Om att läsa

Kaosutmaningen i hamn

Kaosutmaningen är avklarad. Ta da!

Man skulle läsa minst 20 böcker av 40 i listan i år och det klarade jag galant. De fetmarkerade, 22 stycken, har jag alltså läst (råkade markera för mycket!) även om jag inte bloggat om alla.

  1. Läs en bok som har en hbtq-huvudperson: Two boys kissing, David Levithan
  2. Läs en bok med en månad i titeln.
  3. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare: Svindlande höjder, Emily Brontë
  4. Läs en bok med frukt i titeln.
  5. Läs en bok vars omslag är mestadels grön.
  6. Läs en bok med ett tvillingpar på omslaget.
  7. Läs en fristående bok: Det borde finnas regler, Lina Arvidsson
  8. Läs en bok skriven av författarpar: Dash and Lily’s book of dares, Rachel Coon & David Levithan
  9. Läs en bok med en fyr på omslaget: To the Lighthouse, Virginia Woolf
  10. Läs en bok som har över 500 sidor: En vis mans fruktan, Patrick Rothfuss
  11. Läs en bok som kommer på film under 2014 eller 2015: Insurgent, Veronica Roth
  12. Läs en bok av en debutförfattare: Konsten att ha sjukt låga förväntningar, Åsa Asptjärn
  13. Läs en bok först publicerad före år 1900: Dracula, Bram Stoker
  14. Läs en bok publicerad under pseudonym: Pride and Prejudice, Jane Austen ”A Lady”
  15. Läs en bok vars omslag är mestadels gul.
  16. Läs en bok av en asiatisk författare: Vi kom över havet, Julie Otsuka
  17. Läs en bok som handlar om att resa.
  18. Läs en bok skriven av en Nobelpristagare: Nära hem, Alice Munroe
  19. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
  20. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget: Looking for Alaska, John Greengreen alaska
  21. Läs sista boken i en trilogi/serie: Allegiant, Veronica Roth
  22. Läs en bok med ett eller flera personnamn i titeln: Jane Eyre, Charlotte Brontë
  23. Läs en bok med marint tema på omslaget.
  24. Läs en bok om krig.
  25. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag: Candide, Voltaire (klassikerförlaget)
  26. Läs en bok med fler än två huvudpersoner.
  27. Läs en novellsamling.
  28. Läs en svensk bok med titel på annat språk.
  29. Läs en bok du blivit tipsad om på en bokblogg.
  30. Läs en lånad bok: Frankenstein, Mary Shelley
  31. Läs en bok med ett djur i titeln: Myggor och tigrar, Maja Lundgren
  32. Läs en bok vars författare har bokstaven S i både för- och efternamn.
  33. Läs en bok som inte utspelar sig i stadsmiljö: Den unge Werthers lidande, Goethe
  34. Läs en bok först publicerad år 2000.
  35. Läs en bok med en bok på omslaget.
  36. Läs första boken i en trilogi/serie: City of Bones (Mortal Instruments) Cassandra Clare
  37. Läs ett seriealbum: Tintin i Kongo, Hergé
  38. Läs en bok på annat språk än svenska.
  39. Läs en August-vinnare: Egenmäktigt förfarande, Lena Andersson
  40. Läs en bok med mat på omslaget.
Böcker

Jag ger dig solen – Jandy Nelson

Jandy Nelson Jag ger dig solenDet händer ibland att jag får en bok i min hand som ger en läsupplevelse utöver det vanliga. Sådana böcker kommer jag över rätt sällan. Fantastiska böcker eller underbara böcker, ja, det stöter jag på emellanåt. Men den här speciella sorten är ovanlig. Desto roligare då att det är ett recensionsexemplar från Gilla som lyckas ge mycket mer än ”en vanlig läsning”.

