Då var det dags. Höstens första skrivtips.
Idag handlar det om att levandegöra texten du skriver genom att låta den dofta, smaka, höras och kännas. Alla sinnen ska bidra till att läsaren får en läsupplevelse utöver det vanliga. Använd alltså de fem sinnena: syn, hörsel, smak, doft och känsel.
Synen är väl enklast att få med, med tanke på att texter är beskrivande av sig själva. Men också det synliga behöver tänkas över. Av vilken anledning beskriver du vissa detaljer och miljöer? Hur beskrivs det?
Det får dock inte bli för styltigt, det här med att få in sinnena i texten. Då gör du dig bara en otjänst. Låt de sinnliga upplevelserna glida in utan att fokusera dem. Gör dem till en del av det du beskriver, utan att ägna för mycket uppmärksamhet åt detta. Det får ju inte bli för uppenbart – tanken att läsaren alltså ska få uppleva texten med sina sinnen.
T.ex om du beskriver en strand. Här finns ljud, ljus, värme, kyla, sälta… Vad kan och bör beskrivas? Vad är syftet med att förmedla olika sinnesupplevelser? Behöver läsaren känna hur den illaluktande tånglukten tar över stranden? Ja, kanske om denne behöver förstå att här kan karaktärerna minsann inte ha picknick.
Öva på att fånga upp hur du upplever din omvärld med dina olika sinnen. Lyssna, lukta… När du är hemma eller när du på jobbet… Vad upplever du? Lukten från snuset någon slängt i papperskorgen? En varm mugg te i ett par kalla händer? Ljud av klackar ute på gatan? En katt som stryker sig mot benen?
Att skriva med sinnena är både roligt och svårt. Ibland önskar jag att jag skrev den sortens litteratur där jag kunde få gotta ner mig i sinnliga beskrivningar. Som hur björklöven rasslar när vinden sveper förbi. Men ungdomsgenren, och de mer dystopiska inriktningarna, har generellt sett liksom inte de tendenserna. Borde jag bli en banbrytare? Hm… Nåväl, en sak i taget.
Lycka till med att fånga sinnena!
Skriva läsa leva 
bara jag hör ordet tånglukt, är jag där… hör måsarna 🙂
Ja, tänk vad man kan förflyttas genom tid och rum med ordens hjälp 🙂
Tycker du beskriver det bra 🙂 Läsaren kan ju bättre leva sig in i en text genom fler sinnen än bara synen. Kanske är det just sinnena som ungdomsromanerna behöver, så kör på banbrytande, tycker jag 🙂
Banbrytande it is then! 😉
Intressant inlägg. Tänker också på att det är svårt att hitta nya beskrivningar av saker som tidigare beskrivits otals gånger och saker som alla vet hur de går till, alltså till vilken nivå bör en beskriva en vardaglig händelse. Exempel: Alla har någon gång gått och satt ena foten framför den andra och det är kanske inget som behöver beskrivas. Eller…?
Nej, det är inte alltid så enkelt det där. Och beroende på genre ligger ju också fokus på olika saker. Så, utan att vara banal och stereotyp kan jag känna att jag vill skriva genrelikt och samtidigt bryta mot vissa genremönster 😉