Om att läsa

Bokbryderier – läsa vadå?

collage linjen holmesJag är mellan böcker. Eller inte riktigt. Jag har några som jag läser lite i. Som Mattias Boströms Från Holmes till Sherlock (den köpte jag förresten på bokmässan och fick den signerad. Alltid roligt med signerade ex tycker jag. Och så läser jag Linjen av Elise Karlsson för den hade vi till förra bokcirkelmötet som jag inte gick på då jag jobbade sent och som jag slutade läsa eftersom jag inte skulle gå…

Dessutom ligger en bok jag läser typ någon gång om året sedan jag fick den för över tjugo år sedan på nattduksbordet. S.E. Hintons Star Runner. Så den kan jag ta upp om kvällarna när jag vill läsa någon sida innan ögonen säger godnatt. Där ligger också Patrick Rothfuss The Slow Regard of Silent Things som jag fortfarande inte läst klart och som jag egentligen borde börja om med för den har jag läst i en evighet och den är värd bättre för den är så otroligt vacker.

collage se hinton rothfussMen bortsett från detta ströläsande är jag mellan böcker. Helst skulle jag vilja läsa en serie. Något som ger mig lite att göra ett tag. Gärna dystopi eller fantasy. Jag har en serie i åtanke, så det får bli en titt i bibliotekskatalogen.

Hur står det till med läsningen för er andra? Läser ni en eller flera böcker på en gång?

Annonser
Böcker

Middagsmörker – Charlotte Cederlund

middagsmörker cederlundDå var den läst, den efterlängtade debuten Middagsmörker av Charlotte Cederlund. En ungdomsbok som utspelar sig norra Norrland i samisk miljö med härliga fantastiska inslag av samisk myt och tradition. Så roligt med svensk fantasy. Mer sånt tänker jag.

Handling
Áili kommer till sin döda mammas uppväxtby mitt i vintern efter att pappan dött, för att bo hos morfadern, en man som gör vad han kan för att glömma att dottern dog vid födseln av barnbarnet och som inte tar emot Áili med de öppna armar han borde. Byn, liksom släkten, är okänd för Áili då hennes pappa noga såg till att hon inte skulle ha med sitt samiska arv att göra. Ett arv hon nu får uppleva kommer med krav och stora konsekvenser. Hon har nämligen en förmåga till magi som troddes vara utdöd, och nu visar det sig att Áili är den enda som kan skydda byn och samerna från en stor fara.

Reflektion
Middagsmörker är intensiv. Händelserna staplas på varandra i ett tempo som får mig att nästan tappa andan. Jag är glad att jag inte är den sextonåriga huvudpersonen när allt drar igång. Hennes ensamhet och utanförskap, mitt i den samiska gemenskapen, är kännbar och påtaglig. Ändå önskar jag mer hjärta och smärta, eller ja snarare kanske lite andhämtning och reflektion. För ämnen som misshandel, missbruk och att förlora sina föräldrar far liksom förbi. Är jag månde för gammal för ungdomslitteraturen? Eller för mycket socionom? 😉 Men bortsett från önskemål om små ”vilopauser” är boken en riktig bladvändare och jag drar med mig Middagsmörker på pendeln och på lunchen. Jag kan inte sluta läsa helt enkelt.

Norra Sverige med sina samiska trakter och den utsatthet som samerna upplever på olika vis är inte helt okänd för mig då jag vistats ett antal somrar och vintrar i norra Norrland. Men annars är samernas situation och deras historia, relativt okänd för många svenskar. (Hur många kan inte inte mer om indianerna i Nordamerika – ursäkta, menar förstås urinvånarna.) Just därför gillar jag att Cederlunds bok utspelas i den här norrländska och samiska miljön eftersom hon därmed sätter fingret på något mycket viktigt. Jag ser verkligen framemot den spännande fortsättningen på Middagsmörker. Rekommenderas!

Vill du ta del av ett utdrag från boken kan du läsa min smakebit här.

Köpsugen? Spana in Middagsmörker t.ex. här eller här. Själv köpte jag den direkt från Charlotte Cederlund och fick då ett signerat ex 🙂

 

Om att leva

Framtiden är snart här

Tycker du att tiden går fort? Det gör jag. Och nu är det en månad kvar till att en ska ha bestämt sig för om en vill söka några kurser på högskola och universitet.

Jag är som vanligt ruskigt sugen på att gå en kurs, kväll eller distans, men vet samtidigt att det här med nytt jobb och få in en kurs samtidigt kan vara lite lurigt. En vill liksom inte ta ut sig. Speciellt inte när jag vet att vardagen och de där överblivna tjugo procenten som jag faktiskt inte kommer jobba troligen kommer att fyllas på ändå. Saker som träning och att blogga, skriva och att läsa bör förstås också få gott om utrymme. Det var nämligen länge sedan jag kände att jag hade tid. (Att ha tid. Smaka på orden, tänk tanken ”ha tid” och känn känslan. Som en reklamfilm för något vitt och mjukt och behagligt… 😉 ) Jag vill inte ”bara” försöka hinna få in allt som jag vill göra utan även att ha lite utrymme över när jag fått in det.

En kan ju alltid drömma. Så vem vet. Kanske jag söker en liten kurs eller två på halvfart innan den 15 april och sedan låter beslutet vänta till sommaren när en ska ge besked om en vill ha sin eventuella plats eller inte. För söka kan en ju alltid göra. Eller hur?!

surikat förvånad
”Jaha, då var det dags igen. Kurser i höst. Förslag någon?”

