… blir jag glad när kaktusväxten blommar 🙂
(Blir visst lite suddigt när jag lägger upp den… Men det går allt att se hur fint rosa den är.)
Månad: mars 2016
Superhjältar, danskt och franskt
Påsken inleddes med biobesök, Batman vs Superman: Dawn of Justice. En film som troligen är lättare att hänga med i om man sett Man of Steele, vilket jag förstås gjort. Två gånger. Är lätt förtjust i dessa superhjältekaraktärer och gillar filmerna som kommit på senare år. Gillade också denna även om den kanske hade lite väl tunn story. Men snygg action och eftersom det var det jag ville ha ska jag inte klaga.
Påskhelgen fick på så vis också avslutas med ett biobesök. Igår såg vi The Danish Girl. Ruskigt fin och vacker film.
Förutom att påskhelgen gått i filmens tecken (har hunnit med några på tv:n också, bl.a. The Amazing Spiderman – den från 2012) har soundtracket i helgen och under skrivandet/redigerandet fått vara påskigt. Jesus Christ Superstar av Andrew Lloyd Webber. Den vanliga manusspellistan fick alltså stå tillbaka för istället att följa påskhelgens mer traditionella kristna tema.
Och så hann jag med lite franskt också. Franska naglar blev det nämligen när det andra lacket togs bort. Internationellt värre här hemma i påsk med amerikanska superhjältar, brittisk musikal, danskinspirerad film och fransk skönhet 😉
Svengelskan spökar
Dumma egenheter en kan lägga sig till med när en skriver, som beror på det engelska språket, är att en envisas med att skriva t.ex. sin och sitt om allt. Som att han höjer sin hand… Eller att hon reder ut sitt hår... För ja, så funkar det i engelskan. Fast på svenska går det ju utmärkt att skriva att han höjer handen och vi är liksom med på noterna och tänker att det är den egna handen som höjs, eller?! Och jag som så gott som alltid läser på engelska när det gäller engelskspråkiga författare är förstås starkt påverkad av engelskans grammatik i mitt eget skrivande.
Jag är nu (tack och lov) hyfsat medveten om detta men trots det slinker svengelskan in ungefär hela tiden. Därför har jag en hel del sådant här, förutom alla andra skrivolater, att rensa bort i redigerandet. Really looking forward to this 😉
Klar!
Jag är klar.
Och jag som tänkt skriva hela helgen.
Men det behövdes visst bara 5240 ord till för att bli klar.
Okej, jag sparar lite. Min huvudkaraktär ska få göra en avslutande betraktelse på kanske två, tre sidor. Sedan kommer manuset vara klart. Men jag vill spara hans reflektion till sist. Så att jag får ihop det. Alltså har jag tänkt att jag kommer skriva hans betraktelse/reflektion när jag redigerat igenom allt.
Men jag är klar.
Wow!
Tänk att få skriva
Det är påskhelg. Jag arbetar idag skärtorsdag men sedan har jag ledigt över påsk, som så många andra med kontorstider. Ljuvligt! För jag hoppas få skriva varje dag, och bara på påskafton har vi något inbokat.
Tänk att få skriva – vad en kan längta efter det 🙂
Tacksam
Ett avsnitt av Game of Thrones, ett av Gotham och ett av The Middle. Och glass med banan på det. Och lite popcorn.
Fast vissa kvällar räcker inte ens det efter helt galna arbetsdagar. Att jobba med barn som är symtombärare för familjers kriser tar ibland bara lite för mycket av en. Speciellt när de vuxna beter sig värre än sina barn.
Tack och lov för att en har det som en har det. Och tack och lov för att nya dagar kommer efter de gamla.
Sakta men säkert kommer slutet närmre
Ett litet tag nu har det mesta av skrivandet hamnat på helgerna. Jag har inte riktigt haft huvudet med mig på vardagskvällarna och eftersom jag håller på och skriver de avslutande kapitlen på lilla boken min vill jag vara hyfsat skärpt när jag väl sätter mig.
Igår blev det 2506 ord. Och jag är så oändligt glad för att jag skriver snabbt när jag väl slår mig ned med datorn i knäet. För med ungefär en skrivdag i veckan då jag producerar allt från enstaka tusentalet ord till ett större tusental kan jag ändå känna mig rätt nöjd med skrivtakten. Mest nöjd hade jag visserligen varit om jag fått till några tusen ord under vardagskvällarna också, men eftersom jag känner mig tveksam till över hur bra de orden skulle bli kanske det ändå är bra som det är. Svårt bara att acceptera att det sällan blir mer och att det inte går snabbare.
En vecka i taget kämpar jag mig alltså framåt. Och nu är det inte långt kvar innan jag kan börja redigera. Inte långt alls… 🙂
Bokbryderier – läsa vadå?
