Ryggen, skrivandet och tränandet

Jag har dålig rygg. Ingen bra förutsättning för att skriva hela dagarna. Att sitta någon timme i taget funkar om jag tar en paus, rör på mig och väcker ryggen till liv. Men även då märker jag av det nästa dag. Att jag inte orkar lika länge. För att inte tala om att jag kan märka det på natten. Enda godkänt sängläge då är på rygg. Jag sover inte gärna på rygg. Känns obekvämt. Men att välja smärta eller inte är valet rätt lätt. Ryggläge it is.

Inte sitta för länge

Jag vet att jag behöver träna mer. Redan görs några enklare övningar här hemma för att stävja problemet. De skulle behöva kompletteras med annan träning. Gärna gruppträning för det har jag alltid gillat. Speciellt core. Men som det ser ut idag skulle jag inte ens klara ett core-pass. Jag behöver mjukstarta med enklare yogapass. Gå mer. Springa är tyvärr en belastning i nuläget och även basjympapass kan göra att ryggen tar stryk. Knäppt är att jag vet att jag får mer ont om jag inte tränar, ändå lyckas jag inte riktigt ta mig samman att träna mer på helgerna. Känner mig ofta trött. Samtidigt vet jag att träning ger energi. Jag om någon borde veta det som låg på 2-3 gruppträningspass per vecka för några år sedan. Pass som dessutom kunde kompletteras med en tur till gymmet. Även då hade jag ont och klarade inte vissa saker pga ryggen. Så tyvärr kan det inte lösa problemet helt och hållet. Kanske därför ett träningsmotstånd finns här? Jag vet att det är bra, men det tar inte bort bekymret helt och hållet.

Upp och stretcha ibland

Det fina med att jag kommer börja nytt jobb är att jag kommer ha mer tid för mig själv. Jag kommer kunna träna igen. Inte bara lite sporadiskt utan jag kommer ha tid, och förhoppningsvis ork, att göra det ofta. Göra det hela lite bättre. Gissa om det är en se ljuset i tunneln-känsla 🙂

 

Annons

Det dina ögon ser – Christina Wahldén

Det dina ögon ser är som vanligt när det gäller Christina Wahldéns böcker en ungdomsbok som handlar om ett viktigt ämne. Hennes böcker kan fungera som diskussionsunderlag i skolan när man tar upp vad det nu må vara – militära veganer, incest, prostitution eller att ha en förälder i fängelse, för att nämna några. Och så denna om unga brottsoffer och förövare.

Handling
Tess blir misshandlad av en klasskamrat och varken bästa vännen Molly eller klasskompisarna vill vittna trots att Tess ligger medvetslös i en sjukhussäng med stor ovisshet i om hon kommer vakna upp, och i så fall till vadå? Kommer hon vara sig själv? Kunna gå?

Men Molly ser sig tvungen att vittna. För Tess skull. Det är det enda rätta. Trots att hon utsätter sig för hot och klasskompisarnas missnöje. För att inte tala om att hon har en pappa som vill se mellan fingrarna. Allt för att skydda henne, till bekostnad på vännen.

Reflektion
Det dina ögon ser tar upp ett viktigt tema. Att som ung vittna och vara rädd för konsekvenserna. Vi följer även klasskompisars och föräldrars perspektiv. Hur de tänker för att rädda sig själva. Och hur konstigt det kan bli när skolsystemet inte kan skydda brottsoffer från förövare – vilka rättigheter och skyldigheter gäller egentligen? Hur kommer det sig att den som misshandlat någon, så att denne nästa dör, kan röra sig fritt på en skola där de flesta är rädda för att det ska upprepas? Frågorna blir fler än svaren. Och det är synd. Men kanske är det just det Wahldén vill uppnå, att peka på brister. Men också lyfta fakta. Så här går det till. Så här kan det vara.

Och det gör boken läsvärd. Tyvärr är det ingen stor läsupplevelse. Det är som om Det dina ögon ser riktar sig till en yngre ålder fastän vi följer artonåringars vardag. Språk och stil är väldigt enkelt. Men med ett viktigt ämne och en lättlästhet som gör den tillgänglig för en kanske icke-van läs-målgrupp kan jag ha överseende med att jag inte får mer att njuta av. Boken är intressant så jag kan rekommendera den. Men kanske mest i sammanhang där den kan användas till mer. Som för att föra en diskussion om rättsväsendet eller om utsatthet, osv… Kanske i skolan, kanske inom socialt arbete? Kanske för ett drabbat brottsoffer?

Rekommenderas.

Boken finns inte för närvarande tillägnglig på de mer vanliga internetköpställena, men det här är en bok som du kan hitta på biblioteket.

Jag har även skrivit om Wahldéns bok om att ha en förälder i fängelse, Klaras hemlighet, som jag tycker något bättre om. 🙂

 

 

Say something…

… I´m giving up on you. Ibland får man en låt på hjärnan. Den här är det just nu.

Nya spännande vändningar

Jag har tänkt på att jag tycker att berättelsen min inte är spännande nog. Jag har en synopsis som jag hållit mig till rätt bra. Den är rätt skissartad och öppen för det mesta, och därför finns möjlighet för något nytt. Något jag tror kan göra att det blir riktigt spännande mot slutet.

Ska bara försöka få in det i själva handlingen också.

 

Fick ett recensionsex…

… från Lilla Piratförlaget (fd Gilla om ni nu missat att de slagits ihop). Tredje boken i Grisha-trilogin. Yay!

