Om att skriva

Off with their heads!

Jag har fått Röda drottningen-sjukan och låter huvuden rulla utan dess like. Eller nej, inte riktigt. Men nästan. För ärligt talat, här granskas både det ena och det andra vad gäller mitt dystopiska manus efter de eminenta kommentarerna jag fått från testläsarna.

Något jag kände att jag ville ändra redan innan testläsningen och fick bekräftat (vad skönt det är när någon instämmer i ens egna funderingar!) var mitt abrupta slut som jag skrev om för ett tag sedan. Just då, då orkade jag inte ta mig samman och sammanfoga mitt ”nya” abrupta slut med de efterföljande kapitlen eftersom det behövde göras vissa korrigeringar för att de skulle fungera som avslutande kapitel. Nu har jag fixat! Ska bara redigera några gånger också…

Mitt i fixandet har jag dödat älsklingar. Jag till och med dödar dem innan de börjar existera ibland. Tänker tanken om de behövs och vad de i så fall tillför. Inte för att texten ska vara ett naket skelett utan jag vill att allt jag bygger på det (kött, hud, kläder, hår, smink och accessoarer) ska passa, matcha och vara väl uttänkt för att stämma in. Tonen, stilen och innehållet ska vara väl balanserat. Jag har blivit lite knäpp i det sista nu när jag hela tiden ställer frågan om det jag skriver nytt/det jag redigerar in – eller bort – är rätt och om det gör manuset rättvisa. Men jag inbillar mig att det är så här det blir en bra text och förhoppningsvis också en bra berättelse.

Vad tror ni?

Om att skriva

Skratta åt sig själv

Det har jag gjort en hel del när jag läst igenom mina testläsares kommentarer. Underbara syftningsfel från min sida och några roliga felläsningar från deras. Kul att också de bjuder på sig själva. 

En felläsning jag har full förståelse för och även själv har lite svårt att läsa rätt på är namnet på en apparat i badrummet som blåser en torr med varm luft efter bad/dusch. Det är alltså inte bara jag som tycker det är svårt att läsa kroppstork. (!) Jag får det till en sorts storkfågel! (Liksom min ena testläsare.) Nåväl. Blir att fundera på om jag verkligen ska ha det ordet eller uppfinna ett nytt. Eller så får jag låta mina framtidsmänniskor torka sig som vanligt – med badhanddukar. 

Förresten, när jag kom på apparaten för ett gäng år sedan tyckte jag den var en kul framtidsdetalj eftersom den mig veterligen inte fanns då. Men nu har jag sett den i ett tv-program! 

Kropps-tork/kropp-stork… Ja, ja… 😉