Bloggaren och författaren Sofia Fritzson lottade ut bok, litet nagellack och litet läppstift – allt i rosa som ni ser 🙂 – och eftersom rosa är en favoritfärg kunde jag inte låta bli att vara med. Och jag vann. Tjoho!
Månad: april 2015
Stå emot motståndet
Jag har drabbats av redigerarmotstånd. Det tar sig uttryck i att jag undviker att redigera och att jag inte redigerar så bra som jag borde. Om någon mening inte känns helt hundra, nöjer jag mig med att den bara känns 80, ja kanske 90, procent bra. Det räcker inte. Jag borde göra varje liten redigerardel till hundra.
Delvis är jag trött på manuset. Jag är trött på mina ord och jag är trött på att ändra, ändra och ändra. Det är inga stora saker jag ändrar. Justerar meningar, flyttar något stycke. Tar bort eller lägger till något litet. Det stora jobbet är redan gjort. Jag befinner mig i finliret.
Att få ord på redigerarmotståndet hjälper lite. T.ex. skrev Skriviver om detta häromdagen och använde ett målande uttryck som hon fått från en interjvu (plus att hon hänvisar hon till intervjun med Christina Ljungqvist – om du vill läsa mer). Detta uttryck beskriver bra vad som kan hända när man skriver och när man redigerar. Man ”latar ur”, det vill säga att även om man vet att något inte är tillräckligt bra gör man inte det bästa av det, fastän man troligen är en person som hela tiden eftersträvar att allt ska vara tipptopp, men så händer något. En tanke att det kanske inte märks, fastän en röst hojtar till en att det gör det ju. Om jag inte är nöjd med allt, kommer det upptäckas. Det som kan bli bättre ska förbättras, gäller bara att inte ”lata ur”.
Jag vet vad som krävs. Dags att ta tag i det och inte släta över, låtsas som att det funkar ändå. Det är hög tid att jag gör det jag brukar göra när jag skriver. Sträva efter bästa resultat. Då kanske den gnagande känslan av att det jag skriver inte duger också minskar lite. Jag håller tummarna.
I ljusets makt – Leigh Bardugo
I ljusets makt är första delen i Leigh Bardugos Grisha-trilogi. Bardugo har skrivit en klassisk fantasyberättelse där hjälten är en vanlig tjej, med ovanliga förmågor. Roligt med en hjältinna som får utvecklas och bli en motkraft till det onda i Bardugos värld – för starka tjejer i fantasylitteraturen kan vi väl knappast få för mycket av?
Handling
Alina och Mal växer upp utan sina föräldrar hos en skyddsling. Precis som andra barn testas de som små för att se om de tillhör Grishan, om de har speciella förmågor. Men de verkar vara vanliga barn. Ett hopp görs mellan barndomen till tonåren när de ingår i armén och fortfarande är goda vänner – även om Alinas känslor för Mal utvecklats – och vi får ta del av när Alinas dolda förmåga uppenbarar sig inför hela armén. Skuggmästaren, den mäktigaste Grishan, beslutar att ta sig an henne, skydda henne, och skickar Alina till sitt palats och till kungen för utbildning. Hon skiljs från Mal och längtan efter barndomsvännen är stor, men hon lär sig om sig själv och den förmåga hon inte visste att hon hade. Dessutom känner sig Alina, likt de flesta vid hovet, dragen till Skuggmästaren. Men är han, och hans planer för hur de två ska uppnå fred, att lita på?
Min reflektion
I ljusets makt är spännande. En bladvändarbok. Den är lättläst och språket flyter enkelt och behagligt över sidorna. Världen som handlingen utspelas i påminner om Ryssland och namn på personer och platser klingar åt det hållet. Jag gillar att Alina är den lilla tjejen, tafatt, oansenlig och blek. Hon gör inte mycket väsen av sig. Tror sig inte vara något. Men hon kan hindra att ondskan breder ut sig. Och jag gillar att hon tar på sig ansvaret, att hon växer och mognar. Eftersom det kommer fler böcker i serien (två till) tror jag att Alina kan gå långt. Nu, I ljusets makt, tillåts vi bara ana vad hon förmår. Det ska bli roligt att läsa fortsättningen och jag kan knappt vänta på nästa bok som kommer i höst. Rekommenderas.
