Cliffhangers och darlings

Inte nog med att jag dödade en stor darling idag (en hel scen försvann, vilket motsvarade drygt en och en halv sida) så har jag även börjat fundera på det där med cliffhangers. En cliffhanger, om begreppet är obekant, är när ett kapitel avslutas på ett sådant spännande sätt att läsaren vill fortsätta läsa nästa genast.

Ett fåtal av mina kapitel har cliffhangers, men annars rundar de av kapitlet och scenen på ett lite mjukare sätt. Men en del människor med erfarenhet, som sådana som jobbar på förlag, typ redaktörer, lektörer eller författare… de menar att en cliffhanger skapar just den där bladvändande effekten som gör att boken blir läst.

På något sätt känns det som ett trick. Själv vill jag läsa böcker utan att känna att jag måste läsa vidare – även om några cliffhangersböcker ligger mig varmt om hjärtat, som Hungerspelstrilogin. Och nu funderar jag alltså på hur jag ska avsluta mina kapitel. Fler cliffhangers kanske?

Annons

Skrivtips 5 – Skriv med andra

Åsikterna om att gå skrivkurser, läsa skrivråd och böcker för att bli bättre på att skriva går isär. Det finns människor som inte vill få sitt skrivande påverkat av influenser utifrån. De har en idé om att deras skrivprocess och produkt mår bäst av att den hålls ”ren” så den inte riskerar att bli mainstream. Och så vidare.

Jag tror på att man utvecklas genom att testa nya saker, prova tips och råd, studera hur ens favoritförfattare (och andra också för den delen) gör för att skriva så att man fångas av deras böcker. En väg att utveckla skrivandet kan vara att delta i skrivarkurser.

En del kurser jag gått har gett väldigt mycket, andra lite mindre. Men jag har alltid lärt mig något. Ibland har de varit mer teoretiska och man har fått lära sig om dramaturgiska element, begrepp som erlebte rede eller att skriva i olika genrer. Jag har gått kurser på studieförbund, högskola (distans) och på universitetet här i Göteborg. Jag ångrar ingen kurs. Inte nog med att jag lärt mig något, jag har även träffat trevliga människor som tyckt att skriva är något av det roligaste man kan göra.

Hur kurserna varit upplagda har varierat stort, men vissa av dem har bestått av att man läst varandras texter och gett feedback. Det är läskigt, pirrigt, nervöst och väldigt spännande att ta emot kritik, men det har också varit ett inslag som jag uppskattat, eftersom jag bland annat lärt mig hur det jag skrivit uppfattats. För det jag tänker kan såklart tolkas annorlunda ibland. Och det är bara en aspekt på allt jag lärt mig.

Kanske en skrivarkurs är något du kan önska, eller ge dig själv, i julklapp?

Bokbloggsjerka – Nobelpristagare hemma hos mig

Helgens jerka hos Annika handlar om Nobelpristagare. Vilka nobelpristagare kan man hitta i din bokhylla alt. vilka nobelpristagare har du läst?

Efter lite efterforskning i hyllorna och på internet blir listan som följande: (Några har lästs i ”större” mängder -tre böcker vardera av Lagerlöf och García Márquez – medan andra fått nöja sig med lite mindre omfattande läsning.)

Rudyard Kipling (1907) – Läst
Selma Lagerlöf (1909) – Läst och många i hyllan
T.S. Eliot (1948) – Läst fåtal dikter
Pär Lagerkvist (1951) – Läst fåtal dikter
John Steinbeck (1962) – Läst och i hyllan
Samuel Beckett (1969) – Läst fåtal dikter
Gabriel Garcia Márquez (1982) – Läst
Wislawa Szymborska (1996) – Läst fåtal dikter
Doris Lessing (2007) – En bok i hyllan, oläst
Tomas Tranströmer (2011) – Läst fåtal dikter, finns i hyllan
Alice Munroe (2013) – Läst och har en novellsamling i hyllan

Kill your darling

Jag har ett kapitel som jag funderar på om det ska bort ur manuset. Eftersom jag tycker väldigt mycket om det (så klart) behöver jag rannsaka mig själv, eller tja berättelsen. Vad tillför scenerna? Vad gör de med helheten? Om jag ändrar, gör det något med resten av berättelsen som behöver justeras? Varför finns detta kapitel överhuvudtaget?

