Perspektivbyten

I manuset har jag en huvudkaraktär. Eller egentligen är de tre. I ett och samma kapitel blandar jag ibland mellan dessa tre karaktärers perspektiv i tredje person.

Okej, så här är det uppbyggt. Först har vi karaktär A, efter fem kapitel kommer karaktär B. Karaktär C omnämns men dyker upp lite längre fram. Jag tycker att hon är den som har den tydligaste egna ”rösten”. De andra är mer lika varandra men jag försöker ändå utmejsla skillnaderna i deras respektive avsnitt.

I alla fall. En fråga jag fick från gruppen på kursen, var om det kan bli rörigt med flera perspektiv i samma kapitel. Jag blandar inte hej vilt utan de har sina egna avsnitt/kapitel. Dessutom undrade kursdeltagarna vad perspektivbytena tillför. Ärligt talat var detta inget jag tänkte på när jag som nittonåring skrev det här manuset. Men jag tror att jag gjorde det – och fortfarande gör det – för att jag ville beskriva händelseförloppet utifrån de olika karaktärerna, då de upplever olika saker som för handlingen framåt. Roligare att vara där the action is, så att säga.

Men jag har tänkt på det i efterhand, och än mer efter frågan på kursen, och granskar därför varje perspektivbyte. Överväger nyttan med det och funderar på jag borde låta huvudkaraktär A få mer plats att föra handlingen framåt eller så… Som nittonåring var det här med hur, vad och varför inte något tänkte på. Under tonåren kom liksom berättelserna till mig, slogs om att bli nedtecknade och jag funderade nästan aldrig på vad jag skrev. Jag ville bara skriva.

Men eftersom jag inte längre skriver enbart för min egen skull utan har målet att bli utgiven behöver jag kunna sätta ord på varför jag gör som jag gör. Jag behöver tänka till.

Så det gör jag nu. Jag tänker till. Och vad jag jobbigt det är. Allting är mycket enklare om en inte behöver tänka på om en gör si eller så, blir det bättre eller sämre…. Och det jag tycker behöver inte andra hålla med om.

Men perspektivbytena då? Vad tror ni? Någon som läst böcker där detta varit suveränt eller katastrof? Tips på vad jag kan tänka på? (Själv tycker jag förresten att Mortal Instruments-serien är bra på karaktärsperspektiven då jag upplever dem som tydliga om än kanske inte så röst-olika.)

Annonser

24 reaktioner på ”Perspektivbyten

  1. Menade de vad perspektivbytena inom kapitlet tillför eller vad de olika perspektiven generellt tillför? Jag tänker som du, det blir mer fast paced om man switchar ofta och ett byte av perspektivperson kan ge en känsla av att det hela tiden händer saker någonstans. Och det är ju jättemånga författare som anammar den metoden, så jag tycker nog frågan (av de andra) var lite märklig. Har de aldrig läst en bok som varit skriven så och insett effekten det får på drivet, liksom? 🙂

    • I gruppen är jag den enda som skriver YA. Två skriver för målgrupp 9-12 (drygt) en skriver lättläst för barn (de tre är publicerade) en testar att skriva för vuxna och en testar för ungdom (testar = första gången de skriver en bok). Kanske de inte läser så många ”snabba” böcker? Själv tycker jag det känns rätt med bytena men ser att de emellanåt inte ”krävs”. Speciellt inom kapitlen då. Annars gillar jag också att läsaren får lära känna karaktärerna och att de ses med andra karaktärers ögon så att de blir mångbottnade. Dessutom tycker jag det passar den här sortens bok. I min ungdomsbok har jag bara ett perspektiv, liksom i flera liggande ungdomsmanus.

      • När menar du att det krävs vs inte krävs då? Mycket handlar ju om vilken effekt man vill uppnå med, inte bara det rent informativa. Men visst kan man göra fler kortare kapitel och sätta varje POV i ett eget kapitel istället a la Kepler. Eller så gör man som Åsa Hellberg och har fler korta scener i olika POV i varje kapitel. 🙂 Allt går och inget är förbjudet. Det är det fina 🙂

      • Kepler och Hellberg har jag inte läst men har sett liknande alternativ i andra böcker och ibland har det funkat jättebra och ibland inte…
        Själv märker jag att vissa partier när jag byter perspektivet inte tillför något särskilt mer än att jag gillar dem. Så det blir lite att döda någon älskling ibland 😉

      • Aha, du menar lite som att själva _scenen_ inte tillför så mycket annat än ett avbrott i en annan del av handlingen? Isf kan det ju vara ett problem, det håller jag med om. 🙂

  2. Säger som Katarina, knepig fråga att ställa på kursen, perspektivbyten är ett väldigt vanligt sätt att skriva på. Kvinnan på tåget är tex en bok där perspektivet byts ofta, och den blev ju en mild succé 😀
    Jag skriver i jag-form (för att det kommer naturligt) och tycker snarare att det där enda perspektivet är en brist som behöver kompenseras för, vill ju inte förlora tempot som flera perspektiv ger.
    Nä, stå på dig 🙂 så länge perspektivbytena inte känns som ping-pong att läsa så tror jag att de är en styrka.