Vill du ta del av en smakebit från I ljusets makt? Kika in här hos mig, då jag också skriver lite mer om boken.
Lust att köpa? I ljuset makt hitter du bl a här och här.
Tack till Gilla förlag för att jag fick boken som rec.ex. 🙂
I ljusets makt – En smakebit på söndag
Smakebiten jag delar med mig av idag kommer från den nyutkomna fantasyboken I ljusets makt av Leigh Bardugo, och första delen i Grisha-trilogin. Grisha kallas de som har särskilda krafter och i utdraget får vi följa när Alina, som varit ovetande om att hon äger en speciell förmåga, precis upptäckt vad hon förmår dock med lite hjälp från den mystiske Skuggmästaren.
Jag har kommit halvvägs och tycker I ljusets makt är mycket spännande. För att vara en fantasyserie är den här första boken ovanligt tunn med bara 296 sidor (utdraget är från sidan 53) och med tanke på hur lättläst den varit hittills hade några fler kapitel nog suttit bra.
Tack till Gilla förlag som skickade den som recensionsexemplar.
Vill du ta del av fler smakebitar kan du kika in hos Mari och hennes blogg Flukten fra virkeligheten, där du också kan lägga upp din egen smakebit. Tänk bara på att undvika spoilers 😉
Ha en trevlig söndag!
Skrivtips 19 – Skriv hellre aktivt än passivt
En generell regel att tänka på när du skriver skönlitterärt är att undvika passiva formuleringar, vilket betyder att subjektet eller agenten saknas i en sats – eller mening, som är en vardagligare term för sats. I exemplen nedan saknas både subjekt och agent:
”Glassen åts upp innan den smälte.”
”Beslutet klubbades igenom.”
”Bilen körs snabbt.”
”Katten jagades över gräsmattan.”
Om man tillför ett subjekt (som inte är agent) blir det så här:
”Hon åt upp glassen innan den smälte.”
”Ordföranden klubbade igenom beslutet.”
Kommer du ihåg att din lärare berättade om agent? Själv minns jag hur jag på högstadiet, när klassen fick grammatiken förklarad för sig, associerade ordet agent till en sorts Bond-figur som skulle utföra det läraren skrev på tavlan. Om man skriver med agent, blir det så här:
”Bilen körs snabbt av Stina”
”Katten jagades över gräsmattan av barnen”.
De här satserna är dock fortfarande passiva, men det står åtminstone vem som utför handlingen.
En aktiv sats, beskriver alltså vem som gör något, eller hur denne är:
”Måns retar Pelle.”
”Pelle är en svartvit katt.”
Jag har en tendens att skriva passivt lite när som. Men jag är medveten om denna olat, och försöker tänka på det, även om det inte räcker ändå fram. I ett inlägg från veckan skrev jag så här:
”Drygt halvvägs in i manusredigeringen justerar jag allt möjligt. Meningar byter plats, stycken flyttas och vissa saker tas bort.”
Denna passiva form kan uppfattas som att manuset jag redigerar lever sitt eget liv eftersom meningarna byter plats bara sådär. Det finns ingen som utför handlingen. Nu syftar jag visserligen tillbaka på det jag skrev i föregående sats och då blir det inte lika knasigt, men mer korrekt hade varit att skriva vem som får meningarna att byta plats. Det är ändock omöjligt att helt och hållet låta bli passiv form, och det är inte heller riktigt avsikten, det gäller bara att tänka på när det är lämpligt och inte.
Ha nu detta i åtanke när du försöker få till din bok. Lycka till!
