Gryningsstjärna – Charlotte Cederlund

Andra delen i Idijärvi-trilogin, Gryningsstjärna, är snäppet vassare än ettan Middagssmörker. Jättekul att Charlotte Cederlund lyckats så bra med sin samiska fantasy-berättelse. Om du följt hennes blogg vet du att hon kämpat med uppföljaren om Skånetjejen som är tvungen att flytta till främmande släkt i norra Norrland.

Handling
Med spoilervarning av ettan då… Áili är alldeles ensam efter den stora sammandrabbningen med Borri noaidis, som är det stora hotet mot samebyn. Morfadern är på sjukhus och den enda släkting som kunde vägleda Áili i andevärlden gick förlorad i sammandrabbningen.

Hotet är inte över. Nåjdernas råd går inte att lita på tycker Áili. Ändå gör hon dem till viljes och försöker nå andevärlden för att finna det som, om det kommer i fel händer, kan förgöra byn. Men andarna ger inte de svar som väntas. Áili försöker tyda sina drömmar på egen hand liksom att hon försöker utveckla sin magiska kraft eftersom hon är säker på att hon kommer behöva beskydda byn än en gång.

Reflektion
Gryningsstjärna utspelar sig i ett vintrigt Lappland när det är som mörkast. Samernas samhälle utsätts inte enbart för magiska krafter, utan också för svenskar. Svenskar som avskyr samer och spottar på dem, kör ihjäl och plågar deras renar. En värld som känns främmande för en Göteborgare som mig. Ändå, med det främlingshat som sipprar fram i sociala medier och som avspeglas i politiska mätningar, känns historien högst relevant och nära. Det är det annorlunda som avskys, det som avviker, det man tror utnyttjar systemet.

Kritik har riktats mot Cederlund för att hon ”tagit sig rätten” att skriva om något hon själv inte är en del av i och med att hon inte har samiska rötter. Den diskussionen tycker jag är intressant. Var går gränsen för vad vi kan och får lov att skriva? Om jag inte är av en viss etnicitet eller klass, får jag då inte skriva om detta? Om jag själv inte upplevt en svårighet, får jag då inte skriva om den?

Gryningsstjärna är en ungdomsbok och jag tänker att unga, liksom jag, fängslas av miljön, magin och Áilis kamp att finna sig själv, att hon står upp för det hon tror på och testar sina gränser. Själv kan jag bli irriterad på Áilis gränstestande, och tänker att hon utsätter sig för fara. Mitt vuxen-jag stör sig helt enkelt. Vuxen-jaget, och socionomen i mig, blir dock glad över att socialtjänsten skildras trovärdigt. (Även om jag inväntar polisanmälan och att socialtjänsten tar tag i misshandeln som skedde i Middagsmörker.) Men detta är petitesser. I det stora hela är Gryningsstjärna både underhållande och spännande. Rekommenderas!

Stort tack till Opal förlag för recensionsexemplaret 🙂

Vill du köpa Gryningsstjärna? Då hittar du den t.ex. här och här.

 

 

Annonser

22 reaktioner på ”Gryningsstjärna – Charlotte Cederlund

  1. Låter som en lovande uppföljare, ser fram emot att läsa den när en kommer som e-bok.
    Som norrlänning är jag rätt bekant med situationen för samerna, där renägande samer anses, och anser sig vara, de ”sanna” samerna. Det råa hatet känner jag däremot inte riktigt igen, det känns inte helt trovärdigt. Däremot att renar plågas genom att jagas av skotrar o.s.v. förekommer, och tjuvjakt, mycket på grund av samernas sedvanerätt som irriterar skogsägare – och på grund av allmän dumhet/ondska.
    Det är inte oproblematiskt att exotiska en minoritet som i böckerna om Áili, men samtidigt kan jag som skrivande människa tycka att man får skriva om exakt vad man vill bara man är beredd på diskussionen om en sådan uppstår.
    Jag tror väldigt mycket på Charlotte Cederlunds trilogi, den kan bli riktigt stor för den har alla ingredienser. Det är iaf bedömningen efter att bara ha läst Middagsmörker, som var riktigt bra.

    • Jag har också hört att det är renar som gäller om en ska räknas som äkta same (sam? – vad är singularformen?). Det låter lite extremt tänker jag. Men annars sätter ju Charlotte ljuset på något många svenskar inte alls tänker på, eller kanske ens känner till. Som jag skrev i min recension av Middagsmörker, tror jag många svenskar kan mer om urinvånarna i Nordamerika än om samerna.
      Visst har hon lyckats bra med att få till sina ingredienser. Själv ser jag en film eller tv-serie framför mig.
      Jag tror nog du kan tycka om den här också. Jag tycker hon också utvecklats språkligt, det glömde jag skriva. Så bättre än förra på flera vis. Tajtare, men också lugnare för att huvudpersonen tillåts reflektera mer. Ja, ja. En kan inte få med allt i sina ”recensioner” 😉

