Om tiden och orken är knapp…

…hemma kvällstid och helgtid så uppstår det ibland luckor på jobbtid som kan fyllas med något kort blogginlägg. Jag planerar att blogga hela sommaren nu efter min vecka då jag tog ledigt från alla sociala medier. Och eftersom jag hamnade mittemellan två saker här på jobbet där minutrarna inte kan utnyttjas till så mycket annat vettigt kläms ett litet kort blogginlägg in. Bara för att säga att jag kommer försöka hålla igång bloggandet som vanligt med 5-6 inlägg per vecka. Vi ses här under sommaren!

 

 

Annons

Tidstjuvarna, igen

Nämnde härom veckan att det finns tidstjuvar som hindrar skrivande och redigerande.

Kan lägga till Super Mario på Wii, loppisar och att man (= jag) somnar i soffan också.

 

Bokbloggsjerka – Mitt läsland

Idag vaknade jag till ett ihållande regn och en himmel täckt av moln som inte verkar ha några planer på att flytta på sig. En dag perfekt för läsning i soffan alltså. Och för bloggande, och helst lite redigerande också men ärligt talat så lockar läsningen mest – håller på med Hemligheten på Mercy Close av Marian Keyes.

Men det var ju jerkan jag skulle skriva om, inte dagens eventuella planer. I helgens bokbloggsjerka undrar Annika: Vilket är ditt litterära land? 

Jag har läst, och läser, mycket svensk ungdomslitteratur. Lite namndropping… Per Nilsson, Katarina Kieri, Katarina von Bredow, Emma Granholm, Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo… hm. Okej det finns många fler som skriver bra, men av de jag nämnt har jag gjort flera goa läsupplevelser.

Annars tycker jag det är svårt att säga att jag bara har ett litterärt land. Mycket bra fantasy och dystopi kommer från t.ex. USA. Och det finns en hel del bra amerikanska ungdomsförfattare också men no more namedropping. Nu ska jag se vad ni skrivit i denna sista jerka för sommaren.

 

Länge leve (bok)bloggen

Apropå det med att bloggen fyllde två år igår  – vilket jag som sagt skulle missat om inte wordpress hållit koll på det – tänkte jag lite på det där med livslängd på bloggar. I våras läste jag en artikel om bokbloggars livslängd (vilket jag skrev kort om då) och det är så att många bokbloggar når två-års-strecket, knappt eller precis, och att de sedan dör. Okej, dör är ett rätt starkt ord, men de som bloggar verkar någonstans efter cirka två år tappa intresset.

Det stod inget i artikeln om varför bloggarna slutar uppdateras. Själv tänker jag att bloggar som handlar om att läsa borde vara lite mer långlivade. Min tanke är att om man gillar att läsa kanske man också gillar att skriva och då skriver man kanske vidare på sin blogg fastän man inte har hundratals (eller tusentals!) följare. Skrivandet i sig kanske kan vara roligare än att man ska bli läst? Dessutom, genom att lista lästa böcker får man en överblick så man att lättare kommer ihåg vad för litteratur man tyckt om. Fast det är väl så jag fungerar. Jag läser, skriver om vad jag läser, och jag skriver och skriver om det. För jag gillar att skriva. Ibland är det annat som tar kraft och tid men bloggandet vill jag ändå inte vara utan. Dock kan jag förstå om idéerna till vad man ska blogga om kan tryta, liksom orken, och att det kan vara orsaker som får många att sluta blogga.

Det finns såklart fler orsaker än så till att en blogg upphör. Kom gärna med egna funderingar kring detta. Hur som helst, det jag ville säga var i alla fall att jag håller tummarna för ytterligare två år, och många fler därefter. För mig och alla andra 😉

 

 

Två år med blogg

Oj, vad tiden går. Jag fick ett meddelande från wordpress att bloggen fyller två år idag! Det hade jag missat. Vet ju att jag drog igång den efter midsommar men datumet, det hade slunkit iväg och gömt sig för minnet 🙂

Grattis på mig själv och tack för att ni läser och för att ni kommenterar. Det gör bloggandet extra roligt!