Handling
Jag ger dig solen av Jandy Nelson, handlar om tvillingarna Noha och Jude. De är fantastiskt konstnärliga och deras mamma vill att de ska gå på den bästa konstskola hon känner till, och som finns där de bor. Självklart ska de söka, även om Jude inte riktigt är med på noterna. Brorsan är ju så mycket mer konstintresserad och har en förmåga att se varje situation som en bild. Dessutom är han mammas favorit. Jude och mamma bråkar mest, för mamma vill inte att Jude ska vara en ”sådan flicka” vars kjolar bara blir kortare och kortare.

Min reflektion
Jag ger dig solen är en titel som återkommer på ett vackert sätt i berättelsen och som har en fin betydelse för hur Jude har det. Boken berättas inte kronologiskt förrän mot slutet. Då flätas den tretton-åriga Nohas historia ihop med systerns som utgått från när hon är sexton år. Under tre år har de varit splittrade tvillingar, oförmögna att mötas och oförmögna att orka… Först när bakgrunden blir klar, och de förstår (liksom läsaren), kan de försöka möta framtiden och börja leva igen.

Känslorna är starka och vänskapsbanden likaså. Att vara vän, och vilja mer än vänskap, i ett samhälle där det fortfarande inte är lika enkelt att älska någon av samma kön som av ett annat, gör det inte lätt för bokens karaktärer. Jandy Nelson belyser hur det kan vara, rakt och respektfullt. Tonåren är en tid när man ska finna sig själv, och det är lätt att man istället förlorar sig, speciellt när livet faller samman. Har man då inte ens kvar solen är det inte konstigt om det känns mörkt.

Noha och Jude är lika kloka som oförståndiga. Precis som vi människor är. Och än mer när vi lever i en kris. Det förstår Jandy Nelson utan att komma med några pekpinnar. Jag ger dig solen är en ungdomsroman för äldre tonår och unga vuxna, men nog passar den minst lika bra för oss vuxna. Rekommenderas verkligen!

Vill ha ett smakprov från boken? Kika då in HÄR hos mig.

Och blir du sugen på att köpa Jag ger dig solen då kan du titta in här, eller här.

Om att läsa, Om att leva

Läsning som väntar i juletid

Okej, det är julafton… Jag har tagit paus från uppsatsen dagen till ära. Gör inte så mycket vettigt alls. Får väl piffa till mig en aning innan det bär iväg till släkt senare. Platta lite på håret, fixa med lite smink och hitta på nåt i klädesväg som håller för kyla (regn!), värme (vedeldad kamin) och djur som fäller och vill vara i knäet.

Fick värsta bra två böckerna i julklapp här på morgonen, förresten.
God jul på er!
julböcker

Om att skriva

Som om det inte räckte med för många ord

… i uppsatsen. Jag fick dessutom för mig att jag valt fel analysmodell och att jag hellre ville analysera en annan aspekt av mitt material lite grundligare. För att det kändes lättare.

Sagt och gjort. Bort med halva uppsatsen.

Som om jag kommer kunna ro det här i hamn innan deadline? Och vad kommer min handledare säga? Han slipper fundera över min tvärvändning över jul i alla fall. Men sedan får han se vad jag ställt till med…

Inte hela världen tänker jag, om det inte blir klart. Jag gör vad jag kan efter förmåga och försöker få ihop det. Funkar det inte, so what?! Då får jag gå upp med uppsatsen vid ett senare tillfälle bara.

Idag har jag även fått en ny följare som jag hälsar välkommen. Kul att du följer min blogg!

Skrivtips

Skrivtips 7 – Gestalta en känsla

Idag presenterar jag en skrivövning som handlar om att gestalta. På engelska kallas det show, don´t tell – ett begrepp fler tycks vara bekanta med än gestaltning när detta diskuterats i klassrum. Det som ska gestaltas är känslor. Kan ju vara idé att utgå från fyra baskänslor. Glädje, rädsla, ilska och sorg (Gris!)

Tanken med övningen är att gestalta hur någon känner sig utan att skriva att hon eller han är rädd eller känner rädsla. Vad händer i kroppen när man känner sig rädd, hur beter man sig, hurdant blir kroppsspråket och vad säger man. Hur säger man det?

