Första refusering kom idag. Bara två veckor sedan jag skickade in manuset, typ rekord eller vad?! En standardrefusering och inte så mycket annat att vänta i refuseringsväg från ett så stort förlag.
Skönt att få ett svar avklarat.
Och jag känner mig rätt skeptiskt till ett ja överlag. Inte för att jag tycker eller tror att manuset är dåligt, utan för att konkurrensen är hysterisk och för att det är hysteriskt svårt att bli publicerad som helt okänd liten person… Så nog skulle jag bli hysteriskt förvånad om jag skulle få ja från någon av de sju. Glad skulle jag bli om jag fick någon form av feedback. Bara något. Det är vad jag hoppas på. Ynkligt eller realistiskt? Spelar roll.
Nu tror jag i alla fall att jag kommer få vänta rätt länge på svar. Så varje litet besked som kommer innan ”rätt länge” är bara av godo. Bara av godo…Hm… Ska försöka komma ihåg detta när jag surt sliter mitt hår och tänker att jag aldrig mer ska skriva efter att ha fått sju stycken nej-svar någon gång där i höst. Om inte, påminn mig 😉