Tematrio – Min sommarläsning

I veckans tematrio från Lyrans Noblesser kommer en fråga om sommarläsning. Det lät ju härligt tänkte jag och att det är något att se framemot, tills jag insåg att sommaren faktiskt är här (!). Med sommarjobb och rätt kalla dagar trots sol har jag inte riktigt fått sommarkänsla än. Förhoppningsvis närmar jag mig den efter att ha skrivit om min trio sommarböcker. Berätta om tre böcker du planerar att läsa i sommar!

1. Vi är inte sådana som i slutet får varandra, Katarina Sandberg. En ungdomsbok som lockat sedan jag hörde om den i början av året.

2. Ull av Hugh Howey, en sci-fi-bok av dystopiskt slag som jag hört en del gott om. På engelska heter den Wool.  Den korta titeln gör mig rätt nyfiken. Ull. Vad kan det syfta på?

3. Hemligheten på Mercy Close. En Marian Keyes-bok om familjen Walsh och systern Helen som alltid hittar på alla möjliga tokigheter. Boken har väntat ett tag nu och den här svenska versionen fyndade jag på rean i våras.

 

 

 

 

Vi kom över havet – Julie Otsuka

Vi kom över havet av Julie Otsuka hade jag hört mycket gott om. Den var inte som jag förväntat mig och liknar inget jag läst tidigare, men det var bara positivt.

Handling
Japanska unga kvinnor lämnar sina hembygder och familjer för ett liv i USA. Deras liv skildras genom ett vi. Som läsare följer manalltså inte en enskild huvudperson utan här återberättas flera livsöden genom korta glimtar och nedslag i olika stunder av kvinnornas liv. Lite svårt att förklara så här kommer ett utdrag från boken: ”De flesta av dem tog nästan ingen notis om oss alls. Vi fanns där när de behövde oss och när de inte gjorde det så vips var vi borta. Vi höll oss i bakgrunden och moppade tyst deras golv, polerade deras möbler, badade deras barn, städade delar av deras hus som ingen annan än vi fick se. Vi talade sällan. Vi åt lite. Vi var mildsinta. Vi var duktiga. Vi orsakade aldrig några problem och lät dem göra som de ville med oss.” (s.62)

Berättelsen är kronologisk och under läsningen kommer man allt närmre de olika kvinnorna och vad de upplever och får utstå i det nya landet. En del omnämns med namn och en del får barn. Barn som inrättar sig i det amerikanska systemet och som tycker föräldrarna klamrar sig fast vid fåniga seder och bruk.

Min reflektion
Jag gillade Vi kom över havet för dess ovanliga berättarteknik och enkla men vackra språk. Berättelsen fångade mig snabbt och det blev en del funderingar över hur det gick för kvinnorna. Jag kände ett sug över att få veta mer. Eftersom jag fängslades av alla de korta glimtarna från de olika kvinnornas öden är det kanske inte konstigt att jag inte kände mig mätt när boken var slut. Vad hände sedan?

Julie Otsukas Vi kom över havet fascinerade mig och jag läser gärna mer av henne. Rekommenderas för alla som vill ha något annat än den vanliga skönlitterära romanen.

 

Du hittar boken på ditt bibliotek, eller om du vill köpa den hos t.ex. Adlibris och Bokus.

 

Looking for Alaska – John Green

Looking for Alaska publicerades 2005, sju år innan The Fault in Our Stars (Förr eller senare exploderar jag) kom ut och som blivit en succé och nu går på bio. När jag läste The Fault in Our Stars blev jag inte lika förtjust som så många andra, men Looking for Alaska har gjort mig till ett fan av John Green.

Handling
Miles är en kille som gillar kända personers sista ord. Han har inga vänner och bestämmer sig för att börja på internatskola. Där lär han känna the Colonel och Alaska. Alaska är en tjej som fascinerar fler än Miles men hon har pojkvän, vilket inte hindrar att de blir väldigt nära vänner. Fast hur nära man än kommer någon, kan man aldrig veta vad den egentligen känner och tänker. Det blir Miles och vännerna varse när deras livs ställs på ända, allt på grund av Alaska.

