Det här med poesi

Jag är inget stort fan av poesi. Jag gillar inte att behöva tolka allt för mycket. Jag vill liksom begripa det mesta ändå. Ja, så enkel är jag.

Men för kursen har vi i uppgift att läsa en diktsamling. Eftersom Tomas Tranströmer stod i bokhyllan blev det han. Och i den diktsamlingen fanns en dikt jag nämnt förr. Romanska bågar. Den gillar jag. Kanske till stor del för att den dykt upp i sammanhang jag upplevt som trevliga.

Romanska bågar

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
    i halvmörkret.
Valv gapade bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
    Signora Sabatini,
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.

Ur diktsamlingen För levande och döda, 1989

Fin va?! Och jag tycker inte den kräver jättemycket tolkning heller. Rätt skönt det. 😉 Skönt också att jag håller på att avverka alla skrivuppgifter som ska vara klara till söndag kväll. Check på en och halv uppgift. Bara två och en halv kvar. 🙂

 

Annonser

7 reaktioner på ”Det här med poesi

  1. Jag har aldrig fattat varför man måste tolka en text just för att det är en dikt. Man kan väl läsa den som den är! Som en berättelse! Visserligen skriven på ett annat sätt än en roman eller novell, men likväl en berättelse. Som om den prompt måste analyseras och tolkas om som den egentligen handlar om nåt helt annat.
    I så fall kan man ju göra analyser och tolkningar av vilken annan berättelse som helst, öven en vanlig roman för ofta finns det ju sånt som till exempel pekar på verkliga samhällsproblem fast skrivet på ett annat sätt. Tänker på Djurfarmen bland annat. Iofs görs väl det också ibland, men det har inte samma klang över sig då.

    • Det kan bli lite mycket tolkande ibland, speciellt när en går kurser. Då ska ”allt” tolkas. Och kanske just dikter tenderar vara lite abstrakta så att det krävs någon form av tolkning för att de ska begripas. Men tolkningen ligger ju ofta i betraktarens ögon och i mina blir tolkandet lite trött. Som att jag inte har tålamodet att vända och vrida på varje strof, varje vers. Men vissa dikter är ju helt fantastiska, med eller utan tolkning. Gott det!

      • Hehe. Jag förstår dig. Mina ögon hade nog blivit vääääääldigt trötta. Tålamodet beror väldigt mycket på intresset för saken i fråga.
        Men det är ju som du säger, på kurser blir det ju lite extra med allting

  2. Den gillar jag med! Fin och skapar liksom bilder i huvudet med få ord, vilket jag tycker är väldigt intressant att studera. Jag hörde någon säga att det skulle vara nyttigt för författare (skönlitterära) att läsa poesi ibland och jag kan tänka mig att detta är en av anledningarna. De som skriver bra poesi behärskar verkligen förmågan att beröra och väcka känslor och skapa bilder hos läsaren med små medel och rätt ordval, ordföljd, meningsbyggnad osv.

    • Ja visst är det så. Och nyttan av att läsa poesi för eftertanke tror jag är stor. Själv är jag snabbläsare som sällan stannar upp för att njuta av orden, meningarna, styckena. Ibland sticker något ut, och jag kan tycka en formulering är extra fin, men det händer för sällan. Kanske också beror på litteraturen jag läser… Att läsa poesi tvingar en ovan diktläsare som mig att gå in i något ovant och lite obekvämt. En svår övergång, men nyttig. 🙂

  3. Tack för att du gjorde så att jag fick upp ögonen för den dikten. Gillar den mycket. Jag tycker om dikter som är lätta att ta till sig, men som sedan blir djupare ju mer man tänker på den, lite som den här. För mig påminner det om målningar av t.ex. Magritte. Det går att se vad det föreställer direkt, men samtidigt går det att betrakta tavlan länge och skapa sina egna associationer.

    • Vad roligt att du säger det. Jättekul att bidra till att du hittade något nytt att tycka om. Magritte fick jag kolla upp och ja visst, de motiven känner jag ju igen. Tycker också om den sortens konst. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s