Tredje principen – Anna Jakobsson Lund

Anna Jakobsson Lund har skrivit en spännande dystopi med trovärdiga karaktärer. Synd bara att Tredje principen är första delen i en trilogi, för det innebär att jag måste vänta på att få veta hur det ska sluta.

Handling
Ava, Levi och Leymah är den trio som ska rädda Lo, som blivit fängslad. Levi tror inte på kampen som rebellerna för, det slutade han med när föräldrarna fick sätta livet till för den. Men hans syster Lo är en viktig person för rebellerna och därför tilldelas Ava och Leymah uppgiften att hjälpa Levi få tillbaka systern. Både Ava och Leymah har förmågor som kan underlätta ett fritagande, eftersom de kan läsa och styra andras tankar. Vad de inte vet är att Levi kämpar mot inre demoner, att han är en risk för uppdraget. Inte heller vet de vem som håller på att förråda rebellerna inifrån. Vem kan de egentligen lita på?

Min reflektion
Tredje principen är utgiven av Anna Jakobsson Lund själv, på Annorlunda förlag. Att boken är en egenutgivning kan anas i språket emellanåt för jag upplever det, och vissa beskrivningar, som lite väl påhittiga ibland. Men detta är inget större problem för miljöerna, huvudpersonerna och handlingen fängslar och trollbinder mig. Jag gillar samspelet mellan de tre karaktärerna, som vi får följa ur deras olika perspektiv, och att de har sina brister, hemligheter och egna agendor.

Så tveka inte på att läsa Tredje principen om du vill ha en bladvändande ungdomsroman med en lite tuffare stil, karaktärer som kämpar med sina bekymmer och där dystopin känns genomtänkt. Rekommenderas.

Nyfiken på innehållet och hur språket kan vara? Då kan du kan bl.a. läsa ett utdrag från boken hos mig. Och vill du läsa ännu mer finns de första kapitlen hos Annorlunda förlag.

Jag tackar Anna för att jag fick boken som recensionsex., det uppskattar jag verkligen.

Annons

Ankomsten vald…

… till nästa bokcirkelträff och jag känner mig supernöjd. Jag har försökt sälja in den förr och nu så! Det är en grafisk bok av Shaun Tan. Alltså en bok utan text som handlar om hur det kan vara att lämna familjen och söka lyckan i ett nytt land där allt är helt främmande. Språk, kultur, miljö… Helt klart läsvärd.

Skrivtips på paus idag

Idag blir tipset att man ibland behöver göra annat än skriva och fundera på skrivprocessen (det tänkte iaf jag göra). Men något som kan vara bra att fundera på är det här med skrivregler. Lite grammatik alltså. Har du funderat på de/dem, sin/hans eller henne, var/vart… ?

Kika in hos Christina Lindström på Debutantbloggen som kom med ett ypperligt tydligt inlägg om detta igår, plus om lite annat väl värt att tänka på när man vill hålla sin text på en mer proffsig nivå.

Bokbloggsjerka – Förtjust i karaktärer

Fredag och jerkadags. Jag har haft lite fullt upp de senaste helgerna, men nu tar jag mig tid att svara på en ny jerkafråga. ”Är det bara jag som kan bli ”sjukligt” förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?”

Nej, Annika det är du inte ensam om. Jag har flera karaktärer som jag verkligen gillar, men om jag ska ta tre som jag just nu gärna följer i sina respektive tv-serier är: Damon i Vampire Diaries, Sherlock Holmes i BBC-serien Sherlock och Tyrion i Game of Thrones.

Fast nu blev det ju bara killar. Det går ju inte. Jag verkar ju killtokig. Och lite extra förtjust är jag kanske i Damon. Han ser ruskigt bra ut, men det jag gillar med hans karaktär är att han utvecklas från värsta psykopatvampyren till någon mjukare och mindre monsteraktig.

Men en tjejkaraktär som jag är lite ”sjukligt” förtjust i är så klart Buffy i The Vampire Slayer (Sarah Michelle Geller gör henne så bra). Även om den serien inte är aktuell just nu, leder hon helt klart tjejkaraktärsligan. Annars är ju Arya en karaktär i Game of Thrones som jag tycker är riktigt bra.

Så både böcker och tv-serier kom med här, även om Buffy inte finns som bok utan som seriealbum. För att vara med och jerka eller se fler svar kan du kika in hos Annika. Trevlig helg!

Bladvändarböcker och läslängtan

Beror det på boken eller på mig, när jag inte känner så stark lust för att läsa? Så tycker jag att det har varit rätt mycket på sista tiden, att jag inte är så sugen även om boken i praktiken borde locka med sitt spännande, intressanta eller fängslande innehåll.

Troligtvis kan det vara både och. Böckerna kanske inte har just det som får mig att kasta mig över dem. Men jag kan också på grund av min trötthet haft lite svårt att fokusera… Ändå tycker jag att det var lättare med läslängtan förr och att nästan alla böcker då var bladvändarböcker. Nåväl, man utvecklas väl och ställer högre krav på vad man anser är ”bra” litteratur, antar jag.

