Tid och tålamod, tålamod, tålamod

Att skriva på en bok det tar ju en väldans massa tid. Att ha tålamod att ägna tiden åt detta kan det ibland vara si och så med. Jag vill ju komma någon vart. Bli klar. Och för att bli det måste jag skriva och redigera. Att fixa med manuset skulle jag kunna göra hela tiden. Varje stund när jag känner att jag inte är för trött. Men en halvtimma blir lätt två timmar. Och gissa om jag är trött då. Plus irriterad på att tiden bara försvann. Visst har jag fått gjort något, men allt annat jag borde gjort, och ville få gjort, det hanns ju inte med.

Naglarna målar inte om sig själva, katterna kan inte lägga upp mat i sina skålar och blommorna vissnar om ingen vattnar dem. Dammråttorna kan bli rätt stora innan de sugs upp, och äta bör en ju. Tyvärr landar inte maten i munnen utan en liten ansträngning. Som kallas handla. Sedan har en vänner och familj som en ska träffa ibland. Ett jobb att gå till och en blogg att ta hand om.

En halvtimma för redigering varje vardagkväll (ej fre inräknad) och lite mer på helgerna. Denna tid ska samsas med uppgifter för kursen. Inte nog med att allt ovan även ska få plats alltså. Vila krävs förstås också för att ha ork. Till allt.

Att skriva är en heltidssysselsättning som jag ibland inte har tid och tålamod till. Som nu. Trots att jag fått en liten paus. Jag vet att det går upp och ner men mörka december underlättar verkligen inte. Bara att vänta. Tålamod, tålamod, tålamod.

 

Annonser

9 reaktioner på ”Tid och tålamod, tålamod, tålamod

  1. Känner igen mig 🙂 Jag har på senaste tiden satt mål för hur mycket jag FÅR skriva varje vecka, snarare än mål jag strävar efter att komma upp i. Blir så nedbruten av den där tröttheten som kommer när jag bara kör på, och försöker undvika den. Tålamod är svårt, särskilt när man som jag är helt utan, och bara vill komma i mål! Paus låter smart!

    • Visst blir man trött. Jag märker att otåligheten påverkar hur jag skriver/redigerar också. Att jag inte vilar i orden, smakar på dem… Om det nu går att förstå?! Men texten blir mer stressad och forcerad. Alltså, tålamod. Andas och ta det lugnt. Lätt att säga. Jag får öva på att göra det också. 😉

      • Igenkänning! Förstår absolut vad du menar med att inte vila i orden, tidigare hamnade jag där alltför ofta och blev nedbruten av hela skrivprocessen.

      • Usch det låter som att den där nedbrutenheten nog skulle kunna slå till om jag inte är vaksam. Blir ofta rätt trött nuförtiden när jag arbetar med manuset. Små steg, it is!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s