Usch och fy, vad jobbigt. Att behöva ta tag i detta kan nog ha varit en anledning till att jag varit lite väl seg i det sista med att slå mig ner vid datorn för att redigera. Men nu är det dags. Ja, inte ikväll, men i helgen kanske.

Mockingjay, part 1 – filmen

I helgen såg jag The hunger games Mockingjay, part I. Som ett fan av böckerna, och filmerna, har jag svårt att göra en objektiv bedömning för jag tyckte att Mockingjay var så BRA! Och särskilt bra är Jennifer Lawrence. Nej, hon är bättre än bra, hon är helt amazing. Vad skulle filmerna varit utan henne?

Filmerna följer Suzanne Collins böcker troget, bortsett från att bok tre blivit två filmer. Jag undrade hur man skulle lösa det, men här i film tre, den näst sista alltså, tycker jag att de löst det bra. Jag kan ändå inte låta bli att undra hur man uppfattar filmen om man inte läst boken? En del information går förlorad, som förståelse för det övertag president Snow har över Katniss och hur det påverkar henne, eller hur tidigare vinnare av spelen utsatts för olika övergrepp och hot.

Men en bok är en bok och en film är en film och att gå in under ytan, ge förklaringar till hur det varit med det ena eller det andra, hör inte riktigt hemma i filmvärlden. Så om det nu inte framgick förut, jag är helnöjd med Mockingjay, part I.

Sömnigt

Det där jobbet…

… jag var på intervju för, ni vet, för någon dryg vecka sen. Jag fick det!

Yay 🙂

Augustpriset avslöjas idag

Ikväll är det dags. Då får vi veta.
Själv har jag inte läst någon av de nominerade så jag är bara måttligt nyfiken… 😉

Uppdatering
Och vinnarna i kategorin skönlitterärt och för barn och unga är:

•  Liv till varje pris av Kristina Sandberg (skönlitterärt)
•  Jakob Wegelius med boken Mördarens apa (barn & unga)

En smakebit på söndag – City of Bones

I dagens smakebit bjuder jag på ett utdrag från första boken City of Bones i serien The Mortal Instruments av Cassandra Clare. Fler smakebitar hittar du på bloggen Flukten fra virkeligheten.

”Do you think she´ll ever wake up? It´s been three days already.”
”You have to give her time. Demon poison is strong stuff, and she´s a mundane. She hasn´t got the runes to keep her strong like we do.”
”Mundies die awfully easily, don´t they?”
”Isabelle, you know it´s bad luck to talk about death in a sickroom.”

Three days, Clary tought slowly. All her thoughts ran as thickly and slowly as blood or honey. I have to wake up.
But she couldn´t.

Trevlig söndag!

Skrivtips 4 – Flödesskriv

Att komma igång och skriva kan ibland vara lite svårt. Förra veckan tipsade jag om att det går att använda det som finns runt omkring en för att få igång skrivandet: rummet, ljuden, ljuset och lukterna. Idag kommer tips på en övning lik den. Flödesskrivandet.

Du behöver en penna och ett papper, eller en dator, för att kunna genomföra uppgiften. Det är den praktiska biten. Själva skrivandet, det där flödet, betyder att du ”bara” skriver.

Det kan låta lättare – eller svårare? – än det är. Flödesskrivandet går ut på att låta orden löpa. De behöver inte skapa vare sig rim eller reson, de kan komma huller om buller, sakna mening och innehåll. Genom att skriva utan krav på prestation under några minuter kan spärrar kring skrivandet lossna. Kanske ger ett ord upprinnelse till inspiration? Dessutom kan det vara rätt avkopplande att skriva utan avsikt.

För att komma in i flödesskrivandet behöver du kanske några tillfällen innan du känner dig bekväm, så låt övningen få några gånger på sig. Kanske du till och med bestämmer en viss tid varje dag då du flödesskriver?

Sätt klockan på vad du tycker verkar lämpligt, men fem minuter kan vara en riktlinje. Släpp sedan kraven på att det du skriver ska leda till något sammanhållet och se vad som händer. Blir det en rad, en sida eller mer? Det spelar ingen roll. Det viktigaste är att du ger dig tid att skriva.

Lycka till!