Egenutgivet – bra, bättre, sämre?

Jag har varit skeptisk till egenutgivna böcker och haft en fördom om att de skulle vara sämre än förlagsutgivna. Men eftersom jag läst förlagspublicerad litteratur som jag inte alls tycker håller måttet för vad jag önskar få ut är det ju bara att inse att även förlagen kan stå bakom litteratur jag upplever inte har den kvalitet jag efterfrågar.

För jag har under speciellt de senare åren insett att jag har en del krav på hur jag tycker att en bok ska vara uppbyggd med eventuell dramaturgi, trovärdiga dialoger och karaktärer. Liksom att jag har krav på vad jag förväntar mig av språk, miljö och gestaltning.

Vissa egenutgivare har nog haft för bråttom. De borde redigerat mer, uppmärksammat trovärdighet och logik, funderat över begrepp som show don’t tell och gestaltat mer, dödat älsklingar och undvikit att skriva läsaren på näsan genom otaliga överbearbetningar.

Men jag har också läst riktigt bra egenutgivare. Otroligt välarbetade böcker.

Så jag vill inte säga att egenutgivare är dåliga per automatik. Bara att om man nu sitter där och funderar på om man ska ge ut på egen hand att man kanske ska låta manuset vila. Och inte förlita sig för mycket på vad personer säger som på något sätt vinner på utgivningen själva (befinner sig i en sorts ”vi hjälper egenutgivare och det tjänar vi på då vi bara tar ut en liten avgift för det”-position). För vem bestämmer vad som är bra? Och vad är bra? Vilka accepterar en bok som skulle ha vunnit på att bearbetas mer? Och vilka gör det inte? Och när vet man att ens manus är färdigt att ges ut? Jättesvåra frågor.

Hjälp finns förstås att få för att man ska få vägledning i om ens manus närmar sig färdigt. Testläsare (sådana som skriver själva, läser mycket och som ger sig i kast med uppgiften med en seriös inställning), lektörer som visserligen kostar en slant men som bör göra ett professionellt jobb och så kan man välja att gå en kurs. Det finns manusskrivarkurser där både ens eget manus kan lyftas, men också där man får många tips om vad man ska tänka på när man skriver generellt. (Har jag glömt något?)

Nog kan tanken locka ibland, att ge ut själv. Visst, det krävs ett enormt arbete. Men då har jag kontrollen. För att skicka ett färdigt manus till x antal olika förlag och vänta i kanske ett halvår på att svar trillar in, och om det skulle bli ett positivt besked få vänta kanske ytterligare något drygt år innan boken blir utgiven, kan göra att tankarna verkligen dras åt det hållet.

Fast än är jag inte där. Inte på riktigt. För tanken som väger tyngst är att det blir förlagsförsök igen när det är dags.

Hur tänker ni andra?

 

Annonser

30 reaktioner på ”Egenutgivet – bra, bättre, sämre?

  1. Jag är nog lite tråkig och blir imponerad av alla som lyckas skriva en bok och sedan ger ut den. Det är absolut inte samma sak som att jag anser att alla böcker borde bli utgivna för en del är verkligen skräp. Fördelen med egenutgivning som jag ser det är att jag kan tänka mig att en författare som är rädd för att få ett nej från ett förlag kanske inte ens vågar försöka och då kanske ett bra manus bara blir kvar i en låda. Men väljer den författaren egenutgivning kommer boken ut

    • Min bok Älskande kvinna, kommer ut nu i vår. Trots fina vitsord från flera av de stora förlagen var det ingen av dem som ville ge ut den (och inte heller någon som hade lust att kommentera varför de inte ville 😉 Mitt förslag till den som vill ha sin bok utgiven är att ta kontakt med ett mindre förlag. De har mindre resurser än de stora; mindre marknadsföring, mindre upplaga etc men de är professionella. En bra medelväg, med andra ord.

      • Det är också så intressant det du nämner att förlag kan vara positiva till ett manus, men inte tillräckligt för att att ge ut (visst det kanske är något de inte tycker passar dem eller så, men ändå…). Professionella små förlag ska man verkligen inte underskatta. Lycka till med din bok!

  2. Bra inlägg! Jag håller med, och vill även tillägga att jag tror det är viktigt för egenutgivare att anlita duktig hjälp med korrektur och liknande. Det är nog många som tror att de fixar det själva eller tar hjälp av vänner som egentligen inte är så duktiga. Vill man ge ut en kvalitativ bok kostar det. Har tyvärr läst några egenutgivna böcker som helt skippat det steget. Eller läst och läst, jag gav väl upp efter några sidor. Tyvärr. Så det gäller att inte ha för bråttom och att inte snåla om man vill slå igenom med egenutgivning.

