Zombiemode, baksidestext och följebrev

Ljusets kraft har slagit till och nockat mig totalt. Som en zombie masade jag mig iväg till jobbet igår, hasade runt i korridorerna och försökte låta bli att dregla yoghurt vid morgonfikat när jag hummade instämmande till kollegors och chefers morgonprat. Med blicken stint fäst på datorn försökte jag sedan prestera det som krävdes och med största möjliga motstånd lyckades jag checka av två stora att-göra-punkter på min lista utan att ögonlocken föll ihop.

I hemmets lugna vrå blev det en bok och popcorn på magen i några timmar. När jag efter detta förmådde uppnå sittande position var hjärnan ändå inte fit för manusfix. Jag skrev en baksidestext för mitt manus istället. Sedan funderade jag på ett följebrev och skrev ett sådant med. Som om jag skulle ha allt klart idag. Vilket ju är oändligt långt från verkligheten. Jag skyller på Debutantbloggen. Den tenderar att ”mess with my brain” hela tiden. Inspirerar till inlägg, skapar frustration över att en själv inte är debutant, ger tips för allt möjligt bra som rör skrivprocessen och så vidare… Så nu skyller jag på Christina Schiller som skrev om sitt följebrev. Och lite skyller jag på mig själv. För jag kom att tänka på mitt förra följebrev. Inte för att jag tycker det var dåligt, utan för att jag ville skriva ett annorlunda mot det. Så då gjorde jag det. När huvudet piggnat till lite grann. Vilket jag förresten tror att chokladen bidrog till. Tillpiggnandet alltså.

Tyvärr tycks jag vara inställd på zombiemode även idag. Men jag låter inte det hindra mig. Jag har trots allt ledigt. Manusredigering, here I come!

 

Annonser

14 reaktioner på ”Zombiemode, baksidestext och följebrev

  1. Ljuset jobbar emot mig med 😦 Hoppas du finner lite energi, annars är ju dreglande zombies ganska söta också.
    Att pilla med baksidestexter och följebrev tycker jag är ett bra sätt att ”jobba med manuset” fast man faktiskt inte jobbar med det, när orken tryter så gör jag också det, filar lite och är i känslan. Tycker det är en bra alternativ sysselsättning när jag är för trött i huvudet. Men jag håller med om att olika blogginlägg tenderar att jäklas lite med ens arbetsplan, haha.
    Ha en härlig redigeringsdag!

  2. Att fila lite varstans – även metatextmässigt – är väl ett alldeles utmärkt sätt att jobba på sitt manus när man kanske inte just för tillfället pallar att gå in och uträtta stordåd i den dramaturgiska kurvan. Och att skriva följebrev är om inte annat en utmärkt övning i att skriva catchy och koncist. Slösa inte en massa ångest på detta följebrev bara, för det ÄR inte det som är grejen till syvende och sist. En förläggare som kontaktade mig en gång, hade helt tappat bort själva följebrevet på vägen någonstans och bad mig som hastigast att berätta lite om mig och mitt skrivande samtidigt som vi bokade in ett möte angående det manus hon var intresserad av.

    • Följebrevet tror jag får för mycket cred. Det är ju inte på grund av det som någon blir utgiven. Men visst är det kul att leka med det. Se hur det går att använda för att lyfta manuset. Om inte annat som en bra övning för att sätta ord på sin berättelse. 😊

  3. En sak till: Baksidestext = världens bästa övning! Fruktansvärt svårt! Men åtminstone på mitt förlag så skriver förläggaren denna text åt en, även om man så klart är välkommen att tycka till.

    • Också baksidestexterna är kul att leka med. Jag har inte gjort det så mycket förr men kände för det igår. Det slutade med att jag tyckte baksidan lät mer spännande än själva boken. 😉

  4. Både baksidestext och följebrev är ju sådant man kan pilla med i timmar. Dock är det ju som du säger, att följebrevet inte är allt och baksidestexten får man ofta hjälp med om man blir antagen.
    Baksidestexter är nästan lite roliga att skriva, kan jag tycka 🙂

  5. Följebrevet och baksidestexten brukar jag pilla med i det oändliga 😀 Kanske mest i någon typ av rus när jag redigerat lite på råmanuset och ÄNTLIGEN förstår vad det egentligen handlar om. Hisspitch är en annan favorit att peta med, och då planerar jag ändå exakt noll event det närmaste året där jag skulle kunna tänkas behöva pitcha 🙂
    Ljuset har slagit till mig också, kör liknande zombimode här och hoppas mest att jag inte ska somna på jobbet. Det hände en gång för några år sedan, och mitt bästa trix är att stå och jobba vid datorn (risken är dock att fallet blir så mycket hårdare). Hoppas du hittar energi någonstans igen 🙂

    • En hisspitch är nästa steg. Jag har alltid tyckt det är svårt med det korta formatet men vill förstås sätta en snygg pitch också!
      Haha! Stå och somna, det finns nog en risk just nu för det. Som tur är kan jag inte höja skrivbordet 😄

  6. Instämmer med vikten av följebrev och baksidestext, men jag tror nog de är ganska viktiga ändå. Det är ju ofta där förlaget avgör om de är intresserade eller inte, däremot instämmer jag om att manuset ju ska vara minst lika bra som följebrevet 😉 Dock har jag sett exempel på både baksidestexter och även följebrev som lovat mycket mer än vad själva manuset lyckas leva upp till, vilket ju inte är så lyckat.
    Jag tycker baksidestexter är ganska kul att skriva, och läste nånstans att man bör lägga lika mycket arbete på den som på själva manuset, vilket innebär otaliga revideringar, så det är nog klokt att börja på det tidigt i processen. Dessutom blir det aldrig så tydligt som där om man vet vad det är man skriver på och vad kärnan är i berättelsen. Det kan också hjälpa en att ringa in vad man behöver förstärka i själva manuset. Så heja heja! Och hoppas du får lite mer energi snart. Aprile dolce dormire 🙂

    • Visst är följebrev viktiga. Det håller jag med om. Tyvärr verkar det som att de ibland framställs som nästan magiska. Att de avgör om ett manus blir antaget. Jag tror inte följebrev har den makten (åtminstone hoppas jag inte det). Men visst ska de vara bra. Spegla manus, spegla författaren… Jag kommer helt klart arbeta mer med det. Kul att fixa med när jag inte orkar med manuset i sig. Och visst är det en ögonöppnare att sätta ord på sitt manus. Jag känner att den här redigeringsomgången överlag tajtar till.
      Aprile dolce dormire ja, minst sagt. Jag kan dock tänka mig lite mer av La dolce vita 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s