Inspirerande pedagogik

Uppgiften för utbildningen i veckan handlar om skrivpedagogik och vi fick ett utdrag ur boken Samtalet som grund, där författaren Ulla Wagner  skriver om sin metodik och hur hon arbetar pedagogiskt med barn i yngre åldrar i klassrummet. Och hon har en sådan fin pedagogik (bortsett från en sak jag ogillade men jag drar inte det nu) eftersom hon sätter barnens förmåga i främsta rummet och anpassar utifrån deras möjligheter, hon ger barnen ansvar att vara delaktiga i lärandet och i att ansvara för varandra, bl.a. i bemötande men även i inlärning då de äldre hjälper de yngre. De har tid avsatt för att de i demokratisk anda ska kunna ta upp olika svårigheter som uppstår och kommer gemensamt fram till lösningar som klassen är med på.

Och i allt det här har hon läsningen som ett verktyg för att barnen ska finna glädje i lärande och upptäcka att de är kapabla. Hon talar om hur barnen upptäcker att de kan skapa med sina egna ord, vilka ger en text och en berättelse och något alla kan ta del av. Det är som om vissa barn blir till genom denna upptäckt. De inser att de kan och duger och hon uppmuntrar dem till att göra sina röster hörda. De får berätta om vad de har upplevt och hon hjälper dem sätta det på pränt så att de får egna berättelser att föra vidare, eller gemensamma som grupp.

Att stärka barns förtroende och få dem att tro på sin egen förmåga genom att utnyttja berättandet, läsandet och skrivandet inspirerar i alla fall mig. Tänk vad roligt att som lärare arbeta på det sättet. Nu har vi på kursen enbart tagit del av ett par kortare utdrag, men Wagner inspirerar och jag vill läsa mer om hennes metodik. Dessutom är det roligt att läsa författare vars texter genomsyras av starkt engagemang för hennes arbetsglädje kan man inte ta miste på.

Har ni fler tips på litteratur om att utvecklas med skrivandet/berättandet som ett verktyg, eller liknande tar jag tacksamt emot detta. 🙂

 

Annonser

4 reaktioner på ”Inspirerande pedagogik

  1. Det låter som själva antitesen till hur undervisningen gick till i min barndom. Riktigt kul att höra att skolan/pedagogiken eventuellt utvecklas till det bättre. Har ju en liten som ska börja så småningom och jag vill inte se hennes entusiasm dödas på det sätt man systematiskt gjorde under min skoltid.

    • Jag vet inte hur generellt utspridd den här sortens pedagogik är eftersom jag själv ser lärare som är rätt fyrkantiga med de små barnen. Hur lärarutbildningarna ser ut vet jag inte, men jag hoppas man pratar mer och mer om hur man ska lära ut, om förhållningssätt osv… Förhoppningsvis går det i rätt riktning.

  2. Tack för tipset! Tror också det är jätteviktigt att stärka barnets tro på sin egen förmåga och att barnet ska få göra sin röst hörd . ❤ Jag minns skoltiden till stor del som ett dödande av berättarglädjen (alla regler: dikter måste rimma, en berättelse måste se ut så här, du får bara låna tre böcker från skolbiblioteket osv). Mig sporrade det till att minsann fortsätta skriva eftersom jag är en envis människa. Men jag kan tänka mig att skolan både ha makten att väcka ett intresse för berättande men också att skapa ett avstånd till böcker och skrivande som blir svårt att komma loss från som vuxen.

    Skriv om om igen av Ylva Karlsson och Katarina Kuick och Sara Lundberg är en bra inspirationsbok, med praktiska övningar. Berättarglädje!

    • Jag har fått lära mig att metoden, som är en del av inlärningspedagogik, heter Bedömning för lärande och som funnits ett tag och som många skolor arbetar med, men tyvärr inte alla och att det även spretar inom en och samma skola beroende på pedagogerna.
      Tack för tipset, det tar jag till mig av 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s