En smakebit på söndag – Markus av Trolyrien

Dagens smakebit hos Mari blir från en fantasybok för barn cirka 12-15 år (tycker de där med målgrupp är svårt). Jag fick Markus av Trolyrien av självaste författaren Joseph A Davis som rec.ex. för någon dryg månad sedan, men med skoluppgifter, annan litteratur och annat som jag varit tvungen att ta tag i har jag inte kommit mer än till sidan 22.

Smakebiten är från sidan 20.

Inte kommer jag ha tid att läsa den här nu i veckan heller, för på utbildningen ska vi läsa Linn Ullmans De oroliga och göra en uppgift, en bok jag på något sätt missat helt och inte alls vet något om. Ibland är det bra att inte ha några förutfattade meningar, men ibland kan det vara lite roligt att veta vad en har framför sig.

Trevlig söndag på er!

 

Annons

Don´t think, do

Jag blev så full i skratt när jag hittade det här citatet hos Bokstund. Jag tror jag borde läst hennes inlägg innan jag lade upp mitt egna igår.

Promenader och olika framåtrörelser i all ära, men här var det ord och inga visor. 😉 Eller vad säger ni?

I tankarna sker det mesta

Jag arbetar för fullt med manuset. Varje dag blir det flera timmars arbete.

Eller nej. Inte riktigt så.

Jag arbetar med manuset i det stilla. Tänker på det ibland. Några gånger om dagen kanske. Inte när jag är på jobbet dock, där hinner jag knappt tänka egna tankar.

Det dumma är att jag inte kommit på någon superduperlösning för det jag funderar på. Ibland måste vissa saker skrivas fram. Eller redigeras fram som i det här läget. Jag måste sätta mig ner, läsa och fixa med texten. Jag kanske ska testa att skriva något av det jag funderat lite på, men som inte känts helt klockrent…

Då kommer nästa steg. Att göra det när jag har hyfsad ork och tid. Igår fanns tiden men inte orken (det gör det typ aldrig på måndagar efter drygt tre timmars möten i rad som avslutning på arbetsdagen) och idag finns tid och kanske också lite ork. Men, jag ska äta lite först. Och det vet jag ju hur det kan bli. Matkoma. 😀

Det finns alltid bra ursäkter till att göra annat. 😉

 

Egenutgivet – bra, bättre, sämre?

Jag har varit skeptisk till egenutgivna böcker och haft en fördom om att de skulle vara sämre än förlagsutgivna. Men eftersom jag läst förlagspublicerad litteratur som jag inte alls tycker håller måttet för vad jag önskar få ut är det ju bara att inse att även förlagen kan stå bakom litteratur jag upplever inte har den kvalitet jag efterfrågar.

För jag har under speciellt de senare åren insett att jag har en del krav på hur jag tycker att en bok ska vara uppbyggd med eventuell dramaturgi, trovärdiga dialoger och karaktärer. Liksom att jag har krav på vad jag förväntar mig av språk, miljö och gestaltning.

Vissa egenutgivare har nog haft för bråttom. De borde redigerat mer, uppmärksammat trovärdighet och logik, funderat över begrepp som show don’t tell och gestaltat mer, dödat älsklingar och undvikit att skriva läsaren på näsan genom otaliga överbearbetningar.

Men jag har också läst riktigt bra egenutgivare. Otroligt välarbetade böcker.

Så jag vill inte säga att egenutgivare är dåliga per automatik. Bara att om man nu sitter där och funderar på om man ska ge ut på egen hand att man kanske ska låta manuset vila. Och inte förlita sig för mycket på vad personer säger som på något sätt vinner på utgivningen själva (befinner sig i en sorts ”vi hjälper egenutgivare och det tjänar vi på då vi bara tar ut en liten avgift för det”-position). För vem bestämmer vad som är bra? Och vad är bra? Vilka accepterar en bok som skulle ha vunnit på att bearbetas mer? Och vilka gör det inte? Och när vet man att ens manus är färdigt att ges ut? Jättesvåra frågor.

