Skrivtips 13 – Vad gör grannen?

Idag får ni tips på en skrivövning som jag gjort på en skrivkurs på något av de studieförbund jag gått. Övningen går ut på att beskriva dels en person (eller flera) dels en miljö. Miljö och person går ihop lite grann här så det går inte att utesluta den ena eller andra. Och allt ska vara påhittat.

Du skriver som om du bodde granne med den och det du beskriver. Det kan vara ett hus eller en lägenhet, men din utgångspunkt är att du själv befinner dig i ett hus eller en lägenhet och att du ser ut genom ett fönster. Från fönstret ser du vad grannen gör i ett eller fler av rummen, men det är allt. Du känner inte grannen, eller grannarna om de är flera, men du vet ändå rätt mycket eftersom du varje dag iakttar vad som sker där inne.

Välj en tidpunkt på dygnet då grannen eller grannarna är hemma och beskriv vad de gör. I beskrivningen ingår att beskriva vilken miljö grannen/grannarna rör sig i. Kök, vardagsrum, sovrum… Hur ser det ut? Ett hus som man själv rår om kan också säga mycket om hurdan grannen/grannarna är, medan en lägenhets fasad kanske säger mindre om de som bor där innanför. Men en balkong, eller liten uteplats, kan berätta rätt mycket. Ser du en sådan från ditt fönster?

Beskrivningen är så lång som du själv gör den. Men du behöver inte skapa någon intrig eller något annat ”spännande” som händer. Fokus  för övningen är att beskriva karaktärer och miljöer, så att en eventuell läsare får en bild av vem eller vilka som beskrivs.

När jag gjorde övningen undrade mina kurskamrater om jag beskrivit en existerande man och hans lägenhet, men allt var hitte-på. Nu är det kanske bara dig själv du har att lura – att du verkligen ser in till grannen/grannarna du beskriver… Och kom ihåg, det finns inga rätt eller fel i hur man tolkar en övning, viktigast är att man skriver. Lycka till!

Bokbloggsjerka – När intresset svalnar

Annikas bokjerkaI helgens bokbloggsjerka hos Annika skriver hon så här:

Den mest uppenbara frågan borde väl egentligen handla om bokrean, men i stället väljer jag att fråga dig om du har läst en bokserie som du slutade tycka om under resans gång och varför? Om du inte läser serier kan du väl i stället berätta om vilken bok som har haft det perfekta slutet (utan att lämna ut för många detaljer förstås). Naturligtvis finns det ingenting som stoppar dig från att besvara båda frågorna om du vill.

GuldkompassenEn serie jag hoppats mycket på var trilogin Den mörka materian, av Philip Pullman, i vilken Guldkompassen är den första boken. Redan under läsningen av bok två började jag tycka att det inte alls var så fängslande som jag hoppats. Dessutom tyckte jag att handlingen blev lite rörig och så jag kände inte tillräckligt med karaktärerna. Jag läste tredje boken också, mest av nyfikenhet men skummade vissa partier som inte lockade tillräckligt till vanlig läsning.

Eftersom jag läser en del fantasy, och YA, som ju ofta är böcker med så kallade fantastiska inslag, blir det ofta serier. Trilogier eller längre. Men böcker om tre är oftast en rätt lagom längd. Tröttnar man kan man ändå läsa klart – för att stilla sin nyfikenhet. Ja, om de inte tappar en totalt förstås, då lägger jag hellre tid på annat.

Segt skriva sent

Att sluta sent flera dagar underlättar inte skrivandet, varken för blogg eller annat mer skönlitterärt. Om det kombinerats med att jag också börjat sent hade det kanske hjälpt, men som det ser ut nu har jag tre dagar där jag är från hemmet i minst elva timmar, ochjag går oftast vid sju-tiden så att orka skriva på morgonen är helt uteslutet. Jag är visserligen tacksam för jobbet. Ett bra, roligt, intressant och utvecklande jobb dessutom så inget fel med den biten. Men ska man leva för att jobba så att man kan leva? Jag lyckas ju få in läsandet i levandet. Nu ska jag bara lista ut hur skrivandet ska få lite bättre plats. (För att inte tala om att jag gärna skulle vilja träna och träffa vänner lite mer.) Att utnyttja någon rast på jobbet då och då kanske kan vara en väg att gå…? Håller tummarna för det 🙂

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket

jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycketJag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket är en debutbok av Gunnar Ardelius som blev Augustnominerad 2006. Det är en annorlunda ungdomsroman och jag har aldrig tidigare läst något liknande.

Handling
Morris träffar Betty och deras relation är i fokus hela berättelsen. Känslorna och tankarna ligger på sidorna i mjuka toner. Man förstår att de båda funderar mycket. Morris vill inte att Betty ska träffa pappan som är manodepressiv och inte heller mamman som Morris beskriver tokig som en fruktkaka. Men det bryr sig inte Betty om, allt hon vill är att vara med Morris.

Min reflektion
Med scener som är som korta bildsekvenser följer vi Morris. Det är sällan en scen överskrider en sida och boken är är luftigt och påminner om en diktsamling. Gunnar Ardelius fångar känslan, relationen, vardagen och livet med enkla lätta ord, men som sätter spår. Jag bar med mig orden, innehållet och Morris perspektiv efter läsningen. På ett bra sätt. Jag tycker att Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket är en fin skildring av hur första kärleken kan vara. Boken funkar helt klart för fler än unga. Rekommenderas.
Gunnar Ardelius

Köpsugen? Då kan du hitta boken bl.a. här eller här.