    • Vad roligt att du tar upp det med korrektur, för jag skrev om det också, men det blev så mycket så de raderna försvann. Plus att jag då också gnällde lite över vänner/familj som tror att testläsning innebär korrektur och enbart påpekar stavfel odyl. Kände mig med ens lite väl gnällig 😉 Men du har rätt. Korrektur är superviktigt. Jag är också petig med det när jag läser.

  3. Jag tycker inte det är fel att författare ger ut sina böcker på egen hand men för att jag ska plocka upp och läsa boken måste den i alla fall se lockande ut. Så smart att satsa lite på formgivning och givetvis att den är korrekturläst. Förlagen kan inte ge ut allt så givetvis kan det finnas riktiga pärlor även bland det egenutgivna precis som det också ges ut mycket s..t på förlag också…

    • Oja, utseendet har stor betydelse för mig med. Och inte bara utsidan. Den ska vara ”snygg” inuti också och locka till läsning med god formatering. För att inte glömma att den måste vara väl korrläst. Det är också viktigt, det håller jag med om. 🙂

  4. Otroligt bra frågeställning som jag själv brottas med nu då jag fått några refuseringar men också väntar på svar från förlag… måste börja med att säga att jag verkligen beundrar egenutgivare, för deras mod, energi och lust! Men om man ska vara stolt över sin bok även flera år senare tror jag på ; (vilket delvis skrivits ovan i olika kloka inlägg); lektör och gärna flera testläsare som gjort tummen upp, noggran redigering, med fördel ihop med en professionell person i branschen, inte ha för bråttom utan få till bästa möjliga framsida, baksidestext o s v. Och; låta manuset vila, kanske det första man gör, så klokt📚Tack för tänkvärt inlägg!

    • Det här är en viktig frågeställning för många som skriver och något som det verkligen tål att tänkas på. Jag säger inte att det ena är bättre eller sämre än det andra, bara att inget ska göras för snabbt och slarvigt. Det gäller att ta sig tålamodet att fundera på vad som verkligen blir bäst och -som du nämner – i längden. 🙂
      Tack för att säger att du uppskattade inlägget!

  5. Instämmer helt med det du säger om hybridförlagen. Tror man ska akta sig för den modellen, just för att de inte har någo intresse i att göra ens bok så bra som möjligt. Allt de vill ha är ens pengar, och inte nog med det, sedan ska de ha procent på intäkterna med. Många tror att de kommer hjälpa dem med marknadsföring och att få ut böckerna i bokhandlarna, men av de jag stött på är det bara två ”förlag” vars böcker jag sett i de fysiska bokhandlarna. De flesta andra verkar nöja sig med att göra boken tillgänglig för beställning av bokhandlarna, men skillnaden mellan att aktivt sälja in den och att tillgängliggöra är ju ganska stor. Många vet inte det. Därför tycker jag att de som väljer den modellen borde överväga egenutgivning direkt istället. Då har de iaf koll på vart pengarna går och får precis vad de betalt för. Plus slipper dela med sig av en betydande del av intäkterna sedan.

    • Jag har sett dessa hybridförlag kallas för förlag (tyvärr av bokbloggare och aspirerande författare), medan jag anser att de inte är de. Några är lite mer seriösa än andra kanske, som du säger med att faktiskt få ut böcker i den fysiska bokhandeln, dock har jag tyckt att kvaliteten varit lite sådär på de få jag faktiskt läst eller funderat att läsa. Vilket såklart är synd. Att en författare tror att boken är bra nog bara för att någon sagt det, alltså.
      Eller så är jag petig? Men, oavsett, så är jag skeptisk till dessa hybridförlag och litar inte riktigt på deras avsikter med att få ut folks manus.

      • Exakt, jag brukar inte heller kalla dem förlag, för några traditionella förlag är det iaf inte fråga om. Och det vilseleder ju folk att tro att det är värdigt alternativ till förlagsutgivning, som om det vore något som alltid funnits, när det egentligen bara, i min mening iaf, handlar om att några individer hittat ett sätt att sko sig på folks författardrömmar. På engelska kallas de vanity publishers, vilket ju egentligen säger precis vad det handlar om, men I Sverige har vi på något vis lyckats få det till att framstå som något positivt.

