Bokstatistik i det senaste

När jag tittar hur många böcker jag listat de sista månaderna är antalet rätt skralt. Men jag läser ju fler böcker än de jag listar. De som kommer med där, under Läst 2014 är de jag bloggat om. T.ex. har jag läst Emma Granholms Ett nytt liv på köpet för bara någon vecka sedan. Den bloggade jag om för två år sedan. Den var helt klart värd en omläsning. Tyckte till och med bättre om den nu, när jag var lite bekant med den.

Många bokbloggare läser ju en väldigt stor mängd böcker. De tittar nog inte lika mycket på film och tv-serier som jag gör. Det sänker helt klart min lässtatistik, men jag ändrar ingenting. Jag läser när jag läser och jag tittar på vad jag tittar på när jag tittar på det – om ni förstår vad jag menar? 😉

 

 

Two Boys Kissing – David Levithan

two-boys-kissing_david_levithanTwo Boys Kissing är en titel som beskriver handlingen rätt väl. Jag tyckte det lät lite ytligt men boken förvånade mig för den har ett oerhört djup och berörde mig verkligen.

Handling
David Levithans Two Boys Kissing handlar om några olika homosexuella killar som går på high school. Två av dem anordnar ett kyssmaraton för att slå världsrekordet i den längsta kyssen. Deras vänner hjälper dem liksom ett antal lärare från skolan där detta maraton äger rum. Att kyssas i över 32 timmar är ingen lätt sak och alla, liksom de själva, undrar om de ska klara det. Händelsen väcker mycket uppmärksamhet och de får många anhängare som hejar på dem, medan andra tycker att det är skandalöst och äckligt.

Min reflektion
Jag förväntade mig inte att berättarrösten skulle tillhöra de homosexuella som varit, de som dog i aids. Berättarrösten fungerar som en sorts allvetande Gud som ser de unga killarna i boken kämpa för att samma rättigheter som de kämpade för. Berättarrösten vet hur det är att lida, berättarrösten minns alla steg som tagits och vilken svår väg det varit att nå dit de unga männen är idag. En kamp som inte är över än. Och det tydliggörs genom de olika killarna man följer. En möts av avsky från föräldrarna medan en annan blir bekräftad och accepterad.

Two Boys Kissing var en roman som tog sin tid att läsa. Språket är poetiskt utifrån de betraktande ögonen och tempot långsamt. Jag läste sällan många sidor i rad, förutom vid ett antal tillfällen när storyn fick ett starkare driv och det var svårt att lägga undan den. Kärlek och vänskap, att vara utanför och annorlunda, allt detta beskrivs med enkla och självklara skildringar där tanken kommer att ‘ja, det är ju så här det är’. Det spelar ingen roll om man gillar tjejer eller killar, känslorna är desamma. Att Levithan fångar det så pricksäkert, det gillar jag. Så även om det är en ungdomsbok är den värd att läsas av alla. Rekommenderas!

Om du vill köpa boken hittar du den bl.a. Adlibris och Bokus. Eller så gör du som jag och lånar den på biblioteket.

 

Bokbloggsjerka – Seriekvalitet

Annikas bokbloggsjerkaAnnikas bokbloggsjerka för helgen handlar om serier. Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen? (Du som inte läser bokserier kan i stället svara på om du har märkt att någon av de författare du har följt längst har ändrat sitt skrivsätt och om du tycker att förändringen är positiv eller negativ).

Jag har läst en del bokserier. Den jag serie jag läst flest böcker i är helt klart Lotta-serien av Merri Vik som består av 47 böcker. Jag har läst nästan alla (har tyvärr tappat räkningen på vilka som saknas)och tycker de håller ungefär samma nivå hela tiden, men det var inte dem jag tänkte på i första hand utan det var serien Sagan om Belgarion och Sagan om Mallorea av David Eddings (egentligen serierna men då de handlar om samma karaktärer tänker jag på dem som en serie).

sagan om belgarionSagan om Belgarion läste jag när jag var kanske tolv år. Den består av fem böcker som följs upp av ytterligare fem, Sagan om Mallorea. Jag älskade dem. Läste dem om och om igen och vill använda någon ledighet framöver då jag läser dem igen, men på engelska nu, eftersom jag fick alla tio av en vän som behövde hyllutrymme och inte var lika kär i serien som jag.

Svaret på jerkafrågan då? Jo, jag tycker att den här serien av Eddings höll sig rätt igenom. Däremot skrev han en del annat därefter, och då hamnade hans fru på bokryggen också. Hon hade tydligen varit någon form av medförfattare men inte riktigt fått cred för detta – är inte helt säker på storyn här, men ungefär så i alla fall. När hon blev en tydlig medförfattare tappade Eddings mig som läsare. Jag, och en fantasytokig vän, tyckte att det saknades något i författarskapet nu. Historierna fängslade oss inte på samma sätt. Om det berodde på att det fanns ett författarnamn till på böckerna eller om vi bara växte ifrån Eddings, det vet jag faktiskt inte, men något hände och vi började läsa annat.

 

Jag vill skriva

Det var i november, under NaNoWriMon som jag senast skrev. Alltså verkligen skrev, ni vet sådär oavbrutet och med värsta flytet. Efter det har jag bara redigerat.

Jag är trött på att redigera. Jag är trött på att ändra och granska och lägga till och dra ifrån… Jag är trött på att finputsa. Jag vill låta fingrarna smattra iväg över tangentbordet för att försöka fånga tanken, fånga berättelsen. Jag vill skriva!

Passar på att ta inlägget i akt och hälsa en ny följare välkommen. Jättekul att du läser min blogg 🙂

Bokbloggsjerka – Mina namn!

Annikas bokjerkaDen här helgen fick jag fundera en del på Annikas bloggjerka-fråga: Finns det något särskilt du brukar haja till över när du läser en bok? Men så kom jag på det.

Jag brukar haja till över att ungdomsboksförfattare snott mina karaktärers namn! Hur kan vi, helt oberoende av varandra, välja exakt samma namn till våra ungdomsböckers huvudpersoner?

Min gissning är att vi är trendkänsliga och att trenderna sträcker sig över internationella gränser för det här fenomenet gäller inte enbart de svenska författarna. Om man skriver en ungdomsroman, eller en roman överhuvudtaget, är man mycket noga med namnen till sina karaktärer. De ska stämma med den sociala bakgrunden, kulturell och nationell tillhörighet, spegla en viss tid, karaktärens personlighet o.s.v.

Så nog hajar jag till när jag ser mina karaktärers namn i populära ungdomsromaner. Fast att namnen krockar är inga problem för i den takt jag skriver hinner nya namntrender komma och gå och jag blir säkert tvungen att döpa om alla 😉

Bild från dn.se
Bild från dn.se