Jag är mellan böcker. Eller inte riktigt. Jag har några som jag läser lite i. Som Mattias Boströms Från Holmes till Sherlock (den köpte jag förresten på bokmässan och fick den signerad. Alltid roligt med signerade ex tycker jag. Och så läser jag Linjen av Elise Karlsson för den hade vi till förra bokcirkelmötet som jag inte gick på då jag jobbade sent och som jag slutade läsa eftersom jag inte skulle gå…
Dessutom ligger en bok jag läser typ någon gång om året sedan jag fick den för över tjugo år sedan på nattduksbordet. S.E. Hintons Star Runner. Så den kan jag ta upp om kvällarna när jag vill läsa någon sida innan ögonen säger godnatt. Där ligger också Patrick Rothfuss The Slow Regard of Silent Things som jag fortfarande inte läst klart och som jag egentligen borde börja om med för den har jag läst i en evighet och den är värd bättre för den är så otroligt vacker.
Men bortsett från detta ströläsande är jag mellan böcker. Helst skulle jag vilja läsa en serie. Något som ger mig lite att göra ett tag. Gärna dystopi eller fantasy. Jag har en serie i åtanke, så det får bli en titt i bibliotekskatalogen.
Hur står det till med läsningen för er andra? Läser ni en eller flera böcker på en gång?
Middagsmörker – Charlotte Cederlund
Då var den läst, den efterlängtade debuten Middagsmörker av Charlotte Cederlund. En ungdomsbok som utspelar sig norra Norrland i samisk miljö med härliga fantastiska inslag av samisk myt och tradition. Så roligt med svensk fantasy. Mer sånt tänker jag.
Handling
Áili kommer till sin döda mammas uppväxtby mitt i vintern efter att pappan dött, för att bo hos morfadern, en man som gör vad han kan för att glömma att dottern dog vid födseln av barnbarnet och som inte tar emot Áili med de öppna armar han borde. Byn, liksom släkten, är okänd för Áili då hennes pappa noga såg till att hon inte skulle ha med sitt samiska arv att göra. Ett arv hon nu får uppleva kommer med krav och stora konsekvenser. Hon har nämligen en förmåga till magi som troddes vara utdöd, och nu visar det sig att Áili är den enda som kan skydda byn och samerna från en stor fara.
Reflektion
Middagsmörker är intensiv. Händelserna staplas på varandra i ett tempo som får mig att nästan tappa andan. Jag är glad att jag inte är den sextonåriga huvudpersonen när allt drar igång. Hennes ensamhet och utanförskap, mitt i den samiska gemenskapen, är kännbar och påtaglig. Ändå önskar jag mer hjärta och smärta, eller ja snarare kanske lite andhämtning och reflektion. För ämnen som misshandel, missbruk och att förlora sina föräldrar far liksom förbi. Är jag månde för gammal för ungdomslitteraturen? Eller för mycket socionom? 😉 Men bortsett från önskemål om små ”vilopauser” är boken en riktig bladvändare och jag drar med mig Middagsmörker på pendeln och på lunchen. Jag kan inte sluta läsa helt enkelt.
Norra Sverige med sina samiska trakter och den utsatthet som samerna upplever på olika vis är inte helt okänd för mig då jag vistats ett antal somrar och vintrar i norra Norrland. Men annars är samernas situation och deras historia, relativt okänd för många svenskar. (Hur många kan inte inte mer om indianerna i Nordamerika – ursäkta, menar förstås urinvånarna.) Just därför gillar jag att Cederlunds bok utspelas i den här norrländska och samiska miljön eftersom hon därmed sätter fingret på något mycket viktigt. Jag ser verkligen framemot den spännande fortsättningen på Middagsmörker. Rekommenderas!
Vill du ta del av ett utdrag från boken kan du läsa min smakebit här.
Köpsugen? Spana in Middagsmörker t.ex. här eller här. Själv köpte jag den direkt från Charlotte Cederlund och fick då ett signerat ex 🙂
Framtiden är snart här
Tycker du att tiden går fort? Det gör jag. Och nu är det en månad kvar till att en ska ha bestämt sig för om en vill söka några kurser på högskola och universitet.
Jag är som vanligt ruskigt sugen på att gå en kurs, kväll eller distans, men vet samtidigt att det här med nytt jobb och få in en kurs samtidigt kan vara lite lurigt. En vill liksom inte ta ut sig. Speciellt inte när jag vet att vardagen och de där överblivna tjugo procenten som jag faktiskt inte kommer jobba troligen kommer att fyllas på ändå. Saker som träning och att blogga, skriva och att läsa bör förstås också få gott om utrymme. Det var nämligen länge sedan jag kände att jag hade tid. (Att ha tid. Smaka på orden, tänk tanken ”ha tid” och känn känslan. Som en reklamfilm för något vitt och mjukt och behagligt… 😉 ) Jag vill inte ”bara” försöka hinna få in allt som jag vill göra utan även att ha lite utrymme över när jag fått in det.
En kan ju alltid drömma. Så vem vet. Kanske jag söker en liten kurs eller två på halvfart innan den 15 april och sedan låter beslutet vänta till sommaren när en ska ge besked om en vill ha sin eventuella plats eller inte. För söka kan en ju alltid göra. Eller hur?!
Skriva läsa leva 