Tredje principen – Anna Jakobsson Lund

tredje principen jakobsson lundAnna Jakobsson Lund har skrivit en spännande dystopi med trovärdiga karaktärer. Synd bara att Tredje principen är första delen i en trilogi, för det innebär att jag måste vänta på att få veta hur det ska sluta.

Handling
Ava, Levi och Leymah är den trio som ska rädda Lo, som blivit fängslad. Levi tror inte på kampen som rebellerna för, det slutade han med när föräldrarna fick sätta livet till för den. Men hans syster Lo är en viktig person för rebellerna och därför tilldelas Ava och Leymah uppgiften att hjälpa Levi få tillbaka systern. Både Ava och Leymah har förmågor som kan underlätta ett fritagande, eftersom de kan läsa och styra andras tankar. Vad de inte vet är att Levi kämpar mot inre demoner, att han är en risk för uppdraget. Inte heller vet de vem som håller på att förråda rebellerna inifrån. Vem kan de egentligen lita på?

Min reflektion
Tredje principen är utgiven av Anna Jakobsson Lund själv, på Annorlunda förlag. Att boken är en egenutgivning kan anas i språket emellanåt för jag upplever det, och vissa beskrivningar, som lite väl påhittiga ibland. Men detta är inget större problem för miljöerna, huvudpersonerna och handlingen fängslar och trollbinder mig. Jag gillar samspelet mellan de tre karaktärerna, som vi får följa ur deras olika perspektiv, och att de har sina brister, hemligheter och egna agendor.

Så tveka inte på att läsa Tredje principen om du vill ha en bladvändande ungdomsroman med en lite tuffare stil, karaktärer som kämpar med sina bekymmer och där dystopin känns genomtänkt. Rekommenderas.

Nyfiken på innehållet och hur språket kan vara? Då kan du kan bl.a. läsa ett utdrag från boken hos mig. Och vill du läsa ännu mer finns de första kapitlen hos Annorlunda förlag.

Jag tackar Anna för att jag fick boken som recensionsex., det uppskattar jag verkligen.

Skrivtips på paus idag

Idag blir tipset att man ibland behöver göra annat än skriva och fundera på skrivprocessen (det tänkte iaf jag göra). Men något som kan vara bra att fundera på är det här med skrivregler. Lite grammatik alltså. Har du funderat på de/dem, sin/hans eller henne, var/vart… ?

Kika in hos Christina Lindström på Debutantbloggen som kom med ett ypperligt tydligt inlägg om detta igår, plus om lite annat väl värt att tänka på när man vill hålla sin text på en mer proffsig nivå.

Bokbloggsjerka – Förtjust i karaktärer

Annikas bokjerkaFredag och jerkadags. Jag har haft lite fullt upp de senaste helgerna, men nu tar jag mig tid att svara på en ny jerkafråga. ”Är det bara jag som kan bli ”sjukligt” förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?”

Collage killarNej, Annika det är du inte ensam om. Jag har flera karaktärer som jag verkligen gillar, men om jag ska ta tre som jag just nu gärna följer i sina respektive tv-serier är: Damon i Vampire Diaries, Sherlock Holmes i BBC-serien Sherlock och Tyrion i Game of Thrones.

Fast nu blev det ju bara killar. Det går ju inte. Jag verkar ju killtokig. Och lite extra förtjust är jag kanske i Damon. Han ser ruskigt bra ut, men det jag gillar med hans karaktär är att han utvecklas från värsta psykopatvampyren till någon mjukare och mindre monsteraktig.

Men en tjejkaraktär som jag är lite ”sjukligt” förtjust i är så klart Buffy i The Vampire Slayer (Sarah Michelle Geller gör henne så bra). Även om den serien inte är aktuell just nu, leder hon helt klart tjejkaraktärsligan. Annars är ju Arya en karaktär i Game of Thrones som jag tycker är riktigt bra.

collage tjejerSå både böcker och tv-serier kom med här, även om Buffy inte finns som bok utan som seriealbum. För att vara med och jerka eller se fler svar kan du kika in hos Annika. Trevlig helg!

Bladvändarböcker och läslängtan

Beror det på boken eller på mig, när jag inte känner så stark lust för att läsa? Så tycker jag att det har varit rätt mycket på sista tiden, att jag inte är så sugen även om boken i praktiken borde locka med sitt spännande, intressanta eller fängslande innehåll.

Troligtvis kan det vara både och. Böckerna kanske inte har just det som får mig att kasta mig över dem. Men jag kan också på grund av min trötthet haft lite svårt att fokusera… Ändå tycker jag att det var lättare med läslängtan förr och att nästan alla böcker då var bladvändarböcker. Nåväl, man utvecklas väl och ställer högre krav på vad man anser är ”bra” litteratur, antar jag.

Ordmotstånd à la feminism

Jag känner stark motstånd mot ett ord som kollegorna använder på min nya arbetsplats. Barnen får ibland i uppgift att fylla i figurer, eller använda en sorts figur för en övning då de ska rita och måla tillsammans. Syftet med övningarna är t.ex. att stärka gruppen, samarbeta och att arbeta med de känslor vi känner.

Men.

Ordet, som är det andra ledet i hela ordet, är ”-gubbe”. Första ledet är en beskrivning av vad för sorts uppgift det anspelar på, sedan detta tillägg: ”-gubbe”. Envist försöker jag undvika denna variant. Måhända är jag överkänslig, men jag vill använda könsneutrala ord till den här sortens uppgifter för barnen. Ett utmärkt ord att ersätta ”-gubbe” med skulle vara ”-figur”.

Eftersom jag inte är den som klampar in på nya arbetsplatser och vill röra om för mycket, eller verka obstinat (!), har jag ännu inte uttryckt min ovilja mot deras användning av detta -gubbeord. Istället nyttjar jag ordet ”-figur” och får emellanåt lite oförstående blickar när kollegorna inte riktigt tycks hänga med på vad jag åsyftar. Men skam den som ger sig. Jag ska försöka smyga in detta nya begrepp, och vem vet, en dag är jag kanske trygg nog i arbetsgruppen för att lufta mina åsikter om detta lilla ord som skaver så illa i mig, att jag ber om ett nytänkande till hur dessa uppgifter bör benämnas och inför då ordet ”figur”. Ta da!