Hejsan hoppsan de och dom

Vad mycket roligt en har för sig när en skriver. Eftersom det här manuset varit ett projekt som pågått rätt länge med olika perioder av mycket eller lite skrivande av olika anledningar upptäcker jag nu att jag velat väldans mycket mellan de/dem och dom i talspråket.

Det kommer få bli en sådan där sök-ersätt-funktion på detta. Och jag har bestämt mig för att genomgående använda de/dem. Inget himla talspråkligt dom här inte. Jag klarar inte av den övergången. För jag är en de/dem-människa egentligen.

Men någon gång, någonstans under det gångna gamla skrivandet, måste jag fått för mig att det skulle vara lite mer vardagligt språk i just dialogerna. Som om jag lyckats upprätthålla ett genomgående dom. Nej. Jag har i samma mening blandat både och. Helt utan att märka det förrän nu, vid genomläsning typ hundra.

Som sagt, vad mycket märkligheter en kan syssla med när en skriver. Jag bävar för att jag ska upptäcka ännu fler sådana här knasigheter. Som om de inte räckt med alla jag upptäckt hittills liksom. Som tur är, är jag ju inte ensam om detta. Eller vad säger ni? 😉

 

Annonser

8 reaktioner på ”Hejsan hoppsan de och dom

  1. I Limboserien har jag blandat med talspråk i dialogerna, dock inte skrivit dom. Jag har också lite svårt för just det ordet, även om man ju faktiskt uttalar både de och dem som dom när man pratar 🙂

    • Om jag konsekvent klarat att skriva dom i dialogerna hade jag satsat på det men av någon anledning får jag bara inte till det. Annars går det bra att hålla dialogerna lite mer talspråkliga. Knasigt 😊

  2. Jag vill ha de/dem. Alltid. Har aldrig skrivit dom. Någonsin. Varken i mitt manus, mail eller ens i sms. Jag är nästan lite väl korrekt ibland. Sådär så att jag får gå tillbaka och redigera ett mail för att det inte ska låta alltför torrt!
    Å andra sidan är det inte så att jag vill lyncha de som skriver dom. Bara man gör det på ett snyggt sätt 🙂

  3. Jag använder alltid de/dem, men kan läsa en roman med ”dom” i utan att störa mig på det. Enda gången det varit jobbigt var när uppläsare i ljudbok sa ”dem” men uttalade ”de” som ”di”, fast hen inte pratade någon som helst dialekt i övrigt.
    Ibland när jag skriver och är riktigt trött använder jag ”de” även när det borde vara ”dem”. Får sedan panik vid genomläsning och måste använda sökfunktionen på vartenda de/dem i hela texten och kontrollera att det är rätt. Lite maniskt sådär 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s