Hjälp finns förstås att få för att man ska få vägledning i om ens manus närmar sig färdigt. Testläsare (sådana som skriver själva, läser mycket och som ger sig i kast med uppgiften med en seriös inställning), lektörer som visserligen kostar en slant men som bör göra ett professionellt jobb och så kan man välja att gå en kurs. Det finns manusskrivarkurser där både ens eget manus kan lyftas, men också där man får många tips om vad man ska tänka på när man skriver generellt. (Har jag glömt något?)

Nog kan tanken locka ibland, att ge ut själv. Visst, det krävs ett enormt arbete. Men då har jag kontrollen. För att skicka ett färdigt manus till x antal olika förlag och vänta i kanske ett halvår på att svar trillar in, och om det skulle bli ett positivt besked få vänta kanske ytterligare något drygt år innan boken blir utgiven, kan göra att tankarna verkligen dras åt det hållet.

Fast än är jag inte där. Inte på riktigt. För tanken som väger tyngst är att det blir förlagsförsök igen när det är dags.

Hur tänker ni andra?

 

ESC-laddningen är räddad

Någon som vet om att det ”bara” är tre veckor kvar till världens största tävling i sång/musik? Nej? Jag förstår om du missat det. För inte får vi någon uppladdning inför Eurovision Song Contest av SVT. Nope. Man anser sig inte har råd (eller något sådant). Så en stackars ESC-nerd som jag har funderat en hel del på hur jag ska hitta någon sorts tv-program eller så, något som har en presentation av låtarna och någon sorts bedömning av varje lands bidrag.

Räddningen kom från Michaela von Kügelgen och ett inlägg hon gjorde på sin blogg  #kuggeskriver, då hon hänvisade till tv-programmet som laddar upp i Finland. Inte nog med att det hålls på den härliga (dock ibland något svårbegripliga för ett otränat öra) svenskfinska dialekten, det har också hög standard. (Kallas det förresten för dialekt?)

Om ni sett de svenska SVT-programmen de sista åren har ni fått utstå några omogna gästers sexistiska kommentarer och allmänna dravel och i mina ögon ofta helt oseriösa bedömningar av olika länders låtar och bidrag. Det är ett roligt event, unikt i sitt slag, och det ska inte slarvas bort hur som helst. Inte för att det behöver vara begravningsstämning när man sitter i panelen/juryn men allvarligt talat, man behöver ju inte säga svärord i varannan mening. Jag förstår om SVT inte sänder i år. För har någon egentligen uppskattat sista årens införprogram? Det enda jag och andra halvan (som tack och lov tycker det här är lika kul som jag)  uppskattat har varit att vi fått se låtarna och att Christer Björkman berättat skvaller eller någon anekdot om artisten/urvalsprocessen odyl.

Det svenskfinska inför-programmet heter De Eurovisa. Efter att ha sett ett avsnitt av tre (råkade bli det sista för att datorn vägrade öppna de två första igår) är jag mycket nöjd. Programledaren är behaglig, skojar lite lätt, och de inbjudna gästerna är kunniga inom området, samt seriösa utan att vara tråkiga.  Så jag säger bara det – utan att ha sett alla bidragen ens – Italien! Där sätter jag mina pengar. Om jag varit en spelare.

Så alla ESC-fans därute. Här har ni det. Uppladdningen! Finns det något jag missat? Tipsa! 🙂 Och så slänger jag med Italiens bidrag. Sällan jag skrattar när jag ser musikvideos, men det lyckades denna med. Bara det är nästan värt en tolva.

 

Studiestöd x2

Ibland får jag hjälp att göra uppgifterna för skolan 🙂

Det är antagligen därför kurserna avverkas i flygande fläng, en efter en. 😉

Redigeringsstopp, musikal och kursval

Intensivt redigerande under långfredagen och förmiddagen på påskafton. Sedan tog det stopp, dels för att vi skulle bort, dels för att jag började fundera på att ändra en scen och byta ut en person mot en annan. Allt för att göra det än mer spännande, och för mig mer tillkrånglat. Dessutom har jag ett och halvt kapitel framför mig som kräver en del arbete och om jag gör personbytet så kommer det innebära ännu mer arbete. Innan jag gör det praktiska arbetet får det bli tankearbete. Därav stopp i redigerande och skrivande. Det positiva är att jag närmar mig slutet av min första del och alltså kommer kunna gå igenom allt snart igen. Det känns alldeles underbart att se att jag faktiskt börjar närma mig ett slut.

