… och alldeles alldeles underbar

Att skriva på en bok väcker en hel del känslor. Ibland kan jag tycka att det går riktigt bra och ibland att det är jättesvårt. Emellanåt tycker jag att att det jag skrivit är lika bra som en publicerad bok, och i nästa sekund är jag redo att ge upp allt vad skrivande heter för att jag tycker det är så dåligt.

Att skriva för att vilja bli utgiven, det är rätt nytt för mig. Jag har skrivit två (tre?) noveller för att försöka bli publicerad och den ena kom med i en tidning. Men hey, då var jag typ nitton och jag prickade verkligen in novellen och tidningens tema. Efter det har jag tyckt att det varit svårt med noveller och jag känner mig inte hemma i novellgenren. Läser dessutom sällan noveller.

Men ungdomsböcker då? Det är ju det jag läser och det jag skriver. Så jag känner mig hemma.

askungen alldeles underbar
En dag kanske jag också får vara med om en bal på slottet (ähum, ja, vara en av de där som ger ut en bok…)

Att vilja bli publicerad, det har mer kommit som en bieffekt av att jag skriver och att jag gick en manusskrivarkurs. Så eftersom jag ändå skriver ”på riktigt” på en bok, varför inte försöka liksom…? Annars har jag alltid skrivit för min egen skull. De där historierna som trängs i huvudet och de där karaktärerna som bebor berättelserna, de kräver mer eller mindre att få komma ut därifrån. Att inte skriva är omöjligt.

Som sagt, att skriva kan vara rätt känsloladdat. Jobbigt kämpigt och motigt. Men det ger också en känsla som är alldeles alldeles underbar, och utan den skulle jag aldrig skriva 🙂

 

Annonser

2 reaktioner på ”… och alldeles alldeles underbar

  1. Jag har funderat rätt mycket över det där; varför och för vem jag skriver. Men jag har aldrig riktigt kommit fram till något vettigt svar. Just nu nöjer jag mig med att konstatera att: jag skriver. Trots att det som du säger är kämpigt och motigt, delvis för att det ibland är underbart.

    • Att tänka att jag skriver för någon känns nog svårast… Även om jag hoppas att kanske tonåringar skulle kunna uppskatta det jag skriver. Men mest skriver jag för min egen skull, eftersom de positiva känslorna som skrivandet ger överväger de mindre positiva 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s