Om att leva, Om att skriva

Bortkastade timmar värda en lärdom ändå

Jag har ägnat två timmar åt bortkastat skrivande. Inte på mitt manus, utan på att lägga upp en profil på linkedin.

Sedan ändrade jag mig och tog bort hela kontot.

Varför? Jag kände mig för tillgänglig helt plötsligt. Visst man kan begränsa och hålla på, men det fanns liksom över tusen valmöjligheter och jag blev helt trött efter två timmar. Så jag tog bort allt.

En annan dag kanske jag orkar sätta mig in i detta på ett annat sätt. För jag tror det kan vara en bra grund för att liksom existera med alla sina yrkeskunskaper och andra erfarenheter en har, men inte nu. Det blev bara för jobbigt.

Två timmar utan att ha skrivit på det jag kanske hellre borde skrivit… Men jag får väl se det som två timmar då jag lärde mig om något som jag förut inte kunde så mycket om. Och jag lärde mig att jag inte riktigt är där än. Det var inte detta jag ville ha idag. Men troligen en annan dag.

Som så mycket annat 😉

 

Om att leva, Om att skriva

Även lite skrivande…

… hanns med mitt i refuseringsmottagandet, filmtittandet och felfärgandet. Och det innebär att jag fick klart slutet på mitt kapitel igår. Bara att skriva/redigera vidare.

Och vad är väl helger till för om inte att nyttjas till skrivande?

 

 

Om att skriva

Och nu så är det bara en – tror jag

Nu har jag fått en till refusering.

På något sätt skönt att få det. Svaret jag väntat på så länge.

Det här borde innebära att jag fått alla svar, utom ett… tror jag.

Jo, jag har nog bara ett svar kvar nu.

Fortsättning följer 😉

 

Om att leva, Om att skriva

Saker man kan göra istället för att skriva

  • Titta på Star Wars: Episode II – Attack of the Clones.
  • Färga håret i fel färg. (Och få panik över att det inte blev som en tänkt fastän det faktiskt blev rätt bra ändå.)
  • Blogga. Förstås.

star-wars-attack-of-the-clones

 

 

Om att skriva

Idag, imorgon eller i övermorgon

För  några dagar sedan fick jag en idé till en ny scen i slutet av ett kapitel. Jag skrev och orden flöt fint. En till två nya sidor blev till.

Tyvärr hann jag inte skriva klart. Minns inte riktigt vad som stoppade mig, men gissar att det var det vanliga. Mat, gå och lägga sig eller liknande.

Och nu har jag inte skrivit på min nya scen på flera dagar. Det har  bara varit för mycket annat i vägen. Och jag vill ha lite tid och känna mig fokuserad när jag väl sätter mig. Inget hafsande och stressande.

Så, om jag inte är för trött i kväll kan jag få ihop slutet av scenen. Eller imorgon kväll. Eller… Ja. Ni vet 😉

Skrivtips

Skrivtips 26 – Vad är väl ett namn?

Idag skriver jag om vikten av rätt namn på sina karaktärer. Karaktärsnamnen bidrar till att skapa en helhet. Med ett namn kan du t.ex. sätta en känsla för vem karaktären är, vilken bakgrund den har och i vilken tid den lever.

Vad väcker t.ex. namnen Astrid och Rebecka hos dig?

Det kan hända att fler känner och tänker som du inför vissa namn. Dessutom är namn, i viss mån, generationsbundna . Dubbelnamnen har inte riktigt kommit tillbaka än, men jag tror att de inte ligger långt bort eftersom populära namn på barn som föds idag är namn som var vanliga för generationen gammelmormor/-morfar/-farmor och gammelfarfar. På ett ungefär då…

Dessutom finns viss klassbetoning på namnen. I Sverige talar vi inte så mycket om olika samhällsklasser men de finns ju. Vad heter en svensk pojke eller flicka som växer upp i ett helvitt område där de boende tjänar långt över medelsnittet? Eller ett svenskt barn som växer upp i områden med arbetslösa och många som tjänar långt under medelsnittet? Vad heter man i olika generationer om man kommer från andra länder? Följer deras namncykler ens samma mönster som våra?

För att skriva trovärdigt krävs alltså viss research emellanåt och den kan vara viktig att göra för de namn man väljer. Så att rätt känsla skapas. Så att läsaren placeras rätt i tid och rum.

Okej, då har du lyckats hitta rätt namn till dina karaktärer. Vad händer om du bryter detta och sätter ”helt fel” namn på din karaktär. Hur påverkar det hur du ser på henne eller honom?

Själv råkade jag när jag återupptog en historia efter något års uppehåll skriva fel namn på en huvudkaraktär. Det slutade med att jag beskrev honom annorlunda. Han blev hårdare till sättet. Bara för att namnet påverkade min bild av vem han var. Nu ville jag inte ha honom sådan och förstod inte vad som hände. Men när jag insåg namnbytet skrattade jag gott åt mig själv, bytte tillbaka och skrev om. Han blev den jag tänkt mig igen En mjukare kille.