I väntan på att musikalen Passion ska börja.

Förutom att jobba med manuset har jag bl a varit på påskmusikal, dvs en musikal om korsfästelsen och händelserna alldeles innan och därefter. Oavsett om man är kristen eller inte är berättelsen om Jesus en fantastisk historia och musikalen som framfördes av medlemmarna i församlingen höll en riktigt hög, och proffsig, nivå. Men så har de uppfört den förr. Det har blivit lite av en tradition. Kul det.

Och nu är vardagen här igen. Ikväll ska jag ta en sista titt på vilken/vilka kurser jag ska anmäla mig till. Jag har i första hand tänkt någon kort litteraturkurs på distans, typ 7,5 hp – 15 hp för höstterminen. Men samtidigt överväger jag att inte gå något alls i höst. Dock, eftersom jag känner mig själv, vill jag inte stå här utan valet att kunna välja bort en kurs om några månader. Jag vill kunna bestämma mig då för hur jag gör. Så Antagning.se here I come!

Hur gör ni med eventuella kurser i höst?

 

En bokbloggares hemliga liv

Det var evigheter sedan jag hängde på en sådan där lista där man svarar på frågor. Men så hade Bokstund hittat en hos Lion’s Library och hon tyckte att den som kände sig manad kunde ta sig an frågorna och då kunde i alla fall inte jag motstå dem.  🙂

1. Hur länge har du bloggat?
Sedan juni 2012. Snart femårs jubileum!

2. Tror du att du kommer sluta blogga om böcker i framtiden?
Nej, eller alltså. Jag startade bloggen för att skriva lite varje dag och jag tyckte det var roligt att skriva om vad jag läst. Men hade jag haft ett jätteintresse för bakning, inredning eller katter skulle jag kanske bloggat om det. Bokbloggandet ligger dock närmre eftersom jag också skriver om min egen skrivprocess så nej, att skriva om katter hade inte funkat.

För några år sedan läste jag om bokbloggande och statistiken i en undersökning (som kanske är fem år gammal nu) sa att bokbloggars levnadslängd låg på ca två år. Ibland undrar jag om den undersökningen verkligen stämmer eftersom jag känner till många bloggar som hållit på längre än så.

3. Vad är det bästa med att vara en bokbloggare?
Boktipsen hos alla fantastiska bokbloggare. Många bloggar troget år ut och år in och jag tycker att sådant som Bokbloggsjerkor och Smakebitar är toppen. Då kan jag verkligen botanisera runt, hitta nya bokbloggar och få mängder av boktips.

4. Vad är det värsta med att vara en bokbloggare?
Att jag inte hinner läsa alla bra böcker jag får tips om.

5. Har du svårt att skriva rubriker till dina inlägg?
Njae… Ibland kommer jag på bättre rubriker efteråt, men jag orkar inte vara så petig.

6. Finns det någon bokbloggare som du beundrar?
Flera stycken. Speciellt de som bokbloggat i många, många år. Respekt!

7. Vilken bokbloggare skulle du vilja ha som gästbloggare på din blogg?
Gästbloggare är nog inte min grej eftersom jag inte riktigt förstått saken med det. Min blogg är ju ”bara” en liten bok-och skrivblogg. Så… Nej, jag vet inte.

8. Hur ser din rutin ut när du bloggar? T ex vilken tid, klädsel, dryck m.m.
Rutinen är nog att jag inte har någon rutin. Ibland skriver jag inlägg i förväg som jag tidsinställer, ibland skriver jag inlägg som jag lägger upp på en gång, ibland låter jag de vila lite. Ibland skriver jag i telefonen. Jag skriver mest på kvällar och på helger blir det oftast på mornar.