    • Kvinnan på tåget får jag ta tag i snart då. (Vet inte varför jag skjuter den framför mig…) Jag-perspektiv har jag bara testat en eller två gånger och tycker det är ett svårt perspektiv men det är nog ovana.
      Just ping-pong-känslan är väl den jag är extra mån om att undvika och därför funderar mer än vanligt på vad som funkar i texten just nu.

  3. Perspektivbyten kan ju tillföra så mycket och bredda berättelsen, så jag instämmer i ovanstående kommenterare: en rätt konstig fråga. Huvudsaken är att vara tydlig, så läsaren hänger med i vems värld saker utspelar sig för tillfället.
    Annars tycker jag själva frågeställningarna kring varför man skriver en viss sak, om ett visst ämne, ur ett visst perspektiv är bra att löpande ha med sig.
    En sak jag tyckte var extra intressant i ditt inlägg var sammansättningen av din skrivgrupp, har aldrig tänkt på det tidigare eftersom mina skrivkompisar skriver någorlunda samma typ av texter som jag, men den biten kan ju vara superviktig. Feedback från sådana som inte förstår formen kan ju få motsatt effekt, alltså göra manuset sämre. Det finns rätt mycket engelska bloggposter om faran med skrivargrupper, exempelvis den här: https://janefriedman.com/dangers-of-writing-groups/
    Punkt 2 & 3 är tänkvärda i synnerhet.

    • Det måste jag ta en titt på. Har tänkt mycket på vilka man får feedback ifrån (och vad man själv ger respons på) utifrån erfarenhet av dels skrivandet i sig, dels vad man har för litterära preferenser. Om vi leker med tanken att jag är professionell lektör skulle t.ex. inte deckare vara rätt genre att bedöma, eller svåra vuxenböcker som brukar få typ August- och Nobelpris. Jag förstår mig inte på den sortens litteratur…
      Våra grupper på kursen är helt indelade utifrån efternamn. Vet inte om det är bra att vi slumpmässigt valts så men jag får iaf vidgade perspektiv. Rätt skönt att inte alla skriver dystopier 😉 Och tanken är att vi ska lära oss ge respons så det ska bli intressant att se vad detta mynnar ut i. Fokus är snarare skrivövningar än egna projekten. För dem får vi handledning från kursledarna. (Som tur är kanske?)

      • Man kan ju tänka lite så här, att om en blind leder en blind i en för båda okänd miljö så stöter de oundvikligen in i saker. På samma sätt kan det ju vara med feedbackgrupper.
        Läste ett annat blogginlägg i ämnet (minns inte var) att kunskap om den egna identiteten i skrivandet är jätteviktig just i skrivgrupper eftersom man måste vara sann mot sig själv och ha modet att vara det, ska man göra som ”alla andra” säger blir det oundvikligen varken hackat eller malet. En egen osäkerhet i kombination med mycket splittrad feedback kan ju bli rent skadlig. Sedan är det svårt att veta vad man ska lyssna på såklart, och vara säker på att man reagerar med objektivitet snarare än ett sårat ego. Men det bottnar nog i den egna grundtryggheten som skrivande människa.
        Det är intressanta saker att fundera kring eftersom man behöver och vill ha feedback, men samtidigt vill att den ska vara bra och gagna ens arbete. Som du skriver bör det vara någon som kan lite om genren, jag skulle exempelvis inte göra mig som fantasytestläsare. Med det sagt så är det alltid kul att få input från folk som skriver i andra genrer, just barnböcker tycker jag inte är en egen genre, det är en egen värld med egna genrer. Hur är det att ge feedback på barnböcker? Du kanske har barn och är insatt? För mig skulle det vara som att läsa på grekiska 😄

      • Ja nog kan det bli en del famlande om vi saknar redskap, kunskap och erfarenhet för att vägleda andra.
        Själv har jag sällan känt ett behov att att behöva lyssna till andra utan gjort många bedömningar själv om jag upplevt det jag skriver är bra dåligt. Nu räcker detta inte ända fram men att lita på sig själv är också viktigt och att jämföra med annat som är ”bra/dåligt” tror jag ändå man kan komma långt med sitt skrivande.
        Att bedöma barnlitteratur tycker jag är rätt okej. Har gått en del kurser i just barn/ungdomslitteratur och läst en hel del för barn i yrket. Men att bedöma barnlitteratur för yngre åldrar än 7,8 år tycker jag är svårt. Som tur är slipper jag det 😉
        Nu under hösten har jag läst två förlagspublicerade böcker (ungdomsgenren) som jag själv inte skulle bedömt var färdiga. Så det där med att bedöma litteratur är ju riktigt knepigt. Känns rätt godtyckligt i slutändan helt enkelt. Vem avgör vad, och vem kan säga något om det jag skriver, egentligen? Lite hopplöst att tänka så. Lika bra att följa magkänslan och vara nöjd med sitt eget resultat så får folk tycka vad de tycker. Ungefär så 😉

      • Jag skriver under på det sista! 😄 Magkänslan är viktig, för om man inte litar på sig själv vem ska man då lita på? Sedan kan vettig input vara guld värd.
        Ja, ibland råkar man ut för böcker som verkligen inte känns färdiga, men som ändå är utgivna. Det är lite av en gåta det där.
        Okej, men då har du koll på barnböcker i stort, jag har inte läst en sedan jag själv var barn – om man inte räknar att jag läst om Eva Bexells böcker om morfar prosten flera gånger som vuxen, sanslöst roliga!