 

 

Om att leva

Saker jag gjorde i helgen

– promenerade
– öppnade presenter
– åt på favoritpuben
– skrev på mitt manus
– var på magisk Melissa Hornkonsert
– gick på fik och mumsade chokladtårta
– började läsa Middagsmörker och bloggade om densamma

imageimage

 

Frågor, Om att läsa

En smakebit på söndag – Middagsmörker

middagsmörker cederlundEfter ett smakebitsuppehåll (har bl.a. annat skrivit på egen berättelse på söndagarna) bidrar jag idag med en smakebit som kommer från Charlotte Cederlunds Middagsmörker, svensk fantasy i samisk miljö. Hittills har boken varit mycket svår att lägga ifrån sig 🙂

Utdraget kommer från början, sidan 13, när huvudpersonen, som motvilligt placerats hos släktingar eftersom inga andra kan ta hand om henne, kommer till sitt nya hem:

image

Fler smabitar hittar du hos Mari. Trevlig söndag!

en smakebit på söndan

Om att leva, Om att skriva

Vadå trött – igen!

Jag blir så trött. För nu är jag trött igen. Sådär så att huvudet är en mosig röra och kroppen tung och klumpig, och ingen ork finns över.

Efter några få månader med en sjukskrivning på tjugofem procent för att komma ikapp mig själv (och förhindra större frånvaro) med rätt bra sömn och arbetsdagar då jag börjat senare har jag faktiskt blivit piggare, känt mig fräsch och snabb i tanken igen. Men nu, efter en veckas mjukstart med sovmornar och lugna arbetsdagar på min huvudsakliga arbetsplats där jag har en åttio procentig tjänst, är jag återigen trött. Och jag har svårt att tro att det är jobbrelaterat. För så illa har liksom inte veckan varit.

Vårtrötthet? En reaktion på ljuset? Pollen?

Oavsett vad det kommer sig av har det lett till att tisdagens härliga effektiva kväll med bl.a. produktiv skrivtid nu endast är ett minne blott för kvällarna därefter har, minst sagt, gått i trötthetens tecken. Är så trött på detta mönster. Jag tror det kommer bli bättre – men hey! – ska jag nu drabbas av vårtrötthet?! Not funny.

Skriva tänker jag göra. Men inte ikväll när orden envisas med att slinka undan. Lyckas nätt och jämt dra fram dem igen när de smiter sin väg. Och jag har känslan av att jag får fram fel. Att det som slank undan gömde sig bakom ett annat som puttades fram och som visserligen duger men som inte är rätt. Det duger inte till manuset. Där vill jag ha rätt ord från början. Inget letande och rotande i gröthjärnan där orden hopas utan nyanser. Tur att det är helg, eller vad säger ni? 🙂

 

Böcker

Ur askan – Leigh Bardugo

ur-askan-bardugo grishaGrisha-trilogins tredje bok Ur askan avslutar serien fint och jag känner mig glad över att jag fick reda på att serien fanns och ännu gladare är jag för recensionsexemplaren som jag fått från förlaget. Inte nog med att de var snygga, innehållet höll också vad det lovade.

Handling
Ur askan handlar förstås om att Alina ska övervinna Skuggmästaren, säger jag lite kryptiskt utan att avslöja för mycket av de tidigare böckerna I ljusets makt och Stormens ögaAlina lider av sviterna efter senaste sammandrabbningen med Skuggmästaren och tvivlar på sig själv och sin förmåga. Hon undrar också vilka som är att lita på. Mal distanserar sig och hon saknar honom, sin bästa vän och den som hennes hjärta brinner lite extra för. Men så finns ju prins Nikolai med löften om en framtid med makt och rikedom i oändlighet. Som om det inte räckte med att Skuggmästaren vill ha henne vid sin sida för att härska över Ravka. Frågan är vad hon själv vill, mer än få slut på kriget och finna den sista främjaren, den som kommer göra henne lika mäktig som Skuggmästaren och ge henne en chans att övervinna honom.

collage bardugo grishaReflektion
Med stor spänning skriver Leigh Bardugo fram oss till slutet. Ett slut som faktiskt överraskade mig en aning. Och det är ju alltid bra att en kan bli lite förvånad över vissa vändningar. Jag gillar också att Ur askan beskriver hur Alina ”bara” är en vanlig människa trots sin upphöjdhet till helgon med speciella gåvor att fånga ljuset. Överlag har karaktärerna många ödmjuka och goda drag. Humorn är viktig och trots elände orkar de skoja, vilket skapar karaktärer lätta att tycka om.

Alina, Mal och Nikolai har sin lilla triangel där Skuggmästaren hela tiden svävar över dem som ett mörkt moln. Kanske kan jag tycka att kärleksdramat kunde varit än starkare? Eller att känslan av vanmakt skulle fått vara större? Det är det intressanta med boken, att jag ibland upplever den som en saga – för det är som om jag betraktar allt med viss distans. En distans som ändock bidrar till engagemang och njutning. Så om du vill ha en härlig fantasyberättelse där du får försvinna bort i ett rysk-inspirerat landskap eller vill ha en välskriven sagolik historia som lockar till sträckläsning då är Ur askan helt rätt. Rekommenderas!

Köpsugen? Du kan hitta den t.ex. här eller här. Och tack än en gång Gilla för recensionsexemplaren 🙂