Skriva i nuet och ta det andra sedan

Att skriva brukar kännas väldigt bra. Ofta har jag en story att berätta och som är lätt att få ner, karaktärer som beter sig som jag vill – för det mesta i alla fall –  och det går undan. Redigerandet leder till att jag ser en skillnad där texten blir bättre och tajtare. Men jag kan ju inte se allt.

Bara för att jag tycker att det är bra behöver ju inte någon annan tycka det. Historien kanske har brister, karaktärerna kanske är stereotypa eller platta, kanske saknas något, eller kanske är det för mycket av något annat. Svackorna kanske döljs för mina ögon som befinner sig på någon sorts dimhöljd topp där världen skimrar vackert nedanför.

Förra våren hade jag ständig feedback på texten jag skrev eftersom jag gick en distanskurs i manusskrivande. Att ha den kontinuerliga feedbacken gjorde mig van vid kritik, hjälpte mig att se texten och olika scener med klarare blick och det var en lyx. Nu närmar jag mig ett slut i en redigeringsfas som skulle må bra av lite konstruktiv feedback. Men det där med att låta någon läsa, det är inte enkelt. Vem eller vilka ska läsa? Och hur vill jag att texten ska läsa? Den som läser, ser den det som behöver ses?

Okej, en dag i taget. Jag är inte riktigt där än, men nästan. Och jag tror att det är därför jag tappat farten med min nuvarande redigering. Lite mer nu-tänk och skjut det där andra åt sidan. Nu.

 

 

Annonser

2 reaktioner på ”Skriva i nuet och ta det andra sedan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s