City of Heavenly Fire – Cassandra Clare

Efter ett år har jag äntligen avslutat serien The Mortal Instruments med denna sista och sjätte bok City of Heavenly Fire. Som vanligt med serier som en blir fäst vid var det med ett vemod de sista sidorna lästes. För jag kommer sakna karaktärerna. Emellanåt trodde jag inte det, men de tog sig. Växte till sig och blev klokare. Precis som det ska vara.

Handling
Denna sista bok handlar förstås om att rädda världen. Inte bara den parallella värld demonjägarna lever i, utan hela vår jord. Cassandra Clare lyckats få till det, säger jag lite kryptiskt eftersom jag inte vill spoila hela handlingen.

Jag kan dock inte begripa varför någon vill ha världsherravälde över en död värld eller en värld full av demoner. Men hey, vem är jag att analysera onde Sebastian? Clary, Jace, Isabelle, Alec och Simon får i alla fall verkligen något att bita i.

Om de lyckas? Tja, vad tror ni?

Reflektion
City of Heavenly Fire är lång. Över 700 sidor. Men det funkar. Kanske att bihistorien med Emma, Julian och de föräldralösa barnen bitvis är lite väl tårdrypande och moraliserande, samtidigt fyller den en funktion där krigets konsekvenser blir tydliga. Allt är inte fräcka vapen, runor och list. Utan snarare smärta och förluster. Sorg. Det glöms kanske ibland bort i den oftast mycket spännande handlingen. Så visst lite övertydlighet får en väl ta. När budskapet är gott.

Jag överraskas en aning av hur Clare löser slutet. Och sådant gillar jag. Att jag inte lyckats lista ut alla delar. Men sedan låter hon ändå det rosenskimrande ta över. Och det är lite too much. Men överlag tycker jag om denna sjätte och sista bok i The Mortal Instruments-serien.

För serien som helhet hade jag en riktig dipp när jag läste tredje boken, City of Glass, vilken gjorde att jag lade undan serien ett bra tag. Tur då att jag inte gav upp (bl.a. tack vare pepp från vännen jag lånat böckerna av) för jag gillade verkligen de tre sista. Karaktärerna har jag ju stört mig på emellanåt liksom vissa lösningar Clare gjort, men överlag gillar jag serien. Och kan rekommendera den.

Om en nu inte vill läsa kan en alltid kika på filmen som baseras på första boken. Eller ta en titt på tv-serien. Filmen har jag sett och jag föredrar boken flera gånger om. Serien, ja den kommer jag säkert ta en titt på någon gång, men mest av ren nyfikenhet. För som sagt, böckerna kan väl knappast slås av den. Eller?

 

Köpsugen? City of Heavenly Fire kan du hitta t.ex. här och här.

 

 

Skriva det jag vill

Med start på fredagen och avslut på söndagen blev det tre dagars intensivt skrivande. Fast på en kursuppgift. Inte det där manuset som jag längtar efter att få klart. Men nu inga studier i sikte på hela terminen. Kan alltså skriva på det jag vill. Inte ens några jobbansökningar att formulera. Bara skriva manus.

Och lite blogg förstås. 🙂

Liknelser likt annat

Det snöar. Och åskar. Weird or what?! I alla fall. Eftersom det snöar kom jag att tänka på liknelser. Inte metaforer, för det är lite annorlunda. Jag är ingen höjdare på liknelser. Tycker ofta att det känns långsökt när jag själv försöker skriva att något liknar något annat. Men nu när snöflingorna far runt utanför fönstret fem våningar upp i luften kom jag att fundera på vad de skulle liknas vid.

Snöflingorna är nämligen enorma. Men hur snyggt blir det i en bok. ”Snöflingorna var enorma.” Nej. Inget vidare. Men om en då istället skriver att de är som något annat hur hitta rätt liknelse för rätt känsla? Stora som vantar? För att fånga vinterkänslan. Stora som dammtussar. För att fånga lättheten. Stora som golfbollar. För att fånga formen och färgen…  Ni fattar.

Liknelser får bli min nya grej. Något att uppmärksamma i texter jag läser. Se vad jag hittar för favoriter och för hatobjekt. Se hur jag gör själv när jag skriver och se om jag använder/använt liknelser utan att ha tänkt på det.

Kom gärna med tips. Någon liknelse du gillar, eller om det finns klyschiga som du undviker in i det sista. Hur gör du?

Skriva läsa leva – med framtidshopp

Jag har sagt upp mig!

Lättnad.
Och en liten känsla av ha! där fick ni!
Eller rätt stor faktiskt 😉

Men jag kommer sakna värsta bästa kollegorna med en himla massa kloka tankar och goa värderingar kring hur vi ska arbeta och möta familjerna och barnen. Det är ett gäng jag tror på.

Och jag kommer göra annat. Jobba mer själv. Jobba med mindre barn. Deras föräldrar. Och här i Göteborg. Så mycket närmre. Så oändligt mycket närmre. Jag kan – om det krisar till sig – till och med gå till och från jobbet. Eller skaffa cykel!

Plugga. Träna. Orka! Skriva.
Som ni ser, en massa förväntningar och förhoppningar.
Framtidshopp helt enkelt.

Jag har sagt upp mig!

 

 

 

Bokpaket i brevlådan

Titta här vad jag har köpt. Igår trillade ett efterlängtat bokpaket in i brevlådan – eller ja, inte riktigt så eftersom det inte fick plats i brevinkastet och brevbäraren fick ringa på, men ändå. Charlotte Cederlunds debut Middagsmörker. Signerad och allt. Yay!

Helst vill jag börja läsa på en gång fast då jag har en annan bok att avsluta först (kommit drygt halvvägs av typ 750 sidor!) och en kursuppgift att göra klar i helgen blir det nog att suga på karamellen lite till.

Men snart så 🙂