      • En same, flera samer. Ja, det är ju de renägande samerna som oftast hörs i debatten, som tagit strid för sedvanerätten att ha renar på skogsägares marker o.s.v. Men det största partiet i sametinget är faktiskt jakt- och fiskesamerna, som kämpar för att exempelvis rösterna i samebyn inte ska baseras på antal renar, och för att icke renägande samer ska ha samma rättigheter i Sàpmi som renägande samer, exempelvis till fiskevatten och jakt. Samernas situation och status är självklart mycket mer komplicerad än detta, men kortfattat så anses renägande samer ofta vara de ”riktiga” samerna, men de är inte i majoritet varken i antal eller i sametinget.
        När jag var på Nya Zeeland och träffade maorier så visste de mer om samerna än jag gjorde, som bor i Norrland. Det var en ögonöppnare och gjorde att jag läste på när jag kom hem.
        Ser verkligen fram emot att läsa boken. Jag håller med om att den har stor potential internationellt, just för de exotiska inslagen.
        Haha, nej, en recension kan inte få med allt. Men den kan locka till läsning och det gjorde din 😉

      • Intressant det du nämner om ägandet och rättigheterna. Sådant som inte lyfts överhuvudtaget i någon form av massmedia söderöver. Jag vet väldigt lite om samer, men tror ändå jag vet lite mer än en del andra, just för turerna till Lappland/Norrbotten om somrarna under barndomen. Många här i ”söder” har ju inte ens varit norr om Stockholm.
        Tack, för att du säger att du tycker det jag skrev ändå lockade. Var lite trött när jag skrev… 😉

      • Vad intressant! Det är synd och skam att inte ni sörlänningar får mer del av de diskussioner som engagerar i Norrland, åtminstone engagerar de periodvis och vissa människor…
        Vad kul att du spenderade delar av din barndom här uppe! Det är sant att Norrland kanske inte är prio ett som resmål för många sörlänningar, om man inte fjällvandrar eller fiskar. Det är ju så fint här uppe! Komsi komsi 😀
        Det märktes inte att du var trött på texten i alla fall 🙂

    • Håller tummarna för dig, att du också tycker om den. Den har ju fått så fin kritik så det är kanske lätt att ha för höga förväntningar. Jag tyckte iaf den levde upp till dem. 🙂

  2. Har inte läst ännu, men tror att jag blir tvungen. Bor mitt i Sapmi, är inte same själv och kan därför inte uttala mig om hur det är att vara same bland ”svenskar”. Kommer från en svensk familj med starka band till samebyn (det var väldigt vanligt att det var så) och minns från barndomen mest det som är positivt; när de kom med renhopen (har på fullt allvar varit med när de fortfarande åkte skidor och inte flyttade djuren med skoter/helikopter), berättandet om kvällarna, kamratskapen, farfar som klippte alla karlarnas hår 🙂 Men jag är inte så naiv att jag inte förstår att rasismen drabbar samer, bara kanske inte i form av att någon spottar efter random same på Ica, snarare otäck vardagsrasism i form av kommentarer och attityder. Jag tror att många (inkl mig och svenska staten) inte riktigt har klart för sig vad det innebär att vara same, eller att de allra flesta samer inte jobbar med renskötseln. Det blir lätt en sunkig diskussion om rasbiologi i stället för kultur. Jag är (trots att jag inte läst) ett stort fan av Charlotte, vilken annan svensk bok har fått igång diskussionen på det här sättet? Här uppe går även filmen ”Sameblod” för fulla hus på biografen, tydligen helt fantastisk enligt dem som sett.

    • Jag har bekanta som sett Sameblod och som var helt lyriska efteråt. Själv är det inte riktigt min sorts film så att se den på bio känns inte aktuellt.
      Jag har varit mycket i norra Lappland som barn och har blandade minnen av samer och renar. Inga direkt dåliga, snarare tvärtom. Men rasismen är sig lik överallt oavsett om det är samer eller romer. Kommentarer – och tyvärr, spott på dem/åt dem (som jag sett tiggare utsättas för och som är en scen i första boken)- som alldeles för ofta hörs. Temat hon tar upp känns på så vis otroligt aktuellt oavsett om vi tänker samer, romer eller nyanlända eller ensamkommande.
      Hoppas du kommer uppskatta hennes böcker. Det blir kanske två olika läsupplevelser om man som jag bor ”här nere” eller ”där uppe”.

    • Vilken fin historia om din familj och samebyn och din farfar, mer sådant borde få plats i diskussionen. För det har ju funkat att samexistera väldigt länge och det får inte heller glömmas bort.
      Min erfarenhet av hatet mot samer är samma som din, alltså inga spottloskor på Ica och ingen misshandel på gatan. Men däremot en (ibland illa) dold avsky. Vad jag sett och hört har det mest handlat om renägande samer som uppfattas ha en gräddfil i samhället, de får med lastbil ”dumpa” sina renar på nyplanterade åkrar, förstöra för ”vanligt folk”, de får ersättning för rovdjursdödade renar (som kritikerna tror att samerna överdriver gällande), rykten om att de ställer sjuka renar på tågspåren, protester mot vindkraft på deras mark o.s.v. Att självmord bland unga renägande manliga samer är vanligare än bland befolkningen i stort är oroväckande och en signal om hur svårt det är att leva i den kontexten, antagligen med press från två håll. Att jobba med renar är ingalunda ett lyxliv, som vissa kritiker vill få det till.
      Nu kom vi bort lite från ämnet, med Charlottes bok, men bara att detta diskuteras tycker jag säger att hennes böcker fyller en bredare funktion än enbart som underhållning. Och allt som kan sätta spotlighten på stora frågor i samhället tycker då jag är bra.