Jag varken äter eller dricker när jag bloggar. Helt enkelt för jag märkt att jag glömmer bort ev dryck och fika som jag ställer bredvid mig. Och eftersom jag oftast bloggar hemma, är jag klädd i hemmakläder. Dvs inte samma kläder som jag har t.ex på jobbet, det skulle bli för obekvämt eftersom jag gillar att sitta i soffan med datorn i knäet.

9. Har du svårt för att skriva recensioner?
Ibland är det svårt. Om jag inte tyckte om boken och det är en svensk författare som håller på att etablera sig, eller om jag fått boken som recensionsexemplar. (Som tur är har det ännu inte varit katastrofdåligt vad gäller rec.exen.) För jag vill inte dissa för hårt om författaren inte är ”superkändis”.

När jag tänker på det har jag faktiskt lite svårt för att kalla det för recensioner. Det låter så… pretentiöst. Trots litteraturvetenskapliga kurser och en fil kand i svenska känner jag mig liksom förmäten som säger att jag skriver recensioner på bloggen. Knasigt kanske. Men så är det. Därför känns det bättre att tänka på dem som omdömen.

10. Vad tycker du om bokbloggarvärlden?
Det är en härlig egen liten värld där mer eller mindre alla är så otroligt fina mot varandra. Jag trivs jättebra med att få vara en del av den gemenskapen.

11. Vilka taggar du för den här taggen?
Ingen alls. Utan låter den som vill vara med.

Glad påsk på er förresten!
Jag hoppas ni har det fint här i påskhelgen och att ni får något fint eller gott i era påskägg 🙂

 

Radera! Radera?

En redigeringsdag senare här har jag skrivit 819 nya ord. Det gav 2,5 sida.

En redigeringsdag senare är jag i valet och kvalet om hela 7 sidor ska bort. Det är ett helt kapitel.

Men idag arbete. Jobba duktigt två dagar sedan fyra dagar ledigt för påsk. Tack och lov för påsk. Det ger tre oplanerade dagar att skriva och redigera på. Dessutom, eftersom det är påsk har vi påsklov från utbildningen och alltså inga uppgifter att göra den här veckan. Yay!

 

Zombiemode, baksidestext och följebrev

Ljusets kraft har slagit till och nockat mig totalt. Som en zombie masade jag mig iväg till jobbet igår, hasade runt i korridorerna och försökte låta bli att dregla yoghurt vid morgonfikat när jag hummade instämmande till kollegors och chefers morgonprat. Med blicken stint fäst på datorn försökte jag sedan prestera det som krävdes och med största möjliga motstånd lyckades jag checka av två stora att-göra-punkter på min lista utan att ögonlocken föll ihop.

I hemmets lugna vrå blev det en bok och popcorn på magen i några timmar. När jag efter detta förmådde uppnå sittande position var hjärnan ändå inte fit för manusfix. Jag skrev en baksidestext för mitt manus istället. Sedan funderade jag på ett följebrev och skrev ett sådant med. Som om jag skulle ha allt klart idag. Vilket ju är oändligt långt från verkligheten. Jag skyller på Debutantbloggen. Den tenderar att ”mess with my brain” hela tiden. Inspirerar till inlägg, skapar frustration över att en själv inte är debutant, ger tips för allt möjligt bra som rör skrivprocessen och så vidare… Så nu skyller jag på Christina Schiller som skrev om sitt följebrev. Och lite skyller jag på mig själv. För jag kom att tänka på mitt förra följebrev. Inte för att jag tycker det var dåligt, utan för att jag ville skriva ett annorlunda mot det. Så då gjorde jag det. När huvudet piggnat till lite grann. Vilket jag förresten tror att chokladen bidrog till. Tillpiggnandet alltså.

Tyvärr tycks jag vara inställd på zombiemode även idag. Men jag låter inte det hindra mig. Jag har trots allt ledigt. Manusredigering, here I come!