Utgå från både första perspektiv, dvs jag, och från tredje persons perspektiv, dvs hon eller han.

Är det för lite med bara fyra känslolägen? Ös då på med alla andra du kommer på. Lycka till!

Om att skriva

Alltid för många ord

Jag gör det igen. Skriver alldeles för många tecken till en uppsats. Känns lite halvtrist att ha kommit upp i max antal sidor när bitar av resultat fortfarande saknas, plus hela diskussionen. För att inte tala om metatexterna jag ska skriva som beskriver vad jag skriver om i de olika kapitlen eller varför jag valt viss tidigare forskning, teori och sånt.

Jaja… Jag har ju lite tid på mig att fixa till. Ta bort, ta bort, ta bort.

Om att skriva

Inte helt på bloggbanan…

… eller julbanan heller för den delen. Tänk att det är jul snart. Det har jag inte riktigt begripit förrän nu, fastän jag planerat och håller i två mindre julfiranden på jobbet för ”klienterna” nu här i veckan.

Att det är jul snart innebär också att jag behöver arbeta för att bli klar med uppsatsen. Eller få gjort så mycket som möjligt i alla fall så att jag slipper sitta flera timmar åt gången i mellandagarna och på de röda dagarna. Så lite mindre bloggande fortfarande här framöver. Bara så ni vet 🙂

 

Böcker, Filmer

City of Bones -Cassandra Clare

City_of_Bones ClareSerien The Mortal Instruments första bok City of Bones var inte riktigt som jag trott. Jag trodde att den skulle vara mer lik filmen. Filmatiseringar som troget följer böcker (Hungerspelen, Divergent) har snävat in mina förväntningar på att de ska vara lika, och City of Bones följde inte riktigt mönstret för detta. Men nog tycker jag allt att boken var bättre än filmen 🙂

Handling
Clary är femton och tror att hon är en helt vanlig tjej, tills hon på en nattklubb inser att hon kan se personer som inga andra ser. Och som de beter sig sedan. Kan de verkligen vara mänskliga? Clary dras snabbt in i en ovanlig värld och upptäcker att hennes mor ljugit om nästan allt under hennes uppväxt. Men Clary kan inte ställa sin mamma till svars för hon har försvunnit. Som tur är får Clary hjälp att ta reda på vad som hänt och befinner sig plötsligt inte bara  i en värld hon aldrig kunnat föreställa sig, utan också mittemellan två killar. Den ene har hon känt hela livet, den andre lär hon känna nu.

Min reflektion
Att City of Bones, på svenska Stad av skuggor, blivit filmatiserad förvånar mig inte då boken har sköna inslag av vampyrer, varulvar, magi och snygga demonjägare. Men i jämförelse med boken är filmen rätt tam. Boken är våldsammare, hetsigare och mer spännande. De rappa replikskiftena mellan Clary och Jace passar i vilken påkostad Hollywoodfilm som helst, men från filmen kan jag inte ens minnas att de var så snabba på att ge svar på tal.

Ursäkta jämförelserna film och bok, men jag kan inte låta bli. Boken vinner dock i nästan alla kategorier. Jag säger nästan, för jag störde mig på en sak som inte går att störa sig på i filmer. De många överdrivna liknelserna. Först skriver Cassandra Clare t.ex. att ett stängsel är prytt med taggtråd överst, och därefter skriver hon att taggtråden ligger rullad som serpentiner på ett bord på ett barnkalas. Så här gör hon ideligen. Först beskriver hon hur något förhåller sig, sedan gör hon en liknelse. Kanske fånigt att störa sig på, men jag gör det. Såpass mycket att jag funderat över om resterande böcker är värda att läsas om de är översållade med dessa liknelser.

Men eftersom det ändå är fantasyböcker – urban fantasy för att vara lite mer exakt – och dessutom ungdomsböcker, två genrer jag brukar gilla skarpt kommer jag ge dem en chans. Och om du är nyfiken på dem, tycker jag allt att du också ska göra det med.