Fyra sidor har prövat tålamodet. Jag gillar text där dialog finns med. Men ibland befinner sig karaktärerna där det inte sker så mycket som leder till dialog. De är ensamma och gör något på egen hand. Jag vill inte gå så långt att jag låter dem börja prata med sig själva, bara för att jag ska få skriva dialog.
Lite dialog finns på dessa sidor. Huvudkaraktären lyssnar på någon annan som pratar. Men det sker rätt kort. Överlag består dessa fyra krångel-sidor av något som jag senaste dagarna funderat på om det behöver vara med. Men jag tycker det. Här kommer t.ex. miljön in. Vi får bekanta oss med vissa detaljer, hur det ser ut och hur livet levs på vissa platser. Även karaktärens bakgrund får en fördjupning.
Jag vet – kunde jag gjort det på annat sätt? Det är frågan. Just nu kommer jag inte på någon annan väg.
Därför har jag redigerat, skrivit lite nytt. Låtit det vara, läst och redigerat och ändrat och skrivit till lite nytt igen. Framåtrörelsen har blivit… lite mer som en upp och ned-rörelse. Ni vet, som när man skakar en matta eller ett lakan. Som en våg. Dammet far iväg. Bra det. Men det är ju inte som att mattan far iväg. Den läggs tillbaka på sin plats. Så känner jag. Som om jag lyft upp eländet, skakat om, men ändå inte gjort så mycket.
Återigen – jag vet. Jag har antagligen gjort mer än vad jag känner.
Och nu är det dags att släppa dessa fyra sidor. Det är dags att släppa de två kapitlen jag jobbat med de sista två veckorna.
Nu är det dags att verkligen ändra. Så jag måste nog dra lite i bromsen. De kommande fem sidorna i nästa kapitel behöver en hel del nytt. Ungefär allt behöver skrivas om. Inte för att det är direkt dåligt, utan för att jag hittat en annan lösning på något jag inte tyckt varit bra. Kanske ska jag ägna två veckor åt nästa kapitel? Och går det snabbare… Fine. Men två veckor. Ny plan. Ny vecka. (Veckor.)
Känns rätt bra. Även om tålamodet klagar på den planerade takten. 😉
Skriva läsa leva 
Så kul att höra om din skrivprocess och tankarna som dyker upp under vägen.
Ang det här med partierna när karaktärerna är ensamma, jag älskar också dialog, när jag skrivet det så bara flyger sidorna förbi, men ibland som du säger så är karaktären för sig själv. Och då tycker jag det är bra att ha karaktärer med ett rikt inre liv. Som reflekterar över saker, försöker lösa problem, osv. Karaktärer som för en inre dialog, som har åsikter kring saker som sker runt omkring dem. Sånt tycker jag är nästan lika roligt som vanlig dialog. 🙂
Jag har blivit bättre på att fånga upp karaktärernas inre liv men ser att det är en bit jag fortfarande behöver jobba med. Jag liksom glömmer att skriva ut att de förstås funderar på – eller minns – saker. För mig är det ju rätt självklart vilka de är och vad de oroar sig för och planerar. Bra om det kommer med för läsaren också! 😉 Och jag har börjat tycka om att skriva dessa bitar också även om de ännu inte slår dialogbitarna. 😊
Tack förresten för att du säger det -att det är kul att höra om mina tankar och min skrivprocess. Känns som jag babblar ibland 😉
Jag läser just nu en roman där jag tycker det nästan är för mycket dialog, så några pratfria sidor tycker jag bara låter som trevlig omväxling.
Och om nästa kapitel verkar behöva två veckor tycker jag du ska säga till tålamodet att du kommer tjäna in den tiden senare, när du kan fortsätta bygga på en stabil grund istället för ett skakigt hastverk. 🙂
Jag ska säga till tålamodet att det får ge sig till tåls. 😊
Jag gillar dialog men är inte som t.ex Stephenie Meyer någon som skriver sida upp och sida ner med bara en massa prat. Men visst gillar jag när dialogen bidrar till att driva handlingen framåt. Både att läsa och skriva. 😉