Kyckling med plommon…

… av Marjane Satrapi. Nästa bok till bokcirkeln. En seriebok, ni vet, som ett seriealbum alltså.

Ordmotstånd à la feminism

Jag känner stark motstånd mot ett ord som kollegorna använder på min nya arbetsplats. Barnen får ibland i uppgift att fylla i figurer, eller använda en sorts figur för en övning då de ska rita och måla tillsammans. Syftet med övningarna är t.ex. att stärka gruppen, samarbeta och att arbeta med de känslor vi känner.

Men.

Ordet, som är det andra ledet i hela ordet, är ”-gubbe”. Första ledet är en beskrivning av vad för sorts uppgift det anspelar på, sedan detta tillägg: ”-gubbe”. Envist försöker jag undvika denna variant. Måhända är jag överkänslig, men jag vill använda könsneutrala ord till den här sortens uppgifter för barnen. Ett utmärkt ord att ersätta ”-gubbe” med skulle vara ”-figur”.

Eftersom jag inte är den som klampar in på nya arbetsplatser och vill röra om för mycket, eller verka obstinat (!), har jag ännu inte uttryckt min ovilja mot deras användning av detta -gubbeord. Istället nyttjar jag ordet ”-figur” och får emellanåt lite oförstående blickar när kollegorna inte riktigt tycks hänga med på vad jag åsyftar. Men skam den som ger sig. Jag ska försöka smyga in detta nya begrepp, och vem vet, en dag är jag kanske trygg nog i arbetsgruppen för att lufta mina åsikter om detta lilla ord som skaver så illa i mig, att jag ber om ett nytänkande till hur dessa uppgifter bör benämnas och inför då ordet ”figur”. Ta da!

Skrivtips 16 – En karaktärslista, eller två

Jag brukar göra karaktärslistor. Ni vet, en lista över olika karaktärers egenskaper, utseende och livssituation (som vilken familj den tillhör och hur livet är i stort). Listan är dels till för minnet – så att jag har ordning på mina karaktärer – dels till för att skapa levande och, förhoppningsvis, trovärdiga karaktärer.

Huvudpersonerna vet jag oftast mer om, och därför blir deras listor längre. Saker jag brukar lista är utseende, t.ex. ögonfärg, hårfärg, kroppslängd, om de är smala, kraftiga, slanka, bastanta o.s.v.

Jag brukar också fundera på vad de har för stil, som kläder och musiksmak. Vad har de för intressen? Är de sportiga? Vad för sport? Gillar de djur? Läser de böcker? Spelar data-/tv-spel?

Hurdan är personligheten? Är de blyga, snabba i repliken? Vänliga? Vassa? Arga? Lätta att tycka om eller inte? Och vad har format dem? Familjen och familjesituationen? Vilken plats har de i en eventuell syskonskara? Vilken roll har de i familjen? Ansvarsfull, slarvig eller den som alltid får som den vill? När de pratar, kan man känna igen deras sätt att uttrycka sig jämfört med andra?

Här nämner jag bara en bråkdel av allt som man kan ta hänsyn till vad det gäller sina karaktärer och det jag nämner behöver inte skrivas ut i din berättelse. Listan bidrar till att hjälpa dig minnas vem som är vem, hur den ser ut, m.m. Dessutom kan listan bidra till att skapa karaktärer som blir mindre stereotypa. Visserligen kan vi hamna i den fällan ändå, men risken minskar åtminstone om du funderat på vad som gjort din karaktär till den hon eller han är. Sedan är det ju så att vi människor har vissa tendenser att passa in mer eller mindre i vissa fack, men bara för det är vi inte helt förutsägbara. Eller vad säger du?

 

När jag blir stor ska jag skriva och läsa

Det blir lite trist att blogga om att skriva när jag inte skriver så mycket, och eftersom jag inte skriver så mycket får jag liksom inte så många uppslag om det helller… Ond cirkel eller vad? Men, det jag tänker på idag är det här med det professionella skrivandet. Vad ska jag bli när jag är stor?

Även om det arbete jag har nu som socionom har många fördelar med arbetsuppgifter som jag uppskattar, finns också bitar som jag inte riktigt kommer överrens med (och då menar jag inte kollegor, utan tänker enbart på arbetsuppgifter). Alltså är en dröm att få in skrivandet och läsandet i ett yrke. Men hur då?

Jag arbetar vidare på att besvara frågan och återkommer. 😉

Möjligheter och val

Jag vill nog gå en kurs i höst. Vet inte riktigt i vad eller var. Universitetet här i Götet, eller något på distans? Kanske ett studieförbund och lite spanska?

Och hur mycket tid ska det få ta, och hur mycket energi kommer jag ha?

Kanske borde jag låta bli och göra något annat, som skriva, redigera och gå och träna…? Val, val, val.

Lyxproblem att fundera över, men nog så viktiga ändå 😉