Om att leva, Om att skriva

Minisemester och skrivpepp

I några dagar var jag internetfri. Det händer inte ofta och vad konstigt det var att inte kunna kolla upp allt möjligt i telefonen. Märkligt var det också att inte på en vecka arbeta med manuset. Jag ville gå igenom vissa saker innan jag skickade det för testläsning men med de avslutande träffarna på utbildningen och turen till Köpenhamn blev det inte att jag kunde göra det jag ville just då. Så efter Köpenhamn, som vi kom hem från i början av veckan, blev det ett par intensiva kvällar innan jag skickade till testläsare igår.

Nu känner jag mig tom och lättad. Jag tycker det är skönt att jag har lämnat ifrån mig dystopin samtidigt som det är tomt att inte ha något att arbeta med. Men det kommer jag råda bot på snart. Ungdomsboken jag skickade till förlag för två år sedan tänker jag redigera om för att se om den kan komma igenom ett nytt försök till utgivning lite senare och jag har några förlag sparade för detta.

Men Köpenhamn då. Jag och andra halvan var äkta turister. Åkte båt i kanalerna och hamnen, klättrade i kyrktorn och besökte museer, käkade ute och ville inte gå in om de ljusa kvällarna som lockade med sina uteserveringar.

Jag kämpade mig upp i ett kyrktorn  – ja, jag säger kämpade eftersom trapporna var mer som stegar vissa avsatser – och nådde ändå upp toppen eftersom trappan går som en spiral på utsidan av tornet sista biten (andra halvan tyckte det räckte att stanna inne i tornet) och däruppe var utsikten verkligen hisnande. Fick se till att jag kom med på bild för att bevisa att jag tog mig ända upp. Kändes som en bedrift liksom. Gissa förresten om jag hade träningsvärk nästa dag efter att ha gått upp för kyrkans över 400 (?!) trappsteg. Måste helt klart börja träna. Vilket jag ju har tid med nu när jag inte pluggar…

Tyvärr var inte vädret nice hela tiden. En dag regnade det. Då blev det att hålla sig under paraplyet och undvika de stora vattenpölarna eftersom stövlarna lämnats hemma.

Kul att ta en minisemester så här när sommaren är i sina startgropar. Ljusa kvällar är en favorit. Vinterns mörka eftermiddagar känns overkliga när vi har det så här fint nu. Jag skulle gärna ha det så hela tiden.

Så nu längtar jag efter semestern som dröjer en månad till. Och så längtar jag efter att sätta tänderna i ungdomsboken. Jag fick så himla fin respons på ett kort utdrag av den (två sidor) på kursträffarna. En kommentar som jag blev lite extra glad över var att en läsare tyckte texten påminde om serien Skam och sa ungefär att den var rapp, tät och dramatisk så som serien är. Jag som inte ens sett Skam, mer än när jag zappat förbi… Men jag ska se den. Nu känns det som jag verkligen borde göra det. Kul att få höra i alla fall.

 

Om att läsa, Om att skriva

Jag biter på naglarna och har en plan

Då var det gjort. Det nervösa nagelbitandet kan börja. För jag har skickat manuset till testläsarna. Jag är så oändligt glad för att det finns människor som vill göra det här. För mig. Wow!

Jag gör självklart samma tillbaka, och ser att det finns en enormt stor behållning i att läsa andras texter för att lära mig själv om mitt eget skrivande.

Lite dubbelt upp blir det dessutom av nagelbitandet här framöver. Jag är ju skrivpedagog nu. Och det vill jag ta vara på. Så i höst kommer jag se hur jag förverkligar detta. Mer om det då. Men,  jag har en plan, som Sickan så käckt säger och aldrig ger upp. Så tänker jag med göra. Jag har min plan, och jag tänker inte ge upp förrän den går i lås.

 

Om att leva

Malmökatt

Jag hittade ett helt gäng katter vid någon sorts kanal här i Malmö. En stolt katt var snäll nog att posera så här fint. Inte ofta det händer. 😉 

Imorgon tar jag bloggledigt några dagar. Gissar på abstinens typ med en gång men Köpenhamn ska väl råda bot på den känslan. Eller vad tror ni?