Skrivandet då?

Jo, jag har varken tagit skriv- eller redigerarpaus. Bara en vecka har manuset fått vara ifred. Det jag gör är att ändra efter testläsares kommentarer. Många bra sådana så inga större problem.

Tanken här nu under semester var att sitta med manuset max två timmar om dagen. Jag har en tendens att bli för trött för att göra något vettigt annars. Därför är det så bra med att ”bara” kunna följa feedbacken. Då slipper jag tänka så mycket själv. En del respons ignorerar jag lite lätt, annan tar jag verkligen mig an.

Som att ena testläsaren tyckte det var lite av en lucka mellan två kapitel. Nu är det åtgärdat.

I morse fick jag ett ryck. Jag läste igenom föregående kapitel och behövde inte göra så många justeringar där. Båda testläsarna tyckte det flöt snyggt (eller så var de för trötta för att säga annat…). Sedan kom rycket. Jag hade funderat ett tag på vad som händer mellan dessa kapitel. Det skiljer nästan ett dygn mellan dem, så rätt mycket händer faktiskt, men jag hade mest upplevt det som en sorts transportsträcka. Nu passade jag på att utnyttja luckan till att lägga till ett par scener där jag förhoppningsvis lyckats fördjupa ena karaktären och även lyckats göra Staden de befinner sig i mer tydlig.

Så en snabb nedskrivning av det jag ville ha med i morse, sedan en tur ut, lite förberedelser med andra halvan för en omtapetsering av en fondvägg och nu en mindre omarbetning av det jag skrev i morse. De där max två timmarna per dag har jag överskridit idag. Men vad gör det. Jag har nämligen underskridit dem rejält de flesta föregående dagar. 🙂

Dagens resultat.

Bäst att dokumentera vad en pysslar med. Nu så här i redigeringsomgång nummer… ? (Jag har tappat räkningen!) känns allt bara så himla segt. Men inte konstigt om det blir segt när jag lägger till nya scener och nya kapitel. Jag började semestern med att lägga till tre kapitel på slutet. Bara det tog ju en vecka att få ordning på. Dessutom har jag planer på att eventuellt lägga till ytterligare ett kapitel lite sådär i början. För att få med en karaktärs perspektiv lite tidigare… Det kapitlet håller jag på att tänka på. Tankeverksamhet ska inte underskattas för själva skrivandet.

Men nu, Buffy och chokladmuffins med grädde.

 

Annonser

7 reaktioner på ”Skrivandet då?

  1. Spännande att följa dig. Jag har börjat tro att allt det där andra ”emellan” är ganska bra. Från att jobba, till att tapetsera, gå en sväng i skogen eller äta en chokladmuffins är precis det vi skrivande människor behöver göra. För att få nya idéer, nya infallsvinklar och landa i alla tankar. Eller vad säger du?

    • Tack för att du säger det. Själv tycker jag skrivbloggar ger jättemycket när jag läser om alla olika skrivprocesser. Och visst är stunderna mellan skrivandet också viktiga för processen. Ibland blir bara stunderna där emellan lite väl långa… 😉

      • Hej igen! Du har helt rätt i det där med skrivarbloggar. De ger verkligen en hel del nya tankar, idéer och inspiration 🙂 Och jo…. ibland blir nog stunderna emellan lite väääääl långa… Men de behövs!

      • Det är ”bara” att ställa sig över det dåliga samvetet och betrakta dem som otroligt viktiga för skrivandet. 😉 Jag börjar bli liiite bättre på det. 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s