  6. Väldigt intressant fråga det här med egenutgivningen! Har övervägt det själv många gånger, men hittills kommit fram till att jag inte skulle ha orken att genomföra hela projektet själv, och kanske främst inte ekonomin. Lyssnar på amerikanska och brittiska skrivarpoddar, och där verkar det vara mycket vanligt att egenutgivare även anlitar en redaktör. Skulle absolut satsa på redaktör om jag skulle ge ut själv, åtminstone innan man blivit så pass erfaren att man själv ser problemen med sin text. Tror även mycket på hjälp med formgivning av omslaget, brukar tjata om att jag gillar när titel, omslag och även författarporträttet på något vis matchar varandra, och även berättelsen, och där kan man kanske behöva lite hjälp med att få det att klaffa. Är väldigt ointresserad av hybridförlagen, skulle mycket heller ge ut helt själv eller på ett väldigt litet vanligt förlag. Förstår liksom inte grejen med att förlaget ”antar” ett manus om man ändå ska betala själv sedan?

  7. Jag tycker verkligen att det var ett bra inlägg, som fick mig att tänka till.
    Nu tror jag egentligen inte att jag kommer ge ut min bok själv om den inte blir antagen , tid och pengar som jag inte har ( men säg aldrig aldrig😉) Men i stundens hetta, när man så gärna vill se sin bok i handeln verkar det lockande! Men om några år senare förstår varför man fick alla refuseringar är det nog inte så kul. Men, som sagt; har man fått grönt ljus av lektör och testläsare (helst inte mamma och moster😉) och gjort ett noggrant arbete med den så är det kanske helt rätt👍I alla fall väldigt modigt och driftigt!

    • Jag har full förståelse för att man om man är trött på refuseringar trots vitsord från professionella läsare (lektör och ”rätt” testläsare), väljer att ge ut själv. Men bara man gjort ett gott jobb och inte förhastar sig. Det är så mycket som måste bli rätt och även om böcker snabbt blir gamla (och bortglömda), kan nog allt en dålig utgivning ge större skada än en tror. Jag håller med dig. Jag tänker inte säga att jag aldrig ska ge ut själv – även om det känns rätt avlägset just nu. 😉

  8. När alla förlag man kan komma på har dissat ens manus kan man väl gott satsa på självutgivning, tycker jag. MEN då vill man definitivt anlita en lektör – det tror jag stenhårt på. Även en omslagsmakare av rang bör anlitas, om man inte själv är grafiker eller konstnär. Jag gav själv ut ett gammalt manus via Lulu när jag var gravid och ännu outgiven. Tanken var väl lite att ”jag kommer aldrig mer att hinna skriva en enda rad och jag ska fanimej lämna något litterärt spår efter mig här i världen”. Detta manus finns endast som e-bok och det dög bra för mig. Nu i efterhand – när jag genom något sorts mirakel faktiskt blivit publicerad – så kan jag verkligen önska att jag då hyrt in någon som sagt åt mig att ”du, det här manuset är åt helvete för långt och pladdrigt”. Som det är nu känner jag mig dock helt ointresserad av att någonsin mer ta i det självutgivna manuset. Det känns helt dött för mig och det får ligga kvar ute i cyberrymden som en relik från de tio år jag ägnade åt skrivandet innan någon ville ha att göra med resultaten.

    • Tack för att du delar med dig av dina ”dåliga” erfarenheter.
      Precis som du säger måste även en självutgiven bok hålla hög kvalitet på alla områden, det ger om inte annat ett gott intryck av författaren som verkligen engagerat sig och gjort vad den kan för att det ska bli bra. Halvdana egenutgivna böcker ger jag inte mycket för och de är tyvärr de som står för mina fördomar. För av de egenutgivna böcker (även hybridvarianterna) jag läst tycker jag alltid att något kunde ha gjorts ännu bättre. En bok undantagen detta då -den var perfekt. 😉

  9. Mycket intressant inlägg om något jag själv grubblat länge på. Ska jag ge ut själv eller via förlag? De där hybridförlagen litar inte jag heller på av samma anledning som du. Sedan är de de här förlagen som gett ut mindre kvalitativa böcker. Jag vill inte att en redaktör ”slarvar” och släpper igenom en massa brister i mitt manus. Hellre förblir jag outgiven. Åtminstone på just det förlaget. Min strävan och ambition är att ge ut via ett förlag där jag kan få den professionella stöttning jag förväntar mig av branschen. Egenutgivning är jag inte alls beredd på som jag känner just nu. Jag är alldeles för mycket perfektionist för att våga det =)