Min reflektion
John Green inleder Looking for Alaska med rubriken ”Before”, och sedan räknar han ner från ”One Hundred and Thirthy-six Days Before”. Genast förstår man att läsningen kommer leda till dag noll, dagen då något hände. Det är ett snyggt berättargrepp och jag väntar med spänning på vad som ska hända. Det som händer får mig att önska att handlingen varit annorlunda. Men om den varit det, skulle boken inte varit lika bra. För Looking for Alaska är bra. Språket flyter, karaktärerna är komplexa och trovärdiga. Green väjer inte för det liv tonåringar lever. Alkohol, rökning, sex, besvikelser och förälskelser. Inga pekpinnar. Det är som det är och det känns äkta.

Looking for Alaska har varit påtänkt som film, men har inte filmatiserats och på Greens hemsida skriver han att han inte vet om det kommer ske ens, men med framgångarna av filmatiseringen av The Fault in Our Stars kanske Looking for Alaska står på tur? Den skulle säkert bli en riktigt bra film, men i väntan på en filmatisering rekommenderar jag romanen, en ny favorit. Läs den!

 

Du hittar den t.ex. på biblioteket eller på Adlibris och Bokus.

 

Konsten att ha sjukt låga förväntningar – Åsa Asptjärn

Åsa Asptjärns debutroman Konsten att ha sjukt låga förväntningar var en bok jag hoppades rätt mycket på, och mina förväntningar infriades verkligen. En riktigt bra ungdomsroman.

Handling
Emmanuel Kent går i nian. Med sin berättelse vill han vägleda oss så att vi slipper göra samma misstag som honom. Det gäller att inte hoppas på för mycket och sänka förväntningarna, för då slipper man bli besviken. Med bara en vän, Tore, som alltid har gummistövlar och som till sin utstyrsel lägger till en ful keps, är det bara att inse att livet inte är på topp menar Emmanuel. Tills en ny tjej dyker upp i klassen. Och tills Tore inte dyker upp. Dags för förändring.

Min reflektion
Humorn är tydlig och ger en härlig röd tråd boken igenom. På omslaget står det: ”Om inte världen fuckar upp, gör det själv”. Svart, cyniskt och sådär härligt ironiskt, precis som jag vill ha det. Åsa Asptjärn gör många kloka iakttagelser via Emmanuel, som hur han funderar över varför han plötsligt lämnar ut den frånvarande Tore och skämtar om honom, bara för att få den nya tjejen i klassen att skratta, fastän Emmanuel vet att Tore knappast skulle gilla det han avslöjar, men vad gör man inte för att bli lite populär?

Konsten att ha sjukt låga förväntningar passar den som vill skratta åt och med Emmanuel, som kan känna igen sig i hur fel det kan bli när man anstränger sig för att göra rätt och som vill läsa en skön ungdomsbok med ett allvar och ett djup som inte syns på ytan, så som det kan vara i livet. Eller så vill du bara läsa en skön bok. Oavsett vilket kan Konsten att ha sjukt låga förväntningar verkligen rekommenderas.

 

Bokbloggsjerka – Bokläsning

Midsommarafton och bokbloggsjerka. Hur skönt som helst med en ledig fredag efter första arbetsveckan på sommarjobbet. Dessutom roligt att ha tid att hänga på jerkan igen. Idag undrar Annika: Hur länge väntar du innan du påbörjar en ny bok?

Jag väntar oftast inte alls. Det enda som kommer i vägen är sådant som att man måste sova, jobba, äta (fast äta kan man göra samtidigt som man läser, åtminstone ibland) träna, hänga med vänner… Ni vet.

Dessutom gillar jag att läsa två eller flera böcker på en gång. Just nu läser jag Stephen Kings Att skriva, Strindbergs Röda rummet och Sarah Dessens Mycket mer än så. Dessens är snart slut och den har jag mer eller mindre sträckläst två kvällar i veckan, Röda rummet läser jag något kapitel i då och då, liksom i Kings bok. Det är skönt att ha olika böcker igång efter humör och behov.

Glad midsommar på er!