  4. Så här tänker jag: Väl genomförda perspektivbyten kan verkligen fördjupa en historia, men som läsare kan jag också bli förvirrad och i värsta fall känna att jag inte kommer nära någon av karaktärerna. Om dina läsare reagerat på perspektivbytena så har de kanske en poäng, men det betyder inte nödvändigtvis att det är själva bytena det är fel på, utan kanske bara att perspektiven behöver förtydligas. Kanske behöver du ännu mer av B och C för att de ska kännas mer naturliga? Eller att du stannar bara ett ögonblick längre hos varje karaktär?

    • Av de i gruppen har ingen ännu tagit del av ett kapitel med perspektivbyten så deras reaktion är inte förankrad i något de läst av mig. (Vilket gör mig lite irriterad nu när jag tänker på det.)
      Ibland får karaktärerna helt egna kapitel, ibland någon halva var och då antingen ensamt eller varvat. Karaktär A har mest utrymme. Kapitlen är på 5-10 (?) datasidor så det rör sig om åtminstone någon sida åt gången som minst. Jag försöker verkligen utnyttja perspektivbytena till att fördjupa karaktärerna och göra detta med balans. Vad behöver läsaren för att komma nära, förstå deras personligheter och varför de agerar/reagerar som de gör.
      Mycket att tänka på i teorin men jag inbillar mig att jag får till det även i praktiken. Får se vad handledningen om två/tre veckor ger.

      • Jamen om de inte ens läst tycker jag också att det var en konstig fråga. Det går ju att komma undan med nästan vad som helst i skrivandet så länge det görs bra. Så som du beskriver din text låter den genomtänkt och balanserad.

        Förresten, jag har nyligen börjat läsa Self-Editing for Fiction Writers av Renni Browne och Dave King. Känner du till den? Den har bland annat ett kapitel om perspektiv där de diskuterar detta i detalj, inklusive bra och dåliga exempel på hur man kan kombinera flera perspektiv. Så långt tycker jag att detta är en av de mest givande skrivböcker jag läst, mycket tack vare de konkreta exemplen och att de ger nyanserade råd.

  5. Stå på dig! Känns som om du med det här blogginlägget instinktivt känner i magen att du är på rätt spår med dina perspektivbyten och jag håller med i det tänket. Jag skriver själv ur olika perspektiv, inte ping-pong-perspektiv (haha väldigt bra uttryckt av dig!) utan tydligt på så vis att de har egna kapitel. Men jag kan även låta flera perspektiv komma fram i samma kapitel men då visar jag det genom att ha en mellanrad och direkt låta den karaktären visa en tanke/åsikt på något sätt så läsaren förstår på en gång vems huvud de är i. Detta är ganska typsikt för YA. Dina skrivkurskamrater som skriver för barn förstår jag inte är hemma i det tänket. Barnböcker är inte lämpliga att skriva på det sättet så där är det nog bra att undvika det.

    • Åh om jag ändå kunde ta åt mig äran för ping-pongandet men tyvärr, den stod kloka Annika för 🙂
      Tack för att du säger att du tycker jag verkar vara på rätt köl vad gäller perspektiven. Ibland bra att lufta tankarna för friska vindar i form av era tänkvärda kommentarer också. Det hjälper helt klart.
      Precis som du är jag tydlig med bytet och i första meningen gör jag vad jag kan för att placera läsaren i rätt perspektiv. Tack för pepp!

  6. Jag använder mig av perspektivbyten i mitt romance-manus just för att jag verkligen vill låta mina läsare komma nära och förstå mina huvudkaraktärer. Kör på tycker jag och använd perspektivbyten om det känns bra och om du tycker att de tillför någonting. För jag tycker egentligen att DET är den viktiga frågan, tillför bytet någonting? Det gäller ju allting i ett manus 🙂 I en barnbok kan jag tänka mig att ett perspektivbyte snarare skulle förvirra läsaren och då får det snarare en motsatt effekt.

    • Just detta med att fundera på om det tillför något känns som en evighetsfråga. Jag kan tycka vissa saker tillför en massa bra aspekter, men i det stora hela är det en sådan där älskling som nog ändå ska bort. Men vad gott att höra att du tycker jag ska köra på med mina byten. Det gör jag, om än med lite mer granskande ögon än förut. Har fått så mycket bra från alla er som kommenterar. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s