Denna trendkänslighet och vaksamhet för namn kan dock leda till att karaktärerna kommer att heta samma. Välj kanske inte toppliste-ettorna av namnen för vilket år de nu må vara födda. Kanske kan det vara idé att kika lite neråt på listan om du vill vara mer unik.

Själv har jag vid några tillfällen prickat in  namn som figurerar i internationellt kända dystopier och känner att det inte är jätteroligt att flera av mina karaktärer heter samma som välkända böckers huvudpersoner. Jag har alltså inte härmats, utan råkar bara vara lite trendkänslig. 😉

Kan hända att jag är namnpetig, men det skulle vara roligt att höra hur andra tänker? Fler med namnbryderier? Oavsett vilket, lycka till med namnvalen!

 

 

 

Böcker

Aldrig ensamma – Anna Jakobsson Lund

aldrig ensamma jakobsson lundAldrig ensamma är andra delen i en trilogi som börjar med Tredje principen. En dystopisk svensk serie som utspelar sig i en framtid där allt är styrt av några få och där man inte har rätt att ifrågasätta.

Jag har försökt undvika spoilers här för tvåans handling, och är du nyfiken på första boken kan du läsa mer om den i ett inlägg jag skrivit tidigare.

Handling
Fortsättningen tar vid där den första boken slutade. Huvudepersonerna Levi, Leymah och Ava gömmer sig. De ska vara med och infiltrera Systemet och störta dess ledare. Samtidigt misstänker de att någon i den innersta kretsen spelar ett dubbelspel. Frågan är bara vem. De kan inte lita på någon, knappt sig själva ens. Inte med tanke på hur vissa människor kan ta sig in i andras medvetanden för att planera tankar och styra handlingar. De tankar man tänker, är de ens egna?

Reflektion
Aldrig ensamma har en spännande handling och staden som målas upp skapar en fin kuliss i en relativt rå och otäck värld. Lite svårt har jag dock att hänga med i svängarna ibland och jag har svårt att greppa hur själva medvetandeintagandet går till. Jag fascineras av tanken på att man kan gå in i andras medvetanden och styra andra personer på så vis. (Men så är jag också ruskigt förtjust i filmen Inception som bygger på samma princip, även om man in den filmen kommer åt det omedvetna på ett litet annat sätt än i de här böckerna.)

Världen som presenteras är rå och kall. Jag gillar att karaktärerna talar om andra vägar än våldets väg och jag gillar att de bryr sig om varandra.

Vill du läsa en annorlunda svensk ung-vuxen-bok med en härlig dystopisk ton då borde den här passa perfekt.

Köpsugen? Du kan hitta den här eller här.

Och vill du läsa ett utdrag från den kan du kika in hos mig när jag skrev om den tidigare.

Stort tack till Anna Jakobsson Lund som skickade mig recensionsexemplaret!

 

Om att leva

Refuseringarna förökar sig

Jag begriper det inte. Hur jag kan ha räknat fel på att jag bara ska ha en refusering kvar? Eller ja, jag menar förstås att jag ska ha kvar ett svar. SVAR. Inte REFUSERING. (Vad är det för inställning?!) Svar från förlagen alltså. De jag skickade till i somras. Och jag begriper inte hur jag kunnat räknat fel på hur många som svarat.

För idag fick jag en refusering till. Fast det hade jag liksom redan räknat med att jag fått från det förlaget… Hm. Är det de som är förvirrade eller är det jag?

Hur som helst så borde jag ha ett – eller rentav två(!) – svar kvar nu.

Eller?

Om att läsa

Bokcirkelval

Att vara med i en bokcirkel är riktigt roligt. Jag läser böcker jag i annat fall inte skulle ha läst – åtminstone de gånger jag tar mig samman och faktiskt läser de valda böckerna som ligger lite väl långt från trygghetszonen som oftast utgörs av ungdomsböcker, dystopier och fantasy eller vissa klassiker och chick lit.

Sist dissade jag visserligen Vi måste prata om Kevin, Lionel Shriver eftersom jag kände att den skulle vara för tung (Kevin sköt ihjäl lärare och elever på sin skola) och jag tänkte att jag har nog med dysfunktionella familjer på jobbet. Jag kände inte för att läsa om dem också. Däremot ångrar jag att jag inte tog mig samman och läste dagens bokval Sara Lövestams Hjärta av jazz, en ungdomsbok som de andra överlag gillat. Men det går väl att ta igen, tänker jag.

Eftersom jag lämnade cirkeln innan nästa bok bestämdes är det med stor spänning jag inväntar besked om det blev boken jag föreslog: Av oss blev det aldrig några riktiga damer, en antologi med 18 berättelser om könsroller och feminism, eller om det blev någon av de andras förslag. Bra förslag det med, men det är ju ”min” bok jag helst vill få vald. 😉

collage kevin jazz damer