Om att leva

Segt i skallen och i bloggen…

… eftersom jag pluggat en hel del igår och idag. Läser tills ögonen går i kors och linserna nästan hoppar ut av sig själva.

Seminarier, grupparbete och planering för vad jag ska skriva om i C-uppsatsen. Inte mycket tankeverksamhet kvar i knoppen för ämnen till bloggen 😉

 

Om att leva

Som att kissa på sig

Jag vill hålla bloggen rätt så fri från politiska och religiösa inlägg, men vissa saker kan jag inte låta bli att skriva om.

Att rösta på SD måste väl ge ungefär samma upplevelse som när man kissar på sig. Lättnad och go’ värme av det snabba resultatet, en känsla som sedan byts mot verklighetens äckliga illaluktande klibbiga byxben och en tanke att om man kunde göra om sitt val skulle man ha gjort annorlunda.

Inte för att jag vill att det ska gå illa för Sverige, men nog hoppas jag att folk som röstat på Sverigedemokraterna inser att det inte var det bästa val de gjorde.

 

 

Frågor

Bokbloggsjerka – recensionsdax

Annikas bokbloggsjerkaAnnika undrar idag hur vi gör recensioner: Hur ser din recensionsprocess ut? Skriver du anteckningar (eller viker hundöron) under tiden du läser? Recenserar du en bok direkt efter du har läst ut den? 

Ibland kan jag hitta något i en bok som jag verkligen vill lyfta fram, (vilket jag gärna gör i En smakebit på söndag som den norska bloggaren Mari håller i), men annars skriver jag oftast recensioner på boken i sin helhet. Jag vill inte vänta för länge med att skriva en recension, max ett par dagar efter att jag läst ut boken, för att behålla intrycket och känslan av den. Tja, vad mer säga? Inget jag kommer på nu i alla fall.

Hur andras recensionsprocesser ser ut kan du läsa om i Bokbloggsjerkan på Annikas litteratur- och kulturblogg.

 

Om att läsa

Distanserad berättare

Jag läser Two Boys Kissing av David Levithan och har lite svårt för den iakttagande allvetande berättarrösten. Jag antar att den representerar ”the gay community” eller vad jag ska kalla det? Hur som helst skapar berättarrösten en distans som jag har svårt att vänja mig vid. Men det kanske släpper så småning om. Det är i alla fall en intressant berättarteknik och jag beundrar Levithan för hans mångsidighet i hur han skriver.

Böcker

Dash and Lily’s Book of Dares – Rachel Coon, David Levithan

dash and lilys book of dares - levithanDash and Lily’s Book of Dares är en rolig och underhållande historia om ett ovanligt sätt att få kontakt. En vänskap som kanske kan leda till något mer börjar spira mellan de två som aldrig träffats i denna bok av Rachel Coon och David Levithan.

Handling
I en bokhandel i New York hittar Dash en anteckningsbok med instruktioner till upphittaren. Det leder Dash till ett antal olika utmaningar och han är inte sämre han utan ger bokens ägare ett antal uppdrag att utföra. Båda behöver lämna sin bekvämlighetszoner för att gå vidare med utmaningarna och det blir inte alltid som de tänkt. Frågan de ställer sig är så klart vem den andre är? Någon som kan vara mer än en vän kanske?

Min reflektion
Att David Levithan skriver bra böcker för ungdomar känner jag till sedan tidigare, men Rachel Coon hade jag inte hört talas om. Dash and Lily’s Book of Dares är i alla fall riktigt bra. Jag gillar den kronologiska berättelsen med Dash och Lilys berättarperspektiv. Jag gillar att de utmanas till att göra annat än de är vana vid, att de lär sig saker om sig själva och ser saker på ett nytt sätt. Boken har ett härligt flyt och gav en mysig känsla. Rekommenderas!

 

Om att skriva

Skriva i nuet och ta det andra sedan

Att skriva brukar kännas väldigt bra. Ofta har jag en story att berätta och som är lätt att få ner, karaktärer som beter sig som jag vill – för det mesta i alla fall –  och det går undan. Redigerandet leder till att jag ser en skillnad där texten blir bättre och tajtare. Men jag kan ju inte se allt.

Bara för att jag tycker att det är bra behöver ju inte någon annan tycka det. Historien kanske har brister, karaktärerna kanske är stereotypa eller platta, kanske saknas något, eller kanske är det för mycket av något annat. Svackorna kanske döljs för mina ögon som befinner sig på någon sorts dimhöljd topp där världen skimrar vackert nedanför.

Förra våren hade jag ständig feedback på texten jag skrev eftersom jag gick en distanskurs i manusskrivande. Att ha den kontinuerliga feedbacken gjorde mig van vid kritik, hjälpte mig att se texten och olika scener med klarare blick och det var en lyx. Nu närmar jag mig ett slut i en redigeringsfas som skulle må bra av lite konstruktiv feedback. Men det där med att låta någon läsa, det är inte enkelt. Vem eller vilka ska läsa? Och hur vill jag att texten ska läsa? Den som läser, ser den det som behöver ses?

Okej, en dag i taget. Jag är inte riktigt där än, men nästan. Och jag tror att det är därför jag tappat farten med min nuvarande redigering. Lite mer nu-tänk och skjut det där andra åt sidan. Nu.

 

 

Frågor

Bokbloggsjerka – Sömnpillerläsning

Annikas bokbloggsjerkaFörra veckan drog Annikas bokbloggsjerka igång men då hade jag inte riktigt tid så nu hänger jag på efter sommaruppehållet. Veckans fråga: Får böcker dig att somna eller håller de dig vakna i all oändlighet på nätterna?

Är jag pigg på kvällen kan jag läsa hur länge som helst, om boken håller intresset uppe vill säga. Är jag trött spelar det ingen större roll om det är den mest spännande bok jag läst. När ögonen svider och ögonlocken känns blytunga, då är det bara att ge upp.

Så om boken är tråkig får den mig inte att somna, bara att tröttna. Är jag trött så är jag, oavsett hur bra det är.

"Läsa nu?! Nej, sova..."
”Läsa nu?! Nej, sova…”

 

Om att leva

Nu börjar det, sa Surikaten

 Att sitta och slappa är bara att glömma.

Surikat slapparDags att fästa blicken på målet.

Surikater tittar framåt

Inte låta något – eller någon! – stå i vägen.

Surikat i bråk

Gräv upp det där som minnet gömt.

Surikat gräver

Jag är redo!

Surikat på sten

Svenska C – here I come 🙂