Liebster award – Bokfrågor till mig
Då vart man nominerad till Liebster award. Jag tackar Havsdjupens sal och Jenny för detta. Elva frågor ska besvaras och enligt reglerna ska ytterligare elva bloggar med färre än 200 följare nomineras. Men jag fuskar. Jag svarar på frågorna och sedan låter jag bli nomineringarna, helt enkelt för att jag inte kan komma på elva bokbloggar som inte tidigare blivit nominerade. (Eller det kanske inte var tvunget att vara bokbloggar? Ja, ja… Jag hoppar nomineringarna iaf.) Enjoy!
Mina elva frågor är:
-
Vad läser du just nu?
I ljusets makt av Leigh Bardugo -
Vilken är din senast köpta bok?
The art of being normal, Lisa Williamson -
Vad får dig att köpa/inte köpa en viss bok?
Köpa: fått bra rekommendationer, en författare jag känner till och vet är bra, snyggt omslag.
Inte köpa: fult omslag! -
Vilken/vilka är din/a favoritförfattare?
Gillar Emma Granholm, JK Rowling, Patrick Rothfuss, Suzanne Collins... -
Spelar det någon roll för dig vilket kön/etnicitet författaren har när du väljer att läsa en viss bok?
Nej, inte alls. -
Vad betyder språket i en bok för dig?
En del, men inte allt. Ogillar pretentiösa böcker där språket ska vara så himlans poetiskt… -
Vad får dig att vilja läsa om/inte läsa om en bok?
Läsa om: Fängslande handling. Bladvändare.
Inte läsa om: Tråkig… Omständliga beskrivningar. Upprepande. Inte trovärdig. Stereotyp. -
Vad får dig att läsa fler böcker av samma författare?
Språket, stilen, handlingen – om de är fristående. Är det en serie går det ju liksom automatiskt att fortsätta läsa samma författare – om serien håller måttet för vad jag uppskattar bokmässigt då. - Vad får dig att tycka om en bok?
Att den är intressant eller spännande. Välskriven. Trovärdig (även fantasy och SF kan vara trovärdigt). -
Vad tycker du är viktigast när det gäller vad du läser (språket/innehållet/huvudpersonen eller annat)?
Viktigast är nog ändå innehållet. Fast om inte språket håller funkar det inte hur spännande eller intressant det än må vara. Jag måste inte tycka om huvudpersonen, men vill att den ska vara komplex, så nog kan jag tycka den är viktig också. Men viktigast är ändå innehållet. -
Vilken bok skulle du rekommendera mig att läsa?
En bok jag gärna rekommenderar läsare som är nyfikna på att bredda sina läsupplevelser brukar vara Shaun Tans Ankomsten, eller The Arrival som den heter i original. Eftersom den saknar text fungerar den på alla språk. Det är en annorlunda bilderbok/grafisk roman om en man som måste lämna sitt land och sin familj för att söka lyckan på främmande plats, vilket Tan beskriver så himlans fint med sina bilder. Tänkvärd och läsvärd.
Så kan man ju skriva det också
Drygt halvvägs in i manusredigeringen justerar jag allt möjligt. Meningar byter plats, stycken flyttas och vissa saker tas bort. Ord jag uppmärksammar extra är så, ju och det. Eller när det gäller det, är det mest det formella subjektet det som jag tittar efter lite extra.
Så och ju, vet jag sedan tidigare är två ord som gärna slinker in när jag skriver. Dessutom ser jag att jag har en förkärlek för det, som formellt subjekt, vilket kan göra att att språket upplevs talspråkligt. Men vad är formellt subjekt kanske du tänker nu om du likt mig tenderar att glömma skolgrammatiken. Formellt subjekt i en mening är när ordet det syftar på ett egentligt subjekt.
Såhär:
Det sitter en katt på trappan.
När det skulle vara tillräckligt att säga:
En katt sitter på trappan.
