Bokbloggsjerka – Boknyheter och andra tips

Annikas bokjerkaFredagens jerka från Annika handlar om nyheter på olika sätt. Så här låter frågan: Har du några tips på liknande nyhetsbrev eller kanske en intressant sajt som boknördar borde kolla in? Kan handla om precis vad som helst, t.ex. böcker, prydnader, porslin etc?

I stort tycker jag att jag får gott om bra tips från alla andras bokbloggar. Jag blir uppdaterad, informerad och lockad av många roliga tips, inte bara om böcker utan även av annat som angränsar bokvärlden.

Förutom bokbloggsläsandet tycker jag att Goodreads är en bra källa till tips med sina nyhetsbrev. Dessutom tycker jag om biblioteket. Där kan man hitta många nya böcker, men även få tag på nästan vad som helst (jag har hittills inte stått utan en bok jag önskat låna) och så finns där en del andra trevliga bokrelaterade event. Trenne tips alltså – bokbloggar, Goodreads och biblioteken 🙂

 

From Dead to Worse – Charlaine Harris

harris_from_dead_to_worseCharlaine Harris böcker om sydstatstjejen Sookie Stackhouse som har telepatiska förmågor och är vän med olika övernaturliga väsen som vampyrer, shapeshifters och älvor är oftast lättlästa, spännande och underhållande, även om detta kan variera en aning böckerna emellan.

Handling
From Dead to Worse är bok nummer åtta, av hittills 14 böcker, i en serie som även kallas Southern Vampire Mysteries eller TrueBlood (som ni kanske sett som tv-serie?). Handlingen är lite klen och jag undrar när den där stora spännande händelsen ska inträffa. I mitt tycke kommer den aldrig. Sookie hamnar i kläm mellan två fraktioner av varulvar. Hon får veta att hon är släkt med ett renblodigt övernaturligt väsen och att hon därmed också har en aning övernaturligt i sig. Men vad händer annars? Sookie jobbar på baren, umgås med sin inneboende  som naturligtvis är häxa och funderar över fd pojkvänner, två vampyrer och en weretiger (vet inte riktigt vad det översätts till…). Hon försöker undvika en fiende och lyckas lösa det mesta som hamnar i hennes väg, med hjälp av sina övernaturliga vänner förstås.

Min reflektion
Som jag skrev är böckerna både spännande och underhållande, och det tycker jag även nu trots att From Dead to Worse inte har det jag hoppats på av händelsetoppar. Det flyter på, går lätt upp och ner, och ger en stunds go’ läsning. Jag är nöjd, men inte mer.

 

Skriv en bok på en månad

Bild Nanowrimos hemsida
Bild Nanowrimos hemsida

På lördag börjar Nanowrimo – National Novel Writing Month. Det är en internationell utmaning som vem som helst kan delta i. Antingen gör man det på egen hand eller så loggar man in på deras hemsida. Målet med utmaningen är att nå minst 50000 ord under november månad. Om man lyckas har man skrivit en kortare bok. (Hur många ord böcker kan bestå av kan du läsa om mitt inlägg Fortsätter räkna ord i ungdomsromaner).

För att nå 50 0000 ord på en månad behöver man skriva ungefär 2000 ord varje dag. Det motsvarar cirka 4 sidor.

Låter det mycket? Beroende på hur ens skrivprocess ser ut har man olika inställning till det. När jag skriver är 4 sidor en rätt vanlig mängd för en dags arbete, och har jag tid skriver jag gärna mer. När jag deltog förra året förvånades jag över hur snabbt det gick att komma upp i rätt antal ord, 1,5 timma kanske… Viktigt för mig var att inte gå tillbaka i texten, utan att se till att den hela tiden fördes framåt. Inget petande på formuleringar, inget redigerande överhuvudtaget och inget funderande över om jag borde skriva si eller så. Jag bara skrev.

För mig funkade det alltså att skriva 2000 ord varje dag eftersom jag hade handlingen klar för mig i stora drag. Jag visste, för det mesta åtminstone, hur mina huvudkaraktärer var och hur de tänkte. Jag visste vad jag ville med min berättelse.

Hur det än är för dig när du skriver kanske mina erfarenheter kan hjälpa. Så alla som ska vara med, stort lycka till!

 

Skriva och skriva

Jag har skrivit och skrivit och redigerat och redigerat. Eller tja… Även om jag skrivit och redigerat var det inte på det jag tänkt mig. På manuset alltså som behöver bli färdigt. Nej.

Jag fick syn på en jobbannons som jag bara kände mig tvungen att söka. Ett vikariat på ett år och med uppgifter jag är van vid sedan mitt förra jobb. Men bara för att jag arbetat med samma sak förr, ungefär, betyder inte det att det blir lättare eller att det går snabbare att skriva ett personligt brev. Inte heller cv:et kunde jag använda som det såg ut, utan fick ändra en del också i det. Allt ska ju få plats på en sida också, i alla fall tycker jag att det ska vara så när det kommer till brev och cv:n, så jag fick en del att göra här i eftermiddag.

Nu är jag alltså för trött i huvud och ögon för att redigera på manuset. Men gissa vad? Jag har bett en vän läsa igenom det sedan när jag känner mig klar, och hon gör det gärna. Härligt 🙂

 

Ännu en redigering

Jag vet att man ska nå en gräns för hur många gånger man kan redigera en text. Jag har inte nått den än. Men kanske blir det här en av de allra sista gångerna som jag redigerar manuset. Alltså innan det skickas.

Skickas. Till förlag.

Orden överväldigar. En verklighet jag inte riktigt trott på närmar sig. Det känns overkligt.

Men ännu är det inte dags. Jag läser och redigerar igen. Sedan överväger jag att låta en vän titta på manuset. Men jag är osäker. Är hon rätt för jobbet, hur mycket kan jag vägleda  henne i vad jag önskar få för sorts gensvar (bortsett från att hon ska tycka att allt är jättebra då) och hur lång tid kan hon få på sig? Eller ska jag nöja mig med att jag fick aktiv feedback förra våren när jag skrev manuset och med den feedback jag fick av andra halvan här hemma. Nej, desto fler som läst och sagt sitt, desto bättre. Gäller bara att hitta rätt personer för jobbet.

Jag återkommer med frågan och redigerar vidare.

Passar också på att hälsa en ny följare välkommen. Jätteroligt att du vill följa min blogg!