerkaI helgens jerka undrar Annika om vi drabbats av bokbakfylla och hänvisar till en länk med 21 symtom på detta.

Känner du igen dig i något eller några av de påståenden som du kan läsa om på ”21 signs you´re suffering from a book hangover”?

Vilket eller vilka i så fall?

Besattheten har slagit till över vissa författare ibland då jag läst allt de skrivit och sedan irriterat undrat hur det kan ta sådan lång tid att skriva en ny bok att jag får vänta i flera år… Jag menar bara, vet de inte att jag knappt klarar mig utan en fortsättning eller en ny fristående bok av dem? En filmatisering kan avhjälpa abstinens lite grann, även om det inte är samma sak. Så check på punkt 5-8

Och nog har jag villat in mig världar som känts mer verkliga än min egen, men det ser jag inte som ett problem. Det är väl det bästa med att läsa böcker, att man får lämna verkligheten en stund och drömma om att allt vore lite mer magiskt, förtrollat och sådär lagom spännande. Bokäventyret är mitt äventyr, och det kan ingen ta ifrån mig 😉

20. Because whether you realize it or not, there’s always room in your heart for another great book.

 

Tematrio – Världslitteratur på världsbokdagen

tematrioTematrion hos Lyran handlar om världslitteratur eftersom världsbokdagen firas idag den 23 april. Vad är då världsboksdagen? Hos Unesco som instiftade dagen står det så här:
Den 23 april firas årligen Världsbokdagen (World Book and Copyright Day). Dagen instiftades av Unesco 1995 för att sprida glädje kring böcker och läsning samt för att uppmärksamma vikten av yttrandefrihet, tryckfrihet och författares rättigheter.

Lyran vill att vi delar med oss av tre världsböcker, fri tolkning av vad detta kan vara för sort.

Jag väljer att göra ett tema av temat och presenterar australienskt och rätt ungdomligt.

1. Torsdagsbarn av Sonya Hartnett, en Alma-prisvinnare som skriver på ett speciellt sätt om speciella barn och speciella livssituationer. Torsdagsbarn handlar om en familj som försöker överleva ute på den australienska landsbygden på 30-talet.

2. Imorgon när kriget kom, en serie John Marsden. Krig bryter ut i Australien och sju ungdomar hamnar utanför kriget då de befinner sig långt ute i bushen i mycket otillgänglig terräng vid utbrottet. Genom seriens sju böcker får vi följa deras kamp att överleva och deras planer att förstöra för fienden.

3. Ankomsten, Shaun Tan. En grafisk bok helt skriven i bilder utan ord. Att den saknar ord gör den inte mindre talande. Ankomsten handlar om en man som är tvungen att lämna sin familj för att söka lyckan i ett annat land. Där blir han en främling, någon som inte förstår vare sig språk eller kultur. En gripande historia.
AnkomstenTorsdagsbarnimorgon när kriget kom

Är det inte bra så är det inte det

Jag har tagit tid från pluggandet för att redigera lite här i påskhelgen. Vissa stycken behöver jag inte röra, andra behöver jag göra små justeringar i och några behöver jag ändra helt och hållet. Är det inte bra så är det inte bra, och det går inte att dölja. Speciellt nu här i redigering omgång två blir det extra tydligt när omgivande stycken är rätt okej (beroende på dagsform kan jag tycka att de är lysande… och ibland helt urusla…).

Ett gäng sidor har jag lätt glidit förbi, kanske uppemot åttio stycken (1, 5 radavstånd), medan ett fåtal sidor har bråkat och envisats. Jag hoppas komma igenom dem i en inte alltför avlägsen framtid, typ de närmsta dagarna. Men med tentatider här igen, blir det till att vara rädd om dagarna så jag får se hur mycket utrymme redigerandet får. Studierna först trots allt.