Katten är det egentliga subjektet. Att skriva meningar med formella subjekt som jag gör, gör texten lite… tjatig. Inte skönlitterär. Så nu gäller det ju att ta bort, bort, bort 😉
Torment – Lauren Kate
Torment, av Lauren Kate, är andra delen i en serie om fyra som handlar om Lucinda, änglar och demoner. Några goa ingredienser som kompletteras snyggt av magi, tidigare, liv, möjligheter att resa genom ”skuggor” både i tid och rum och så klart ett gäng snygga killar som gör hjältinnan Lucindas liv sådär lagom komplicerat.
Handling
Eftersom det är bok två, är det omöjligt att berätta om den utan att spoila ettan, så tänk på detta om du vill fortsätta läsa. Lucinda, 17 år, hamnar i Torment på en ny skola, även denna för unga med speciella förmågor. Eller vad sägs om en rumskompis som kan levitera, dvs sväva lite sådär käckt ovanför marken när hon yogar. Daniel, Lucindas pojkvän och ängel, är mån om hennes säkerhet, men håller väl mycket dolt för henne. Hon tvivlar på deras ödesbestämda kärlek som överlevt genom årtusendena (därav de tidigare liven), och en kille i klassen fångar hennes intresse. Samtidigt som hon får nya vänner på den nya skolan, lär sig mer om sig själv och vem hon varit tidigare, inser hon att Daniel fört henne till skolan för att skydda hennes liv. Frågan är bara från vem.
Min reflektion
Att Torment är en ungdomsbok – eller är YA en mer korrekt benämning? – gör att jag har överseende med att killar flockas runt Lucinda, att hon velar med sina känslor för Daniel eller att hon måste räddas och om det inte är av Daniel dyker alltid någon annan ung man upp och agerar hjälte. Dumt av mig kanske att ha överseende, borde kanske ha högre krav på en hjältinna som klarar sig själv utan en massa romantiskt dravel eller tvivel på den sanna kärleken. Men det är som det är och jag kan tycka att det är okej.
En detalj jag särskilt gillar är att det i skuggorna döljer sig ”Announcers” som är en sorts skuggor som bär på meddelanden i form av bilder av något som hänt. De kan komma till Lucinda när hon behöver svar, men är inte riktigt att lita på. Jag gillar också att dessa ”Announcers” används för resor genom tid och rum. Så mer av det i kommande böcker, tack.
Men som sagt Torment, liksom första boken Fallen, kan vara rätt fånig. Lite high school-aktig rentav. Börjar jag måhända bli för vuxen för den här sortens böcker? Eller är Lucinda bara en karaktär som kan vara lite svår? Hon gör som hon vill, trotsigt och envist, undviker att ta konsekvenserna av sina handlingar och flyr från sina bekymmer när hon kan och lägger det på andra att lösa problemen. Men oavsett detta är böckerna spännande och fängslande nog för att jag ska vilja veta vad som händer framöver. Rekommenderas.
Vill du få en liten smakebit från början av Torment? Läs här då.
Och sugen på att köpa? Kika då in här eller här, där boken bland annat finns för inköp.
Tre timmar senare…
… är jag flertalet hundralappar fattigare men förhoppningsvis på god väg att bli många gånger friskare. Hostmedicin, kortisonnässpray och slemhinneavsvällande tabletter (heter det så?) ska nog göra susen. Och intyg om vila på det 🙂
Dessutom hann jag nästan läsa ut Torment medan jag väntade. Känner mig trots allt rätt nöjd med eftermiddagens aktiviteter.
Stiltje och strykt skrivtips
Influensadäckad. Mer eller mindre. Inget blir gjort. Läser lite, men ser mest på tv – åtminstone när jag inte slumrar till den. Bloggar inget direkt (som kanske märkts?) och redigerar inte heller. Jag hoppas på mer ork imorgon, men hoppar Skrivtipset då, för något sådant har jag inte kunnat knåpa ihop här under veckan. Och fungerar hjärnan imorgon blir det att prioritera manuset och den påbörjade redigeringen. Kan bara rekommendera detsamma – att tid ägnas åt att skriva eller redigera menar jag… Lycka till med prioriterandet (som t.ex. skrivandet 😉 ) Trevlig helg!
Skriva läsa leva 