Mer om konflikten och skrivprocessen

Dramaturgi och spänningskurvor, konflikter och vändpunkter. Mål och vägen dit. Aspekter av skrivandet som jag aldrig förr ens ägnade en tanke. Jag bara skrev. Skrev så som jag lärt mig när jag läst. När jag sett filmer och serier. Det spelade ingen roll om jag var åtta, arton eller tjugoåtta. Jag följde dramats struktur. Det hade satt sig utan reflektion om vad jag gjorde, hur jag gjorde eller vad jag borde göra.

När vi som skriver och läser tar en närmre titt på vad berättelserna handlar om utmärker sig oftast handlingen, dess karaktärer och vad som gör att den, och de, drivs framåt. Här finns den yttre handlingen eller konflikten, som en ram, och så karaktärerna som bär sina konflikter själva med alla eventuella val de ställs inför. De äger de inre konflikterna.

Eftersom jag skrev om konflikten i helgens skrivtips kom The Writeful Blog att skriva vidare på ämnet då det väckte en del tankar hos henne. Jag tycker det är så roligt när sådant sker, att det vi bloggare läser hos någon annan leder vidare till egna inlägg. Det skapar en dynamik kring skrivandet som i alla fall jag inte blir mätt på. Självklart borde jag tydligare nämnt i mitt helginlägg om konflikten att jag också tänker på att karaktärers val också är en sorts konflikt, precis så som Katarina skriver i sitt inlägg. Läs gärna det för att fylla på med vad det finns för olika sätt att se på konflikten och fundera lite på vad du själv befinner dig i den här tankevärlden. För ett antal år sedan befann jag mig ju inte alls i den. Trots att jag levde i den.

Kul det där hur en applicerar något i sitt eget skrivande som en snappat upp utan att ens vara medveten om vad en faktiskt gör. När jag håller på att sätter ord på skrivandet och skrivprocessen kan jag förundras över hur många bitar det är att tänka på för att få till en bok – om en nu alltså inte ”bara” lyckats ta det till sig ändå 😉

Nu kommer nästa bit. Att förklara vad jag gör och sätta ord på det. Vad det finns för processer att ta hänsyn till. Ingen enkel sak, men jag lär mig. Bland annat genom fantastiska skrivbloggare som allt som oftast sätter ord på vad vi håller på med, vi skrivtokiga…

Hur fungerar det för er andra som skriver? Hur har ni ”lärt” er att skriva?
(Kanske är det t.o.m. värt ett eget inlägg? 😉 )

 

Annonser

12 reaktioner på ”Mer om konflikten och skrivprocessen

  1. Jag har också insett hur otroligt många delar det ändå är i att skriva en bok. Det är inte bara att få ur sig berättelsen, det är knappt början.
    Undan för undan lär jag mig mer och mer genom feedback och genom att läsa andra böcker och plötsligt få en förståelse för vad som fattas. Om jag har tur 🙂 Men det finns nog mycket kvar att lära!

    • Ja, lärandet tar nog aldrig slut. Kul ändå att vi som läser andras böcker får så mycket gratis i hur vi själva ska/kan/bör göra så att vi när vi skriver redan har mycket med oss, rent omedvetet. Och genom att bli medveten kommer också en större förmåga och en bemästring av skrivandet som ett hantverk tror jag 🙂

  2. Sedan jag började skriva skönlitteratur för snart fem år sedan så har jag lärt mig enormt mycket på vägen av alla fel jag gjort. Jag har aldrig gått någon skrivarkurs utan det är faktiskt alla underbara bloggar som hjälpt mig mycket. Sedan har jag fyllt på med skrivhandböcker och framförallt testläsare som tyckt till om min text. Att komponera en bok är en hel vetenskap och det skulle aldrig gå om jag satt helt själv på min kammare 🙂 Så jag håller med om att din och alla andra skrivarbloggar ger härlig inspiration och är ett bra lärforum. 🙂

  3. När jag började bodde jag utomlands och både då och efter att jag kom hem hade jag inte råd med någon skrivkurs. Så jag fick idka självstudier via handböcker en masse, jag läste alla artiklar jag kom över, följde bloggar och även ett amerikanskt skrivforum som lärde mig jättemycket, både om skrivprocessen men även om hur vissa saker fungerar olika i tex usa jämfört med i sverige vad beträffar förlag, agenter, osv. Fullärd blir man nog aldrig, men jag tycker det är kul att hela tiden lära sig mer och mer, det finns alltid något nytt att ta till sig. 🙂

    • Förlagsvärlden och att bli utgiven är en huvudvärk jag än så länge sluppit men där finns ju jättemycket att lära. Annars är jag både själv- och kurslärd. Men kurserna har mest varit som komplement till vad jag läst själv och behållningen har varje gång varit att träffa andra som skriver, och att få diskutera sina och andras texter 🙂

      • Ja, det gör ju det! Jag har hört andra säga samma sak, att den största behållningen, eller det enda man inte kan få genom att läsa, är just textdiskussionerna. Sedan tycker jag många skrivkurser verkar ha ett upplägg som bygger på att skrivövningar och spontanskriv om ett visst ämne och det har aldrig roat mig. Jag kan liksom inte skriva på beställning och speciellt inte om saker som inte intresserar mig. Numera vet jag ju att det även finns kurser där man kan arbeta med egna projekt, så skulle jag gå en idag skulle jag nog välja en sådan 🙂

      • Jag har gjort både och. Och trivts med både och. Att skriva på ”beställning” är svårt men efter ett tag kom jag in i det och nu kan jag tycka det är kul med sådana övningar, lite som en tankeutflykt som överaskar och tar en på oanade färder 🙂 Men just textdiskussionerna har varit största behållningen. Både att prata egen text, men också andras har varit otroligt lärorikt.

  4. Jag gick en skrivarkurs på Luleå Tekniska Universitet och tyckte den var jättebra. Vi skulle skriva ett helt manus på en termin. Det bästa med den (förutom att man hade lektörer som läste hela manuset och att vi även fick lära oss att ge respons på varandras texter) var att det var på den jag träffade min testläsare. Dock har vi aldrig träffats irl för kursen var helt på distans 🙂

    • Jag gick också en manusskrivarkurs på en termin och fick en jättebra testläsare som hängde med ett tag efter och gav feedback på ett nytt manus. Också utan att ses irl. Tyvärr har vi tappat kontakten nu…

  5. Jag skulle väl säga så här, att skriva det lärde jag mig tidigt. För jag berättade alltid. Det jag lärt mig genom att skriva böcker handlar mer om att lära mig läsa det jag skrivit, att få syn på det som finns och det som inte finns i form av dramaturgi och allt det där som ska till för att det ska bli en roman. Sen tror jag att jag aldrig blir fullärd, utan för varje text händer det något annat, någon ny tanke om skriva och läsa som får mig att lära mig helt andra saker. Så jag fortsätter lära mig båda på något vis, skriva och läsa, att hitta bilder för att beskriva det.

    • Det är en viktig del det du säger att lära sig läsa det som en själv skriver. Att se sin egen text är, tycker jag, riktigt svårt. Jag börjar bli bättre på det och det känns skönt, att jag kan lära mig och utvecklas. Men än finns mycket att lära 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s