The Infinite Sea – Rick Yancey

the-infinite-sea yanceyEfter den science fiction inspirerade YA-boken The Fifth Wave (Den femte vågen) kommer uppföljaren The Infinite Sea som är ruskigt spännande från första till sista sidan. The Fifth Wave kommer troligen gå upp som film på bio i januari 2016, och böckerna ingår i en trilogi som jämförts med bland annat Hungerspelen.

Handling
I ett dystopiskt scenario där jorden hotas av att intas av främmande varelser som utplånat nästan hela den mänskliga befolkningen verkar hoppet att rädda jorden, och människan, att ligga hos ett antal tonåringar och några barn. I förra boken – obs spoilervarning – träffade Cassie Sullivan en av dem, Evan en ung kille vars kropp tillhör både Dem, och honom själv. Hans mänsklighet väcks i mötet och en omöjlig kärlek får honom att vilja hjälpa Cassie. Deras kamp som i förra boken slutade i blixtar och dunder (mer eller mindre bokstavligt talat) fortsätter på ungefär samma sätt nu. Fienden verkar dock oövervinnelig.

Förutom Cassie och Evan, har vi en annan ung tjej som kallas Ringer som får en viktig roll i boken. Hon kommer hemligheten nära. Svaret till frågan på varför detta sker. Om svaret är som jag tror, är det riktigt otäckt.

Min reflektion
Mycket av det som utspelas i The Infinite Sea är otäckt och inte bara för att blodet sprutar och kroppsdelar mosas, krossas eller trasas sönder… Otäck är strävan efter överlevnad och vad man kan göra för att bli den som står kvar. Otäckt är vad fienden gör för att krossa människan, när barn utnyttjas. Barnen som står för oskuldsfullhet. Om man inte kan lite på de små, vad kan man då förlita sig på? Vad sker när människan förlorar hoppet?

The Infinite Sea är som en actionspäckad film, och jag kan förstå att serien filmatiseras. Här finns omöjliga kärlekshistorier, omöjliga uppdrag, vanliga människor som blir hjältar och otäcka skurkar. Bokens karaktärer, som likt actionhjältar fysiskt tycks klara vad som helst, borde vara söndertraumatiserade tänker jag, och nojar mig för deras psyke, socionom som jag är. Men sådant djup ägnar sig inte Rick Yancey åt. Så här tänker t.ex. Ringer när hon iakttar någon som kan vara fienden:

It isn’t fear that will defeat them. Not fear or faith or hope or even love, but rage.
Fuck you, Sullivan said to Vosch. It’s the only part of her story that impressed me. She didn’t cry. She didn’t pray. She didnt’t beg.
She thougt it was over, and when it’s over, when the clock has wound to the final second, the time for crying, praying, and begging is over.
”Fuck you,” I whisper. Saying the words makes me feel better. I say them again, louder. My voice carries far in the winter air.

femte_vagen_rick_yanceySpråket upplever jag som hårt och kantigt, som om språket speglar det som sker. Hur karaktärerna formas för att överleva. De härdas, vare sig de vill eller inte.

Med överseende för det överdrivna så gillar jag storyn, och karaktärerna vars olika perspektiv kan belysa handlingen. Och jag ser fram emot fortsättningen. Dessutom är jag nyfiken på filmen. Rekommenderas!

Skulle du vilja köpa The Infinite Sea hittar du den bland annat här och här.

Annonser

En reaktion på ”The Infinite Sea – Rick Yancey

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s