Bokbloggsjerka – Hur och var blir det inlägg

Annikas bokjerkaI helgens bokbloggsjerka önskar Annika att vi skriver om hur vi får till våra inlägg och var.

Förut, under mina två nyligen avslutade pluggår, skrev jag mest hemma och på datorn. Nu när jag jobbar igen är hemmatiden mer knapp och jag får ihop något inlägg på mobilen eller på någon jobbrast då och då. Fast jag föredrar att skriva hemma.

Hur jag gör för att få till inlägg är ju lite svårare att svara snabbt på. Men funderingar kring det jag läser och ämnen som handlar om böcker på något vis försöker jag fånga i utkast. Men det går sådär. Liksom tankar om skrivprocessen, som också kan vara svårt att få på pränt. Enklast är att skriva omdömen om lästa böcker. Den sortens uppgift har ju rätt så tydliga ramar och mål om man säger så 😉

Var det svar på frågan? Hm… Får se vad ni andra sagt och precis som Annika efterfrågade kanske jag kan få lite inspiration och tips. Känns som jag kan behöva det.

En smakebit på söndag – Fallen, Lauren Kate

Igår fyndade jag en bokbox, de tre första böckerna av Lauren Kate i samma serie med titlarna Fallen, Torment, och Passion. Fjärde boken Rapture får jag köpa löst. Men boxen kostade 40 kr och böckerna är olästa (wow!) så nog är jag nöjd 🙂

Alltså får Fallen bli dagens smakebit hos Mari och Flukten fra virkeligheten. Vill du vara med, titta in hos henne och för fler smakebitar. Spoilers undanbedes.

collage fallen boxLuce barged in the fluorescent-lit lobby of the Sword & Cross School ten minutes later than she should have. A barrel-chested attendant with ruddy cheeks and a clipboard clamped under an iron bicep was already giving orders – which meant Luce was already behind.
”So remember, it´s meds, beds and reds,” the attendent barked at a cluster of three other students all standing with their backs to Luce. ”Remember the basics and no one gets hurt.”
Luce hurried to slip in behond the group. She was still trying to figure out whether she´d filled out the giant stack of paperwork correctly, whether this shaven-headed guide standing before them was a man or a woman, whether there was anyone to help her with this enormous duffel bag, whether her parents were going to get rid of her beloved Plymouth Fury the minute the arrived home from dropping her of here. (s.9)

But approachable or not, Luce had always had a weakness for the sublimely gorgeous. Like this guy.
He leaned up against the building with his arms crossed lightly over his chest. And for a split second Luce saw a flashing image of herself folded into those arms. She shook her head, but the vision stayed so clear tha she almost took of toward him.
No. That was crazy. Right? Even at a school full of crazies, Luce was well aware that this instinct was insane. She didn´t even know him. (s.38)

Och som med så många andra amerikanska YA-böcker där fantasy är ett vanligt inslag, blir även Fallen film. Troligen med premiär på bio i höst. Trevlig söndag!

Skrivtips 12 – Skrivprocessens vägar

Förra veckans skrivtips handlade om strukturering av en planerad berättelse och om att man kan skriva synopsis. Idag fortsätter jag med samma tema med en vinkling på hur skrivprocessen kan te sig när man kommit igång med skrivandet av den där fantastiska romanen – som det så klart kommer att bli i slutändan.

Jag, som oftast får spontana skrivanfall då en historia landar i huvudet mitt och vill bli skriven (helst omedelbart), skriver från början till slut. Det innebär att jag skriver från A till Ö. Det vill säga, scenerna går från A till B, till C och D och så vidare. Här hoppas inte till scen P för att återvända till E för att hamna på S en stund senare. Nej, jag håller mig till en viss ordning. Därefter, när jag återvänder till min berättelse, kan jag hoppa mellan scener. Men för det mesta följer jag min A till Ö modell även vid redigering.

Andra som skriver kan ha idéer till olika avgörande scener som inte följer ordningen från A till B, och de väljer att skriva scenerna de vill ha med, för att ”fylla ut” med mellanhändelser efteråt. Jag misstänker att man då har ett sätt att skriva som kan vara väldigt strukturerat och bestå av en noga utstakad väg… Eller? Själv vet jag att mina berättelser kan dra iväg ibland. Någon karaktär gör något oväntat och även om inte hela storyn ändras kan en liten omväg uppstå innan slutet jag vill uppnå faktiskt nås.

Men återigen, det finns inga rätt och fel. Vägen är lika viktig som målet och viktigast av allt är att man skriver. Hur man får ihop sin story, det är olika och så är det. Men ett tips kan vara att ibland frångå sin ordinarie struktur. För att se vad som händer. Vad gör det med skrivprocessen och hur upplever jag mitt skrivande då? Att följa en synopsis kan vara att underlätta A till Ö skrivandet, medan vissa anser att det begränsar nya vägar som berättelsen vill ta. Ska man följa infallen och det nya, eller hålla sig till sin plan?

Testa. Jag har gjort båda. Och jag vet vad jag föredrar. Vad föredrar du?