Sista rundan

Jag har påbörjat vad jag tror är sista redigeringsrundan. (Nagelbitarfeeling) Fokus mycket på språket. Tonen.

Om inget jätteknasigt upptäcks kan jag alltså vara klar om några veckor. (Hjälp!)

Är inte rädd för att bli refuserad. Snarare tvärtom. Tänk om någon vill ha det?! Är jag redo för att kasta mig ut som en äkta författare? Huvaligen.

Jag är ändå rätt social, inte rädd för att synas och agera föreläsare, prata om sådant som engagerar mig. Men då har det gällt jobbet. Inte mig själv. För det är något annat. Och jag är liksom beredd att försöka synas. För jag vill ändå sälja när jag nu  gjort mig besväret att skriva i en massa år. Även om det kanske inte är helt ok att erkänna. Eller? 

Men hey, är tack och lov inte där än. Och har jag typ tur kanske jag blir refuserad och slipper de här (rätt angenäma) bekymren. 😉

Annonser

Solrosen…

​… en fantastisk blomma, eller hur? 😊 Hittade den här klungan solrosor inne på en kolonilott idag och kunde inte låta bli att fota. Ändå gör bilden dem inte rättvisa. Men som sagt, rätt fantastiska.

Tar också tillfället i akt och hälsar mina senaste följare välkomna! Ni är flera under de senaste veckorna som valt att trycka på följa knappen. Stort tack för det! 

Solförförd

Jag ger mig. Lägger mig platt och försöker inte ens. Det är ingen idé. När det är sol och varmt nog att hänga ute om kvällarna, ja, då kan jag liksom inte låta bli.

Så inte nog med att jag förra veckan ägnade mig åt att vara ute en massa och absolut inte fixa med manuset. Den här veckan som jag trodde skulle innebära lugna hemmakvällar framför datorn blev inte alls sådan. Soligt och fint i måndags och igår ledde till ett par stunder med lite god mat ute. Plus yoga i tisdags. Idag har jag arbetat sent som vanligt och imorgon fredag ska jag vara social och gå på räkfest och på lördag är det loppisförsäljning. Har vi tur blir vi av med lite grejer som vi tycker legat och skräpat.

Att jag varit ute så mycket under de senaste veckorna, det är så ovanligt. Och nu kom jag liksom på varför. Förra året pluggade jag visserligen och kvällar och helger gick åt till detta, men innan dess pendlade jag. Var hemma vid sju två kvällar och vid sex två kvällar och inte blev det särskilt mycket gjort efter jobbet då. Nu har någon tokig frihetskänsla intagit mig och med lite sol på det en känsla av att passa på när jag kan. För att jag kan!

Något jag däremot inte kan är att surfa snabbt. Råkade titta upp all min surf på en tv-serie så i valet att köpa till samma surf eller få ett långsamt gratis lät jag snålheten vinna. Och OMG vad långsamt det är. Vissa sidor får jag inte ens upp. Som bloggar, eller när jag vill kommentera. Telefonen är inget bra alternativ heller för i den kan jag bara kommentera på wp-bloggar. Så bear with me för att jag inte är lika aktiv som vanligt. Snart är solen borta och surfen tillbaka. Precis som jag. 🙂

 

Harry Potter and the Goblet of Fire – J.K. Rowling

Fjärde boken i J.K. Rowlings serie om den föräldralöse pojken med magiska krafter, Harry Potter and the Goblet of Fire, är den första som är riktigt tjock. Det innebär att alla fan of HP har cirka 640 sidor att njuta av. .

Handling
Det ska hållas ett stort spel på Hogwarts, Harrys internatskola för barn med magiska förmågor, och de ska tävla mot två andra skolor med ett antal elever som kommer för att bo hos dem. De tävlande måste vara över 17 år eftersom spelen är farliga och har lett till dödsfall tidigare, en anledning till att de lades ner. Harry, som är 14 år, blir utvald att delta av den flammande bägaren då den väljer bland de namnlappar som lagts i den. Harrys namn borde inte kunna finnas med, men eftersom detta är  en magisk deal går hans deltagande inte att bryta.

Harry blir misstrodd för att ha fuskat, han kommer i tidningen omskriven som en som alltid vill stå i rampljuset och blir ovän med sin bäste vän Ron. Han tycks ha alla mot sig. Dessutom gör hans ärr ont, det som den farlige Voldemort åstadkom när han försökte döda ettårige Harry. Vad betyder smärtan?

Reflektion
Harry Potter and the Goblet of Fire är en bladvändare. Åtminstone när man kommit igenom de cirka 150 första sidorna som mest handlar om VM i Quidditch. En sport som utspelas på flygande kvastar med stora risker att få en farlig Bludgerboll i huvudet. Nog för att det händer en massa spännande som ligger till grund för resten av handlingen här, så är jag inget fan av sporten och därför är flera sidors beskrivning av själva matchen något jag snabbt bläddrar igenom. Men, sedan, när de är på skolan då fångas jag.

Harry utvecklas i denna Goblet of Fire. Från att ”bara” ha varit en karaktär ser jag honom mer som en person. Han får ett större djup och ett inre känsloliv som inte framkommit riktigt tidigare. Visserligen tycker jag detta blir tydligare mer mot slutet av boken då han ställs mot större utmaningar än tidigare men det är värt att vänta på denna vändning.