      • Men, oj, hur kan några tänka att renskötsel skulle kunna vara ett ”lyxliv”. Det rimmar illa med alla föreställningar jag har om allt sorts ”bondeliv” dvs sköta djur och mark. De jag känner som har egna djur (hästar, får, odlingar) sliter ju så gott som dygnet runt, utan att få så mycket tillbaka.

      • Ja du, det kan man fråga sig. Just det där med friheten tror jag irriterar, känslan av att andra har det bättre och har fördelar som en annan inte har, sådant sticker alltid i ögonen på vissa. Sedan glömmer man se sammanhanget.
        När det gäller markägare så är problemet att renarna förstör planteringar = det kostar pengar. Förr när renarna kom pö om pö till större områden, vallade till fots eller på skidor, så var åverkan inte densamma som i dag när hela lastbilslass släpps på samma nyplanterade kalhygge. Men där sedvanerätten gäller så är det tillåtet att göra så, det kom domstolen fram till för några år sedan när markägare i Nordmalingsområdet tog strid mot samebyn som har sedvanerätt där.

      • Storskalighet av allt tenderar ju att förstöra naturen oavsett om det gäller renar eller nötkreatur, så det gäller ju att se till att ingen far illa i det. Svårt det där, att hitta balansen och inte bara tänka egenintressen.
        Tur att det inte märktes att jag var trött förresten (bara jag som märkte det eftersom det tog typ dubbelt så lång tid att skriva) 🙂
        Norrland, speciellt de norra delarna, tycker jag är magiskt. Fler borde helt klart turista där. Midnattssolen måste liksom upplevas.

      • Norrland är definitivt ett värdigt turistmål. Fast kanske inget för den som prioriterar fest och glamour 😄
        Nej, alla former av storskalighet riskerar att utarma marker och jord, något vi människor borde ha kommit på för sådär 50 år sedan. Men bättre sent än aldrig!
        Det var nog mest din känsla av trötthet ja, själva resultatet var 👍🏻

  3. Ja, verkligen, Charlottes tema är skrämmande aktuellt oavsett var man bor eller vem man är. All heder åt henne som vågar ta i det, och sticka ut hakan. Det är en svår balansgång det där om man har rätt att ta sig tolkningsföreträde, men jag tror att man bör ha den rätten om man skriver skönlitterärt och med gott uppsåt? Min nya huvudkaraktär kommer från samisk familj, och jag erkänner villigt att jag är rädd för reaktionerna över hur jag skildrar det när/om någon läser.

    • Jag tycker också att när någon skriver med stor hänsyn till ett ämne som inte är ”ens eget” att det är okej. Bättre kan jag tycka att någon gör det än ingen alls.
      Intressant med din karaktär. Jag förstår att du känner dig spänd inför hur det ska tas emot. Själv skulle jag nog inte ens tänkt på ditt respektive

      • … (slippery fingers) … dina respektive karaktärens egentliga bakgrund. För mig är inte sådant av stor vikt – under förutsättning att det då görs med respekt. Är förstås jättenyfiken på din historia så jag hoppas det blir en bok att ta del av en dag.

  4. Åh tack, hoppas också att någon får läsa min berättelse en dag 🙂
    Jag känner att samefrågan gått lite hela varvet runt nu, på farfars farfars tid var motsättningarna stora mellan kolonisatörerna och ursprungsbefolkningen, skottlossning vid ett eftertraktat fiskevatten etc. Sedan kom någon typ av lugn, en känsla av att vi vinner på att jobba tillsammans för att överleva, förmodligen personligheter som klickade . Det är tyvärr på väg bort igen, och klyftan växer. På riktigt känner jag ibland skuld över att farfars kunnande om naturen och samhörighet med det samiska livet dog med honom. Den skulden tog jag in i mitt nya skrivprojekt, men sett från det samiska hållet snarare än mitt nybyggarperspektiv.
    Alltså, jag blir så glad när någon söderifrån gillar vår norra landsände, säger som Marie här, komsi komsi 🙂

    • Vad roligt att du har ett gott arv att förvalta som du kan göra något positivt av i ditt skrivande.
      Jag åker gärna norröver om somrarna och förra året hade vi turen och prickade vi in veckan med värmebölja och 25 plus i Jämtland. Det hade jag aldrig upplevt förr 😉

  5. Vågar inte läsa ett ord av det här förrän jag läst både Middagsmörker och Gryningsstjärna. Har länge sett fram emot att påbörja denna serie! Nu får den hamna först i läskön.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s