Med nya ögon syns bristerna bra

Jag lärde mig ett nytt ord för någon vecka sedan. Eller nej. Inte ett nytt ord för ordet kände jag till. Det jag lärde mig var betydelsen av det i skrivsammanhang. Överbearbetningar. Alltså när vi som skriver blir för övertydliga. (Det var Gabrielle som skrev så föredömligt om det häromveckan)

Vi tjatar liksom om samma sak utan att det är nödvändigt eftersom läsaren ändå klarar att förstå texten.

När jag gått igenom mitt ”gamla” ungdomsmanus här i helgen ser jag att detta är en av bristerna. Inte så att jag gör det hela tiden, men för ofta för att det ska vara bra.

I övrigt behöver några stycken stramas upp och några ska tas bort, någon karaktär kan behöva förstärkas också. Jag tycker inte jag behöver lägga till något. Men vem vet, det kanske jag ändrar mig kring.

Oavsett känns manuset rätt okej. Jag behöver inte skämmas för att jag skickade det till förlag förra våren/sommaren. Jag tycker fortfarande att jag läst publicerade böcker som varit sämre på många områden. Och visst, en är oftast blind för ens egna brister, och ja, manuset kan fortfarande bli bättre, men ändå. Jag behöver inte skämmas. Vissa stycken och scener är faktiskt riktigt bra. Målet nu är att se till att det blir lika bra överlag. Antingen på egen hand eller med kursens hjälp.

Det jag tycker är roligt med att upptäcka bristerna är just det. Att jag upptäcker dem. Jag har utvecklats. Jag är inte lika trött på manuset och kan se det med nya ögon, och jag har lärt mig mycket om skrivhantverket under året som gått – ofta tack vare många bra inlägg från bloggare, lektörer och handböcker. Så skönt att märka en utveckling, för hur kul hade det varit att skriva om det inte gått framåt. Nej, det hade inte varit något för mig, hur roligt jag än tycker det är att skriva. Lite utveckling vill jag allt se. Eller vad säger ni? Jag är väl inte ensam om att tycka så?

 

Annonser

6 reaktioner på ”Med nya ögon syns bristerna bra

  1. Just det där tycker jag är väldigt roligt med, när man själv både hittar sina egna brister (och vet vad man ska göra åt dem) samt när man ser att man utvecklats. 🙂 Så upplyftande för ett skrangligt författarego 🙂
    Hihi, om jag får retas lite så är nog ”för övertydligt” ett bra exempel. 😉
    Nä, nu ska jag vara snäll igen. Jag har själv haft problem (och har troligtvis fortfarande) med just övertydlighet i mina texter. Man vill så gärna försäkra sig om att innebörden går fram att man säger samma sak flera gånger fast på olika sätt. Eller gestaltar ett skeende och förklarar sedan vad det betyder. Arghh. Jag försöker fortfarande rensa bort sånt i mina texter, men av någon lustig anledning hittar jag dem lättare i andras. Jag fick också en aha-upplevelse av hennes inlägg, samt ett annat som jag läste, ska se om jag hittar det… Jo, här är det: http://www.helpingwritersbecomeauthors.com/on-the-nose-dialogue/
    Det fick mig att se på dialoger på ett nytt sätt.
    Klart du inte ska skämmas, det ska man aldrig. Säger hon som skickade ett helt oredigerat manus till tre av de största förlagen i början av min bana… Där kan man prata om att skämmas. 😀

    • Haha, ja det där med nybörjarmisstag… men helt oredigerat… ojdå! Tack för att du delar med dig. 😊
      Att läsa mitt genomarbetade manus som fått feedback både under och efter skrivprocessen gör mig ändå glad. Visst det kan fortfarande bli bättre men jag verkar liksom inte vara helt hopplös på det här med att skriva, även om jag korta stunder tror det. Nej. Hopplös är jag bara på vissa bitar (som med att vara för övertydlig!). 😉
      Kul och intressant om dialoger. Får se till att ha det i bakhuvudet när jag granskar dem. Kanske upptäcker tokigheter där som jag inte tänkt på än. 😃

      • Haha, ja det var nog inte min bästa idé så här i efterhand 😉 Skämskudden åker fram varje gång jag tänker på det… 😀
        Ja, visst var det intressant? Jag älskar dialoger men de bästa är nog de som säger lite mer än det som sägs, så att säga…

      • Absolut. Eller iaf i litteratur och film. Att prata om en sak och mena något annat händer visserligen i vardagen. Men hjälp om det skulle vara så hela tiden. Kommunikation är ju svårt nog ändå 😉 Men som sagt, ska allt se över hur mina tonåringar uttrycker sig och vad de egentligen menar i dialogerna mina. Det kan nog allt bli lite mer dynamiskt – om jag tror det passar då…

  2. Jo. Jag brukar märka ut det med X3 (eller hur många gånger det är nåt som sägs ut) och ibland ska det vara kvar och andra gånger ska det bort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s