Bortsett från att jag inte är ett större fan av Quidditch och tycker de partierna är tråkiga utmanar också Hermione med sin besatthet att befria husalverna från sitt, i hennes tycke, slaveri. Parallellerna till t.ex. slaveriet i den amerikanska södern är rätt uppenbara, liksom hur husalverna schablonmässigt beskrivs som en sorts varelser vars roll här i världen är att bistå den magiska världens rikare individer med dygnet-runt-uppassning. Något de gör utan lön, utan ett tack och utan att ifrågasätta om deras villkor är okej. Med ett leende. Att Hermione finner förhållandena vedervärdiga gör hon visserligen rätt i, men ändå… Jag vet inte. Jag är kluven. Det finns förstås underlag för diskussion om allas lika värde och rättigheter i det här och något som kan bli en tankeställare för barn som läser. Jag förstår att man i filmerna inte lyfter detta alls utan behandlar det som en bihandling som varken får utrymme eller problematiseras i filmerna. Och jag kan inte låta bli att undra om inte detta kunde tonats ned en aning också i boken. Jag tycker mest det känns… smutsigt.

Så med lite överseende av de här två aspekterna, sporten och husalverna, tycker jag ändå väldigt mycket om Harry Potter and the Goblet of Fire. Av seriens böcker är det här en som jag läst många, många gånger. Och det här var inte sista gången heller. Rekommenderas!

En bok att köpa? Du hittar Harry Potter and the Goblet of Fire bl.a. här och här. På svenska heter den Harry Potter och den flammande bägaren.

 

 

Helgen i bilder

I helgen har jag avslutat Harry Potter and the Goblet of Fire. Det innebär också att jag har börjat läsa My Not So Perfect Life. En passande titel tycker jag, som man kan ha i åtanke då varken mitt eller andras liv troligen är sådär perfekt som det ibland kanske verkar. Som nu när jag tänker flasha med bilder av vad jag gjort i helgen. Att göra roliga saker förgyller tillvaron, men det är ju inte det glidarliv en har hela tiden. Åtminstone inte jag.

Helgen fortsatte i samma anda som slutet av veckan med mer Göteborgskt kulturkalas och god och härligt onyttig mat i form av crêpes, engelska chokladtryfflar (lite torra – men det kanske de ska vara?), pommes frites, glass och kladdkaka. Lisebergsbesök och små vinster. Alltid något att glädja sig åt. Tyvärr är jag för feg för att åka det mesta på Liseberg och om något lockar är det andra halvan som känner sig avskräckt eller ryggen min som sätter stopp. Jag får hålla mig på marken istället. Och lika glad är jag för det. 😉​Att tävla på Liseberg är ett riktigt nöje men att lyckas vinna fina priser är typ omöjligt för mig – men kolla kolla, en liten pin vann jag i alla fall. Och så fick andra halvan upp ett litet får ur en sådan där glasbur med klogripare… Alltså, har inte en aning vad de kallas. Get a grip? Men ett litet sött får vart liksom inte helt fel. Eller ja, det kanske är ett lamm. 🙂
​Skrivit (redigerat) något då? Nej det vill jag inte påstå. Befinner mig fortfarande mitt i ett kapitel och med uppehållet på några dagar nu kommer jag få skumma igenom det från början igen. För att få rätt känsla för just det kapitlet. Men, den här veckan inget kulturkalas. Inget gratis inträde på Liseberg om kvällarna och ingen after work med kollegorna. Bara ett endaste yogapass. Ni ser, möjligheterna att fixa med manuset är oändliga. Var sak har sin tid, är det inte så det heter? Och kultarkalas, det har vi som tur är bara en gång om året. 🙂

 

En kvart drygt

Vad svårt det är att få till manustiden när det är Kulturkalas i Göteborg och fint väder nog för att gå till mattorget på Gustav Adolfstorg och käka langos och churros eller när en kan utnyttja att det är gratis inträde på Liseberg om kvällarna nu. (Och ja, vi vann!)

För att inte tala om fredagkvällens AW med jobbet. Tror inte det blir något manusfix direkt imorgon kväll heller.

Men en dryg kvart, det blev det både igår och idag. Konstaterar jag stolt. Trots häng i stan efter jobbet. Bättre än inget tänker jag och hoppas på bättre med tid lite längre fram. 🙂

 

Fortsatt uppskjutande av goda anledningar

Fortsätter uppskjutarbeteendet lite lätt. Igår blev det redigering en halvtimma i alla fall, vilket innebar ett halvt kapitel som jag gjorde några mindre justeringar i.

Idag galen huvudvärk. Dels på grund av vädret som varit galet tryckande, dels på grund av att vara tillbaka i arbetet som är lite tokigt med chefsbyten och nyanställningar i personalgruppen. Flera saker att få huvudvärk av alltså. Och då får jag det. För sån är jag.

Så fortsatt dåligt med redigerandet så här på början av veckan. Däremot har jag läst desto mer. Harry Potter and the Goblet of Fire är snart slut, bara knappa hundra sidor kvar. Och eftersom det var några år sedan jag läste den sist, och sett filmen minst en eller två gånger därefter förvånas jag över en del ändringar som jag inte mindes mellan bok och film. Som hur vissa karaktärer lyfts fram i filmen, som fått stå tillbaka i boken… Intressant det där med film- vs bokformatet. Roligt också att läsa något som jag trodde mig ha koll på och upptäcka bitar jag helt glömt bort. Nästan som att läsa en ny bok… 🙂