    • Jag gillade ett förlag jättemycket, men så läste jag en debutant därifrån vars bok kunde varit mycket bättre enligt mitt tycke. Det fick mig att tvivla på förlaget helt plötsligt. Svårt där. Jag vill också bli utgiven, men är rätt kräsen med var. Och att ge ut själv är inget jag tror jag skulle orka med just nu (perfektionist, javisst!). Men vem vet, efter ett gäng refuseringar till kanske det är det som lockar mest. 😉

  10. Om jag skulle lyckas med egenutgivning tror jag att jag måste vara en säljare, entreprenör, projektledare, extrovert och massa annat som jag vet att jag inte är. Jag har testat på alla de där arbetsuppgifterna i mitt arbetsliv, och det är bara projektledningen som funkade för mig. Jag skulle alltså inte fixa egenutgivning. För i slutändan handlar det inte bara om att få sin bok tryckt, det handlar om att nå ut och sälja böcker. Annars blir det inte några fler.

    Jag tror också att jag skulle bli för ivrig om jag gav ut själv, precis som man kan bli innan man skickar iväg till förlag. Man är så nära, att man skyndar det sista. Lika dumt varje gång. Det här är något man hör då och då från andra som skickar till förlag, och om vi gör det, gör säkert egenutgivare också det.

    Det är klurigt det där med egenutgivning, inte heller jag vet vad jag egentligen tycker om det. Att bli nästa Emelie Schepp är inte det lättaste, det hon åstadkom är en jäkla bragd. Jag vet att jag inte skulle fixa det. Tyvärr.

    • Som du säger är det så oerhört många bitar en ska bemästra. Jag har också svårt att se mig själv i en del roller eftersom jag vet att jag inte är särskilt bekväm i dem.
      Och visst ivern och otåligheten i att vilja få sin bok publicerad kan nog leda till att man går lite för fort fram och därför ger ut ett undermåligt manus.
      Nej, det är ingen lätt sak att bli känd som hon. Det är verkligen en bragd.

  11. Jag hade aldrig i mitt liv trott att jag skulle ge ut själv, ändå hamnade jag där. Dessutom i det fruktade hybridvarianten 😉 Jag är dock väldigt nöjd med Visto och ångrar inget. Men som jag sagt förut på andra ställen är det oerhört viktigt att man sätter sig in i vad man betalar för och får för sina pengar. Vad jag förstått är det inte alla aktörer som är öppna med vad pengarna går till.

    Egenutgivning är inte för alla, det kräver mycket jobb. Med ett bra hybridförlag får man åtminstone hjälp med hela produktionsbiten och kan fokusera sin energi och kraft på annat. Trots att jag gett ut själv har jag knappt läst några egenutgivna böcker, men det finns ju enormt proffsiga egenutgivare som ex Anna Jakobsson Lund. Men som du nämner kan ju kvaliteten variera mycket då kraven för utgivning sjunker, speciellt när vissa kanske har för bråttom och sparar in på många delar av utgivningen. Ska man ge sig på att ge ut själv är det ju jätteviktigt att man satsar pengar på lektör, redaktör och korrektur och tar hjälp med omslag.

    Med det sagt är det inte egenutgivare jag vill vara. Jag ser det som ett steg på vägen och är väldigt glad över att ha fått kontrakt med ett traditionellt förlag, det har varit mitt mål hela tiden 🙂

    • Din utgivning är ju ett exempel på när det verkligen går jättebra på ett hybridförlag. Ditt eget engagemang och noggrannhet spelar förstås in där också och det arbete du själv lagt ner på att göra ett sådär fantastisk manus som Skuggan av henne är. Jätteroligt att det lett vidare till ett förlag, så som själv du önskat. 🙂

  12. Jag ger ut själv och min dröm är att fortsätta bygga upp mitt eget förlag och ge ut både egna och andras böcker i framtiden. 🙂 Skrev just ett lång tonlägg om min skrivår resa på min blogg. jag föredrar helt klart egen utgivning då förlag sällan ger ut fantasy vilket är vad jag skriver här i sverige. Men tycker fördelarna är fler än nackdelarna faktiskt. Full kreativ frihet över utseende, marknadsföring och det ekonomiska. Själv har jag haft hjälp av lekrör, korrekturläsare och testläsare och varje mening i min bok är väl genomarbetad och reflekterad över 🙂 Så själv tror jag det är rätt för mig med egenutgivning men det är olika för alla och beror på vad man skriver. 🙂

    • Vissa genrer är ju svårare att få ut i Sverige och fantasy är tyvärr en sådan genre. Med ett gediget arbete och professionella till stöd kan alla böcker bli riktigt bra, bara de får den chansen. Roligt att du orkar och vågat göra det. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s