Om att skriva

Manusvelandet

Nu börjar det bli tjatigt. Men det här med att välja manus till kursen känns rätt viktigt och att jag lutar åt det mer bearbetade och redan refuserade manuset beror till stor del på just att det är bearbetat. Dystopin är drygt dubbelt så lång och kräver mer då den är tyngre till handling och har en mörkare ton. Men varför inte passa på att ta ett mer obearbetat manus och utnyttja det faktum att jag dels får respons från kursdeltagare, och dels från handledaren? Jo, för att jag är trött.

Jag är trött som i utarbetad. I vintras var jag nära hundraprocentig sjukskrivning men lyckades få till det att bara vara sjukskriven på deltid eftersom jag av tidigare erfarenhet vet att det här med att vara hemma inte är min grej. (Var arbetslös i några månader för en evighet sedan och höll på att bli tokig av att inte ha något att göra. Visst det låter kanske som en dröm, men när en inte valt sysslolösheten själv då blir den mest nedbrytande. I alla fall är det så för mig.)

Och jo, jag vet att det kanske är dumt att arbeta deltid och samtidigt studera på heltid, men hey ekonomi och sånt får också räknas in. Jag vill testa och se om jag kan få ihop och är redo att gå ner i arbetstid om det krävs.

Så vem försöker jag övertyga om att välja ungdomsmanuset mer än mig själv? Vem försöker jag hitta argument för, för att välja ungdomsmanuset, mer än mig själv? Och varför blir det så viktigt, övertygandet om att detta är manuset jag ska välja? Jo, för att jag nog egentligen skulle vilja jobba med dystopin. Få möjlighet att få feedback på något som kräver mer av mig. Det är ett manus som i nuläget lockar lite mer trots att det skulle vara rätt krävande. Och jag vet inte om jag orkar. Och jag vill göra det bästa.

Alltså tänker jag säkert kan lära mig en hel del av mina inlämningar på ungdomsmanuset och på att få respons från handledaren även på det. Sådant som jag kommer kunna applicera på dystopin sedan. På samma gång vet jag ju att ungdomsmanuset blev refuserat – visserligen med en positiv refusering, men det var ingen som sa ändra det eller det så skulle de kanske vara intresserade… Jag sparade dock några förlag för att inte bränna alla broar, men förlag som finns idag, kanske har försvunnit om ett år. Fasiken vad svårt. Jag som bara vill lära mig, utvecklas, och bli förbaskat bra på att skriva. Men att välja! Tänk att det skulle bli det jobbigaste. 😉

 

Annonser

2 reaktioner till “Manusvelandet”

  1. Jobbigt! Du har mycket att ta ställning till och det är superbra att du tänker på din hälsa. En sak är säker i alla fall: Oavsett vilket manus du väljer så kommer båda att garanterat växa av den respons du får. Men jag känner igen velandet. Så där höll jag på i somras och det var först när jag satte mig ner och skrev något slags synopsis, eller snarare än berättelse till mig själv, om vad de båda texterna handlade om på ytan och under ytan och vad jag var ute efter att egentligen berätta osv som ett av manusen lyste starkare än det andra.
    Håller tummarna – tror att du snart kommer på hur du vill ha det.

    1. Tack för pepp och omtanke. Det värmer 🙂 och ska fundera lite på det du säger, vad jag vill med de olika manusen. För att jobba med det jag tror är enkelt behöver ju inte betyda att det är det är vad jag mår bäst av.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.